Upp kl fem (5) i lördags, för att jag bor på landet och var tvungen att ta bussen som gick kl 05.50 för att jag inte ville gå till stationen.
Jag hade ställt båda telefonerna på ringning för säkerhets skull, så jag flög upp skapligt förvirrad.
Jag ska väl inte säga att jag glatt studsade iväg, men det var inte jobbigt att ta sig hemifrån för jag såg ju fram emot det så mycket.
Halvvägs in mot stan så kände jag att något var fel, men kunde inte sätta fingret på vad. Efter nån minut så insåg jag att jag hade glömt att sätta på mig en BH... Och sånt händer inte mig, för jag hatar att gå utan BH.
Efter diverse förseningar (det har blivit mer regel än undantag att jag får vänta ett bra tag i Alvesta så fort jag ska nånstans) var jag framme hos Hannah och Niklas, och det var underbart att se dem båda! Jag hann inte vara där så länge dock eftersom tåget var försenat och Erik skulle hämta upp mig på väg hem från jobbet.
Och det var ännu mer underbart att få träffa honom igen kan jag säga. Han ska vara glad för att han fick gå på toa själv, annars satt jag nog som fastklistrad vid honom.
Kort och gott, en mycket, mycket bra helg! Trots förkylning och ögoninflammation. Men det kändes väldigt konstigt att vara där igen, det kändes lite som att vara gäst i sitt eget hem även om ingen av oss ser mig som en gäst direkt. Och även om det faktiskt inte är mitt riktiga hem längre. Jag gav honom nyckeln när jag flyttade, men jag fick tillbaks den nu och det kändes mycket bra.
Och som jag sov under den helgen! Haha, helt galet... Somnade t om framför en film som var rätt bra, mitt på dagen, för att jag verkligen inte kunde hålla mig vaken. Och det händer inte mig. Aptit hade jag med, jag har faktiskt saknat att känna mig hungrig.
När jag hade flyttat sa jag att det skulle dröja minst en månad innan jag hälsade på för att det antagligen skulle vara för jobbigt annars, men jag är verkligen glad att jag åkte tidigare.
Jag har saknat sådana småsaker som att ligga i sängen och diskutera skillnaderna mellan hink, spann och balja.

Hemresan var ju mindre kul dock, åkte 10.34 från lägenheten, och kom hem till mig vid 17. Jag vet inte vad det är med mig och tåg men numera tycks jag inte kunna hålla mig vaken på dem. Och jag HATAR att sova på tåg, när det är massa främlingar omkring mig. Men likväl så vaknade jag med nackspärr eftersom jag somnat med hakan framåt över boken, och såg att jag hade sovit bort en halvtimme.
Det är f.ö en rätt rolig kontrast mellan busschaufförerna i Växjö och Stockholm. Jag gick till bussen lite väl tidigt i Växjö så efter några minuter stannade bussen på hållplatsen mitt emot på väg ut mot Högstorp där den vänder och åker tillbaks, ungefär. Men busschauffören öppnade rutan och frågade om jag inte skulle hoppa på på en gång eftersom det såg så kallt ut, och ja, det var ju faktiskt en förbannat bra idé. Jag gillar verkligen den busschauffören, han är faktiskt den bästa ever. Han är en sån som tittar i spegeln så att alla hunnit sätta sig innan han åker, han t om går ut och hjälper gamla tanter in i bussen och hjälper dem med rullatorn.
Här i stan känns det som att busschaufförerna inte ens tittar på en 50% av gångerna.

Det som känns väldigt bra just nu är att jag hör från olika håll att jag ser väldigt frisk och glad ut. Att jag ser ut att må bra. Det är skönt att höra när man själv inte riktigt vet hur man mår.

Nu ska jag försöka synka lite folk inför ett restaurangbesök i helgen. Och vänta på att WoW-servern går upp. Det har skapats en facebookgrupp för mitt gamla guild (inte Hembränt då, som är mitt "hemmaguild") som jag var med ett bra tag och det är sådan nostalgiiiii! Så jävla underbart och roligt att se på de gamla filmerna.

Det blev en bra dag ändå.
Yrade runt lite i stan i jakt på ett apotek, hittade vad jag letade efter på det andra jag besökte, och som vanligt så hänger man kvar och pratar med farmaceuten ett tag efteråt om man ser att det inte är nån bakom.
Jag tror jag är lite skadad. Ta inte det här fel, men jag gillar att prata om läkemedel, faktiskt så mycket så jag övervägt att bli farmaceut, och jag tror att jag ska kolla upp om det finns nån del av yrket där man inte har kontakt med kunder alls.
Men än så länge är jag bara en hangaraound.
Pratade lite om bristen på medicinen, och han sa att "Inte för att jag tror det, men läkaren KAN ju faktiskt ringa och kolla med apoteket vad som finns inne innan han skriver ut nåt..."
Jag sa att det inte lär hända.
"Nä jag antog nästan det, bitter gammal gubbe kanske..."
How did he know!? :O

Ja hursomhelst, så dröjde jag kvar en stund mest för att jag väntade på Johanna.
Vi möttes upp i Gamla Stan, och för en gång skull så behövde man inte säga "Ja det var bara ett år sen!".
Virrade runt lite där, jag ville se hur Aifur ser ut eftersom jag varit nyfiken på det stället sen det öppnade (och nån helg sen ska vi dra ihop lite folk) och gick sen till Sten Stures. Haha, jag hade glömt hur det såg ut där t om! Så himla mysigt. Källarvalven i Gamla Stan går verkligen inte av för hackor, skulle kunna tänka mig och bo ett i sånt...
Där tar de uppenbarligen inte kort just nu, så vi gick vidare och hamnade på nåt ställe jag inte varit förut. För nu kunde jag ju faktiskt säga "Men det är ju ingen större fara, vi tar Sten Stures nästa gång!" utan att inte veta vilket år nästa gång kan bli.
Åt socker för första gången på två veckor (noll matlust = ingen godislust) så jag väntade mig nästan en sockerkick, men inte då.
Underbart att prata med henne iallafall. Det är få personer som jag verkligen känner att jag kan säga nästan allt till, som jag vet förstår, kanske inte vad jag känner men precis vad jag menar, och som inte är rädda för att ifrågasätta mig om de tycker att det behövs.
Så kul att få höra allt som hänt i hennes liv också!
Det var flera år sen vi satt ner bara vi två och pratade, så ja, jag har saknat det.
Jag blir väldigt glad när hon säger att hon blir så glad när jag hör av mig och säger att jag vill ses, för jag är ju så himla dålig på att ta initiativ till det. Men det vet hon ju.
Som hon sa, så var det ju förut så att det bara var att slå lite på djungeltrumman så dök alla upp på samma ställe en stund senare, men nu verkar folk gått och blivit vuxna och skaffat sig riktiga liv så det är uppenbarligen inte så länge, hmpf...

Så, det här är andra helgen i rad jag kommer hem kl 18 ca. Jag börjar se ett mönster här, och det måste åtgärdas...

I går var en knepig dag, kroppen ville inte hänga med alls trots sömn för en gångs skull. Jag var svag och darrig och yr i huvudet, så antar att det var högt blodtryck pga stressen, + att jag knappt sovit eller ätit antar jag.
Så det blev mest film i soffan, skypande på kvällen, och sen tidig kväll för mig.
Dubbla doser med till hörande hallucinationer, men vad jag sov! Sov i över 11 timmar! Och vaknade upp utan huvudvärk och ångest. Det var t om lätt att gå upp och jag hade t om aptit så det blev en kebab till frukost, haha.
Dubbla doser blev det eftersom även om kroppen var redo att lägga sig och självdö så ville hjärnan gå på högvarv, så den behöver klubbas ner rejält ibland.
Men tvi, vad svårt det var att sova ändå. Ja de två första nätterna försökte jag inte ens sova i sängen, gick bara inte att lägga sig ner utan Erik, men nu de andra nätterna så har jag forfarande legat och tryckt ute på min vänsterkant. I går kväll lade jag mig demonstrativt i mitten. Och sov faktiskt kvar så. Det kanske är vråljobbigt att sova utan Erik men jag måste iaf ta tillvara på de fördelar som finns med det.

Nu vill har jag dessutom druckit kaffe och tittat på nya säsongen av One Tree Hill, och vill verkligen börja unpacka och dona, men nånting säger mig att grannen under inte riktigt skulle uppskatta det...
Fast man kanske kan göra sånt tyst...

Annars så ska jag vänta på ett mail från Comviq, om det går som det ska så köper jag en ny telefon idag. Eftersom den gamle som egentligen blev en nödlösning från en nödlösnings nödlösning, bestämt sig för att dö lite då och då, fullkomligt sluka batteri och stänga av sig själv när någon ringer.
Så trots min motvillighet mot SMARTPHONES och TOUCHSCREENS och allt sånt, så lär det bli en sån.

Som sagt så kommer Ylva idag!
Efter det blir det möte på nya habiliteringscentrat, har ingen koll på vad vi kommer prata om, men jag vet att jag måste fråga hur det ser ut med läkarkontakter eftersom det börjar bli dags nu. Förhoppningsvis säger de att de visst kan bjussa på ett månadskort, men så stora förhoppningar har jag inte.
Sen ska jag våldsgästa två polare innan jag och en av dem åker in till vad som verkar vara en skitcool cowboysarbar med skitgod mat.
Det var planen iaf.

Jag fick ju lite panik när vi insåg att Eriks far inte var ledig den dagen vi ville åka till IKEA (och han har ju tillgång till en jättesmidig lastbil som räddat mina två senaste flyttar) och köpa lite småprylar som soffa, säng och ett halvt bohag, men han kanske kunde ta ledigt sa han.
Det kändes ju inte riktigt bra, jag ogillar överhuvudtaget när folk gör mig stora tjänster och jag hatar när de måste anstränga sig på det viset som t ex ta ledigt från jobbet.
Så jag började titta runt efter en på Blocket igen, jag ville ju ha en Ektorp för den fyller alla mina behov.
Man ska kunna riktigt kasta sig i den utan att studsa upp för att den är för hård, man ska riktigt sjunka ner på ett gött sätt när man sätter sig i den, det ska vara jättemjuka ryggkuddar och höga sådana så man kan vila nacken mot dem, och det viktigaste; man ska kunna ligga i timtals och titta på TV och gärna somna gött i den. Sen gör det ju faktiskt inget att den ser bra ut också och den här kan göra det om man har klädseln som går ner till golvet.
Jag hittade en här i stan, kollade upp släp (hur man än vände och vred på det skulle ju Erik ändå behöva köra men iallafall inte ända till Kalmar), mailade och frågade om den fanns kvar.
Tjejen svarade nån timme senare och var jätteglad att någon ville köpa den för att hon skulle flytta 28:e (dvs idag) och sa att de kunde komma och lämna den på morgonen!
Så de var nyss här. Egentligen var det menat att hennes sambo och lillebror skulle bära upp den till lägenheten t om, men det tyckte jag faktiskt var lite mycket med tanke på att de skulle flytta in hela sin lägenhet i släpet och köra direkt till Linköping sen.
Så Erik och hennes karl bar in den i hissen och sen trodde jag att vi skulle få in den i lägenheten lika lätt, för den var ju inte tung.
Tjofaderittan.
Jag tänkte ju att lederna är ok, alltså är det np, men vad jag inte tänkte på är att jag har sååå mycket kortare armar än Erik. Han greppade ju tag om den lika lätt som en kaffekopp (och trots att han aldrig skulle erkänna det så är han stark som en oxe), men jag nådde verkligen inte... Så det blev halvt släpandes, och lite lyftandes från min sida.

Ja iallafall...
Det faktum att tjejen som sålde den faktiskt körde hit med den och hennes sambo gladeligen (aja... han kanske iofs inte hade så mycket val, haha...) hjälpte till och bar in den, gjorde mig så glad och full av tacksamhet att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen.
Och det är jag i ett nötskal, gör någon mig ens en liten tjänst så blir jag så oerhört tacksam, helt oproportionerligt.
När jag har pratat om flytten in i nya lägenheten har flera vänner inte ens frågat om jag behöver hjälp, utan undrat när vi kommer och sagt saker i stil med att de är upptagna med saker fram till en viss tidpunkt men att de kan komma direkt efter. Utan att jag frågat. En del har sagt att de tyvärr inte har dragkrok på bilen men att de kan hjälpa till ändå.
Och en annan (som jag ville synka inflyttningsfesten med eftersom hon bara är i Sthlm vissa helger) sa att hon tyvärr inte var i stan den helgen och jag sa ju att det var ju np, själva festen var ju inte på inflyttningshelgen. Fick till svar att "jo det förstår jag. Hade tänkt hjälpa till med flytten dock :)"
Liksom ååh...
Jag vill bara ge alla mina vänner guld och gröna skogar. För de finns alltid där, utan att jag ens frågar.
Och en annan som åker genom hela stan för att hämta ut nycklarna, och tycker att det är självklart att hon kan göra det... Jag var lite mållös där och sa att jag inte visste hur jag skulle tacka henne, men hon sa bara att äsch, bara hon slipper flytta lik så gör hon nog allt. Fast ärligt talat tror jag faktiskt att hon nog skulle hjälpa mig med det också ;D
Som sagt, när folk gör mig små tjänster (ja inte att flytta lik då, något sådant blir nog aldrig aktuellt...) blir jag så tacksam så jag inte vet vart jag ska ta vägen.
När folk gör sådana här saker kan jag inte riktigt förklara hur jag känner.
Och eftersom jag tycker att det är jätteviktigt att verkligen visa hur tacksam man är och hur mycket man uppskattar det så uppstår det problem ibland när jag inte kan komma på något tillräckligt.
Jag vet att ett "tack" oftast är tillräckligt, men jag viiiill ju viiiiisa också. Ibland är det nästan på den nivån att jag lätt skulle ge en njure som gentjänst.
Det lustiga är att folk oftast blir förvånade när de får en tacksamhetsgåva.

Nu återstår bara att se om personen jag frågat här kan hjälpa till och bära lite, jag håller tummarna.

Edit: "Klart man ställer upp :)"
Inte så klart man ställer upp en lördagmorgon, så ja, jag svämmar ju över av tacksamhet igen...
Jag börjar nästan tro att jag lider av sjuklig tacksamhet...

Igår fick jag papper om att jag har i stort sett hela hyran betald nästa år.
Det kändes rätt jävla underbart. För att uttrycka det milt.
Visserligen var det rätt "klart" att jag skulle få det (eftersom jag har aktivitetsersättning, och min handläggare sa att att jag skulle få det högsta möjliga beloppet på bostadstillägget) men den där tiden från det att man skickar in ansökan till det att brevet kommer hem är tamefan inte skoj nånstans.

Det mesta av det andra har också ordnat sig. Som det brukar. Visst känns det som att jag är ca 5k kort men det är ingenting som inte går att överleva.

Jag hade en jätteunderlig känsla i några timmar efter att jag gått upp, jag kunde inte sätta fingret på den vilket gjorde mig väldigt rastlös. Sådär rastlös så jag började fixa med disken och vika tvätt och kaffet var godare än vanligt.
Sen kom jag på vad det var, och det är helt enkelt så att jag mår oförskämt bra.
Man kan vakna på fel sida och på rätt sida, uppenbarligen vaknade jag på en mycket bättre sida än så.
Mycket har nog att göra med att en hel del grejjer fixade sig igår (läs: JAG fixade dem, sådana grejjer jag skjutit upp för länge och som till slut tog över större delen av mina tankar) och att jag sovit mycket bättre än vanligt.
Och kanske att jag hittade en kaffefilterhållare med sugproppar.

Igår tränade jag men i slutet av passet såg jag att jag hade mycket tyngre vikter än vanligt, vilket idag resulterar i att min kropp säkert mår jättebra men att det gör ont när jag rör på armarna. Vilket är lite retligt med tanke på att jag har tvätttid om tio minuter.
Lederna känns också rätt pajja, men det känns lite lättare att hantera när man känner sig lättsam och inte har lika mycket att tänka på.

Jo, jag vet inte riktigt hur det här började.
Det började med Tjenobyl, sen lade sig min mor i, och vips så blev det Säter.
(är det bara jag som har en mor som uppmuntrar en till olaga intrång? jag kommer skylla allt på mamma om nåt går fel!)
Och eftersom det faktiskt är en flera års lång dröm så tänkte jag "Wth" och fixade, så nu blir det en resa till Sthlm och... ja, det andra stället om ett litet tag.
Har jag råd?
Nej.
Bryr jag mig?
Nej.
Har jag råd med räkningar och mat?
Ja.
Börjar jag låta som Jill i Real Housewives of NY?
Ja.
Och allt det som bestämdes är något som velats länge, och just nu tänker jag varför inte. Jag tänker göra lite saker jag vill.
Sen att den här tågresan blev dubbelt så dyr som den nästa månad är ju inte bra alls, meeen som sagt, "Det är bara siffror!".
Jag orkar inte sitta på arslet eller gå runt här i stan och vilja göra något annat, när jag faktiskt kan göra något annat.
Så nu ser jag fram emot den helgen som fan, förutom den lilla utflykten (ok, bör erkännas att det kanske saknas en hel del viktiga detaljer, men wth...) så blir det förhoppningsvist lite öl på Tunnan (be there!) och allmänt cathing up. Känns skönt att känna att man inte behöver ta igen ett år varje gång man är där, utan att faktiskt veta att jag kommer tillbaks dit om nån månad så man inte behöver ta allt på en gång.

En del förstår nog vart vi ska, och varför jag hoPpaR oCh stUdzAr över tanken, men vet ärligt talat inte riktigt vad jag kan skriva om det.

Nu har jag varit några dagar i Gbg.
Som vanligt var det aaaaaaaa-weeeee-sooooome!
Det var nån stadsfest samtidigt ju, så vi var för en gångs skull lite inne i stan och tittade.
Ylva och Jezz mötte upp mig på stationen och vi åke hem till deras "nya" lägenhet, som av en händelse ligger precis nära Tomas.
Den var skiiitfin, Ylva har världens finaste dörrar till sitt rum!
Vi hade stora planer för maten, men såklart blev det pizza...
Biskop var annorlunda än jag trott, men det är svårt att förklara. Det var ju inget Botkyrka direkt, och faktiskt mysigt.
Och såå mysigt att träffa dem igen, och bara sitta och tjöta om allt och inget, och få de där typiska fnissattackerna som Ylva alltid ger mig.
Efter ett tag började vi rota i spritlådan. Som då är en kartong full med sprit. Vi hade bunkrat upp med en del supplies så vi hade sjukt mycket att blanda med och jag som mest bara dricker öl hade noll koll, men vi fick ihop ett par väldigt goda saker.
Av någon anledning började vi undra hur "Lalalal är vi allihopa" egentligen gick, vad det första ordet var.
"Vad är det vi är då allihop?"
Efter nån halvtimme googlade vi, och det var ju såklart morsgrisar vi är... fast vi valde att sjunga fyllbultar istället.
Faktiskt hade vi så trevligt så vi bara hann se två låtar med Evergrey, men jag var mycket nöjd ändå.
Egentligen skulle vi till Kellys efteråt, men det var så fullt så vi hamnade på nåt annat ställe som ändå var ok.
I baren satt det en amerikanare, som först skojade och frågade om alla ölen var till mig när jag hämtade en runda åt oss.
"Well you never know!"
Sen såg han ut att ha så tråkigt för uppenbarligen var han där själv och eftersom han verkade trevlig så gick jag faktiskt och frågade om han ville sitta med oss. Vilket uppenbarligen gjorde honom jätteglad, för som han sa, folk gör inte sånt i Sverige.
Det visade sig att han hette Kurt och gått dit för att se om det var någon där han kände men uppenbarligen var det ju inte det. Himla trevlig att prata med honom iaf, vi pratade om jantelagen och lite allt möjligt, och han hade en rätt intressant livshistoria.
Den puben stängde redan kl 1, så vi flickor gick vidare till Babar som jag besökte för första gången förra gången jag var där.
Sen typ... åt vi hamburgare, åkte hem, rökte vattenpipa, terapipratade (jag pratade, de var terapeuter), fick skrattatacker på köksgolvet, och gick och lade oss strax innan 8.

Några timmar senare bankade Jezz på dörren och vi kom på att de hade tvätt-tid, och det blev genast väldigt bråttom eftersom det skulle vara färdigt tills Ylvas föräldrar kom med massa möbler senare på dagen.
Massa spring och städning blev det, och till slut kom föräldrar + Arvid som då är Ylvas lillebror. Han envisas med att han är 22, men jag vill ju gärna att han är lite yngre för inte kan lilla Arvid vara så stor redan... Han var bara typ... 15 när jag träffade honom för första gången.
För de som inte vet hur mycket den familjen betyder för mig så är det ju som sagt då min före dettas familj som tog emot mig med öppna armar och som jag i stort sett fick bo hos när det inte funkade så bra med tjejen jag bodde inneboende hos. De blev min extrafamilj och jag verkligen stormtrivs med dem.
När Ylvas mamma kramade om mig hårt och länge var det svårt att låta bli att gråta, fyfan vad underbart det var att se dem igen.
Massa spring med möbler blev det iaf, men vi blev färdiga på lite över en timme, och Arvid stannade kvar medan hans föräldrar skulle bo på hotell.
Man kände sig rätt mör den kvällen, och Ylva och Jezz var överlyckliga över att ha fått möbler efter två månader utan.
"Titta, titta... vi har en soffa! Och ett bord! Och en tv! Och massa stolar!"

På lördagen for vi in till stan för att titta lite på kalaset.
Det var väldigt mycket att se, och väldigt skönt att bara sitta på en gräsmatta och lyssna på musik.
Arvid bestämde sig för att stanna en dag extra, så på kvällen blev det mer drinkar och Singstar med Tomas och hans kompis, + Ylva och Jezz kompis som sjunger superfint.
Tomas har jag ju känt i ungefär tio år, men vi träffas sällan vilket är synd, men vi tog igen lite då iaf.

Det var väldigt sorgligt att åka hem på söndagen sen, men hem måste man ju.
Det blev inte bättre av att tåget var proppfullt och den lilla asiatgubben jag satt bredvid tog av sig både strumpor och skor efter några minuter, och satte sig sen i skräddarställning så hans ena fot låg över halva min plats. Och jag kunde inte byta plats förrän efter två timmar...
Erik hämtade mig från stationen och som vanligt när jag varit borta har han varit en sweetheart och städat hela lägenheten.

Jag tog lite bilder med min lilla kamera, men eftersom det är mycket folk med på dem så lägger jag upp dem på Facebook istället. Jag vet att många inte är bekväma med att bilder på dem finns lite här och där på nätet (jag är en av dem) så det får bli min lösning. De flesta som läser här känner mig ändå har har tillgång till dem.

Jag är ju alltid den som rusar omkring en vecka i förväg och ordnar grejjer, men den här gången tog jag det faktiskt skitlugnt och packade liiite kvällen innan och resten dagen vi skulle åka.
Duttiga jag.
Annars var det rätt mycket som blev förvirrat och gick lite knas.
Erik trodde att hans bror skulle ta bussen och att han skulle hämta honom, men han fick skjuts direkt hit.
När vi hade hämtat upp D började det SPÖREGNA.
Efter lite om och men var vi på väg mot Ljungby för att hämta upp den sista, J.
(och här knäcktes den första ölen)
Himla kul att han ville med, även om (i stort sett alla) Eriks kompisar är skitroliga och trevliga så är jag och J väldigt lika.
Honom är det ordning och reda på iaf, han stod i köksfönstret och kikade ut när vi kom.
Det gick faktiskt oväntat smärtfritt ända fram till vandrarhemmet.
Vi hade en parkeringsplats som väntade på oss, men vart visste vi inte, men det åkte in en bil i parkeringshuset bredvid vandrarhemmet så vi följde ju efter den, och porten stängdes bakom oss.
Sen var vi fast.
Uppenbarligen var det fel hus, och man behövde en nyckel för att komma ut därifrån...
Vandrarhemmet kunde inte hjälpa till utan sade bara att vi var tvungna att vänta på att nån som bodde där kom dit.
Det var ju hysteriskt roligt, man såg ju lite framför sig hur hela förfesten tillbringades i bilen i ett parkeringshus. Vi hade ju iaf att gäng öl och en 3 liters bibvodka.
Efter en halvtimme fixade det sig iaf och vi var incheckade och parkerade på rätt ställe, och hade lugnt konstaterat att vi kunde smyga in D på rummet. Han hade inget eget rum eftersom han inte var med när vi bokade.
Och som han sa, det kändes lite som att sitta i en hytt på en färja där, litet rum, massa svett, öl och ingen musik, och man sitter bara och väntar på att få dra iväg.
Fina rum var det iaf, hela stället var riktigt fräscht.
Jezz kom dit och fick biben, eftersom det egentligen var hennes och Ylvas som de beställt för nåt år sen. Skitkul att träffa henne, men synd att det blev så kort.
Två av karlarna hade flashiga telefoner så de letade reda på nåt matställe i närheten genom dem.
Väldigt god mat, snubben som ägde det hade tydligen haft en pizzeria i Markaryd.
Sen blev det taxi till Trägårn.
Nån dag innan hade jag fått reda på att Evocation skulle vara förband, och eftersom jag gillar dem var det ju en riktig bonus och vi kom rätt lagom till dem.
När vi kom dit så skulle jag ju naturligtvist inte in i smeten och fram och trängas under Amon Amarth, headbanga skulle jag inte heller för jag vet ju att jag är för gammal för det.
Efter några öl på stället och när stämningen började kännas jäääävligt pepp så lämnade jag in jackan och armbågade mig längst fram...
Men det var värt det.
Fyfan vad underbart det var.
Trägårn är ju rätt litet så man kom rätt nära scenen, precis min smak.
Efter ca halva var jag nöjd iaf och ville stå med Erik resten av konserten, och av ett mirakel så hittade jag faktiskt först både de andra och sedan Erik långt fram. Jag trodde de stod längst bak men ville ändå hemskt gärna stå med Erik, och det slutade faktiskt med att vi stod längst fram också.
Efter det var det meningen att vi skulle möta upp Tomas (som ju faktiskt är en av de vänner som jag känt längst och träffar mest sällan, så jag såg väldigt mycket fram emot det) men han fick reda på att han inte kunde, så vi gav oss ut lite i blindo.
Nånstans där fick jag reda på att Finland vann VM också. Det var en win-win för mig, jag hatar när Sverige och Finland spelar mot varandra för jag vet aldrig vilka jag ska heja på.
Vi pratade med några kanadicker (jag och J konstaterade att vi båda hade Kanada som ett litet specialintresse), och gick mot vad vi trodde var Sticky Fingers.
Som tydligen var stängt, men det var ju ändå en söndagkväll. Vi frågade oss fram och blev runtskickade till olika ställen. Nån ville bråka med D (varför missade jag lite, tror att det var för att D råkade titta på honom), som ville ge honom en kram, vilket den andra snubben verkade ta väldigt illa upp av. Rätt kul att se en liten arab stå och vara skitförbannad redo att slåss och långa D står och sträcker ut armarna för att kramas.
Efter några nitlotter hamnade vi på ett väldigt schysst ställe iaf, men där hade min ledvärk och huvudvärk sättit in, så jag blev inte så långvarig där. Så det slutade med att jag och Erik tog en taxi till vandrarhemmet och var där redan vid 2 eller nåt.

Vi var uppe rätt tidigt dagen efter så vi hann med frukostbuffén. Haha, beslutsångest deluxe, jag hatar bufféer, jag vill ha ALLT!
De andra vaknade så småningom också, och vi kom iväg rätt tidigt.
Pga lite förvirring blev det fel på hemvägen, så vi fick se lite av havet iaf.
Sjukt skönt att komma hem iaf och få ta en dusch och sätta på sig rena kläder.
Nu i efterhand ångrar jag väldigt mycket att jag inte bet ihop och tog en till öl på kvällen och stannade kvar, men inte så mycket att göra åt.
Jag hade iaf oerhört skoj.
Och har såklart väldigt ont i nacken.

Så var det...
Cyklade precis hem från universitetet, och nog för att det är väldigt varmt och nästan vindstilla ute men sejtan vad trött, varm och svettig jag är!
Snälla Hanna(h) har visat mig runt lite där, eftersom jag förhoppningsvist ska börja där i höst, och det visade sig dessutom att hon går en av de kurserna jag sökt.
Vi satt och snackade skit över en kaffe efteråt, det är lustigt hur många gemensamma bekanta man kan ha trots att man knappt träffats innan (ja folk kan nog gissa hur det ligger till så att vi har många gemensamma kompisar ^^) och trots att man är från två helt olika delar av landet och ingen av delen är Småland. Och vi är båda lika överens om att vi haft tur med umgängeskretsen här.

Det var himla skönt att komma ut lite, få se att universitetet inte är så läskigt som jag trott och att bara sätta sig ner och prata en stund.
Cykelvägen dit är underbar också, grönt och fint längs med sjön Trummen (?).

En bra dag helt enkelt! Trots lite allergibesvär. Känns gött att ha fått lite vettigt uträttat.

Det är lite så för mig, blir jag peppad och glad för en sak får jag lite energi som leder till att jag kan bli peppad och gladare för andra saker.
Jag kom helt osökt in på en av mina nya favoritlåtar med Eluveitie på youtube:

och i nån playlist intill såg jag att det fanns musik av Tristania! Som man lyssnade på dem när man var liten... Ett tag senare hittade jag nån som gjort en The Crow-video till deras "Beyond the veil", och den var rätt bra faktiskt.

Vilket leder till mig vad jag och Myran pratade om i lördags; sleeves.
Jag har sen ca två år tillbaks i stort sett bestämt mig att jag ska ha Shelly på min sleeve. Från en av mina favoritscener, och jag minns att när jag för första gången såg filmen kände att hon var så jävla vacker och att sådär ville jag också se ut när jag var stor, trots att man knappt såg hennes ansikte.
En del vet redan "huvudmotivet" av sleeven, men knappt någon vet den här. Vart den ska vara placerad vet jag inte, det är knepigt eftersom jag vill ha det så luftigt som möjligt. Jag vet inte heller hur mycket av omgivningen i bilden som ska vara med, men hon ska nog med 99% säkerhet vara med.

Med det här inlägget ville jag vill säga att jag lyssnar på musik på riktigt igen, och att jag tänker på riktigt igen.
Kreativt. Känns skönt.

Som jag precis sa till Erik, så känner jag mig lite udda som fruntimmer.
Många blir glada när de köpt en LV-väska för x antal tusen, ett par solglasögon från D&G för minst en tusenlapp, och hudgrejjer gör minst en tusenlapp också såklart.
Jag blir överlycklig när jag på City Gross först hittar ett par solbrillor som faktiskt uppfyller alla mina kriterier (69:-), sen, utan att ens leta efter det, en bhtop som är PRECIS en sån jag letat efter, för 79:-.
Och så har jag ju det där paketet på väg med massa grejjer från Yves Rocher.
Och som Erik också sa efter det, att han tycker nog att det är de andra som borde betraktas som konstiga, vilket jag håller med om.
Jag är billig i drift, så är det. Och när jag blir glad över saker så blir jag sådär hoPpa oCh stuDza tjata-hål-i-huvudet-om-hur-fantastiskt-det-är. Jag blir alltså väldigt glad... Det är väl så med mig, blir jag glad så blir jag GLAD, blir jag ledsen så blir jag nästan förtvivlad.
Anyhoo, jag har aldrig köpt ett par solglajjor i hela mitt liv tror jag, de jag använt de senaste åren fick jag av Marie på SRF år... 2007 eller nåt, och de är för stora. De sticker ut bakom öronen och så fort jag böjer mig det minsta framåt så ramlar de av. Inte smidigt.
Och en bhtop, en helt vanlig svart, har jag velat ha dels för att ha på sommaren, och dels för att kunna använda en del kläder som i mitt tycke är lite för urringade. Jag tycker det är jättefint med tuttar och tittar mer än gärna om jag får (det lät perverst, men hoppas ni förstår) men jag vill inte att folk tittar på mig så. Jag tycker om när Erik tittar på mig, men inte när andra gör det. Med lite över C-kupa så tar de helt enkelt mycket plats i en urringning och då vill jag ha en bhtop under som döljer lite iallafall. Jag har tänkt köpa en sån i flera år men aldrig orkat titta efter en ordentligt, och nu som sagt bara sprang jag på den perfekta. Och den är så skööööön!
Jag ska se till att använda den flitigt och tvätta den, verkar den bra efter det tänker jag köpa två till.

Vi åkte förbi Rusta på vägen hem och passade på att köpa bland annat sådana där plastmurgrönor som förhoppningsvist ska liva upp balkongen lite.
Och så tänkte jag ta tag i det här med att hänga upp gardiner där. Om någon har förslag på upphängningsmetod mottages det tacksamt, eftersom det enda jag kan komma på är någon sorts stålvajer men jag vet inte hur man skulle fästa den...

Vi for ju till byn för att äta påskmiddag, och rullade därifrån med påskägg och Eriks bror.
Väldigt trevligt att höra vad Ida haft för sig i London, och vi pratade en del om vad vi ska göra när vi åker dit.
Gwah, måste fixa pass, mitt nationella idkort gäller inte till just Storbritannien...
Och till efterrätt hade Eriks far köpt memma <3 Det är bara han och jag som äter det (jag introducerade det för honom) så vi hade ju hela förpackningen för oss själva. Ingen påsk utan memma!

Hem och ta det lugnt en stund, pojkarna spelade tv-spel och jag kollade lite på Big Brother, sen åkte vi iväg till en av Eriks gamla kompisar.
Det kändes lite underligt, Erik skulle jobba dagen efter så han tyckte det var bäst att vara nykter, och jag kände att jag lika gärna kunde vara det också då, så jag tog bara med mig två öl.
Väl där kände jag inte igen en käft, men efter nån halvtimme kom det in en hel drös på en gång som jag känner.
Det var trevligt folk överlag där, och jag trivdes.
Jag måste medge att det kändes lite underligt att vara nykter på en fest med så många okända människor som man dessutom pratade med, men det var skoj.
Roliga kommentarer som fälldes under kvällen var bland annat:
"Att headbanga med långt hår är som flugfiske" (fast sen förklarade han vad han menade och han hade en poäng, sort of)
"Man behöver inte körkort för att köra bil" (sa polisen när han tyckte att Erik kunde ta en öl och jag köra hem sen)

Vips så var klockan för mycket och vi var tvungna att dra oss hem.
Vilket iofs kändes rätt lagom, efter all mat den dagen var jag rätt seg.

Mycket trevlig dag iallafall, den gjorde mig glad och på bra humör.
Saker börjar gå åt rätt håll nu och det ger mig energi helt enkelt.

Idag känner jag faktiskt för att göra saker.
Inte bara att disken inte var lika jobbig som vanligt, jag vill göra saker utöver sånt som måste göras.
Nu insåg jag det lite för sent men annars hade jag nog gått ut med kameran en sväng. För den är rolig att plocka upp nu. Och jag känner att det börjar klia lite i hjärnan med idéer.

Jag tror mycket beror på att vi var iväg en sväng i lördags. Först förfest med folk vars sällskap jag tycker om, och jag fick träffa en av Eriks kompisar från lekisåldern typ. Det var skönt bara att sitta och prata om saker, komma ur sin egen hjärna lite.
Sen till Deluxe, där nåt band skulle spela, men väl där gick det inte så bra så vi åkte hem.
Kvällen slutade inte så bra, men jag försöker fokusera på det positiva med den.
Den gav mig lite hopp faktiskt.

Jag äter inte mycket kolhydrater alls för det mesta, och jag älskar det. Min mage är helt stabil och jag får inte den där slappa, proppfulla mätta känslan efter att jag ätit.
Men ibland så får jag bara sådana hemska kolhydratskravings, som nu.
Pommes. Med kebabsås. I mängder. Vill ha.
Jag är inte sådär jättetjock men jag kan äta så jag får en 120 kg tung karl att höja på ögonbrynen. Det finns bara inte något stopp ibland.
Så nu överväger jag om det är värt att ge vika, och göra en stor tallrik pommes, och slippa gå och tänka på det HELA TIDEN men då få ta smällen efteråt i form av strulig mage.
(jag låtsas iallafall överväga, naturligtvist så har jag redan svaret klart sen långt innan...)

Och jag har äntligen gjort slag i saken och köpt mig en blixt.
Det skulle jag gjort förra månaden, men jag fick dåligt samvete och backade ur. Dessutom kunde jag inte riktigt bestämma mig för vilken blixt jag skulle köpa.
Alternativ ett var en helt ok blixt och 1000:- billigare än tvåan, men, den var inte så flexibel och skulle inte kunna fungera som slavblixt när jag (för det kommer jag nog) köper en till.
Alternativ två var från samma märke som kameran, och går att vinkla åt alla håll och för mig som verkligen tycker om att experimentera så är det kanon (höhö... höh...). Dessutom är det en blixt jag kan behålla när jag uppgraderar mig, eftersom den funkar bra som slavblixt.
Så igår var jag inne och glodde lite och såg att tvåan sänkts lite i pris. Det slutade med att Helen köpte en, och så kände jag grupptrycket (älskade pojkvän, du vet hur känslig jag är för sånt där, så egentligen är det ju inte alls mitt fel!) och var tvungen att köpa en jag med... Det roliga var att hon verkligen antagligen köpte den sista också, för när jag skulle köpa en var den slut, haha... Men nu verkar de fått in den och jag väntar på ett klartecken på att jag kan betala.
I väntan på den dealade jag lite med mig själv och köpte en billigare bouncer från ett annat ställe och kunde då köpa en reflexskärm också. Att bestämma färg och storlek på den senarenämnda var inte det lättaste jag gjort.
Så den här veckan borde jag få hem den!
Det är roligt att fotografera porträtt, men jag har så få möjligheter till det när jag bor såhär, och den extrema perfektionisten i mig har ju såklart alltid en glasklar bild färdig inuti mitt huvud (de flesta som fotograferar har väl det, men jag drar som vanligt allt snäppet längre...) som jag vill att det ska se ut och det är ju inte riktigt så smidigt när man fotograferar människor. Med produkter är det jag (jag, jag, JAAAAAAG) som bestämmer precis hur allt ska se ut och eftersom det så ofta sker inomhus så vill jag ha en blixt.
Jag ska hålla ögonen öppna efter bra bakgrunder också.
Och jag ska sätta på batterigreppet permanent även om den då inte går ner i kameraväskan.

Yey!

Och för övrigt är jag nog inne i en liten period när jag känner mig kreativ helt enkelt, även om det bara gäller att organisera om i köksskåpen så man kan få undan 10 flak öl.
Jag förstår faktiskt inte hur vi kunde få för oss att det var jättemycket saker i skåpet längst ner till vänster, när det egentligen bara var... tre saker och några plastpåsar. Nu tackar jag verkligen hyresguden för att vi har så många skåp i köket.

Nu har jag bokat biljett till Sthlm till St. Paddy's.
För 6:- extra fick jag en förstaklassbiljett, och det hela gick bara på 336:-.
Jag tycker om att boka tidigt.

Sen blir det nog samma tur som förra gången, dvs Västerås - Köping - Arboga.
Västerås och Köping är check, men jag vet inte hur jag ska göra med Arboga.
Jag ska ju fotografera söstra mi och hennes stora mage, men eftersom jag inte tänker stressa i varken Köping eller Arboga så borde jag sova där, vilket borde vara np, om det inte är så att i stort sett alla har maaassa pälsdjur och det är inte så bra alls. OM jag får en allergichock (vilket sannolikheten är stor för, dock brukar själva allergichockarna inte vara livshotande direkt men väldigt... ja... "snälla-skjut-mig-nu") så är det en jävla lång väg hem dagen efter sen och att ha afterchocken av en allergichock på ett tåg (ett och ett, det blir ju TRE byten) är inte det roligaste.
Gah, jobbigt att tänka.

Men jag har Sthlmsbiljetten nu iaf, den är viktigast.

Det har varit en sån där ännu mer fel vecka. Fel vecka i månaden, fel vecka för allt, buhu.
Jag har grinat till tvprogram, grinat för att jag inte hittat durkslaget och smällt i skåpsluckor och allt.
Igår låg jag i sängen för jag orkade bara inte göra något, kände ingen vits med att göra nåt alls.
Så plingade det på dörren, och jag antog att det var posten som lämnat av nåt paket utanför, men jag väntade ju inget. När jag tittade så var det ett sånt där grönt vadderat kuvert från Påskharen i Götet, och jag veeeet inte varför men jag antog att det var från Ylva ;) 
På kuvertet stod det:
"Detta är ingen klapp per se,
och man ska inte använda dem till te.
När du med dessa skjuter
får du genast lite mer ruter."
Jag öppnade, och det var sjuuu-huuukt coola shotsglas!
Sen sprang jag in på toa och störtlipade för att Ylva är så underbar och för att det knappast har funnits en bättre tidpunkt NÅGONSIN då jag behövt blivit påmind om hur underbara vänner jag har, sen gick jag ut och beundrade dem lite mer.
Helt... jag har inga ord. Jag blev så rörd.
Hon sa sen att hon tänkte direkt på mig när hon såg dem och det blev jag också glad över.
Det hade iofs inte spelat någon roll alls vad det hade varit, det var bara själva grejjen.

Och glasen sen, så balla så jag avlider lite på ett bra sätt... Kuvertet var sött också :)