Ansiktsboken.
Ja alltså, det kändes som det bara var att erkänna sig besegrad nu.
Alla "Va, visste du inte det? nej just det, du är inte med på fb...", "Lugnt, bilderna finns på facebook. Va, har du inte det?!", och... sånt.
Och alla som av förklarliga skäl drar sig tillbaks från communities man tidigare hängt på, och sådana som man sällan är online på msn samtidigt som.
Nu är jag med på det jävla facebook iaf. Inte bara är det förvirrande, det buggar också, och vill t ex inte gå med på att Växjö är en stad.
Men det är kul att spana runt bland folks bilder igen.
Fast jag fick nästan panik när jag loggade in idag, 34 nya händelser och vänner hit och dit.
Men det ska nog bli bra.
Alla "Va, visste du inte det? nej just det, du är inte med på fb...", "Lugnt, bilderna finns på facebook. Va, har du inte det?!", och... sånt.
Och alla som av förklarliga skäl drar sig tillbaks från communities man tidigare hängt på, och sådana som man sällan är online på msn samtidigt som.
Nu är jag med på det jävla facebook iaf. Inte bara är det förvirrande, det buggar också, och vill t ex inte gå med på att Växjö är en stad.
Men det är kul att spana runt bland folks bilder igen.
Fast jag fick nästan panik när jag loggade in idag, 34 nya händelser och vänner hit och dit.
Men det ska nog bli bra.
"Så vad gjorde du i helgen?"
Igår var f.ö en sån där... jagvetinte-dag. Jag vet inte vad man ska kalla det.
När man inser att det roligaste jag kan komma på att göra en fredagkväll är att rengöra stekpannan ordentligt med hjälp av Svinto, och sortera mynt.
När man inser att det roligaste jag kan komma på att göra en fredagkväll är att rengöra stekpannan ordentligt med hjälp av Svinto, och sortera mynt.
The weirdest thing.
De senaste dagarna har min kropp känns väldigt ur form, nästan bloated (svenska ordet för det?), sådär som veckan innan/under mensen.
Inga kläder har passat, och det har känt som att jag knappt kommit igenom dörröppningarna. Jag har varit trött som en gris också, så det har inte blivit något som helst motionerande.
Igår hade jag dock lite överskottsenergi och tänkte prova lite kläder. Den stora spegeln har stått i ett hörn inplastad (så jag har alltså inte sett mig själv i helfigur på några veckor), så jag packade upp den och ställde den emot en vägg.
Jag har ett par byxor som jag gärna vill komma i, men nu skulle jag prova dem för att se hur man skulle kunna lösa ett litet problem jag hade med spännena på dem. Jag fasade inför det och tänkte att jag hoppas att de inte fastnar halvvägs, att jag åtminstone kan dra upp dem ordentligt. Och det kunde jag, inte bara det, de gick att knäppa utan våld!
"Sweet!", tänkte jag, och ställde mig framför spegeln och blev lite ledsen för att spegeln blivit böjd eller nåt i flytten, för sådär långa (ja relativt långa, jag har ju korta ben...) och smala ben har jag ju inte så spegeln måste ju blivit skadad. Men den var ju lite lutad, så jag gick och försökte få den så upprätt som möjligt. Och det blev lite skillnad i spegelbilden, men inte mycket. Jag vred och vände på mig, till slut var jag fan tvungen att använda kameran och fjärrutlösaren för att se hur jag egentligen såg ut.
Och på något sätt så har jag droppat en klädstorlek på en vecka.
Jag fortsatte prova kläder som inte passat innan, och de satt perfekt.
Skinnjackan som suttit lite tight när jag bara haft en t-shirt på mig satt nu löst när jag hade en t-shirt + en munkjacka.
Det hela är lite sinnessjukt. Speciellt när jag nästan förberedde ett inlägg med titeln "Fat chicks have more fun" efter att ha ätit omänskliga mängder glass, maränger, kolasås och grädde en dag...
Men jag klagar inte.
Det enda negativa är såklart att kläder man använt och gillat förut är lite för stora. Men det går ju inte att komma ifrån. Jag har mer byxor att komma i än vad jag har nu så att säga.
En annan skum sak hände igår när jag gick in i skoaffären. Jag såg ett par skor som var wow. Och det händer inte mig när jag går in i en skobutik... Jag gillar inte skor, jag köper kängor av samma märke var tredje-fjärde år, och har ett par gympadojjor ståendes.
Men de här... t om den röda färgen var sjukt snygg tyckte jag, de fanns även i svart. Bilden gör dem inte riktigt rättvisa, de såg nästan ut som ett par Dr Martens i högklackat.
Det är faktiskt första gången jag tyckt ett par skor är snygga sådär.
Inte för att jag tänker köpa dem, jag gillar nog inte att gå i högklackat.
Inga kläder har passat, och det har känt som att jag knappt kommit igenom dörröppningarna. Jag har varit trött som en gris också, så det har inte blivit något som helst motionerande.
Igår hade jag dock lite överskottsenergi och tänkte prova lite kläder. Den stora spegeln har stått i ett hörn inplastad (så jag har alltså inte sett mig själv i helfigur på några veckor), så jag packade upp den och ställde den emot en vägg.
Jag har ett par byxor som jag gärna vill komma i, men nu skulle jag prova dem för att se hur man skulle kunna lösa ett litet problem jag hade med spännena på dem. Jag fasade inför det och tänkte att jag hoppas att de inte fastnar halvvägs, att jag åtminstone kan dra upp dem ordentligt. Och det kunde jag, inte bara det, de gick att knäppa utan våld!
"Sweet!", tänkte jag, och ställde mig framför spegeln och blev lite ledsen för att spegeln blivit böjd eller nåt i flytten, för sådär långa (ja relativt långa, jag har ju korta ben...) och smala ben har jag ju inte så spegeln måste ju blivit skadad. Men den var ju lite lutad, så jag gick och försökte få den så upprätt som möjligt. Och det blev lite skillnad i spegelbilden, men inte mycket. Jag vred och vände på mig, till slut var jag fan tvungen att använda kameran och fjärrutlösaren för att se hur jag egentligen såg ut.
Och på något sätt så har jag droppat en klädstorlek på en vecka.
Jag fortsatte prova kläder som inte passat innan, och de satt perfekt.
Skinnjackan som suttit lite tight när jag bara haft en t-shirt på mig satt nu löst när jag hade en t-shirt + en munkjacka.
Det hela är lite sinnessjukt. Speciellt när jag nästan förberedde ett inlägg med titeln "Fat chicks have more fun" efter att ha ätit omänskliga mängder glass, maränger, kolasås och grädde en dag...
Men jag klagar inte.
Det enda negativa är såklart att kläder man använt och gillat förut är lite för stora. Men det går ju inte att komma ifrån. Jag har mer byxor att komma i än vad jag har nu så att säga.
En annan skum sak hände igår när jag gick in i skoaffären. Jag såg ett par skor som var wow. Och det händer inte mig när jag går in i en skobutik... Jag gillar inte skor, jag köper kängor av samma märke var tredje-fjärde år, och har ett par gympadojjor ståendes. Men de här... t om den röda färgen var sjukt snygg tyckte jag, de fanns även i svart. Bilden gör dem inte riktigt rättvisa, de såg nästan ut som ett par Dr Martens i högklackat.
Det är faktiskt första gången jag tyckt ett par skor är snygga sådär.
Inte för att jag tänker köpa dem, jag gillar nog inte att gå i högklackat.
Aaaavlida...
Det blev nåt knas med apoteket igår. Jag ringde för att kolla lagerstatusen på apotek A, får veta att de har allt inne, jag tackar för mig och ringer för att kolla om apotek B här runt hörnet mot all förmodan har sakerna inne. Men då visar det sig att apotek A tog det som att jag ville beställa sakerna, så de låg inte kvar på listan.
Men jag hade ändå tänkt prova en annan väg ner på stan, och köpa lite prylar. En av prylarna jag har varit på jakt efter är ett par sulor till mina kängor. Om jag inte hade hittat ett par så hade jag faktiskt tagit bussen hem, för mina fötter... de mår inte bra. Expediten var hjälpsam och jag fick ett par som passade kängor bättre än de förra jag haft, och så fort jag kom ut ifrån butiken så satte jag i dem. Det såg antagligen lite kul ut eftersom det inte fanns någon bänk och sitta på så jag hoppade runt där på ett ben och försökte få i en sula i kängan.
Är det ett tecken på social utsvultenhet när t om JAG drar mig för att gå ifrån en butik och faktiskt står och småpratar med expediten?
Köpte två andra grejjer, glömde totalt att köpa den tredje, och begav mig sen hemåt.
Jag glömde naturligtvist ta tiden på väg till stan, men då gick jag iofs liiite fel, men hemvägen gick på ca 20 min.
Faktiskt, så är det riktigt roligt, för enligt uppgift ska det ta 18 minuter från oss till Bishop Arms, och banne mig... 18 minuter på minuten.
Den vägen var iaf otroligt mycket roligare att gå, och det fanns så många fina hus så jag höll på att avlida bara av det... Jag blir tokig. Jag vill bara gå in i trädgårdarna och titta, in i husen och gå husesyn.
Det var riktigt mycket folk på stan iaf. Lite för mycket för att jag skulle känna mig bekväm ensam, men det funkade.
Men jag hade ändå tänkt prova en annan väg ner på stan, och köpa lite prylar. En av prylarna jag har varit på jakt efter är ett par sulor till mina kängor. Om jag inte hade hittat ett par så hade jag faktiskt tagit bussen hem, för mina fötter... de mår inte bra. Expediten var hjälpsam och jag fick ett par som passade kängor bättre än de förra jag haft, och så fort jag kom ut ifrån butiken så satte jag i dem. Det såg antagligen lite kul ut eftersom det inte fanns någon bänk och sitta på så jag hoppade runt där på ett ben och försökte få i en sula i kängan.
Är det ett tecken på social utsvultenhet när t om JAG drar mig för att gå ifrån en butik och faktiskt står och småpratar med expediten?
Köpte två andra grejjer, glömde totalt att köpa den tredje, och begav mig sen hemåt.
Jag glömde naturligtvist ta tiden på väg till stan, men då gick jag iofs liiite fel, men hemvägen gick på ca 20 min.
Faktiskt, så är det riktigt roligt, för enligt uppgift ska det ta 18 minuter från oss till Bishop Arms, och banne mig... 18 minuter på minuten.
Den vägen var iaf otroligt mycket roligare att gå, och det fanns så många fina hus så jag höll på att avlida bara av det... Jag blir tokig. Jag vill bara gå in i trädgårdarna och titta, in i husen och gå husesyn.
Det var riktigt mycket folk på stan iaf. Lite för mycket för att jag skulle känna mig bekväm ensam, men det funkade.
Bussar, terapeut och högkostnadsskydd.
Jag skulle till arbetsterapeuten idag. Det är relativt nära men jag valde att ta bussen eftersom jag inte har några sulor alls i kängorna så mina fötter skulle antagligen döda mig om jag gick.
Jag kollade naturligtvist upp det i förväg, men reseplaneraren sa något helknas (38 min, ett byte, när det egentligen ska ta fem minuter utan byte), så jag utgick från att den var buggad. Ringde i morse, och fick det bekräftat, så det verkade skitsmidigt med bussen.
Det förvånande var, att jag som brukar bli helhispig när jag ska t ex åka nånstans för första gången (jag och publika transportmedel har inte varit så bra vänner...), och dessutom i en ny stad, var rätt lugn. Väldigt lugn faktiskt. Så lugn så jag bara inte orkade klä på mig vilket resulterade i att jag småsprang till busshålplatsen runt hörnet. Naturligtvist 15 min innan bussen skulle gå, men det är ändå ett framsteg mot hur tidigt jag skulle varit där i vanliga fall.
Och allt gick jättesmidigt.
Förutom att busschauffören var tjurig, men det är ju mer regel än undantag. Jag räckte fram min kallelse och frågade om jag åkte gratis på den, och han bara ryckte på axlarna och stängde dörren bakom mig.
Jag åkte gratis iaf...
Jag hade en halvtimmes marginal, nu såhär första gången, så jag satt och läste gamla skvallertidningar i väntrummet. Madde hade nog inte kunnat ana hur det blev när det där skrevs.
Hur som helst, det hela gick bra. Jag gillar arbetsterapeuten. Hon är liXoM... mänsklig. Hon bjuder på sig själv och lyssnar verkligen, utan att dra förhastade slutsatser.
Fick prova några handledsskydd, men jag kände mig bara handikappad med dem. Det var någon sorts skena som gjorde att man inte skulle kunna böja handleden, men det var inget för mig. Det finns andra varianter men då måste jag till sjukhuset och betala för att få prova dem, så det blir senare... Men det fanns iaf en som såg bra ut. Efter min upplevelse med värken från helvetet häromveckan vill jag verkligen försöka skaffa nåt sånt, det fungerar inte att linda hårt med bandage eftersom man nästan stryper blodflödet då.
Fick se en del prylar till köket, men det enda jag fastnade för var nån grej man använde för att skruva av lock. Så jävla smidigt, för alla faktiskt. För det är nog ingen som tar fram en oöppnad glasburk med lock och bara öppnar den sådär... eller så är det bara jag som står och fifflar med varmvatten och knivar och svär för att sedan strunta i det...
Gratis var den med.
Och så ska hon pusha på läkaren om en sömnutredning.
Vi satt och pratade om internet och spel, och hon verkade uppriktigt sagt förvånad över hur... stort, i brist på ord, det är. Att jag faktiskt har bekanta här för att jag spelat med dem i fem år.
Vi rundade av det hela så att jag skulle hinna med nästa buss hem (vilket jag inte hade koll på faktiskt), och väl på bussen frågade jag om jag åkte gratis hem också pga kallelsen.
"Ja åkte du gratis hit så åker du väl gratis hem också" muttrade busschauffören.
Ja jo, dumma mig som inte tog det för givet.
Hela bussgrejjen gick så oväntat bra. Ingen ångest alls, faktiskt. Förutom vid en hållplats där det klev på 10 pers, då skruvade jag lite på mig, men mer än så var det inte.
Jag vill inte säga att jag är en dutti flicka för att kunna åka buss utan svårigheter är något man faktiskt borde kunna, men jag säger iallafall att jag är positivt överraskad.
F.ö så är högkostnadsskyddet otroligt...
Det här är vad en tvåmånadersförbrukning skulle gå på annars. Visserligen är det allergimediciner och hudkräm med där, men ändå.
Nu ska jag ut och sandpappra ett bord och måla det igen och hoppas på att det blir bra.
Jag kollade naturligtvist upp det i förväg, men reseplaneraren sa något helknas (38 min, ett byte, när det egentligen ska ta fem minuter utan byte), så jag utgick från att den var buggad. Ringde i morse, och fick det bekräftat, så det verkade skitsmidigt med bussen.
Det förvånande var, att jag som brukar bli helhispig när jag ska t ex åka nånstans för första gången (jag och publika transportmedel har inte varit så bra vänner...), och dessutom i en ny stad, var rätt lugn. Väldigt lugn faktiskt. Så lugn så jag bara inte orkade klä på mig vilket resulterade i att jag småsprang till busshålplatsen runt hörnet. Naturligtvist 15 min innan bussen skulle gå, men det är ändå ett framsteg mot hur tidigt jag skulle varit där i vanliga fall.
Och allt gick jättesmidigt.
Förutom att busschauffören var tjurig, men det är ju mer regel än undantag. Jag räckte fram min kallelse och frågade om jag åkte gratis på den, och han bara ryckte på axlarna och stängde dörren bakom mig.
Jag åkte gratis iaf...
Jag hade en halvtimmes marginal, nu såhär första gången, så jag satt och läste gamla skvallertidningar i väntrummet. Madde hade nog inte kunnat ana hur det blev när det där skrevs.
Hur som helst, det hela gick bra. Jag gillar arbetsterapeuten. Hon är liXoM... mänsklig. Hon bjuder på sig själv och lyssnar verkligen, utan att dra förhastade slutsatser.
Fick prova några handledsskydd, men jag kände mig bara handikappad med dem. Det var någon sorts skena som gjorde att man inte skulle kunna böja handleden, men det var inget för mig. Det finns andra varianter men då måste jag till sjukhuset och betala för att få prova dem, så det blir senare... Men det fanns iaf en som såg bra ut. Efter min upplevelse med värken från helvetet häromveckan vill jag verkligen försöka skaffa nåt sånt, det fungerar inte att linda hårt med bandage eftersom man nästan stryper blodflödet då.
Fick se en del prylar till köket, men det enda jag fastnade för var nån grej man använde för att skruva av lock. Så jävla smidigt, för alla faktiskt. För det är nog ingen som tar fram en oöppnad glasburk med lock och bara öppnar den sådär... eller så är det bara jag som står och fifflar med varmvatten och knivar och svär för att sedan strunta i det...
Gratis var den med.
Och så ska hon pusha på läkaren om en sömnutredning.
Vi satt och pratade om internet och spel, och hon verkade uppriktigt sagt förvånad över hur... stort, i brist på ord, det är. Att jag faktiskt har bekanta här för att jag spelat med dem i fem år.
Vi rundade av det hela så att jag skulle hinna med nästa buss hem (vilket jag inte hade koll på faktiskt), och väl på bussen frågade jag om jag åkte gratis hem också pga kallelsen.
"Ja åkte du gratis hit så åker du väl gratis hem också" muttrade busschauffören.
Ja jo, dumma mig som inte tog det för givet.
Hela bussgrejjen gick så oväntat bra. Ingen ångest alls, faktiskt. Förutom vid en hållplats där det klev på 10 pers, då skruvade jag lite på mig, men mer än så var det inte.
Jag vill inte säga att jag är en dutti flicka för att kunna åka buss utan svårigheter är något man faktiskt borde kunna, men jag säger iallafall att jag är positivt överraskad.
F.ö så är högkostnadsskyddet otroligt...Det här är vad en tvåmånadersförbrukning skulle gå på annars. Visserligen är det allergimediciner och hudkräm med där, men ändå.
Nu ska jag ut och sandpappra ett bord och måla det igen och hoppas på att det blir bra.
Måla!
Fifan vad kul det är har jag upptäckt. Jag har aldrig direkt gjort det förut, kanske nåt enstaka staket när man var yngre.
Jag har aldrig trott att jag skulle klara av det för jag har trott att det varit svårt, men det är det ju faktiskt inte. Om man ska måla smågrejjer som insidan av skåp och hyllor och sånt.
Och så är det väl lite det att jag har insett att hela världen går inte under om jag gör fel, tapeterna faller inte ner från väggarna i protest, trät hoppar inte ur skåpet och rymmer. Det går oftast att ordna. Ofta så är det inte ens något fel.
Skåpet t ex. Det blev knas, färgen täckte inte riktigt och man såg penseldragen tydligt, men det såg ju ut så för att det behövdes en strykning till. Det visste inte jag, och trodde att jag hade målat helt fel.
Och väggen, där jag drog bort kabellisten och såg att det var omålat först. När jag målade där så var plötsligt färgen mycket ljusare än resten av väggen, och jag fick verkligen totalpanik. Men, den skulle ju torka med, och då blev det ju samma nyans.
Jag har målat hyllplan till garderoberna, och även om det inte var det tacksammaste materialet att måla på med den färgen (det var helt obehandlad spånskiva) så blev det hyffsat. Med lite sandpapper innan och efter så blev det godkänt iaf.
Och häromdagen köpte Erik med en liiiiten pensel till mig så jag kunde måla lite smågrejjer runt listerna i hallen. Jag var lite generös med maskeringstejpen senast (läs: jag var så jävla rädd för att råka måla på listen) så jag missade massa och det har jag nu kunnat fylla i. I väntan på att färgen skulle torka och få samma nyans som resten gick jag runt i hallen och letade efter fler ställen att måla. Faktiskt så gick jag runt i hela lägenheten...
Visst ser det inte så skitsnyggt ut, man ser ju att någon varit där och kladdat om man tittar nära, men på håll ser det ok ut.
Hiho, och jag har ett helt BORD att måla sen! Och där känns det verkligen som att går det åt helvete så gör det det, bordet kan inte se så mycket värre ut än det redan gör.
F.ö så har jag slängt upp stereon och skivorna nu, de hittade sin plats. Det blev rätt bra ändå, och det passade att ha en högtalare på varje sida om skrivbordet.
Det känns lite lustigt att jag fixar det innan jag ens fixat kläderna. Och jag har mitt eget system i hyllorna också, de går efter min brahetsordning så det tog en halvtimme att ställa in dem...
Jag har också limmat en list som envisas med att lossna från stereomöbeln och insett att jag borde vara mer noggrand med att rengöra händerna efteråt så att jag inte får kontaktlim på ögonfransarna...
Och sådär ser vår "datorhörna" ut. Min tanke är att ha 2-3 picture discs på min sida, och 2-3 på Eriks. Vi är båda rätt stökiga av oss (antagligen bara normalstökiga men jag skulle önskat att åtminstone jag själv vore bättre på att hålla ordning...) så jag vill inte ha för plottriga saker på väggarna. Och på det här viset känns det som att vi kan göra våra respektive sidor lite personliga. Nog för att vi har många band (antagligen 98% inom metal) gemensamt, men det finns ju ändå några som ens hjärta bankar lite mer för.
(pax för Amon Amarths "vs the world" btw)
Fast det är bara på idéstadiet, så man får väl se.
Dessutom ska alla jävla kablar döljas så gott det går, det är knappt så jag vet något mer irriterande när det löper kablar kors och tvärs. När vi dessutom har skrivbordet såhär så blir det ju lite knepigare. Men det ska gå.
Naturligtvist så råkade skrivbordet vara stökigare än vanligt just idag när jag fotograferade, normalt sett så är det jättestädat och skinande rent, hrm... Och ja, pappersrullen är min, min näsa är ofta snuvig.
Lampan ska också bytas. Det finns lite olika planer för den.
Fan det känns som att jag snart har visat upp hela lägenheten innan jag tar de riktiga korten...
Jag har aldrig trott att jag skulle klara av det för jag har trott att det varit svårt, men det är det ju faktiskt inte. Om man ska måla smågrejjer som insidan av skåp och hyllor och sånt.
Och så är det väl lite det att jag har insett att hela världen går inte under om jag gör fel, tapeterna faller inte ner från väggarna i protest, trät hoppar inte ur skåpet och rymmer. Det går oftast att ordna. Ofta så är det inte ens något fel.
Skåpet t ex. Det blev knas, färgen täckte inte riktigt och man såg penseldragen tydligt, men det såg ju ut så för att det behövdes en strykning till. Det visste inte jag, och trodde att jag hade målat helt fel.
Och väggen, där jag drog bort kabellisten och såg att det var omålat först. När jag målade där så var plötsligt färgen mycket ljusare än resten av väggen, och jag fick verkligen totalpanik. Men, den skulle ju torka med, och då blev det ju samma nyans.
Jag har målat hyllplan till garderoberna, och även om det inte var det tacksammaste materialet att måla på med den färgen (det var helt obehandlad spånskiva) så blev det hyffsat. Med lite sandpapper innan och efter så blev det godkänt iaf.
Och häromdagen köpte Erik med en liiiiten pensel till mig så jag kunde måla lite smågrejjer runt listerna i hallen. Jag var lite generös med maskeringstejpen senast (läs: jag var så jävla rädd för att råka måla på listen) så jag missade massa och det har jag nu kunnat fylla i. I väntan på att färgen skulle torka och få samma nyans som resten gick jag runt i hallen och letade efter fler ställen att måla. Faktiskt så gick jag runt i hela lägenheten...
Visst ser det inte så skitsnyggt ut, man ser ju att någon varit där och kladdat om man tittar nära, men på håll ser det ok ut.
Hiho, och jag har ett helt BORD att måla sen! Och där känns det verkligen som att går det åt helvete så gör det det, bordet kan inte se så mycket värre ut än det redan gör.
F.ö så har jag slängt upp stereon och skivorna nu, de hittade sin plats. Det blev rätt bra ändå, och det passade att ha en högtalare på varje sida om skrivbordet. Det känns lite lustigt att jag fixar det innan jag ens fixat kläderna. Och jag har mitt eget system i hyllorna också, de går efter min brahetsordning så det tog en halvtimme att ställa in dem...
Jag har också limmat en list som envisas med att lossna från stereomöbeln och insett att jag borde vara mer noggrand med att rengöra händerna efteråt så att jag inte får kontaktlim på ögonfransarna...
Och sådär ser vår "datorhörna" ut. Min tanke är att ha 2-3 picture discs på min sida, och 2-3 på Eriks. Vi är båda rätt stökiga av oss (antagligen bara normalstökiga men jag skulle önskat att åtminstone jag själv vore bättre på att hålla ordning...) så jag vill inte ha för plottriga saker på väggarna. Och på det här viset känns det som att vi kan göra våra respektive sidor lite personliga. Nog för att vi har många band (antagligen 98% inom metal) gemensamt, men det finns ju ändå några som ens hjärta bankar lite mer för.(pax för Amon Amarths "vs the world" btw)
Fast det är bara på idéstadiet, så man får väl se.
Dessutom ska alla jävla kablar döljas så gott det går, det är knappt så jag vet något mer irriterande när det löper kablar kors och tvärs. När vi dessutom har skrivbordet såhär så blir det ju lite knepigare. Men det ska gå.
Naturligtvist så råkade skrivbordet vara stökigare än vanligt just idag när jag fotograferade, normalt sett så är det jättestädat och skinande rent, hrm... Och ja, pappersrullen är min, min näsa är ofta snuvig.
Lampan ska också bytas. Det finns lite olika planer för den.
Fan det känns som att jag snart har visat upp hela lägenheten innan jag tar de riktiga korten...
Dåligt samvete.
Jag har i stort sett alltid dåligt samvete. Ibland för jättelöjliga och onödiga saker för att jag har för höga krav på mig själv, ibland för saker jag inte ens vågar berätta för någon, men oftast för att jag är som jag är.
Och det är ju faktiskt rätt så jävla jobbigt att ständigt gå runt och ha dåligt samvete, jag har nog inte riktigt insett hur mycket energi det drar. Det leder till för många funderingar, för många "tänk om".
Och alldeles för ofta finner jag mig själv be om ursäkt för att jag är som jag är. Inte för att någon alls tycker att det är nödvändigt, utan för att jag tycker att sättet jag är på, min personlighet, gör allt krångligare och svårare än nödvändigt. Kanske lite för att jag skäms för att jag inte kan vara "normal".
Men jag har börjat tänka på vad min kära kurator i Tumba sa åt mig för många år sen. Något som faktiskt ändrade min syn väldigt mycket till det bättre.
Hon förstod hur jag kände och att jag var den första att ta på mig skulden för allt.
Hon sa att de folk som fanns runt mig, vänner och pojkvän, var alla vuxna människor kapabla att ta egna beslut. Det är faktiskt deras ansvar. Vill de inte ha mig i sitt liv så är det inte JAG som ska ta upp det, det är faktiskt upp till dem. Det är inte upp till mig att tänka på alla andras bästa och försöka anpassa mig, för som sagt, de är vuxna människor som måste ta sina egna beslut. Törs de inte? Synd för dem. Men det är inget jag tänker göra åt dem.
Jag är oerhört långt från perfekt, men jag försöker att vara så bra jag kan vara. Jag och två olika kurator över åren har tyckt att jag kan kompromissa väldigt bra. Att jag kan kommunicera när det gäller problem. Att det är viktigt för mig eftersom det är svårt för en annan människa att förstå hur jag tänker och känner och att jag vill ge denne chansen att försöka förstå eller åtminstone acceptera.
Jag måste bara komma ihåg att alla har ett val. Jag är jag. Långt ifrån perfekt. Jag har en hel del dåliga vanor. Men folket i mitt liv har fortfarande ett val. Take it or leave it. DET är inte upp till mig, och jag ska verkligen försöka sluta ha dåligt samvete för det.
Gosh, måste verkligen göra ett tack-kort till den kuratorn...
Fick sällskap av en pippi på balkongen idag också.
Och det är ju faktiskt rätt så jävla jobbigt att ständigt gå runt och ha dåligt samvete, jag har nog inte riktigt insett hur mycket energi det drar. Det leder till för många funderingar, för många "tänk om".
Och alldeles för ofta finner jag mig själv be om ursäkt för att jag är som jag är. Inte för att någon alls tycker att det är nödvändigt, utan för att jag tycker att sättet jag är på, min personlighet, gör allt krångligare och svårare än nödvändigt. Kanske lite för att jag skäms för att jag inte kan vara "normal".
Men jag har börjat tänka på vad min kära kurator i Tumba sa åt mig för många år sen. Något som faktiskt ändrade min syn väldigt mycket till det bättre.
Hon förstod hur jag kände och att jag var den första att ta på mig skulden för allt.
Hon sa att de folk som fanns runt mig, vänner och pojkvän, var alla vuxna människor kapabla att ta egna beslut. Det är faktiskt deras ansvar. Vill de inte ha mig i sitt liv så är det inte JAG som ska ta upp det, det är faktiskt upp till dem. Det är inte upp till mig att tänka på alla andras bästa och försöka anpassa mig, för som sagt, de är vuxna människor som måste ta sina egna beslut. Törs de inte? Synd för dem. Men det är inget jag tänker göra åt dem.
Jag är oerhört långt från perfekt, men jag försöker att vara så bra jag kan vara. Jag och två olika kurator över åren har tyckt att jag kan kompromissa väldigt bra. Att jag kan kommunicera när det gäller problem. Att det är viktigt för mig eftersom det är svårt för en annan människa att förstå hur jag tänker och känner och att jag vill ge denne chansen att försöka förstå eller åtminstone acceptera.
Jag måste bara komma ihåg att alla har ett val. Jag är jag. Långt ifrån perfekt. Jag har en hel del dåliga vanor. Men folket i mitt liv har fortfarande ett val. Take it or leave it. DET är inte upp till mig, och jag ska verkligen försöka sluta ha dåligt samvete för det.
Gosh, måste verkligen göra ett tack-kort till den kuratorn...
Fick sällskap av en pippi på balkongen idag också.
Maria Montazami
Jag känner att jag har oroväckande många likheter med denna kvinna, nu senast vår syn på inredning.
Att man köper godis som matchar skålen som det ska ligga i.
Att hon säger att det kan ta timmar för henne att hitta ett bra ställe för en ny sak, att hon verkligen måste se saken från alla olika vinklar och sådär.
"Och det är ju inte riktigt normalt... tror jag."
Det var bara väldigt mycket i det avsnittet som var slående likt.
Inte för att jag klagar, jag gillar visserligen inte hennes inredningstil men hon har iaf stil och är väl medveten om vad som passar ihop med vad.
"Inte för att skryta, men det här är den perfekta platsen för min godisskål", säger hon när hon tittat så att skålen + godiset matchar ungefär allt annat som finns i rummet.
Jag tycker faktiskt att hon är så söt rent allmänt, sättet hon är eller ja, hur hon framställer sig själv.
*hjärnstillestånd*
Att lägga 35:- på en öl är inget jag normalt sett gör, men den här lät bara så fucked up så jag var tvungen.
"Smakrik, maltig öl med tydlig beska, inslag av pumpernickel, sirap, humle, mörk choklad och lakrits."
Den var fucked up.
Och så har vi fixat saker till diskmaskinen idag, så att det passar till den nya blandaren. Erik klev in i hjälterollen när vi stod framför hundratals (ja det var många iaf) olika småprylar på K-Rauta, han stod och mumlade siffror och grejjer och försökte hitta de två delarna som vi behövde och som uppenbarligen var lite ovanliga, medans jag stod och såg dum ut och småfnissade åt ordet "nipplar" som stod på de flesta förpackningarna.
Ibland känns det som att han kan allt.
K-Rauta har f.ö sjukt mycker roliga prylar...
Fääärdigt.
Igår blev det klart.
Och det blev verkligen skitsnyggt. Jag blev sååå lättad när jag såg vardagsrummet, jag var oroliga för att tapeterna var för flammiga eller att rummet skulle bli för mörkt, men det blev verkligen snyggt. Parketten och de träfärgade listerna passar verkligen.
Och sovrummet blev verkligen precis så som jag tänkt.
Måste bara fixa i ordning lite innan jag tar kort.
Det kommer nog dröja ett tag innan vardagsrummet blir mer som man planerat också, med saker på väggar och kabellister och allt.
Och det blev verkligen skitsnyggt. Jag blev sååå lättad när jag såg vardagsrummet, jag var oroliga för att tapeterna var för flammiga eller att rummet skulle bli för mörkt, men det blev verkligen snyggt. Parketten och de träfärgade listerna passar verkligen.
Och sovrummet blev verkligen precis så som jag tänkt.
Måste bara fixa i ordning lite innan jag tar kort.
Det kommer nog dröja ett tag innan vardagsrummet blir mer som man planerat också, med saker på väggar och kabellister och allt.
Gomorron, gomooooorron...
Upp kl 6.50 för att släppa in hantverkaren kl 7.
Det var skönt att Erik fortfarande skulle vara hemma när han kom, så att Erik kunde prata lite med honom.
Eller jag menar, det skulle varit skönt om det hade blivit så men det blev det inte för att hantverkaren kom inte förräns vid 8.15.
Jag frågade honom om han skulle bli färdig idag. Han sa att han skulle försöka, men att hans fru hade andra planer och att om hon ringde så skulle han vara tvungen att gå.
Alltså... vad?
Jag sa att jag också hade andra planer och att jag behövde ha det färdigt idag och sa att han faktiskt hade haft tre dagar på sig, men jag vet inte om han förstod vad jag sa.
Ingen verkar ha koll på honom, så undrar om kontoret skulle märka om han aldrig mer dyker upp...
Det var skönt att Erik fortfarande skulle vara hemma när han kom, så att Erik kunde prata lite med honom.
Eller jag menar, det skulle varit skönt om det hade blivit så men det blev det inte för att hantverkaren kom inte förräns vid 8.15.
Jag frågade honom om han skulle bli färdig idag. Han sa att han skulle försöka, men att hans fru hade andra planer och att om hon ringde så skulle han vara tvungen att gå.
Alltså... vad?
Jag sa att jag också hade andra planer och att jag behövde ha det färdigt idag och sa att han faktiskt hade haft tre dagar på sig, men jag vet inte om han förstod vad jag sa.
Ingen verkar ha koll på honom, så undrar om kontoret skulle märka om han aldrig mer dyker upp...
Time out.
Nu är det jag som tar en time out.
På riktigt.
Ska ligga kvar i soffan tills det är dags för mat.
Av någon anledning så hade hantverkaren tagit ner lampan i sovrummet, en sån där plafondlampa som jag har skitdåliga erfarenheter av eftersom jag inte riktigt bemästrar de hemliga knepen med att sätta upp en sådan.
Så jag tänkte att jag kan ju lika gärna sätta upp den i hallen, eftersom den som då satt i hallen skulle in i sovrummet, vi har bara inte orkat byta.
Det tog mig 15 minuter och jag överdriver inte det minsta när jag säger att jag var helblöt av svett när jag var färdig.
Jävla vingmuttrar som ska passas in på nanomilimetern... Och när jag äntligen hade fixat det och var lite glad över att se den lysa så lös den inte. Visade sig att jag hade sättit kontakten på fel sätt. Det är ett sånt uttag med tre hål och lampan har bara två pinnar, vilket gör att det finns tre sätt att sätta den på varav ett är rätt, och det var naturligtvist det sista jag provade som var rätt...
Jag VET att jag är för kort för att sätta upp lampor, när jag bara står på en köksstol, men jag ville bara få det fixat, få något fixat den här dagen. Men det är för jävla jobbigt att stå på tå och ändå vara några centimeter för kort samtidigt som man ska försöka passa in den där jävla vingmuttern rätt...
Så nu har jag ännu mer ont i handlederna och nacken håller på att gå av.
Men vi kommer åtminstone kunna sätta upp den andra lampan så fort väggarna i sovrummet är färdigt...
På riktigt.
Ska ligga kvar i soffan tills det är dags för mat.
Av någon anledning så hade hantverkaren tagit ner lampan i sovrummet, en sån där plafondlampa som jag har skitdåliga erfarenheter av eftersom jag inte riktigt bemästrar de hemliga knepen med att sätta upp en sådan.
Så jag tänkte att jag kan ju lika gärna sätta upp den i hallen, eftersom den som då satt i hallen skulle in i sovrummet, vi har bara inte orkat byta.
Det tog mig 15 minuter och jag överdriver inte det minsta när jag säger att jag var helblöt av svett när jag var färdig.
Jävla vingmuttrar som ska passas in på nanomilimetern... Och när jag äntligen hade fixat det och var lite glad över att se den lysa så lös den inte. Visade sig att jag hade sättit kontakten på fel sätt. Det är ett sånt uttag med tre hål och lampan har bara två pinnar, vilket gör att det finns tre sätt att sätta den på varav ett är rätt, och det var naturligtvist det sista jag provade som var rätt...
Jag VET att jag är för kort för att sätta upp lampor, när jag bara står på en köksstol, men jag ville bara få det fixat, få något fixat den här dagen. Men det är för jävla jobbigt att stå på tå och ändå vara några centimeter för kort samtidigt som man ska försöka passa in den där jävla vingmuttern rätt...
Så nu har jag ännu mer ont i handlederna och nacken håller på att gå av.
Men vi kommer åtminstone kunna sätta upp den andra lampan så fort väggarna i sovrummet är färdigt...
Gnn...
Nu är jag sådär trött så jag nästan börjar gråta. Jag hatar när jag är så trött och less så jag faktiskt börjar gråta trots att det ibland inte ens finns en specifik orsak.
Men nu gör det det, och det är den förbannade hantverkaren.
Han kom kl 7 i morse, och spacklade och donade, åkte iväg och sa att han skulle komma tillbaks kl 12.
Heard that one before.
Fast den här gången kom han faktiskt tillbaks, även om det var en halvtimme försent.
Jag vet inte vad han har gjort fram tills nu, men nu sa han att det inte gick att göra något för att spacklet inte torkat.
Ja det förstår jag.
MEN:
ETT: Om du hade spacklat de jävla väggarna igår när det var meningen att du skulle göra det så hade de varit torra som fan nu!
TVÅ: Klockan är för fan bara 13 nu! Om du trodde att väggarna skulle hunnit torka på lite över en timme kanske du skulle kunna vara så vänlig och förlänga din arbetsdag nån timme till och komma tillbaks och sätta upp de jävla tapeterna.
Tur som fan att jag inte hade förberett nåt kaffe åt honom, då hade jag antagligen varit tvungen att hindra mig själv från att hälla råttgift i det...
Imorrn kommer han kl 7 igen.
Golvet är ju täckt med papper anpassat efter hur möblerna står i mitten av rummet, och allt är ju inplastat, så det känns inte riktigt som att man kan använda något på ett relativt normalt sätt.
Jag som blir förvirrad och får en bad feeling bara när det är lite stökigt (jag förväntar mig inte att någon ska förstå, jag förstår inte men jag har insett att jag fungerar så. Det är uppenbarligen relativt vanligt), det känns bara inte riktigt... uäh.
Men jag tror jag kan ignorera det genom att hälla i mig en kopp te som kanske får bort lite av värken, lägga mig i soffan och sträcktitta på Army Wives. Om jag kommer åt alla nödvändiga saker. Och 42"tvn står ca en meter från soffan och går antagligen inte att flytta...
Erik är teh bäst och sa att vi kunde köpa pizza idag. Lyckligtvist så bor vi i pizzabältet, det finns sjuuu-huuuukt många pizzerior här och de flesta har hemkörning. Undrar om de har hemkört också. Det skulle passa bra.
Då kan vi se på sista avsnittet av Bones till maten, jag gillade inte det förra. På det viset att det var alldeles för spännande och man undrar vad som ska hända.
Inte värre än Grey's Anatomy iofs, i morse var det bara det första av dubbelavsnittet som var uppe, så det slutade ju rätt... ja det slutade så spännande så jag var skitförbannad över att det andra inte låg uppe.
Säsongsavslutning av Fringe också. Småspännande. Jag tycker bättre om Olivia i blont hår.
Egentligen gillar jag inte Bones öht, men Erik har fått mig lite hooked. Faktiskt. Han måste också suttit och bitit sig själv i tungan ett antal gånger när likheter mellan mig och Dr Brennan kommit upp.
Jag fortsätter skriva för att jag inte vågar gå och se hur läget egentligen är i vardagsrummet. Om man ens kan använda det.
Men nu måste jag göra det.
Edit: Jag började faktiskt skratta istället för att gråta. När jag märkte att det verkligen bara saknas 2 cm för att sladden från TVn ska nå uttaget. Så nu måste jag leta efter en skarvsladd eller något liknande, som är undangömd nånstans, under plast eller kartong...
Jag har inte ens kommit till datorgrejjerna.
Edit igen: Fina små vita fotspår på hallgolvet hade han lämnat efter sig också. Så det var bara att ställa sig och skrubba fort som attan.
Jävla folk som inte kan svenska ordentligt, då kan jag inte skälla ut dem för att de inte förstår vad jag säger...
Edit igen: Fördelen är att ångorna från spacklet eller nåt gör en lite snurrig i huvudet så man förhoppningsvist inte märker hur det ser ut.
Men nu gör det det, och det är den förbannade hantverkaren.
Han kom kl 7 i morse, och spacklade och donade, åkte iväg och sa att han skulle komma tillbaks kl 12.
Heard that one before.
Fast den här gången kom han faktiskt tillbaks, även om det var en halvtimme försent.
Jag vet inte vad han har gjort fram tills nu, men nu sa han att det inte gick att göra något för att spacklet inte torkat.
Ja det förstår jag.
MEN:
ETT: Om du hade spacklat de jävla väggarna igår när det var meningen att du skulle göra det så hade de varit torra som fan nu!
TVÅ: Klockan är för fan bara 13 nu! Om du trodde att väggarna skulle hunnit torka på lite över en timme kanske du skulle kunna vara så vänlig och förlänga din arbetsdag nån timme till och komma tillbaks och sätta upp de jävla tapeterna.
Tur som fan att jag inte hade förberett nåt kaffe åt honom, då hade jag antagligen varit tvungen att hindra mig själv från att hälla råttgift i det...
Imorrn kommer han kl 7 igen.
Golvet är ju täckt med papper anpassat efter hur möblerna står i mitten av rummet, och allt är ju inplastat, så det känns inte riktigt som att man kan använda något på ett relativt normalt sätt.Jag som blir förvirrad och får en bad feeling bara när det är lite stökigt (jag förväntar mig inte att någon ska förstå, jag förstår inte men jag har insett att jag fungerar så. Det är uppenbarligen relativt vanligt), det känns bara inte riktigt... uäh.
Men jag tror jag kan ignorera det genom att hälla i mig en kopp te som kanske får bort lite av värken, lägga mig i soffan och sträcktitta på Army Wives. Om jag kommer åt alla nödvändiga saker. Och 42"tvn står ca en meter från soffan och går antagligen inte att flytta...
Erik är teh bäst och sa att vi kunde köpa pizza idag. Lyckligtvist så bor vi i pizzabältet, det finns sjuuu-huuuukt många pizzerior här och de flesta har hemkörning. Undrar om de har hemkört också. Det skulle passa bra.
Då kan vi se på sista avsnittet av Bones till maten, jag gillade inte det förra. På det viset att det var alldeles för spännande och man undrar vad som ska hända.
Inte värre än Grey's Anatomy iofs, i morse var det bara det första av dubbelavsnittet som var uppe, så det slutade ju rätt... ja det slutade så spännande så jag var skitförbannad över att det andra inte låg uppe.
Säsongsavslutning av Fringe också. Småspännande. Jag tycker bättre om Olivia i blont hår.
Egentligen gillar jag inte Bones öht, men Erik har fått mig lite hooked. Faktiskt. Han måste också suttit och bitit sig själv i tungan ett antal gånger när likheter mellan mig och Dr Brennan kommit upp.
Jag fortsätter skriva för att jag inte vågar gå och se hur läget egentligen är i vardagsrummet. Om man ens kan använda det.
Men nu måste jag göra det.
Edit: Jag började faktiskt skratta istället för att gråta. När jag märkte att det verkligen bara saknas 2 cm för att sladden från TVn ska nå uttaget. Så nu måste jag leta efter en skarvsladd eller något liknande, som är undangömd nånstans, under plast eller kartong...
Jag har inte ens kommit till datorgrejjerna.
Edit igen: Fina små vita fotspår på hallgolvet hade han lämnat efter sig också. Så det var bara att ställa sig och skrubba fort som attan.
Jävla folk som inte kan svenska ordentligt, då kan jag inte skälla ut dem för att de inte förstår vad jag säger...
Edit igen: Fördelen är att ångorna från spacklet eller nåt gör en lite snurrig i huvudet så man förhoppningsvist inte märker hur det ser ut.
Skallebank does not approve...
11-12 skulle han vara här.
Jag tycker att det är 11-12 nu.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra nu. Kroppen börjar värka men jag kan ju för fan inte lägga mig ner nånstans, eftersom de kommer hålla på i båda rummen. Kan ju inte direkt dra in soffan i köket också.
Sandå är inte teh shit om man vill få saker gjorda på ett smidigt sätt.
Jag hade inte planerat att använda datorn idag, utan låta den stå där prydligt övertäckt av plast tillsammans med resten av möblerna, men jag insåg att två böcker inte skulle räcka för att hålla mig sysselsatt. Så nu får köket agera datorrum. Och förvaringsrum. Lite kök också, bara det att det är så fullt med grejjer så man inte kommer in i en del skåp...
Det är värre än det ser ut faktiskt. Precis till vänster står massa saker och med datorn här och solen som ligger på så är det lite väl varmt och kvavt...
Jag måste ju erkänna att det här är en av de få gångerna jag är lite sugen på en laptop...
Jag tycker att det är 11-12 nu.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra nu. Kroppen börjar värka men jag kan ju för fan inte lägga mig ner nånstans, eftersom de kommer hålla på i båda rummen. Kan ju inte direkt dra in soffan i köket också.
Sandå är inte teh shit om man vill få saker gjorda på ett smidigt sätt.
Jag hade inte planerat att använda datorn idag, utan låta den stå där prydligt övertäckt av plast tillsammans med resten av möblerna, men jag insåg att två böcker inte skulle räcka för att hålla mig sysselsatt. Så nu får köket agera datorrum. Och förvaringsrum. Lite kök också, bara det att det är så fullt med grejjer så man inte kommer in i en del skåp...
Det är värre än det ser ut faktiskt. Precis till vänster står massa saker och med datorn här och solen som ligger på så är det lite väl varmt och kvavt...
Jag måste ju erkänna att det här är en av de få gångerna jag är lite sugen på en laptop...
Mardröm.
Jag drömde att jag var trött som ett jävla as när klockan ringde 7.30, eftersom jag hade sovit sjukt dåligt, men gick ändå upp vid 7.40. Tur var väl det för fem minuter senare ringde det på dörren. Där stod en man med vitt krulligt hår som stod åt lite alla håll och kanter, och han kunde knappt prata svenska. Jag lyckades uppfatta Eriks efternamn och såg att han höll i bekanta papper, så jag antog att det var vaktmästaren som kommit 15 min för tidigt.
Han pratar och pratar och jag förstår till slut att han vill att jag ska fylla i vilka tapeter från pärmen jag vill ha i sovrummet. Det tar ett tag till innan jag lyckas få honom att förstå att vi har köpt egna tapeter men att han ska sätta upp dem. Han far runt och mäter snabbt och säger att tapeterna inte räcker. Jag säger att det ska vara tvärtom, att den mörka ska vara fondvägg. Han springer runt och mäter igen och pratar högt på randomspråk, och säger att det inte räcker.
Sen babblar han på och säger att han kommer tillbaks senare, och att han kommer imorrn, och på lördag.
Sen försvinner han och jag har inte den blekaste om vad jag ska göra eftersom allt (inkl. datorn, seriöst, får jag inte se på min morgonserie så... ...) står fint ihoppackat i mitten av rummen så jag inte kan använda något annat än köket.
Så jag ringde företaget, som var fruktansvärt otrevliga och han som svarade pratade både med mig och med hans kollega samtidigt och jag hade noll koll på när frågan var riktad till mig eller hans kollega eftersom han verkade sitta med headset. Eriks namn stod inte med där heller, och det var ett himla krångel, och det visade sig att det stod på den förre hyresgästen.
Jag frågar iaf om det finns något sorts schema, om de kan säga när han kommer tillbaks och hur lång tid det tar.
- Schema?! Hur menar du?
- Jag undrade om det finns någon utsatt tid då han ska utföra arbetet, det känns bra att veta eftersom i stort sett hela lägenheten är ihoppackad i mitten av rummen och man inte kan använda något.
- Jaha, ja, ja jag kan väl ringa honom då.
Han ringer honom, ringer tillbaks till mig, och säger att hantverkaren kommer tillbaks "senare".
Han kom tillbaks senare, och det första han säger är "Do rinngde CHEF?".
Det slutade med att jag fick reda på att han kommer tillbaks kl 12, eftersom han jobbar på flera lägenheter just nu, och att han kommer kl 7.15 imorgon.
Varför i helvete de sa kl 8 idag har jag inte den blekaste om.
Oh wait... skrev jag att det var en dröm? My bad.
Han pratar och pratar och jag förstår till slut att han vill att jag ska fylla i vilka tapeter från pärmen jag vill ha i sovrummet. Det tar ett tag till innan jag lyckas få honom att förstå att vi har köpt egna tapeter men att han ska sätta upp dem. Han far runt och mäter snabbt och säger att tapeterna inte räcker. Jag säger att det ska vara tvärtom, att den mörka ska vara fondvägg. Han springer runt och mäter igen och pratar högt på randomspråk, och säger att det inte räcker.
Sen babblar han på och säger att han kommer tillbaks senare, och att han kommer imorrn, och på lördag.
Sen försvinner han och jag har inte den blekaste om vad jag ska göra eftersom allt (inkl. datorn, seriöst, får jag inte se på min morgonserie så... ...) står fint ihoppackat i mitten av rummen så jag inte kan använda något annat än köket.
Så jag ringde företaget, som var fruktansvärt otrevliga och han som svarade pratade både med mig och med hans kollega samtidigt och jag hade noll koll på när frågan var riktad till mig eller hans kollega eftersom han verkade sitta med headset. Eriks namn stod inte med där heller, och det var ett himla krångel, och det visade sig att det stod på den förre hyresgästen.
Jag frågar iaf om det finns något sorts schema, om de kan säga när han kommer tillbaks och hur lång tid det tar.
- Schema?! Hur menar du?
- Jag undrade om det finns någon utsatt tid då han ska utföra arbetet, det känns bra att veta eftersom i stort sett hela lägenheten är ihoppackad i mitten av rummen och man inte kan använda något.
- Jaha, ja, ja jag kan väl ringa honom då.
Han ringer honom, ringer tillbaks till mig, och säger att hantverkaren kommer tillbaks "senare".
Han kom tillbaks senare, och det första han säger är "Do rinngde CHEF?".
Det slutade med att jag fick reda på att han kommer tillbaks kl 12, eftersom han jobbar på flera lägenheter just nu, och att han kommer kl 7.15 imorgon.
Varför i helvete de sa kl 8 idag har jag inte den blekaste om.
Oh wait... skrev jag att det var en dröm? My bad.
Hantverkare och kaffe.
Ok, jag har läst flera diskussioner på fb om det här (jag älskar fb, det finns verkligen allt där), men jag vet inte hur jag ska göra.
Imorrn kommer de och sätter upp tapeterna (KLOCKAN ÅTTA), och jag vet inte om jag borde ha en kanna kaffe ståendes om nån vill ha. Jag är en av dem som inte tänker "De är ju ändå här och gör sitt jobb som de får betalt för", jag är mer "Klart jag kan göra en kanna kaffe om det kan göra någon av dem gladare och piggare, det är ju ingen stor grej". Det är ju inte så att jag tänker stå där med nybakta bullar.
Jag vet ju att jag sort of redan har svarat på min egen fråga.
Och på fb fanns det också hantverkare som svarat och de flesta uppskattar sådant.
Kära Bullen, vad ska jag göra? Vad skulle du gjort? Det är väl ingen som skulle tycka att det var konstigt? Det värsta som kan hända är ju att de säger nej tack, och då har jag ändå kaffe till mig själv...
F.ö så är fondväggen... perfekt. Jag hade gått och varit orolig över att färgen var för mörk och grå (jag var faktiskt nästan säker på att den var det, men Erik gillade den och den var ok för mig så det hade ju inte blivit helt fel hur som helst), eftersom jag är så sjukt petig när det gäller nyanser, men den är verkligen VERKLIGEN som jag alltid föreställt mig. Helt otroligt. Jag har gått och tittat på rullarna flera gånger nu, och igår fick jag reda på att de kommer imorrn och fixar båda rummen.
Sneakpeak på fondväggen:
Imorrn kommer de och sätter upp tapeterna (KLOCKAN ÅTTA), och jag vet inte om jag borde ha en kanna kaffe ståendes om nån vill ha. Jag är en av dem som inte tänker "De är ju ändå här och gör sitt jobb som de får betalt för", jag är mer "Klart jag kan göra en kanna kaffe om det kan göra någon av dem gladare och piggare, det är ju ingen stor grej". Det är ju inte så att jag tänker stå där med nybakta bullar.
Jag vet ju att jag sort of redan har svarat på min egen fråga.
Och på fb fanns det också hantverkare som svarat och de flesta uppskattar sådant.
Kära Bullen, vad ska jag göra? Vad skulle du gjort? Det är väl ingen som skulle tycka att det var konstigt? Det värsta som kan hända är ju att de säger nej tack, och då har jag ändå kaffe till mig själv...
F.ö så är fondväggen... perfekt. Jag hade gått och varit orolig över att färgen var för mörk och grå (jag var faktiskt nästan säker på att den var det, men Erik gillade den och den var ok för mig så det hade ju inte blivit helt fel hur som helst), eftersom jag är så sjukt petig när det gäller nyanser, men den är verkligen VERKLIGEN som jag alltid föreställt mig. Helt otroligt. Jag har gått och tittat på rullarna flera gånger nu, och igår fick jag reda på att de kommer imorrn och fixar båda rummen.
Sneakpeak på fondväggen:
Första mötet med en granne.
Jag skulle ner med tvätten och i tvättstugan står en gammal gubbe och ursäktar sig så mycket för att han inte var klar, men det var ju ingen fara tyckte jag, han skulle bara använda mangeln lite.
Sen eh, tyckte jag att det var lite mer fara, för han slutade fan aldrig prata... Han hade bott på Lidingö, och på 40-talet så kunde man minsann gå runt på stan på natten utan att en jävel rörde en, men nu är hela landet så förstört, det kommer folk utifrån som inte respekterar svenskt folk, och ojojoj.
Men Växjö var då iallafall den bästa staden som fanns i landet, för här finns sverigeandan fortfarande kvar.
10 min stod han och pratade medans jag försökte koncentrera mig på att fixa tvätten.
Trevlig javisst, men också dålig hörsel vilket han verkade vara rätt medveten om så det kändes mest som en monolog...
Edit om tvättstugan nu såhär mitt i användningen:
Den är helt ok. Den ligger inte så mysigt till (nere i källaren) men så fort man kliver över tröskeln till den kooorta korridoren som leder dit så tänds lyset automatiskt. Det är sjukt nice. Likaså inuti tvättstugan.
Jag var lite orolig för att det skulle vara en sån tvättstuga där alla kunde springa som de ville, men icke. Det är bara en person som kan använda den åt gången, och då låser man den med sitt tvättlås.
Det är en standardtvättstuga helt enkelt, med lite plus som lyster och att den har ett rätt stort fönster och två tvättmaskiner. Det senaste året har jag varit tvungen att vänja mig vid att bara ha en, vilket är väldigt jobbigt om man har 4-5 maskiner att tvätta...
Den får Skallebanks seal of approval.
Intresseklubben dismissed.
Edit igen:
Jag har aldrig varit med om att en torktumlare i ett hyresrättshus får tvätten torr på 20 min. Helt underbart.
Dagens höjdpunkt.
När två vakmästargubbar kom hit för att byta kranen i köket.
Fifan vad roliga de var.
- Hur ska den här sitta då?
- Tja, den ska sitta som den ska sitta.
Småmobbades och skojade med varandra precis hela tiden.
Jag stod och tittade på hela tiden och passade på att fråga om två smågrejjer.
Sen när karln som legat under diskbänken mesta delen av tiden reste sig upp såg han min Guns n Roses-tröja och sa att det var ett jävla fint rockband jag hade på tröjan.
- Jag läste faktiskt ut Slashs biografi häromveckan, det var nåt kan jag säga!
- Aah, den har jag tänkt läsa ett bra tag faktiskt.
- Den kan jag verkligen rekommendera. Bredvid hans namn på boken stod det något i stil med att det kan verka överdrivet men det är sant ändå, men jag vette fan... om allt det är sant så är det ett under att han lever... det var VERKLIGEN sex, drugs och rock n roll.
Det är inte alla som får boktips av sin vaktmästare.
Nu har vi en modern kran i köket också.
En helt vanlig antar jag, men en sjuk uppgradering från den gamla. Dessutom har denna ett separat uttag för diskmaskinen, me like.
Någon som vet vart det finns svarta disktrasor och disksvampar? Oavsett hur mycket jag orkar göra så ska köket gå i svartvitt, det gäller naturligtvist sådana prylar också. Diskmedelsflaskan kan väl kanske få dispans...
Sen tycker jag själv att jag har varit duktig som har tagit bort såna där självhäftande krokar utan något som helst spår på kaklet. Aja, det var väl egentligen den ena vaktmästaren som använde nån knivaktig sak för att bända loss dem hur som helst, men det var iallafall JAG som satt och skrapade bort klistret med en kniv och sedan använde aceton till det sista, precis som han förklarat att jag skulle göra.
Det är på den nivån jag ligger... "Hej jag är SKITDUKTIG, för jag kan pilla bort klister!"
...
Sitter och har en väldans avancerad smskonversation med Erik nu om det nya diskmaskinsuttaget. Tänkte att eftersom de ändå lär ha sådana på hans jobb så kanske han vet vad det ska vara för nån, men det kan inte vara lätt att vara honom nu...
"Jo den där... metallgrejjen... på kranen... åsså metall...ringen på slangen från diskmaskinen... 2 cm... kanske..."
Nu skulle det verkligen vara nice att ha en mobiltelefon med en bra kamera så man kunde ta en bild och skicka.
Fifan vad roliga de var.
- Hur ska den här sitta då?
- Tja, den ska sitta som den ska sitta.
Småmobbades och skojade med varandra precis hela tiden.
Jag stod och tittade på hela tiden och passade på att fråga om två smågrejjer.
Sen när karln som legat under diskbänken mesta delen av tiden reste sig upp såg han min Guns n Roses-tröja och sa att det var ett jävla fint rockband jag hade på tröjan.
- Jag läste faktiskt ut Slashs biografi häromveckan, det var nåt kan jag säga!
- Aah, den har jag tänkt läsa ett bra tag faktiskt.
- Den kan jag verkligen rekommendera. Bredvid hans namn på boken stod det något i stil med att det kan verka överdrivet men det är sant ändå, men jag vette fan... om allt det är sant så är det ett under att han lever... det var VERKLIGEN sex, drugs och rock n roll.
Det är inte alla som får boktips av sin vaktmästare.Nu har vi en modern kran i köket också.
En helt vanlig antar jag, men en sjuk uppgradering från den gamla. Dessutom har denna ett separat uttag för diskmaskinen, me like.
Någon som vet vart det finns svarta disktrasor och disksvampar? Oavsett hur mycket jag orkar göra så ska köket gå i svartvitt, det gäller naturligtvist sådana prylar också. Diskmedelsflaskan kan väl kanske få dispans...
Sen tycker jag själv att jag har varit duktig som har tagit bort såna där självhäftande krokar utan något som helst spår på kaklet. Aja, det var väl egentligen den ena vaktmästaren som använde nån knivaktig sak för att bända loss dem hur som helst, men det var iallafall JAG som satt och skrapade bort klistret med en kniv och sedan använde aceton till det sista, precis som han förklarat att jag skulle göra.
Det är på den nivån jag ligger... "Hej jag är SKITDUKTIG, för jag kan pilla bort klister!"
...
Sitter och har en väldans avancerad smskonversation med Erik nu om det nya diskmaskinsuttaget. Tänkte att eftersom de ändå lär ha sådana på hans jobb så kanske han vet vad det ska vara för nån, men det kan inte vara lätt att vara honom nu...
"Jo den där... metallgrejjen... på kranen... åsså metall...ringen på slangen från diskmaskinen... 2 cm... kanske..."
Nu skulle det verkligen vara nice att ha en mobiltelefon med en bra kamera så man kunde ta en bild och skicka.
Holy sheet.
Det tog ändå ett tag att gå ner på stan, längre än jag trodde. Och jag kan inte riktigt med det där med promenadtakt och har dessutom urusel kondition, så jag var såklart genomsvettig när jag kom ner. Satte mig på en bänk och såg dum ut för att coola ner lite.
Sprang in på Lagerhaus för att köpa lite planerade grejjer, sprang runt och försökte få tag på ett par helt vanliga sulor till skor utan någon framgång.
Blev ännu mer svettig så jag bestämde mig för att runda av det hela med att köpa öl och mat.
De jävlarna hade flyttat på Systembolaget!
Jag orkade inte springa omkring och leta när jag var i det skicket, så jag sprang in på ICA och köpte det jag skulle. När jag kom hem och tittade vart det låg nu så står det att det var i just den gallerian jag varit i, men tydligen så missade jag det helt. Jag hatar gallerior, de gör mig alltid mer förvirrad än vad jag redan är.
Det var f.ö en fucking plåga att gå hem. Genomsvett och skitont ovanpå fötterna, knäna, armbågarna, handlederna och huvudet. Och skoskav.
Jag längtar efter min cykel.
Lade mig i badkaret och bara låg där en stund, sen kände jag mig tvungen att tvätta håret trots att jag visste att det skulle spä på huvudvärken.
Det tog ca två timmar innan jag kände mig som en någorlunda normal människa.
Nu har jag en pizza i ugnen, och någon granne har börjat förfesta låter det som. Dunkadunka. Men det är de som lägger ribban, jag bangar inte på att köpa till några högtalare till stereon och dra på Defleshed när de minst anar det. Slår vad om att jag har bättre ljudsystem än dem.
Vilket inte lär hända eftersom jag är en sån som hellre går och pratar med dem först, plus att andra oskyldiga grannar skulle bli lidande...
Men ändå.
Nu ska jag snart äta pizza och kolla på randomserier och inte röra på mig förräns jag ska laga mat igen.
Klyftpotatis med rotfrukter, pepparbiff med grönpepparsås.
Sprang in på Lagerhaus för att köpa lite planerade grejjer, sprang runt och försökte få tag på ett par helt vanliga sulor till skor utan någon framgång.
Blev ännu mer svettig så jag bestämde mig för att runda av det hela med att köpa öl och mat.
De jävlarna hade flyttat på Systembolaget!
Jag orkade inte springa omkring och leta när jag var i det skicket, så jag sprang in på ICA och köpte det jag skulle. När jag kom hem och tittade vart det låg nu så står det att det var i just den gallerian jag varit i, men tydligen så missade jag det helt. Jag hatar gallerior, de gör mig alltid mer förvirrad än vad jag redan är.
Det var f.ö en fucking plåga att gå hem. Genomsvett och skitont ovanpå fötterna, knäna, armbågarna, handlederna och huvudet. Och skoskav.
Jag längtar efter min cykel.
Lade mig i badkaret och bara låg där en stund, sen kände jag mig tvungen att tvätta håret trots att jag visste att det skulle spä på huvudvärken.
Det tog ca två timmar innan jag kände mig som en någorlunda normal människa.
Nu har jag en pizza i ugnen, och någon granne har börjat förfesta låter det som. Dunkadunka. Men det är de som lägger ribban, jag bangar inte på att köpa till några högtalare till stereon och dra på Defleshed när de minst anar det. Slår vad om att jag har bättre ljudsystem än dem.
Vilket inte lär hända eftersom jag är en sån som hellre går och pratar med dem först, plus att andra oskyldiga grannar skulle bli lidande...
Men ändå.
Nu ska jag snart äta pizza och kolla på randomserier och inte röra på mig förräns jag ska laga mat igen.
Klyftpotatis med rotfrukter, pepparbiff med grönpepparsås.
Ner på staaaan
Jag sitter just nu och låter alla allergimediciner att börja verka, och ska efter det ner på stan. Jag ska alltså ner på stan. Gå ner på stan. Jag bor i en stad som faktiskt har ett centrum. Jag bor i en riktig stad. Så jag kan gå ner på stan.
För första gången på över ett år bor jag i en stad.
Helt lovely.
Mindre lovely är hur jag ska orka få med mig allt hem. Men det ska väl gå det med.
Öl och kött.
Jag vet inte om jag hade pre eller- post menstruella spänningar igår, eller både och, så jag var på ett sånt där gungigt humör hela dagen och gick och lade mig kl 20 för att slippa gå runt och känna sådär.
Hej, när började de doppa Stilnocten i LSD?
Jag har inte tagit dem på ett bra tag, men ändå. Och jag har upplevt helkonstiga grejjer på dem, hallucinerat och känt någon sorts out of body-grej, men det här var något i hästväg. Det var faktiskt så starkt så det var obehagligt så jag satte mig upp och försökte skaka av mig det hela. Nu har jag iofs aldrig tagit LSD och har aldrig känt ett behov av att göra det heller, men det kändes passande.
Kl 00.34 vaknade jag, pigg som en mört. Men nån gång framåt morgonen somnade jag om och var heeeeelt seg när klockan ringde vid 9.
Dags för avgång. Kan hända att jag tar bussen hem faktiskt, men det känns sjukt jävla läskigt just nu.
För första gången på över ett år bor jag i en stad.
Helt lovely.
Mindre lovely är hur jag ska orka få med mig allt hem. Men det ska väl gå det med.
Öl och kött.
Jag vet inte om jag hade pre eller- post menstruella spänningar igår, eller både och, så jag var på ett sånt där gungigt humör hela dagen och gick och lade mig kl 20 för att slippa gå runt och känna sådär.
Hej, när började de doppa Stilnocten i LSD?
Jag har inte tagit dem på ett bra tag, men ändå. Och jag har upplevt helkonstiga grejjer på dem, hallucinerat och känt någon sorts out of body-grej, men det här var något i hästväg. Det var faktiskt så starkt så det var obehagligt så jag satte mig upp och försökte skaka av mig det hela. Nu har jag iofs aldrig tagit LSD och har aldrig känt ett behov av att göra det heller, men det kändes passande.
Kl 00.34 vaknade jag, pigg som en mört. Men nån gång framåt morgonen somnade jag om och var heeeeelt seg när klockan ringde vid 9.
Dags för avgång. Kan hända att jag tar bussen hem faktiskt, men det känns sjukt jävla läskigt just nu.
Detaljer.
Här kommer en lite suddiga bilder på en del detaljer som jag verkligen gillar med lägenheten.
Jag fastnar som bekant för detaljer, vilket ofta gör att jag har svårt för att se helheten. Men det är faktiskt vanligt för sådana som mig så jag får vara sån! I det här fallet är det dock positivt, för lägenheten är full med små detaljer som jag verkligen gillar.
Nytt duschmunstycke + allt sånt, och en hållare för den! Jag tyckte bara att hållaren var väldigt smidig. Och eftersom allt är nytt så passar allt ihop också, dvs den sitter som gjuten i hållaren på duschstången, vilket jag inte är direkt bortskämd med.
Nedfällbart tvättställ. Nu slipper jag hänga mina handtvättade saker över badkarskanten.
Vårt målade skåp! Det är iofs många detaljer med det som jag inte gillar (som det smala facket till vänster, vafan ska det vara bra för?), men nu är det fint vitt, och ska snart fyllas med grejjer. Jag gillar hyllorna i mitten. På den bilden finns iofs en annan detalj jag älskar med hela lägenheten; handtagen. De är nya och finns på alla skåp och garderober. Jag vet inte om man kan säga att jag är jättekräsen när det gäller sådana, för jag har trots allt stått ut (utan att klaga dessutom) med fula handtag i två lägenheter nu, men om jag skulle köpa sådana själv så skulle jag vara kräsen. Och här råkar det vara sådana som faktiskt uppfyller mina "krav".
Den ser kanske inte så speciell ut, men den lilla kanten gör en stor skillnad för mig. Svårt att förklara, men det blir helt enkelt finare med en sådan kant än med vanliga släta hyllor.
De nya kontakterna. Jag älskar att de sättit in sådana här när de ändå bytt. Det är inte alla som är såhär, och de flesta är iofs dumt placerade just för oss, men ändå.
Teh flytt.
Idag är första gången sen i lördags kväll jag inte känner mig fullkomligt mörbultad. Hell, jag kan t om lyfta armarna över huvudet utan att träningsvärken dödar mig! Blåmärkena på armarna och benen blev inte så farliga som jag trott heller. Däremot så har jag inte en hel nagel kvar.
Som sagt, värsta flytten någonsin. Och jag har flyttat många gånger.
Trots att vi hade kört två fulla bilar så hade vi ändå cirka dubbelt så mycket grejjer som jag hade trott. Och sängen... Vi hade enorma problem med att få upp den när vi flyttade in i förra lägenheten, först trodde vi att det inte skulle gå alls, men det gick, på milimetern. Eriks far konstaterade att det bara var att ta ut den balkongvägen när vi skulle flytta ut sen.
"Ha-ha" tänkte alla. Trofan att sängjäveln faktiskt åkte ut via balkongen också... Det låter mer dramatiskt än det var, men det var bara från första väningen, balkongerna är stora, så det gick smärtfritt.
Stark pojkvän, stark svåger, svärfar med lastbil och massa grejjer och svärmor som glatt hjälper till och bär allt hon kan = ... underbart.
Svägerska + kompis som hjälper till i Växjö = totalt jävla ovärderligt.
Jag hade nog allvarligt talat inte orkat med allt annars. De två dagarna innan hade min mage varit knas så jag hade gått och mått illa som fan och inte kunnat behålla någon mat, och likadant var det dagen vi flyttade.
Så att packa och flytta när man mår så var ingen höjdare.
Som sagt, Eriks syster och hennes kompis kom över (vi bor i stort sett grannar med dem), så vi körde som så att vi tre var uppe i lägenheten, två pers åkte med saker i hissen och lämnade över till oss, så det gick så himla smidigt att få in allt.
Jag måste komma på något bra sätt att tacka alla, för jag tror inte att de förstår hur ovärderlig deras hjälp var.
Erik tog ut dem på middag, men jag stannade hemma eftersom jag mådde som jag gjorde. Spydde, duschade, tog på mig badrocken, bäddade sängen, och bara lade mig där och njöt. Jag gillar sovrummet. En del rum bara gillar man på en gång sådär, sovrummet var ett sånt rum vilket gör mig så otroligt glad eftersom det är det viktigaste rummet för mig.
Ringde Emma och pratade en stund, kände bara att jag behövde få höra hennes röst och få dela med mig av lite gnäll och glädje.
Gick och lade mig tidigt sen, och låg och lyssnade på ljuden utanför och grannens musik. Det ÄR lite lyhört, men av någon anledning stör det mig inte det minsta. Än iallafall.
Dagen efter var det flyttstädning.
FYFAN!
Fyra pers, fyra timmar, i stort sett non stop.
Och Eriks föräldrar gör ingenting halvdant kan jag säga.
Om den städningen blir underkänd så åker jag till vaktmästaren och börjar gråta framför honom.
Vi tog sådant detaljer som att ta bort knapparna på spisen för att göra rent bakom dem.
Återigen, helt ovärderlig hjälp från Eriks föräldrar. Hans mamma hade med sig kaffe och bullar också. Och kex. Det räcker inte med att de hjälpt till att flytta hela dagen innan, och sen städa och tagit med sig massa städgrejjer, det ska bjudas på fika också.
Jag blir totalt bortskämd och jag älskar det...
Efteråt försökte jag tacka för hjälpen så att de verkligen förstod hur tacksam jag var, och fick till svar "Tack själva, det var kul att få vara med!".
Ledvärken från helvetet kom den här kvällen också, eller om det var kvällen efter. Jag har nog aldrig haft så ont i lederna...
Igår gjorde vi inte ett skit. Nästan. Åkte och handlade lite, försökte hitta smidiga vägar vilket ledde till lite sightseeing.
Växjö är en sådan... fin/underbar/fascinerande stad. Den har ju växt i lite udda takt tydligen (ett bevis på det är t ex de gamla och otroligt fina villorna precis utanför centrum), och det är väldigt... omväxlande kvarter. Jag vet inte om man kan säga att jag "tycker om" hus, men jag älskar att titta på dem, och såg så många fina så jag höll på att dööö.. Och det är så mysigt, det kan ligga ett stort, pampigt stenhus granne med en liten stuga i äldre modell.
Såg en massa parker också, det är ju trots allt Europas grönaste stad!
Idag var den första "vanliga" dagen. Jag har målat det stora skåpet i köket igen. Kändes som att det gick åt helvete först, men nu när det torkat lite så ser det inte så shabby ut faktiskt. Visst syns det att det inte är nåt proffs som gjort det, och det behövs nog slipas lite och målas lite till, men ändå.
Ska försöka packa upp resten av köket idag.
Köket är verkligen nästan perfekt. Helt perfekt storlek, massa DJUPA skåp som man får plats massor i.
Jag tycker om lägenheten väldigt mycket iallafall. Inte bara själva lägenheten, utan detaljer som duschmunstycke, hur hyllorna i köket ser ut, och sånt.
Och det känns hur underbart som helst att äntligen bo i en riktig stad igen. Det är ändå två år sen sist.
Som sagt, värsta flytten någonsin. Och jag har flyttat många gånger.
Trots att vi hade kört två fulla bilar så hade vi ändå cirka dubbelt så mycket grejjer som jag hade trott. Och sängen... Vi hade enorma problem med att få upp den när vi flyttade in i förra lägenheten, först trodde vi att det inte skulle gå alls, men det gick, på milimetern. Eriks far konstaterade att det bara var att ta ut den balkongvägen när vi skulle flytta ut sen.
"Ha-ha" tänkte alla. Trofan att sängjäveln faktiskt åkte ut via balkongen också... Det låter mer dramatiskt än det var, men det var bara från första väningen, balkongerna är stora, så det gick smärtfritt.
Stark pojkvän, stark svåger, svärfar med lastbil och massa grejjer och svärmor som glatt hjälper till och bär allt hon kan = ... underbart.
Svägerska + kompis som hjälper till i Växjö = totalt jävla ovärderligt.
Jag hade nog allvarligt talat inte orkat med allt annars. De två dagarna innan hade min mage varit knas så jag hade gått och mått illa som fan och inte kunnat behålla någon mat, och likadant var det dagen vi flyttade.
Så att packa och flytta när man mår så var ingen höjdare.
Som sagt, Eriks syster och hennes kompis kom över (vi bor i stort sett grannar med dem), så vi körde som så att vi tre var uppe i lägenheten, två pers åkte med saker i hissen och lämnade över till oss, så det gick så himla smidigt att få in allt.
Jag måste komma på något bra sätt att tacka alla, för jag tror inte att de förstår hur ovärderlig deras hjälp var.
Erik tog ut dem på middag, men jag stannade hemma eftersom jag mådde som jag gjorde. Spydde, duschade, tog på mig badrocken, bäddade sängen, och bara lade mig där och njöt. Jag gillar sovrummet. En del rum bara gillar man på en gång sådär, sovrummet var ett sånt rum vilket gör mig så otroligt glad eftersom det är det viktigaste rummet för mig.
Ringde Emma och pratade en stund, kände bara att jag behövde få höra hennes röst och få dela med mig av lite gnäll och glädje.
Gick och lade mig tidigt sen, och låg och lyssnade på ljuden utanför och grannens musik. Det ÄR lite lyhört, men av någon anledning stör det mig inte det minsta. Än iallafall.
Dagen efter var det flyttstädning.
FYFAN!
Fyra pers, fyra timmar, i stort sett non stop.
Och Eriks föräldrar gör ingenting halvdant kan jag säga.
Om den städningen blir underkänd så åker jag till vaktmästaren och börjar gråta framför honom.
Vi tog sådant detaljer som att ta bort knapparna på spisen för att göra rent bakom dem.
Återigen, helt ovärderlig hjälp från Eriks föräldrar. Hans mamma hade med sig kaffe och bullar också. Och kex. Det räcker inte med att de hjälpt till att flytta hela dagen innan, och sen städa och tagit med sig massa städgrejjer, det ska bjudas på fika också.
Jag blir totalt bortskämd och jag älskar det...
Efteråt försökte jag tacka för hjälpen så att de verkligen förstod hur tacksam jag var, och fick till svar "Tack själva, det var kul att få vara med!".
Ledvärken från helvetet kom den här kvällen också, eller om det var kvällen efter. Jag har nog aldrig haft så ont i lederna...
Igår gjorde vi inte ett skit. Nästan. Åkte och handlade lite, försökte hitta smidiga vägar vilket ledde till lite sightseeing.
Växjö är en sådan... fin/underbar/fascinerande stad. Den har ju växt i lite udda takt tydligen (ett bevis på det är t ex de gamla och otroligt fina villorna precis utanför centrum), och det är väldigt... omväxlande kvarter. Jag vet inte om man kan säga att jag "tycker om" hus, men jag älskar att titta på dem, och såg så många fina så jag höll på att dööö.. Och det är så mysigt, det kan ligga ett stort, pampigt stenhus granne med en liten stuga i äldre modell.
Såg en massa parker också, det är ju trots allt Europas grönaste stad!
Idag var den första "vanliga" dagen. Jag har målat det stora skåpet i köket igen. Kändes som att det gick åt helvete först, men nu när det torkat lite så ser det inte så shabby ut faktiskt. Visst syns det att det inte är nåt proffs som gjort det, och det behövs nog slipas lite och målas lite till, men ändå.
Ska försöka packa upp resten av köket idag.
Köket är verkligen nästan perfekt. Helt perfekt storlek, massa DJUPA skåp som man får plats massor i.
Jag tycker om lägenheten väldigt mycket iallafall. Inte bara själva lägenheten, utan detaljer som duschmunstycke, hur hyllorna i köket ser ut, och sånt.
Och det känns hur underbart som helst att äntligen bo i en riktig stad igen. Det är ändå två år sen sist.
PRISA WEXNET!
Detta var antagligen den jobbigaste flytten någonsin, även om jag hade den bästa hjälpen någonsin.
Men det är klart nu, allt är i den nya lägenheten, t om INTERNET! Det var verkligen bara att stoppa i kabeln i väggen och aktivera det, så tog det nån minut. Ett tag var vi oroliga för om routern inte skulle fungera som tänkt, men visst gjorde den det.
Jag är rätt slut nu, så jag ska gå och kolla vilka tvkanaler vi har. Tänkte mest bara kolla om internet funkade som det skulle.
Bilder och sånt kommer nån annan gång.
Ready set go.
Det mesta är nedpackat, nummer till pizzeria med utkörning i Växjö inlagt i mobilen, känner mig rätt klar.
Hejdå byn.
Hejdå byn.
Ha-ha.
"Att packa ner resten av grejjerna lär inte ta en timme ens."
Om jag kunde utnyttja mitt sinne för humor för stand up-komik kanske jag kunde tjäna en slant.
Det slutade mer med att jag irrade omkring, mådde illa som satan, kallsvettades, fick svarta prickar i synfältet och hjärnan bara lade av lite då och då. Det HADE nog gått på en timme, lätt, om man varit två och haft rediga flyttlådor. Inget fel på lådorna vi har nu, men jag har aldrig använt dem förut och var osäker på hur tungt man kunde packa dem.
Senare fick min kropp nog och spydde, sen mådde jag faktiskt mycket bättre och sov relativt bra, så jag känner mig rätt utvilad.
Jag/vi fick iaf ner det mesta igår, håller på att ta det sista nu. Typ.
Fast först ska jag nog göra en sån där sjukt viktig sak som att köra 10 arenamatcher så jag får poäng, ifall det nya nätet skulle strula och vi inte får igång det innan tisdag...
Åh, för övrigt...
När vi åkte för att måla i lägenheten såg jag till min förtjusning att bådas namn nu stod med på tavlan nere vid porten, de stod också på dörren nu. Och mitt efternamn var rättstavat. I 90% av fallen (utan att överdriva det minsta) brukar folk stava det fel trots att jag själv skriver ner hur det ska stavas.
Men det var vackert.
Det är faktiskt första gången mitt namn står bredvid någon annans, sådär på riktigt, utan att jag behövt skriva en lapp för hand och sätta dit.
Faktiskt, så är det bara den här lägenheten och den förra där mitt namn stått "på riktigt".
Ja jag blev glad av att se det iallafall. Jag har längtat efter att ha bådas namn på dörren.
Och som de flesta som känner mig vet så är jag ett stort fan av "första gången"-saker. Kan inte hjälpa det. Allt blir så mycket mer speciellt när det är första gången.
Och den här gången tänker jag t om slänga alla kartonger och all bubbelplast efteråt, för jag planerar inte att använda dem igen. I så många år har sånt fått ligga i garderoben inför nästa flytt, men nu vill jag inte flytta på ett bra jävla tag...
Men det var vackert.
Det är faktiskt första gången mitt namn står bredvid någon annans, sådär på riktigt, utan att jag behövt skriva en lapp för hand och sätta dit.
Faktiskt, så är det bara den här lägenheten och den förra där mitt namn stått "på riktigt".
Ja jag blev glad av att se det iallafall. Jag har längtat efter att ha bådas namn på dörren.
Och som de flesta som känner mig vet så är jag ett stort fan av "första gången"-saker. Kan inte hjälpa det. Allt blir så mycket mer speciellt när det är första gången.
Och den här gången tänker jag t om slänga alla kartonger och all bubbelplast efteråt, för jag planerar inte att använda dem igen. I så många år har sånt fått ligga i garderoben inför nästa flytt, men nu vill jag inte flytta på ett bra jävla tag...
När Christina gråter så gråter jag.
Jävla Grey's Anatomy.
Det känns som att det blev ett väldigt hopp mellan steg nummer två och steg nummer tre. Det är fucking fredag idag, och om ett dygn så borde allt vara packat och klart, för om ett dygn och 4 timmar kommer flyttbilen.
Men liXoM... jag har inte hittat något jag kan packa. Direkt. För vi har varit för jävla duktiga med att ta alla onödiga saker i de två vändorna vi kört tidigare. Så nu känns det mest som att det är att packa tallrikar och liknande, och sen hiva ner resten av sakerna i en eller två kartonger. Sen är det bara möbler. Och datorerna förstås, men de packas ju inte ner förräns timmen innan cirka...
Jag fick panik när jag vaknade och insåg att det faktiskt är fredag och att det var så tätt inpå flytten, men nu när jag tittade mig omkring så insåg jag att jag inte behöver ha panik. Att packa ner resten av grejjerna lär inte ta en timme ens.
Men jag orkar nog inte göra något nu. Jag måste ändå vänta på att Erik kommer hem på lunchen eftersom jag inte kan vika kartongerna sådär... på det viset...
Blommorna är förvirrande också. (de är säkert förvirrade också)
Den blomman jag verkligen försökt hålla vid liv ser ut att dö. Den jag medvetet låtit bli att vattna står i full blom nu. Igår kväll efter att bilden togs blommade den ännu mer... Jag hade tänkt kasta den för jag trodde att det var kört, men nu när den har gjort en helvändning så är jag glad, för det var den vi fick när vi flyttade in. Fast den är rätt risig allmänt, mest för att jag inte vet hur man sköter blommor...
Steg nummer två.
Vi bestämde oss för att åka och måla om insidan av alla skåp. Men väl där så såg de flesta inte så farligt ut som jag trott, visst var färgen inte så himla vacker inuti garderoberna, men det var bara ett stort skåp i köket som verkligen hade ful färg och fula fläckar.
Vi inledde med en romantisk picnic med mat från McD. Jag har kommit på varför jag gillar deras mat så mycket; det är för fan flera år sen jag bodde i en stad som faktiskt har ett McD... 
Naturligtvist höll jag på att glömma ta kort på fläckarna och det enda kortet jag orkade ta blev suddigt. Men det såg inte fräscht ut iaf. Och naturligtvist så var det ett SKITKRÅNGLIGT skåp att måla, jag har aldrig sett ett skåp med så många fack, och en lucka med lås på. Ska ta kort sen när vi målat klart... Det krävs ett lager färg till. Det var rätt kul att måla, men min handled tyckte att det var mindre kul...
Vi var där i flera timmar iaf, och upptäckte att det fanns två färgburkar kvar från hallen och sovrummet. Jag blev skitglad iaf, eftersom jag gillar färgerna.
Men som sagt, den s.k fondväggen i sovrummet blir jag inte klok på...
Men utsikten är svår att slå om man ska bo relativt nära centrum.
Och maaassa garderober!
Nu känns det på riktigt att vi halvt har flyttat, och jag hittar fler och fler detaljer som jag tycker om.
I did good.
Igår gjorde jag en sak som gjorde att jag kände mig bra faktiskt. Jag ringde upp en tjej som hade köpt en sak av mig på Tradera, men inte hade svarat på några av mina mail. Det blev ett "asså jag köpte den åt en kompis, va, har hon betalat?!", så det såg inte ut som att jag skulle få in några pengar men tji fick jag, de satt på kontot när jag tittade nyss.
Det var hela grejjen att ringa upp en helt okänd privatperson utan att göra bort mig totalt som fick mig att känna mig lite duktig. Jag tror lösningen var att inte riktigt tänka, plus att jag var lite arg också...
Nu har jag ändå fått in några hundra på auktioner, feels good. Inte för att det märks eftersom elnätsavgiften var dubblerad den här gången...
Men jag minns varför jag lade av med hela Traderagrejjen, folk är så jobbiga. Skriver man att de har fem dagar på sig att betala så kan de vara på semester när auktionen tar slut och kommer hem en vecka senare och beter sig som att det är helt ok, och liknande.
Det var hela grejjen att ringa upp en helt okänd privatperson utan att göra bort mig totalt som fick mig att känna mig lite duktig. Jag tror lösningen var att inte riktigt tänka, plus att jag var lite arg också...
Nu har jag ändå fått in några hundra på auktioner, feels good. Inte för att det märks eftersom elnätsavgiften var dubblerad den här gången...
Men jag minns varför jag lade av med hela Traderagrejjen, folk är så jobbiga. Skriver man att de har fem dagar på sig att betala så kan de vara på semester när auktionen tar slut och kommer hem en vecka senare och beter sig som att det är helt ok, och liknande.
Steg nummer ett.
Packade bilen full, det rymdes oväntat mycket faktiskt.
Det började inte så bra då vi inte ens knappt hittade lägenheten eftersom de inte hade bytt namn på dörren...
Och de där gråblåa väggarna i hallen var inte gråblåa, de var... gröna. Men fint gröna, neutralt gröna. Ändå så förstår jag inte hur jag kunde vara bombsäker på färgen.
Köket var större än jag mindes det (faktiskt alldeles lagom, jag vill ha ett litet kök), men när jag öppnade köksluckorna fick jag ont i ögonen. Det var trä a la... 70-tal. I ett helvitt, fräscht kök med nya handtag och nymålade skåpsluckor förväntar man sig inte något sådant. Så inihelvete fult. Och vattenkranen var en sån där gammal med en "ratt" för varmt, och en för kallt. Jag tål inte sådana.
Samma sak med garderoberna i sovrummet. Färgen på väggarna där inne hade jag faktiskt kunna tänka mig att ha kvar om det inte vore för den förbannade halva fondväggen.
Golvet i vardagsrummet var fint, och balkongen sjukt mysig. Eller ja, ska bli. Verkligen noll insyn.
När jag tittade närmare på väggarna i hallen såg jag hur slarvigt de var målade, nån hade tydligen inte använt maskeringstejp på listerna och taket... Likaså med kabellisterna, vem fan sätter upp kabellister INNAN man målar?!
Och som hatthylla hade de haft en sån där vit LACKhylla från IKEA, med separata krokar under, vilket jag tyckte var otroligt fult.
Så mitt humör sjönk där, och sen hade jag ett möte på vuxenhab. Det var inte så givande för jag har inte riktigt varit på humör för någonting de senaste veckorna, men det sa jag också åt dem och de förstod. Vi pratade lite om lägenheten, och jag tog upp det där med vattenkranen i köket.
- Men DET ska nog inte vara några problem, det fixar vi ju med bostadsanpassning!
- Åh, går det verkligen?
- Ja och nu när jag tänker på det, du har ju ledvärk också, så det räcker med bara den anledningen, det blir inga problem alls.
När hon fick reda på vilken hyresvärd det var så var det tydligen ännu bättre, eftersom de är rätt bra när det gäller att anpassa lägenheterna på det viset så man slipper gå via kommunen, så hon ska ringa dem.
Jag vet att jag har varit sanslös känslig den senaste tiden, men jag höll på att börja gråta av lättnad.
Jag gillar fortfarande inte arbetsterapeuten till 100, men de är ändå oväntat bra och förstår mig oväntat bra och det de inte förstår frågar de om. Och de checkar hela tiden av att de förstått allt rätt.
Under tiden hade Erik burit in precis allt ifrån bilen, så tog en sista titt innan vi åkte.
På väg hem kom vi ändå på en del enkla lösningar på allt, så det ska fixa sig.
Det visade sig också att det kommer gå åt mindre tapet än väntat på fondväggen, så det är bra.
Det roliga är också att jag tycker att de flesta hatthyllor är fula, och vill ha en svart med kromade detaljer. Hur såg originalhatthyllan ut, den som låg i en garderob? Svart med kromade detaljer.
Det ska nog bli bra detta. Det kommer inte kosta många hundralappar att måla om insidan av skåpen, och samma färg kan vi använda till listerna.
Dörrarna är fortfarande fruktansvärt fula (återigen, welcome back 70-tal), men de tänker jag (vi...) byta ut så småningom. Det är ändå bara två dörrar och ska man bo där i flera år så tycker jag man kan göra så faktiskt.
Jag saknar mina CD-skivor som nu ligger i den nya lägenheten...
Det började inte så bra då vi inte ens knappt hittade lägenheten eftersom de inte hade bytt namn på dörren...
Och de där gråblåa väggarna i hallen var inte gråblåa, de var... gröna. Men fint gröna, neutralt gröna. Ändå så förstår jag inte hur jag kunde vara bombsäker på färgen.
Köket var större än jag mindes det (faktiskt alldeles lagom, jag vill ha ett litet kök), men när jag öppnade köksluckorna fick jag ont i ögonen. Det var trä a la... 70-tal. I ett helvitt, fräscht kök med nya handtag och nymålade skåpsluckor förväntar man sig inte något sådant. Så inihelvete fult. Och vattenkranen var en sån där gammal med en "ratt" för varmt, och en för kallt. Jag tål inte sådana.
Samma sak med garderoberna i sovrummet. Färgen på väggarna där inne hade jag faktiskt kunna tänka mig att ha kvar om det inte vore för den förbannade halva fondväggen.
Golvet i vardagsrummet var fint, och balkongen sjukt mysig. Eller ja, ska bli. Verkligen noll insyn.
När jag tittade närmare på väggarna i hallen såg jag hur slarvigt de var målade, nån hade tydligen inte använt maskeringstejp på listerna och taket... Likaså med kabellisterna, vem fan sätter upp kabellister INNAN man målar?!
Och som hatthylla hade de haft en sån där vit LACKhylla från IKEA, med separata krokar under, vilket jag tyckte var otroligt fult.
Så mitt humör sjönk där, och sen hade jag ett möte på vuxenhab. Det var inte så givande för jag har inte riktigt varit på humör för någonting de senaste veckorna, men det sa jag också åt dem och de förstod. Vi pratade lite om lägenheten, och jag tog upp det där med vattenkranen i köket.
- Men DET ska nog inte vara några problem, det fixar vi ju med bostadsanpassning!
- Åh, går det verkligen?
- Ja och nu när jag tänker på det, du har ju ledvärk också, så det räcker med bara den anledningen, det blir inga problem alls.
När hon fick reda på vilken hyresvärd det var så var det tydligen ännu bättre, eftersom de är rätt bra när det gäller att anpassa lägenheterna på det viset så man slipper gå via kommunen, så hon ska ringa dem.
Jag vet att jag har varit sanslös känslig den senaste tiden, men jag höll på att börja gråta av lättnad.
Jag gillar fortfarande inte arbetsterapeuten till 100, men de är ändå oväntat bra och förstår mig oväntat bra och det de inte förstår frågar de om. Och de checkar hela tiden av att de förstått allt rätt.
Under tiden hade Erik burit in precis allt ifrån bilen, så tog en sista titt innan vi åkte.
På väg hem kom vi ändå på en del enkla lösningar på allt, så det ska fixa sig.
Det visade sig också att det kommer gå åt mindre tapet än väntat på fondväggen, så det är bra.
Det roliga är också att jag tycker att de flesta hatthyllor är fula, och vill ha en svart med kromade detaljer. Hur såg originalhatthyllan ut, den som låg i en garderob? Svart med kromade detaljer.
Det ska nog bli bra detta. Det kommer inte kosta många hundralappar att måla om insidan av skåpen, och samma färg kan vi använda till listerna.
Dörrarna är fortfarande fruktansvärt fula (återigen, welcome back 70-tal), men de tänker jag (vi...) byta ut så småningom. Det är ändå bara två dörrar och ska man bo där i flera år så tycker jag man kan göra så faktiskt.
Jag saknar mina CD-skivor som nu ligger i den nya lägenheten...
Valborg.
Vi åt antagligen på Växjös finaste pizzeria med familjen Nilsson.
Jag avskyr att äta ute, och hade jag vetat att det var ett så fint ställe (ja i stort sett varje ställe med riktiga servitörer är fina enligt min standard...) så hade jag nog varit ännu mer nervös innan, men jag säger bara det; det är rätt familj att äta ute med, att kunna känna sig bekväm med.
Sen visade det sig att två bekanta satt två bord bakom oss, det var lite skoj.
Vi skippade fyrverkerierna och åkte hem tidigt, och det var så skööönt att få gå och lägga sig direkt.
Idag är vi sort of Växjöbor, eftersom kontraktet teoretiskt börjar gälla from idag!
Sen ett nördigt tillägg, så blev jag av praktiska skäl guildmaster igår. Även om det var just av praktiska skäl så känns det ändå ballt eftersom guildet var/är rätt känt. Faktiskt. På riktigt. Så nu är jag Eriks guildmaster. Förut var det tvärtom.
Ja, jag tycker det är kul iaf...
Jag avskyr att äta ute, och hade jag vetat att det var ett så fint ställe (ja i stort sett varje ställe med riktiga servitörer är fina enligt min standard...) så hade jag nog varit ännu mer nervös innan, men jag säger bara det; det är rätt familj att äta ute med, att kunna känna sig bekväm med.
Sen visade det sig att två bekanta satt två bord bakom oss, det var lite skoj.
Vi skippade fyrverkerierna och åkte hem tidigt, och det var så skööönt att få gå och lägga sig direkt.
Idag är vi sort of Växjöbor, eftersom kontraktet teoretiskt börjar gälla from idag!
Sen ett nördigt tillägg, så blev jag av praktiska skäl guildmaster igår. Även om det var just av praktiska skäl så känns det ändå ballt eftersom guildet var/är rätt känt. Faktiskt. På riktigt. Så nu är jag Eriks guildmaster. Förut var det tvärtom.
Ja, jag tycker det är kul iaf...
