För övrigt börjar jag bli otroligt trött på mina drömmar, öht, men speciellt en återkommande.
Varje natt sedan lite över två veckor tillbaks har jag drömt en dröm med samma handling, men den har utspelat sig lite annorlunda.
Den går i stort sett ut på att jag vrider och vänder på mig och är orolig för att jag ska försova mig och tittar på klockan hela tiden, och sen helt plötsligt så inser jag att jag försovit mig. Inte till något speciellt, bara försovit mig.
Jag går upp, och persiennerna är nerdragna i vardagsrummet. Halva långsidan är fönster där så det kommer in rätt mycket ljus i vanliga fall, men i drömmarna när jag gått upp har det varit mörkt och nästan läskigt.
Sen kommer Erik hem, kl 11.15, och jag frågar varför han är hemma. Och det enda han säger är att det är ju såhär det kommer att vara nu, som om det vore det naturligaste i världen.
Sen vaknar jag på riktigt. Och ser att Erik ligger bredvid mig, pustar ut, tittar på klockan som oftast är 4-5, kramar så hårt jag törs på Erik och somnar förhoppningsvist om.
Sen händer det väldigt ofta att samma dröm börjar om igen...
Förstå hur förvirrad jag är när jag väl ska vakna på riktigt.
Hur mycket är klockan, har jag försovit mig, till vad isf, vad var det för viktigt jag skulle göra idag eftersom jag har försovit mig, kommer Erik vara hemma när jag går upp, varför har han dragit ner persiennerna när det är så himla tråkigt att gå upp om det ser ut så, osv.
Det är ju ingen läskig dröm per se men ack så påfrestande.

Förutom den har jag drömt sådana där vardagliga drömmar som gör att jag dagen efter inte riktigt vet om jag drömt något eller om det hänt på riktigt.
Jag vaknade t ex en morgon och svor över att den där Traderaauktionen bara var en dröm, för 20 spänn för den munkjackan hade ju varit ett kap.
Det var ju bara det att det verkligen var på riktigt.
Och nån dag vaknade jag och var verkligen helt inne på att jag skulle köpa en skateboard (ja, HA-HA) för jag hade ju minsann tänkt på det så länge. Men DET var ju bara en dröm.
De flesta som umgåtts med min familj vet att vi håller oss så långt borta från skateboards vi bara kan, sen jag och Caiza var små och av någon anledning hade en skateboard som vi skulle lära oss åka på. Sen kom moder och också skulle prova. Vurpan hon gjorde var som tagen ur en serietidning, men efteråt så var det Caiza som grät. För det visade sig att hon mitt i vurpan hade råkat slå till Caiza i ansiktet så att hennes glasögon farit all världens väg.
Det kanske låter hemskt, men det var hysteriskt roligt!

Ja iallafall, så har den där återkommande drömmen gjort att jag nästan väntar på den drömmen varje natt. Och jag tänker att jag ska försöka få ut nåt mer av den, men den är så kort så det funkar inte riktigt.

Nu ska jag se färdigt på Mar adentro. Mycket fin film och jag älskar att den är på spanska.
Sen ska jag cykla ner och hämta ut paket. En hårinpackning till mig, den dära L'Oreal absolut repair. Det var ju 50% rabatt... Men just nu säger termometern att det är 34 grader i solen (och jag tror faktiskt det stämmer) och det är vindstilla, så jag tror jag... väntar lite...

Ja som sagt, drömde om lägenheten i natt. Att det hade varit konstigt ljus i hallen när vi var på visningen, och att det istället för gråblått var turkost. Turkost är teh horror för mig.
Och de hade ändrat på hela planlösningen, och allt var fel.
Jag VET ju att hallfärgen är fin i verkligheten, men jag vill bara dit och titta så jag kan låta mitt omedvetna pusta ut...

Igår var det ännu värre. Hela natten var full med skumma och jobbiga drömmar.
Bl a drömde jag att ALLA jag kände hade fått för sig att rösta om jag skulle få vara kvar som mig. Typ. Om jag var en bra version av mig. Alla förutom två röstade för att jag skulle bort, och istället skulle Cameron Diaz ta min plats. Jag bara stod där, och tänkte att det här är inte på riktigt, så här KAN man ju inte göra, det är inte möjligt. Jag är ju jag, ingen annan kan vara jag? Och jag var så otroligt förvirrad över det hela, samtidigt som jag var så ledsen över att i stort sett alla ville ha bort mig utan att ens ge mig en chans att förändra mig. Jag ringde till en vän, som inte ens kände igen mig för att jag inte var "jag" längre.
Men jag hade ingenting att säga till om. Och jag undrade vad jag skulle göra, om någon annan tog min plats som mig, skulle jag bara försvinna då?
Den känslan vaknade jag med, och den satt kvar hela dagen.
Jag försökte förklara drömmen för stackars Erik (som iofs är van vid mina otroligt skumma drömmar vid det här laget), som tröstade mig med att jag är oersättlig.
Varför det var just Cameron Diaz har jag ingen som helst aning om.

Samma natt drömde jag också att jag åkte hiss nästan hela drömmen. Jag ville till bottenvåningen så att jag kunde komma ut ur byggnaden, men det spelade ingen roll vilken knapp jag tryckte på för de på utsidan retades med mig och tryckte på andra knappar så jag bara åkte upp och ner hela tiden.
Sen var det många andra detaljer med den drömmen som bara är för sjuka för att skrivas ner...

Ja som sagt, är det så jävla konstigt att man inte vaknar utvilad? >_<

Åtta nätter i rad har jag drömt en liknande dröm och jag är så jävla trött på den. Den handlar om personen jag avskyr mest i hela världen, den enda personen jag skulle kunna avliva med gott samvete, också den sista personen jag vill träffa. Jag drömmer att jag ser honom, att han ser mig, att han kommer fram, att jag blir livrädd och nästan får panik men går vidare, att jag ber honom gå därifrån och sluta prata med mig, att jag försöker ignorera det han säger tills det bara brister och jag vänder mig om och börjar skrika åt honom. Allt jag vill säga åt honom, allt som bara byggts upp under alla år, och det känts som att bara kraften av min röst borde få honom att ramla omkull. Men då bara vänder han och går iväg och mumlar att det inte går att prata med mig, att jag är knäpp. Och vid det läget börjar raseriet bli bortom kontroll, för att jag avskyr honom, för allt han gjort, för att han fortfarande försöker prata med mig, för att han aldrig fattar, och för att när jag äntligen kan stå öga mot öga och säga allt jag vill och han bara går iväg, och jag börjar leta efter något hårt att slå honom i bakhuvudet med så att jag blir av med honom en gång för alla, och där vaknar jag. Alltid, de senaste åtta nätterna. Och jag är så jävla trött på det. Dels för att det alltid är utmattande att drömma om honom, dels för att jag blir rädd för mig själv för att jag känner ju raseriet även om jag drömmer.
Och i drömmen är jag alltid rädd för ögonblicket jag inser att jag inte kan hålla tillbaks allt.
Jag skriker aldrig (jag har seriöst verkligen svårt t om för att ropa på Erik när vi är i olika rum), jag får inte raseriutbrott, jag har aldrig varit sån även om jag har mycket ilska inom mig, men han har skapat en av mina värsta sidor så han skulle få ta konsekvensen av det och jag skulle inte skämmas ett dugg. Skapar han helvetet för han ta konsekvernserna av att släppa lös det.
Det som verkligen spär på ilskan är att han antagligen inte skulle förstå nåt ändå... Det är lite tragikomiskt när han i drömmen säger att det inte går att prata med mig, när han själv bevisligen varken förstår talade ord eller skrivna ord.
Min mor hade sönder många telefoner när hon pratade med honom förr i tiden, eftersom hon blev så arg så hon slängde på luren för hårt eller gjorde något annat med telefonen. Jag har trott att jag förstått varför, men det känns inte som att jag förräns på senare tid verkligen förstått. Man kommer ingen vart. Man kan säga vad som helst till honom, men han förstår inte. Det är faktiskt helt otroligt. Jag har seriöst aldrig träffat på en mer korkad människa.

Nä det blir bara en sån dålig start på dagen helt enkelt. Första dagen gick det att skaka av sig rätt fort, andra dagen var det lite svårare, nu går det knappt att sluta tänka på det.

Jag har drömt om henne två gånger de senaste tre dagarna nu. Det är antagligen för att jag inte fattar vart de två nya avsnitten av LA Ink tagit vägen, någon?
Iallafall, jag drömde att hon hade Karolyns frisyr, fast blont istället för rosa. Sen hade hon färgat tillbaks det till svart igen. Sen kom det coola; hon visade mig hur man drack ur tre flaskor samtidigt.
Alla var 33cl, en var vodka, en öl och en cider.
Vodkan var där för att det var sprit helt enkelt, cidern för att blanda ut smaken av vodkan, och ölen var, tja.. det vet jag inte riktigt.
Men hon kunde minsann dricka ur alla tre flaskorna samtidigt, utan att hålla i dem! Inte bara dricka, hon svepte dem. Böjde bak huvudet och bara svepte dem, utan att spilla.
Vilket naturligtvist har fått mig att fundera på om det faktiskt är möjligt... Någon måste prova. Jag hann inte prova i drömmen för hon gömde vodkaflaskan för mig den jäveln.

Jag har inte ätit en riktig bakelse på väldigt länge, en sån där konditoribakelse som är riktigt smaskig.
Och igår drömde jag att jag äntligen skulle göra det, jag köpte t om två; en sorts bananmuffin och en chokladsak. Chokladsaken var en blandning mellan en chokladbiskvi och något himmelskt, massa chokladmoussefluff, chokladflarn och chokladströssel (nä vaddå, jag gillar inte alls choklad...) och ja, den såg fan ut som en dröm. Det var dessutom den enda som såg så god ut, de andra var ihopsjunkna och hade inte på långa vägar lika mycket strössel och flarn på sig. Men så blev det ju problem, för den var så fluffig och fin så jag kunde ju inte bara lägga ned den i påsen, så jag var tvungen att ställa ner den och vända mig om för att hämta någon sorts förpackning.
När jag vände mig om så stod där en liten unge med en sked och hade ätit upp halva! Jag blev chockad först, men sen började hjärnan fungera och jag sa "Men sådär får man ju inte göra!". Ungen bara tittade på mig trotsigt, hans mor såg det hela och bara tog honom i handen och gick därifrån. Jag ropade efter honom att "Man FÅR inte göra sådär, varför gjorde du så? Varför låter du ditt barn göra så? Tycker du att det är ok?", och jag var ju förtvivlad för den bakelsen var ju... min dröm. Typ. Och arg var jag, för att ungen så fräckt hade börjat äta på MIN bakelse och att mamman verkade tycka att det var helt ok.
Sen sprang jag in i Mia, och hon frågade om jag hade smakat bananmuffinsarna, och jag hade ju köpt en sån men jag var ju naturligtvist fortfarande arg över händelsen så jag började förklara, men på engelska så att ingen annan skulle förstå. Av någon anledning. För ingen annan kan ju engelska... Men hon lyckades lugna mig (på engelska då förstås, för hon fattade ju direkt att det var skitbra att vi skulle prata engelska), och sa att hon minsann skulle prata med ungen. Haha, jag tror faktiskt att ett av hennes blogginlägg om när hon pratat klokt och pedagogiskt med lillan påverkade drömmen, det kändes som att hon pratade så med mig också och jag verkligen kände att allt blev mer hanterbart och förståeligt på något sätt. Undrar om det säger något om på vilken nivå jag ligger på...
Sen vaknade jag och var forfarande upprörd och var tvungen att berätta för Erik när han kom hem på lunchen...
Bråka inte med mina chokladbakelser alltså. Där går gränsen.

Inatt drömde jag att jag hade flyttat till min mor, jag drömmer det lite då och då. Det känns alltid så konstigt för jag drömmer alltid att jag är nyinflyttad så att allt känns så ovant och sånt.
Det hände SJUKT mycket i drömmen som egentligen inte hade något att göra med att jag bodde där, men på morgonen drömde jag att hon sa att det var lika bra att jag vande mig vid att hon kom hem ofta på dagarna, och just då var det någon som kom in genom ytterdörren. Jag var ju säker på att det var min mor och tänkte att det var då fan om man ska stå ut med sånt där spring (eftersom sovrummet ligger vid ytterdörren så hör man väl när den låses upp och öppnas, speciellt eftersom jag alltid sover med sovrumsdörren öppen), men sen insåg jag att jag var vaken. Erik var ju på jobbet så först blev jag panikslagen att jag hade sovit mig igenom hela dagen innan jag... jag vet inte faktiskt, jag tror personen gick ut lika fort igen, jag kollade på klockan och såg att den var innan 9 iaf och tittade ut genom fönstret och såg att det bara var Erik som varit hemma en snabbis.
I den drömmen var jag också ett fosterbarn som bodde hemma hos John Lithgow (som hade gröna läppar), och dessutom var jag Ryan i O.C. Inte samtidigt dock.

Jag hade svårt att gå upp när klockan ringde också, så jag snoozade, men det var en oerhört spännande amerikansk footballmatch i drömmen och varje gång klockan ringde så tröck jag snabbt på snooze så att jag kunde återgå till matchen.
Det måste varit världens bästa ursäkt för att få snooza vidare.
(nu blev jag rätt övertygad om att ordet "snooza" knappast finns med i SAOL, men jag kom inte på något bättre ord)

Dessutom kändes det knappt som att jag sovit något alls, men jag vaknade upp när det var mörkt ute och trodde att det var dags att stiga upp, hela natten var sjuk.

Mina drömmar är verkligen i en klass för sig.
Lucid dreaming och drömmar jag kan återgå till hur många gånger jag än vaknar,  t om om jag springer på toa emellan, dessutom sover jag ofta så lätt så jag kommer ju ihåg sååå många detaljer när jag vaknar.
Vissa drömmar upprepas så ofta så jag t ex vet exakt vilket klädesplagg som finns vart i en viss butik, eller vilket hus som ligger på vilken gata i Ollestad.
Vad jag dock inte drömt på länge är att jag flyger, det saknar jag för det är antagligen den härligaste känslan jag haft när jag drömmer.
Men hela grejjen att jag kommer ihåg så många detaljer när jag vaknar kan göra det jobbigt, för det känns ju inte direkt som att hjärnan får en omstart under natten när man vaknar med huvudet fullt av händelser och kroppen full med känslor. Kul att vakna över att man är upprörd över att en unge stal min chokladbakelse t ex... Därför får Erik ibland stå ut med att jag förklarar vad som hänt i drömmarna, så jag lättare kan släppa dem på något sätt. Jag har faktiskt fått det rådet av en doktor, för eftersom min hjärna inte direkt fungerar normalt så kan den lagra drömmar som riktiga minnen på ett helt annat sätt, även om jag själv kan skilja på dem så känns de ändå lika verkliga som minnen flera år efteråt. Många säger att drömmen var så verklig, och att de minns den som ett riktigt minne, men uppenbarligen så lagrar min hjärna det på ett mer avancerat sätt och det antagligen för att jag pga min AS är så mycket mer medveten om detaljer än de flesta.

Och jag tror väl inte direkt att innehållet i mina drömmar är konstigare än alla andras (andra folk tror det dock...) men eftersom jag kommer ihåg så mycket mer än många andra så kan det nog verka så. Eller så kanske det är så eftersom jag faktiskt har mer fantasi än gemene man... Faktiskt. Enligt psykdoktorer.

Faktiskt så har jag haft många underliga/roliga drömmar de senaste nätterna.
Som att jag, Emma och Erik åkte till Tyskland, och att hela Berlin var ett enda köpcentra och att Emma träffade på sin bästis Alex Schulman och Dregen satt och signerade skivor i världens minsta skivaffär. Jag åkte inlines hela tiden och det var grymt. Men jag kan inte komma över att Emma var polare med Alex Schulman, det skulle hon nog aldrig vara i riktiga livet. Tror jag inte...

Erik var ett riktigt rövhål i en dröm också, jag berättade den för honom men nu minns jag inte vad den handlade om. Jag väljer alltid så bra tillfällen att berätta drömmar på, som på morgonen när han får en morgonpuss och typ det första jag säger är "Du var så jävla elak i min dröm inatt!"...

Inatt drömde jag att jag hade världens grymmaste jeanshäck och gled omkring med några okända människor, i ett par CONVERSE. Just Conversen var tydligen ett störande moment för mig, för jag tyckte att det var sååå pinsamt att ha ett par sådana på mig, och gick hela tiden omkring och undrade varför jag hade dem och inte mina vanliga (och enda skodon) kängor på mig.
Senast jag hade Converse var jag typ 10 och jag hade dem tills min mor slängde dem (tror jag) för att det var mer hål än tyg i dem.

De har varit så underliga den sista tiden. Ibland har jag inget minne av dem alls när jag vaknar, men det kommer tillbaks under dagen, lite då och då. Det brukar ju vara tvärtom.
Som på väg hem idag, så slog det mig plötsligt att det fanns en skylt i byn som pekade ut ICA och Köplunden bland annat. Någon sådan finns det givetvist inte, men jag kunde tamefan nästan svurit på det... Och så sådana drömmar när jag drömmer att jag haft en viss konversation med någon, och sen går omkring och tror att vi faktiskt haft det och personen ifråga undrar om jag är full när jag börjar prata om det vi pratade om i drömmen...
Det hela med att minnen från drömmar kommer tillbaks under dagen ger mig en underlig känsla av att jag glömt något, tills jag får en sån där flashback. Skitirriterande.

Imorrn börjar Erik jobba. Han visste det inte förräns idag. Så det vände uppåner på min värld ett litet tag (hej Aspergers, du som måste veta allt minst ett år i förväg...), men nu när jag hunnit smälta det så är jag naturligtvist jätteglad. Delvis. För det betyder att jag inte får ha honom här hemma hela dagarna, men oh well. Vi strävar ju båda efter fasta jobb så, självklart är detta positivt. Jag ska sympativända på dygnet tillsammans med honom också, eller försöka iaf.
Det som är störande är att jag varken har körkort eller bil. Och tveksam till om jag faktiskt klarar av att åka buss nu. Och tro't eller ej, men allt finns faktiskt inte här i byn. Som t ex läkaren jag skulle till imorrn, eller läkarna i Växjö. Men jag kanske kan få en telefontid imorrn iaf (för jag vill inte genomlida en mensperiod till utan rediga smärtstillande, och jag måste dessutom prata med henne om andra grejjer), och tja, Växjö... det borde funka med buss. Benso innan och mp3-spelaren på under färden, så borde det gå. Dessutom får jag åka gratis om jag visar upp lappen från läkaren. Det är faktiskt bra.
Visst var jag inställd på att när han väl får jobb så blir jag mer isolerad, men nu hände det på ca 10 sekunder. Nu har jag som sagt smält det, och kan se allt det positiva i det.

Sen tänker jag iallafall leka hemmafru och laga mat till Erik om han åker hem på lunchen.

Jag tog mina sömntabletter rätt tidigt igår, och kände att de borde fungera. Men det började bara kännas obehagligt, yrsel och bara... obehag. Jag som annars inte brukar ha emot den känslan man får precis innan man somnar, men nu var det bara läskigt.
Flera gånger vaknade jag upp under natten och allt kändes bara så fel. När jag bodde i Sthlm brukade jag drömma att jag bodde kvar i Arboga (ja bara DET var faktiskt en hemsk mardröm...) i min mors hus, och vaknade upp direkt från drömmen och var panikslagen tills jag insåg att jag inte alls var kvar där, och antar att det var något liknande jag drömde inatt. Vaknar upp med ett ryck, tittar mig panikslaget omkring, tills jag ser att jag faktiskt är i vår lägenhet, och att Erik faktiskt ligger bredvid mig. Inatt hände det flera gånger, så jag måste haft konstiga drömmar.

Inte lika konstiga som igår natt, när jag drömde att jag, Helen och Nille var på SRF, klockan var 19.40 och Amon Amarth skulle gå på 21.40, så det var ju lugnt, man hann sänka några några öl till. Innan jag råkade se på spelschemat att de faktiskt gick på 19.40, så jag fick panik och släpade med mig de andra dit. Det var ca fem pers framför scenen, så vi kunde stå allra längst fram. Döm av min förvåning när Cannibal Corpse kliver upp istället, ffs, där står jag med tindrande ögon och väntar på AA, så går CC upp istället! Fast sen spelade tydligen Amon Amarth, fast det var en kvinnlig sångare, och det var kasst.
Jag är så långsint som person så jag fortfarande stör mig på en DRÖM där FEL band går upp.

Men jag tror att min dåliga sömn (och mitt konstiga humör) de senaste dagarna beror på att jag faktiskt ska på polisförhör nummer 2 i övermorgon. Jag känner mig inte orolig, men jag tror att jag innerst inne är scared to shit.
Därför tänker jag sätta mig på balkongen med en öl och försöka varva ner lite. (eheheh... för det kommer ju att funka.) Efter att jag återigen gått på toa med öppen dörr, ty Erik är iväg på ärenden så jag kan göra sådana saker.

F.ö har jag lyckats säga en sak som jag inte velat säga till någon, häromdagen, och det var så skönt att bara få ur sig det. Jag önskar att hon inte förstod vad jag menade eller exakt hur jag kände, men hon förstod till 100%. Dessutom var det lite tragikomiskt exakt hur lika vi tänkte där...
Aja, balkongen nu.

Mina drömmar de senaste nätterna... Fyfan. De har inte varit obehagliga knappt, men sååå intensiva och långa och när jag vaknar till den sista gången på morgonen vaknar jag precis från en dröm och i nån kvart känns det fortfarande som att jag är kvar i drömmen.
Häromnatten drömde jag att jag och min mormor var i Siam. Finns det ens ett land som heter så? Jag har fått pinsamt dålig koll på sånt, rättare sagt jag har glömt sånt, knappast som att nya länder poppar upp varje månad...
Iaf så fick man inte se kejsarinnan i ögonen, vilket vi lyckades med att inte göra, men jag vinkade, för jag ville ju ändå på nåt sätt säga "Hej, ni har det jättefint här, kul att se dig!", varpå vi fick dödsstraff. Och jag hade sån ågren när jag vaknade till efteråt, och tänkte "Hur jävla dum får man vara, VINKA åt kejsarinnan av Siam?! Klart som fan att vi får dödsstraff".
Det var också den natten jag antagligen drömde att jag var tvungen att drömma tre drömmar innan jag vaknade. Annars fick jag inte vakna. Jag drömde säkert fler än så, har ingen koll på hur många man brukar drömma, men det kändes lite stressande.
Inatt drömde jag att jag gick på Ullvi igen. Lite av en mardröm med andra ord. Som jag faktiskt gjort i verkligheten stod jag på Köpings station och velade fram och tillbaks om jag skulle åka hem igen, eller faktiskt gå till skolan. Jag gick dit, skyndade förbi E (Inte Emma, inte Erik, inte nån dum förkortning pga anynomitet, utan... E), såg Josse och Moa en bit framför mig (haha), och nån annan. Det var bara det att för att kunna komma dit var vi tvungna att ta oss igenom något rivningsprojekt, ett gammalt fallfärdigt hus som precis skulle rivas, skabbigt som fan. Mitt i allt upptäckte vi att det var lite möblerat, och det kunde ju bara betyda en sak; knarkare hade ockuperat huset! Så vi var jättenojjiga över att kliva på kanyler.
Haha, alltså det symboliserar min ångest över att åka till den skolan faktiskt. Jämföra det med att vara livrädd för att kliva på en kanyl och behöva ta sig igenom ett hus som kan rasa när som helst... Känns som att det faktiskt var lika svårt att ta sig dit en del gånger, känslomässigt.
Inatt drömde jag även att jag bodde i en etta här. Hahaha, när jag bodde i Sthlm brukade jag drömma det, och det var fruktansvärt obehagligt tyckte jag, men nu bor jag ju i här igen... Fast inte i en etta. Jag drömmer ofta att jag bor i en etta, och det är fortfarande obehagligt. För jag måste i stort sett ha två rum, så jag kan ha ett riktigt sovrum. Jag har t om läkarintyg på det minsann!

Jag tycker det är mysigt att komma ihåg vad man drömt, sådär lite halvt, så man kan ligga och småanalysera drömmen nån kvart innan man stiger upp, men ibland blir det bara för mycket. Speciellt när man vaknar direkt från en dröm, allt blir så förvirrat.

Visst somnade jag, efter 1 ½ timme, med 40mg istället för 20.
Men hade den hemskaste drömmen jag någonsin haft med sååå många sjuka detaljer jag verkligen inte förstår mig på.. En sån där dröm när jag sover och vaknar upp, flera gånger, allt upprepar sig men på små olika sätt varje gång efter att man vaknat upp. Jag behärskar Lucid dreaming relativt bra så jag har sällan problem på att skilja på dröm och verklighet, men denna var nåt i särklass. Jag förstod ingenting, och kunde heller styra mig själv.
Det utspelade sig i huset där jag bodde i Småland. Hej och då, bara det liXoM... Jag klev vaknade mitt i natten (efter en mycket, mycket sjuk och underlig kväll... äcklig.) upp, min mobil fungerade inte som ficklampa, men jag kunde tända lamporna. Köket såg som en jävla röra, det låg kartonger och hamburgare överallt. Och vi skulle ju äta hamburgare igår, på grillen, men varför låg de här, halvfärdiga? Fick smått panik och tänkte att jag var tvungen att städa för mor skulle jag komma hem på morgonen. Men jag skulle se om de var ätbara först, hade ju inte ätit nåt på längre. Då var de andra fyra där, som skulle ätit hamburgarna med mig. Fattar inte vad som händer, de satt och chillade och till slut sa en "Vill du veta vem som tjallade på dig?".
"Någon tjallade på dig. Tjallade på dig. Vill du veta vem som tjallade på dig? För det var någon som tjallade på dig. Någon som tjallade på dig var det" satt han och upprepade tills jag bara blundade, höll för ögoenn och skrek "Ja OK DÅ, VEM TJALLADE PÅ MIG?"
Då blev det mörkt överallt, och ingen annan var där. Det var mitt i natten, och jag vet såväl hur det köket ser ut mitt i natten. Jag tittade mig omkring, insåg vad som nyss hänt, och tänkte det. "Det har hänt, jag har blivit galen. Jag har en psykos. Jag kan inte längre skilja på fantasi och verklighet, vad gör man då?" Jag tänkte gå och lägga mig, och se om det kändes bättre imorgon. Men ingen av lysknapparna fungerade ju naturligtvist. Vad man ska tänka på att i det huset var jag otroligt mörkrädd, så detta för mig gav mig nästan panik. De funkade inte i sovrummet heller, fast egentligen var det vardagsrummet. Men jag tänkte att jag skulle kunna känna mig fram. Jag gick in i något, kände efter, och märkte att det var en liten flicka, med hår till axlarna. Månskenet börja lysa in, såpass mycket att jag kunde se att hon var halvblond, hade klänning på sig, och inte hade några armar. Jag satte mig ner, blundade och försökte skrika, men ingenting kom fram. Stämbanden väste men inte ett ljud kom från mina läppar. Jag öppnade ögonen och hon var kvar, och jag hann tänka "Vad i helvete gör jag om jag inte är galen, om detta verkligen händer? Vad är egentligen värst", sen vaknade jag, på riktigt.
Och det tog ett tag att inse att jag verkligen vaknat på riktigt, att jag var i mitt rum. Det var ju inte att tänka på att somna om då, klockan var 2.
Den lät kanske inte så läskig, men om man vet mycket bakgrundsinfo så förstår man mer. Och det ÄR något jag oroar mig för, att bli galen på riktigt, och framförallt att inse att jag är det.
Det är skitsvårt att tolka saker från drömmen också, jag vet att den flickan inte är jag iaf, det är jag bombsäker på. Mer än så vet jag inte.

Aja. Jag blev så himla hungrig, så jag steg upp. Kom på att jag inte ätit mat sen i söndags och då var det från McD. Så det är nog inte så konstigt. Får se om jag lyckas somna om, vill mest bara ta 20mg till och lägga. Jag var så trött när jag vaknade, men det fanns verkligen inte en chans att somna om.

Jag drömde att jag hade flera tatueringar som jag egentligen vill ha, på armar och många på ryggen, och att mitt ansikte såg väldigt mycket ut som Kat von Ds. Och mitt hår var jättefint.
Jävlar vad snygg jag var i drömmen, satt bara och tittade på mig själv i spegeln. Speciellt när det gällde tatueringarna, jag har ju velat göra på armarna sååå länge men nästan bestämt mig för att aldrig göra det för det skulle bli jävligt jobbigt om jag någon gång ångrade mig. Men i drömmen var jag så jävla lycklig över att jag ändrat mig, och det bara kändes så jävla rätt.
Kat von D är väl det enda fruntimret i världen som jag skulle vilja se ut som, och har alltid varit, men just känslan av att äntligen ha tatueringarna där.. det var lite oroande nästan, men nej, jag ska inte. Fler på ryggen först.

Jag drömde en sjuk rolig dröm inatt. Huvudpersonen visade sig vara en från The wire, säsong 2. Jag har sett några avsnitt med honom men inte tänkt på det, mitt undermedvetna har väl snappat upp det.
Iaf så skulle jag fotografera nån kyrka på avstånd, och där kom han med sin monsterkamera och skulle göra samma sak. Han frågade om jag fotograferade mycket, och vid tillfället hade jag nån tunn liten fjuttig kamera, så jag sa nej för det var ju ffs pinsamt om han skulle tro att jag var seriös med mitt fotograferande och ändå bar med mig den kameran.
Sen skulle han minsann visa mig stundentboendet i Flemingsberg, allra helst huset där de rikaste stundenterna bodde. Vi lurade oss in där och låtsades vara med i klassen, för det var tydligen nån lektion där. Sen började de ta upp närvaron, varpå jag fick panik för mitt namn klingar inte så mycket överklass direkt. Så det blev Amelia nånting. Amelia? Vart fan fick jag det ifrån?
Vi blev iallafall upptäckta och sprang därifrån, skitkrångligt att hitta rätt trappor osv...
Det visade sig att han bodde i en familj med massa fosterbarn, där Lindha, en gammal vän till familjen, var barnflicka. Det var logiskt tyckte jag, för hon gick ju barn och fritid på gymnasiet och praktiserade som barnflicka hos oss en liten period.
Men de hade skitskumma toaletter. Dörren var ca 1 m hög. Det är ett vanligt återkommande fenomen i mina drömmar, att jag inte kan vara i fred ens på toa.
Sen visade sig att den här snubben tyckte att vi skulle hälsa på en av hans kompisar, som bodde skitlångt bort, och det skulle ta halva natten att ta oss dit. Så han tyckte vi skulle ta tjack för att orka gå dit. Jag dissade idén och tyckte vi kunde åka kollektivt, men icke, hela SL var med i en gigantisk konspiration.
JAG fick bära det olagliga, som inhandlats bland de rika kidsen, där det dessutom var nåt jävla konvent för poliser så det var poliser precis överallt. När vi var på väg ner igen insåg jag hur jävla idiotiskt hela grejjen var, också hur komiskt det var.
Sen skulle han ta tjacket. Genom öronen. Med sugrör. Och filtrera det med kapsyler, kapsyler som han satte I öronen. Det var den roligaste synen ever, både i drömmar och irl. Jag försökte få honom att förstå att han inte behövde ta så mycket, men jofan, han var tvungen att ta 2g, vi skulle ju gå så långt. Att hela effekten skulle komma på en gång fattade han inte, han var helt insnöad på att ju mer han tog under desto längre tid skulle effekten bre ut sig, som om det var någon jävla depoteffekt. Jag avstod iaf, och satt mest och njöt av lukten. För jag tycker faktiskt att det luktar gott, på samma sätt som bensin.
Nu i efterhand när man analyserar drömmen så inser jag ju att han var en riktig jävla pundare som inte hade så mycket hjärna kvar. Han var nog lite efter rent naturligt också.
Jag dissade fortfarande idén och trodde att jag skulle orka gå ändå. Nu var han som spelar Daniels i The wire med, wtf?
Aja, det hände sjukt mycket, det slutade med att vi blev jagade genom en stor skog, jag ville inte vara med längre, så de andra (det var 4 förutom mig vid det är laget) åkte iväg med Flumriden mitt i skogen, utan mig.

Jag var sjuuukt förvirrad när jag vaknade iom att jag vaknade när drömmen fortfarande höll på, och helt säker på att klockan var 15 eller nåt för jag hade ju minsann kollat på klockan flera gånger när den var 11, 13, 14.nånting, osv.
Men den var "bara" 10.

The wire har ju nåt finger med i spelet iaf, när jag gick upp och hade gjort kaffe så skulle jag kolla på gårdagens Weeds, så jag satte på The wire 0203, och efter ca 14 min så kom jag på att "Wtf, det här är ju inte Weeds!".
F.ö så jävla ball konversation när de ska förhöra nån afrikan/whatever som påstår sig inte kunna engelska.
Bunk: Ey, Kunta Kinte... yabadababadabado.
Den-andra: Moshy mishy mishy mishy mishy motherfucker.
Afrikanen: Huh?
Nej går fan inte att förklara hur kul det såg ut, jag älskar att serien inte är politiskt korrekt nånstans.

Varför kan inte jag drömma mardrömmar om läskiga monster och mördare, eller de klassiska försöka-springa-ifrån-någon-utan-att-lyckas-drömmarna?
De två senaste nätterna har jag haft så otroligt obehagliga drömmar, som verkligen suttit i halva dagen. Den första var väl inte obehaglig på det sättet, men i den uppförde jag mig på ett sätt jag aldrig skulle göra annars, och jag var helförvirrad och hade sämre samvete än vad jag någonsin haft när jag väl vaknade och var mitt vanliga jag.
Så jävla svårt att skaka av sig dem också...
Det var bättre när man var riktigt, riktigt liten och inte visste så mycket om världen, då drömde man om saker som var läskiga på ett annat sätt >_<

F.ö ska jag nog köpa en dammsugare den här månaden.. Det behövs.. typ. Men det har varit fruktansvärt skönt att slippa dammsuga de här veckorna, haha. För jag har tyckt att jag haft en sådan bra ursäkt. Om man inte har en dammsugare kan man ju inte dammsuga, liXoM... Men istället har man ju gått och plockat upp skräp, sopat och så.. Vilket iofs kanske inte är lättare än att dammsuga, men just att dammsuga hatar jag verkligen. Tål knappt ljudet av en dammsugare, har aldrig förstått varför.
Samma sak med tvättmaskiner och torktumlare. Och numera tvättskåp. Manglar är ju skapligt läskiga med (tack Stephen King >_<). Men just ljudet.. jag vill verkligen, verkligen komma på varför jag knappt tål det. I Tumba där vi hade tvättmaskinen och torktumlaren i badrummet så kunde jag inte vara där inne när den började centrifugera, för det lät så läskigt.
Kan ju vara några konstiga undanträngda barndomsminnen, eller så är jag bara knäpp som vanligt.

Jag drömde om Erik inatt. Jag vände mig om och så bara låg han där bredvid mig. Jag trodde naturligtvist att jag drömde, så jag stängde ögonen, och öppnade dem igen, och han var fortfarande där, även när jag gnuggat mig i ögonen några gånger. Jag blev så glad så att jag inte ens brydde mig om att fråga hur han kommit dit.
Sen vaknade jag naturligtvist på riktigt, vände mig och såg att sängen var tom. Mindre kul.

Fått svar från posten, bra svar. Men jag vet fortfarande inte hur jag ska göra.
Fått svar från FK, kommer få ett defitivt svar från dem runt månadsskiftet. Ja jag vet ju att de har långa handläggningstider, men det hade varit så skönt att veta det nu... Framförallt hade det varit skönt att få pengarna nu.
Om jag inte fått svar från IKEA imorrn måste jag ringa. Men det finns iaf en säng jag kan låna, en liten. Men jag vill ju ha MIIIIIIN säng, med min riktiga sängram.
En jävla digitalbox till TVn måste jag ha med.. hoppas jag får köpa en på egen hand, och inte måste köpa deras egen speciella för 1500:- eller vad det var. Måste ringa dem också (för tredje gången) om jag inte får svar från dem snart.
Åh men det fixar sig.. jag har el i lägenheten, hyran kommer bli betald om två dagar, jag har en säng att sova i, både Caiza och mamma har internet och TV med kanaler på, och en hemförsäkring börjar gälla det datumet...
Det var rätt kul när jag pratade med försäkringssnubben..
"Ja, hur mycket är dina saker värda då?"
"Eeeeeh..."
*här trodde jag att han menade att jag skulle komma med en rättså exakt summa på t ex 37 984:-*
"Räcker en försäkring för 200 000:-?"
"Jo det blir utmärkt *pustar ut*"
Ja man kanske skulle bli lite vuxen och räkna ut vad ens saker är värda.. Men tvivlar på att det är några betydande summor då allt är rätt gammalt.

Jag vill lägga mig och drömma igen.

I natt drömde jag en dröm som jag drömt i flera olika varianter hur många gånger som helst.
Det här gången var jag med i någon slags löptävling. När man började se målet så vaknade jag. Insåg att klockan var mitt i natten, så jag försökte somna om så snabbt som möjligt. Så jag slumrade till lite, och återgick till löptävlingen. I drömmen började jag bli väldigt trött, och framförallt irriterad då det var en sådan kort sträcka till mål.
Vaknade lite halvt upp igen, somnade om.
Nu var jag väldigt orolig för att jag inte skulle hinna i mål inom utsatt tid, så jag kämpade allt vad jag kunde.
Vaknade upp halvt, började känna pressen över att inte kunna sova. Halvslumrade igen.
Jag kom ingenstans när jag sprang, och efter vad som kändes en evighet insåg jag att jag inte skulle komma i mål, med andra ord skulle jag inte kunna somna om på riktigt.
Jag hatar sådana drömmar...

MEN, idag ringde de från försäkringskassan angående intyget. Jag var inte riktigt vaken, hade legat och dragit mig i någon timme, och det kändes inte riktigt som att damen som ringde förstod jag var ute efter förräns i slutet av samtalet. Jag hoppas verkligen att hon förstod iaf.. Det borde komma imorgon eller i övermorgon, då ska jag knata ner till BB (hum, ligger det fortfarande i centrum? Jag dör om jag måste åka nån annanstans..), och lämna in allt de vill ha. Sen kanske jag lägger huvudet på sned, får en tår i ögat, och förklarar för dem hur svårt det är med separationer och sådant, och att jag veeeerkligen behöver en lägenhet nuuuu. Nej så skulle jag nog inte kunna göra..