I'm getting there.
Det här med leende är ett jävla hittepå.
Camilla kommer antagligen hit nästa helg, och det är teh YEY! Jag har inte träffat några av mina vänner på ett fucking år, så jag ser mycket fram emot det.
Och idag ska vi antagligen ordna en visning på en lägenhet som verkar ok, hoppas visningen går som den ska bara. Jag hoppas ju på den som vi tittade på förra helgen, och vi får nog reda på om vi får den senast måndag, men jag vill inte hoppas för mycket. Jag vill aldrig hoppas för mycket, så det känns bra att vi redan har en annan visning på g. Dessutom är denna med en sån där intressant lösning med badrummet, det är dörr mellan toaletten och själva badrummet och det tycker jag om. Jag vill verkligen ha toaletten skild från badrummet och det är inte vanligt i tvåor.
F.ö hittade jag en lampa jag letat efter i flera år. En alldeles vanlig bordslampa i klassisk modell, inget fräsigt alls men ändå inte helt plain, det är lite svårt att förklara. Jag har haft mina krav på den så att säga. Som med allt annat... Jag har varit så konfunderad över att en sådan inte gått att hitta nånstans, alla andra har det varit något fel på, och vart hittar jag den? I en Jotexkatalog som av någon anledning skickades hem till mig... 50% rabatt hade jag med så jag fick den för en hundralapp.
Inte för att jag hoppas för mycket på den hära lägenheten men denna skulle ju passa perfekt i vardagsrumsfönstret eftersom det fönstret är så stort och denna ändå är 52 cm hög.
Kat von D
Iallafall, jag drömde att hon hade Karolyns frisyr, fast blont istället för rosa. Sen hade hon färgat tillbaks det till svart igen. Sen kom det coola; hon visade mig hur man drack ur tre flaskor samtidigt.
Alla var 33cl, en var vodka, en öl och en cider.
Vodkan var där för att det var sprit helt enkelt, cidern för att blanda ut smaken av vodkan, och ölen var, tja.. det vet jag inte riktigt.
Men hon kunde minsann dricka ur alla tre flaskorna samtidigt, utan att hålla i dem! Inte bara dricka, hon svepte dem. Böjde bak huvudet och bara svepte dem, utan att spilla.
Vilket naturligtvist har fått mig att fundera på om det faktiskt är möjligt... Någon måste prova. Jag hann inte prova i drömmen för hon gömde vodkaflaskan för mig den jäveln.
Hejdå LSS.
Min handläggare ringde någon gång för nån vecka sen och skulle ringa tillbaks dagen efter med väldigt viktig information. Det väntade jag mig inte att hon skulle göra, men jag som är jag hade ändå alltid telefonen med mig, t om på toa, om hon skulle ringa.
Igår var kuratorn här, vi tog upp saken jag och handläggaren pratade om, och kuratorn skulle ringa henne.
Jag står fast vid att kuratorn är bra.
Vi pratade om något intyg och gamla journaler, och hon frågade om hon hade mitt tillstånd att kolla upp en viss sak i en journal.
Jag svarade att de borde ha en fullmakt som jag skrivit på för det, och visst hade de det, hon ville ändå fråga mig. Så att jag hade koll på vad hon gjorde. Det var omtänksamt tyckte jag.
Vi pratade om praktiska saker mest, och jag kommer ha ett stort möte med nästan alla involverade nån gång sen. FK, AF, läkare, osv, för att diskutera vilka alternativ jag har och så att alla är på samma sida typ, eftersom myndigheter kan ge olika besked och t om personer inom olika myndigheter... Hon var tveksam till om jag skulle orka ha alla med på samma gång, men förstod också när jag förklarade att jag ville att alla skulle höra vad de andra sa så att inget kunde missförstås.
Erik fick träffa henne en snabbis när han kom hem på lunch, och tyckte hon verkade bra.
Hon körde 6 mil hit, på hala vägar, och bad så mycket om ursäkt för att hon var fem minuter sen.
Ja jag gillar henne...
Iallafall så ringde min LSS-handläggare idag.
- Ja förlåt att jag inte ringde tillbaks dagen efter, det blev så mycket...
- Det är ingen fara, jag hade inte väntat mig det heller.
- Ursäkta?
- Jag hade inte väntat mig att du skulle ringa tillbaks då du sade att du skulle göra det, kommuner och myndigheter gör sällan det.
- Jasså, det tycker jag inte lät så snällt
- Att de inte ringer vid avtalad tid?
- Nej, att du sitter och säger att vi inte ringer tillbaks.
- Det är ju bara så det är, ni är säkert för upptagna för att ringa när ni säger att ni ska göra det
- Ja jag tyckte det var oförskämt...
- Ja jag tycker att det är oförskämt att inte ringa vid avtalad tid.
Sen avslutades samtalet rätt snabbt, och jag är inte längre en del i LSS.
Jag var nöjd över samtalet. Jag vet inte hur många gånger jag sagt "Nej det är ingen fara" när de ringer några veckor för sent, eller när JAG ringer DEM, och egentligen är det för jävla dålig stil men numera så förväntar jag mig ju att de inte ska ringa. Jag har aldrig gnällt över det, så det här var faktiskt första gången jag sa något om det öht, när man pratat med dem.
(dem = myndigheter och liknande)
Och jag förstår inte hur hon kan tycka att det är oförskämt att jag inte förväntade mig att hon skulle ringa när hon faktiskt inte gjorde det, när hon inte gjorde det förräns hon blev påmind av en annan instans... Jag lade ändå fram det på ett lugnt sätt och det är faktiskt inte mitt fel att sanningen svider.
Vilket får mig att tänka på en annan konversation för många, många år sen...
- Förlåt för att jag är ett svin.
- Det gör inget, jag är van vid det här laget.
- Jaha, tack då *blir sur*
Haha, folk är så jävla roliga. Det är fan folk i ett nötskal...
Ja hur som helst. Jag har ingenting att göra med LSS längre, men jag får behålla tandvårdskortet. Och det var ju det enda jag ville ha. LSS var tydligen mycket mer begränsande än den andra, eh... "lagen" när det gällde det mesta. Bl a så får man inte gå folkhögskolekurser om man har LSS utan bara delta i studiecirklar vid UNDANTAG, när man är en del av den andra "lagen" så är det lite mer fritt. Man får inte heller arbetsträna med LSS, och det är ju det jag ska försöka göra.
Inom en vecka får vi veta om vi får lägenheten iaf. Får vi inte den så är det både bra och dåligt. Det känns mindre dåligt eftersom jag nu vet att de faktiskt tillämpar förtur, dock vet jag inte reglerna riktigt men det ska kuratorn ta reda på.
Onödiga saker grannar säger.
Ja... jag lägger soporna i soptunnan.
Jag svarade bara leende "Ja jag gör väl det".
Vad svarar man? Hade han förväntat sig att jag skulle börja konversera om sopor? Hade normalt folk sagt något fyndigt om sopor?
Hade det inte räckt med ett hej bara, sådär granne till granne när man inte ens känner varann... Jag blir alltid paranoid och tror att de tycker att jag är otrevlig för att jag inte kommer med bättre svar och för att jag inte anstränger mig för att vidarekonversera. Med tanke på hur mycket skit jag snackar så borde jag väl kunna prata en hel del om sopor, men tydligen inte.
Oh the irony.
Åh vad jag vill flytta.
Så man kan börja planera lite. Eller ja, planera på riktigt då, naturligtvist så planerar jag non stop i min hjärna...
Det är många saker som kan bli lite krångliga att lösa, eftersom jag inte kan något alls om... tja, sådana saker. Som t ex hur man kan hänga ett gigantiskt svart tungt (jag antar att det kommer bli tungt iaf) tygstycke framför en vägg, hur man öht hänger upp det (speciellt hur man hänger upp det utan att det syns, typ), och hur man gör det utan att göra för stor skada på själva väggen eftersom det trots allt är en hyresrätt. Jag var lite inne på en duschdraperistång helt enkelt. Speciellt i denna lägenheten vi tittade på nu, där avståndet mellan väggarna inte är stort alls. Men egentligen har jag ingen aning. Jag vill alltså ha en fondvägg i tyg. Jag har velat haft ett svartvitt kök i flera år nu, men aldrig haft rätt lägenhet för det. För några år sen var de flesta skeptiska till idéen, och svarta väggar vara bara ett stort no-no, men nu är det t om trendigt eller nåt. Det tilltänkta köket skulle iaf vara perfekt för det.
Sen tillkommer den gigantiska frågan om vilken färg på gardinerna man har i ett svartvitt kök. Jag tror jag har min lösning på det, men får nog experimentera lite.
Hur man gör överdelen till hatthyllan jag vill göra. Hur man ens GÖR en hatthylla. Visst, jag kan väl se framför mig hur man gör, men det är ju knappast att bara leta upp delarna och spika ihop dem... Det kanske är för jobbigt, det kanske är bättre att leta reda på någon schysst modell och måla den i rätt färg.
Vart man hittar ramen till vikväggen (skärmvägg/rumsavdelare) jag vill ha (eller om man måste beställa en själv) och hur man ordnar så att det lätt går att byta tyg i den.
Jag kan känna mig kreativ, men jag har ju ingen vana alls av sånt här så jag kommer med många idéer men har ingen aning hur jag ska lösa dem.
Jag måste hitta ett bra forum med folk som kan sånt därnt.
Dessutom måste jag behärska mig. Energin som finns ena dagen kan vara som bortblåst nästa, så jag måste göra en sak i taget och jag måste göra det på det viset att det inte gör något om det drar ut på tiden.
Dessutom måste jag sluta tänka på trender... Jag måste börja tycka att det är ok att ha saker även om det är trendigt. Men jag blir så putt när jag kommer på en sak (då menar jag inte att jag är först i hela världen med det men you get it), och de flesta tycker det låter heldumt, och några år senare är det trendigt och plötsligt inte alls dumt. Det känns som att det är dumt om jag tycker det, men om flera andra tycker likadant så är det inte dumt längre. En del saker förlorar charmen på det viset. Folk kommer inte längre gå in i rummet och tänka "Åh nämen har hon gjort SÅ, fiffigt, det hade jag aldrig tänkt på". Jag måste lära mig att inte bry mig om det.
En sak som verkligen VERKLIGEN irriterar mig på är alla "väggord" och liknande. När jag gick i högstadiet tänkte jag alltid att när jag ordnade en egen lägenhet så skulle jag ha ordet "hem" eller någt liknande i svart smide i ett speciellt typsnitt på en vägg i hallen, så att jag alltid såg det när jag kom hem. Bara för att jag aldrig kände mig hemma någonstans och jag inbillade mig att jag skulle känna mig hemma om jag hade en egen lägenhet. Och när jag såg ordet skulle jag påminnas om hur lyckligt lottad jag var som kunde känna mig hemma.
Nu finns det överallt. Överanvänds gör det också.
Men att jag irriterar mig på det är mest för att det var en sån viktig och personlig grej för mig från början.
Det där har bara alltid suttit i mig, att jag inte vill ha saker som många andra har, oavsett vad det är. Jag fattar inte varför.
Men vi kommer iaf ha unik kakeldekor om allt går som jag vill...
Edit: Det blev lite extra roligt nu när jag googlade på "väggord", och hittade en affär som reade ut vissa ord och meningar, haha....
Begone snö...
Eriks far har snöjouren ibland, han plogar alltså en hel del, och han säger att det verkligen är ovanligt att det snöar såhär ofta och så mycket.
(jag tycker det är lite häftigt, för fyfan vad viktig han är för kommunen egentligen...)
Jag tycker det är läskigt när man knappt minns hur det såg ut utan alla snövallar och snökullar överallt. När allt smälter bort kommer man ju tänka "Vafalls, vart tog kullen vägen?! Ah, det var bara snö..." 
LiXom, var det verkligen här man kunde sitta på bänkar och grilla korv, eller var det någon annanstans? Vad fanns egentligen där? På väg hem från Växjö körde de med dubbla plogbilar på motorvägen för att det var så mycket snö. Det gick ju lagom fort kan jag säga, men de var ju tvungna att göra så.
När vi var på visningen var det kaos på alla parkeringar i området, folk stod och skottade fram bilar, det var höga och breda snövallar på sidorna av gatan så det blev väldigt smalt att köra, och en tant kom dessutom inte ut från parkeringen så Erik var tvungen att putta på.
Där inne till vänster går man iaf in till vår trappuppgång. Det syns kanske att det är en liten väg där... Men de som bor längst ner börjar nog få seriösa problem med att se ut från fönstrena, så höga är vallarna.Inne i stan var det stora snökullar överallt så man knappt kände igen sig och lastbilar fraktade bort ren snö.
Nu snöar det fan igen.
Inte för att jag trodde att det skulle vara tropisk värme här nere men jag trodde väl ändå att det skulle vara lite skillnad på snömängden om man jämförde med Sthlm, men uppenbarligen inte det här året. Inte året då Josefin flyttade till Småland. Och alla jävla varningar på Aftonhoran och liknande rör Småland känns det som... Men jag är ju inte avundsjuk på de som bor i Sthlm heller, om man läser hur SL fungerar, eller ja, INTE fungerar.
Vi har ju iaf bil och kör man fast så finns det alltid någon med traktor som kan dra upp en. Det är himla skönt, alla har ju traktorer här nere...
Jag var iaf bara tvungen att dokumentera snön lite så jag kan titta på bilderna i sommar och försöka att inte klaga över hur varmt det är.
Touché.
"I lie awake watching your shoulders
Move so softly as you breathe
With every breathe you're growing older
But that is fine if you're with me
I pledge to wake you with a smile
I pledge to hold you when you cry
I pledge to love you till I die
Till I die
The rays of dawn plays on your eyelids
A sleeping beauty dressed in sun
I will wake you with a smile
I will hold you when you cry
I will love you till I die
Till I die
Till I die
I believe this heart of mine when it tells my eyes
That this is beauty
I believe this heart of mine when it tells my mind
That this is reason
I believe this heart of mine when it cries at time
That this is forever
I believe this heart of mine when it tells the skies
That this is the face of God
I lie awake watching your shoulders"
Pain Of Salvation - This heart of mine
MMS
Jag hade mobilen avstängd i några dagar helt enkelt för att jag inte ville bli nådd. Det första jag såg när jag satte på den igen igår var ett MMS innehållandes en bild på en leende liten Loke som såg ut att spela luftgitarr <3
Lägenhet, lägenhet...
Vi hade inte så stora förhoppningar, området är jättefint men lägenheten hade varken klädkammare eller fönster i badrummet, och hyran är rätt svår att smälta. Vi var överens om redan innan att den fick vara bra jävla fin för att vara värd den. Men fick höra från Eriks far att de lägenheterna tydligen var jättefräscha.
Och det var den ju...
Trapphuset hade lite rysk 70-talskänsla över sig och var inte mysigt alls, men lägenheten...
Så otroligt trevligt bemötande från de som bodde där också, totalt motsatt visning från den förra alltså.
Egentligen skulle inget rum behövas målas om, så bra var färgvalet, men det var en halv fondvägg i sovrummet som jag inte förstod mig på så sovrummet skulle ju behövas tapetseras.
Hallen t ex, jag har funderat och funderat på vad jag vill ha för färg i min hall men inte kommit på någon passande. Den här nyansen av grågrönbå var tydligen perfekt. Inte för kall, och inte varm men ändå öppen och neutral. Typ.
Helfräscht helkaklat badrum. Litet, men inget man tänkte på. Det var redan vrålsnyggt pga Clintanduschdraperiet, men det hade också potential att göra det personligt med väldigt små medel.
Nymålat i köket, ny bänkskiva, fräsch spis.
Och inga fula 80-talsknoppar på skåp och garderrober, utan PRECIS sådana som jag ändå vill ha! What are the odds...
Lägenheten var f.ö full av skåpsutrymmen, mycket smidigt, så man skulle inte sakna en klädkammare.
Det var helt enkelt en sån där lägenhet man går in i och känner "Jag gillar't. Det här kan vara hemma.". En sån där lägenhet där jag går och och piper förtjust åt småsaker och rycker i Erik för att han ska titta.
Och utsikten från sovrummet går nog inte att slå om man ska bo i stan. Det var nämligen bara massa träd i stort sett, tror det var en liten park där. Vilket är skitbra, jag hatar att behöva huka mig när man springer och byter om. Sovrummet var f.ö t om på gränsen till för stort. LiXoM, vad gör man med de extra metrarna på sidorna när man ställt dit dubbelsängen och sängborden? >_<
Balkongen var inglasad och större än standard, och även om det var mörkt när vi var där så såg den ändå väldigt mysig ut.
Sen hade de som bodde där schysst stil också. Även om halva lägenheten var urplockad så syntes det. Bra musiksmak verkade de också ha. Dessutom hade de en vinylspelare. Just sayin'.
Jag, som inte pratar mer än nödvändigt med främligar, skojjade t om med dem och jag tänkte inte ens på att jag inte kände dem när jag pratade med dem, och DET händer inte varje årtionde.
Jag ville lägga till dem på listan över fördelar med lägenheten, men jag hindrade mig...
Hyran är som sagt knappt försvarsbar. Men... men men men... Hur man än vrider och vänder på det så måste vi ha lägenhet där snart. Och vi vet inte hur de på Norr ser ut, där har vi dessutom mindre chans att få tag i nåt. Fräschare än denna finns nog inte men man kan ju anpassa sig, frågan är bara om det är alldeles för dålig standard på de och det slutar med att man får vänta ett år till...
Och för oss är hyran egentligen inget problem alls. Jag tror både jag och Erik har fått höra att vi är onormalt "ekonomiska". Och vi skiljer oss från alla andra genom att vi inte går på krogen, vi gillar inte att köpa kläder, vi känner inget behov av att resa, osv.
Båda lutar åt ja. Båda sitter och funderar över möblering i vardagsrummet.
Sen är ju frågan bara om vi ens får den...
Kalinda i The Good Wife
Känner jag igen mig med en svart meshtröja under en kortärmad skjorta eller...
Rövbajs.
Jag skulle kunna lägga in något riktigt djupt och symboliskt, men jag bara känner att denna stämmer mer in på mitt humör just nu.
Jag hatar den låten. Verkligen hatar den.
Hej jag har inget vatten.
Efter en timme försökte jag få tag på vaktmästaren, men det gick inte, så jag ringde till hyresvärden.
Hon frågade vad jag hette och när jag sa det svarade hon "Jaha, är det du!".
Wtf? Jag har bara pratat med henne en gång och haft två mailkonversationer. Hon sa det iofs inte på något negativt sätt alls, hon lät bara överraskad. Jag förstår inte varför.
Iallafall så fick hon tag på vaktmästaren och ringde tillbaks, och uppenbarligen är det en gigantisk vattenläcka här i närheten som har gjort några hus vattenlösa, bland annat det här.
"Ja de har ju sagt det upprepade gånger på SR Kronoberg", sade hon som att det var självklart att man alltid satt med den kanalen på.
De har tydligen stängt av vägen och det står lastbilar, grävmaskiner och massa skåpbilar där.
Förhoppningsvist skulle vattnet vara igång "någon gång ikväll". Med tanke på att det börjar bli lite smått snöstorm så känns det som att det kan dröja ett tag.
Så jag sprang ner och köpte vatten på ICA. 17 sorter med kolsyrat fanns det, en utan. Ungefär. Jag avskyr verkligen kolsyrat vatten, jag dricker det enbart i absoluta nödfall och tycker att det knappt släcker törsten.
När jag kom hem så kom jag på att det inte spelar någon roll hur mycket vatten jag har, jag kan ju ändå inte gå på toa sen...
Me dont like.
Loveen Langennut igen.
"Päivät ovat kuin horteisten kylmien öiden valoa tai musta, pitkä tunneli, jonka päässä näkyy vain janoa, sanoa en osaa sitä paremmin, itkisin nyt vaikka selvinpäin katson taakseni ja suolapatsaaksi näille kulmille jäin Saat vastustamaan Jumalaa, saat vastustamaan koko maailmaa loveen langennut olen, en tiedä onko ilta vai aamu olen elänyt kanssa elävien nyt kuolen pois kanssa kuolleiden loveen langennut olen ja kuljen kalpeana kuin haamu Loveen langennut olen ja kuljen kalpeana kuin haamu loveen langennut Kuljen kuin pikkupoika, tuijotan kenkiäni tai katua ei ollut prinssiä, ei prinsessaa, ei ollut kaunista satua vaan katua en osaa ja vaikka pullostani ei riitä ehkä kuin huikkaan silti sille laulan ylistystä, sen suojaan povariin tuikkaan Näen näillä sameilla silmilläin, kun se saapuu kuolema kulkee mustissaan, ja kaatuu vihdoin maailmani, enkä osaa pelätä enää kovaan maailmaan ei tarvitse herätä Loveen langennut olen ja kuljen kalpeana kuin haamu"
Loveen Langennut
Så jävla skön låt.
Jag lyssnar på bara dem just nu, stilen är rätt lugn och skön och jag känner att jag bara måste höra finska. Jag blir tokig annars. Förut hade jag åtminstone nån finsk tv-kanal som jag kunde slå över till och bara lyssna, men nu är det så sällan jag hör språket. Jag fattar att folk tycker att det är det fulaste språket som finns, men för mig känns det tryggt att höra det och jag tycker att det flyter på vackert.
Måste leta mer efter distanskurser för finska nu. Det funkar inte längre att känna sig finsk utan att kunna finska.
Jag blev glad häromdagen.
Men fick iväg ett sms och blev jätteglad av svaret, och eftersom jag ju nu faktiskt använder MSN regelbundet så ska vi höras där. Jag saknar våra diskussioner, jag har aldrig träffat någon som kan diskutera som hon. Jag tror faktiskt inte ens att jag känner någon som är så öppen som hon är, någon som så lätt kan säga att hon haft fel, att hon har ändrat åsikt trots att hon stått fast vid en annan åsikt tidigare. Någon som respekterar ens egen åsikter och istället undrar varför man tycker så och försöker förstå.
Jag saknar henne rent allmänt.
Och jag blev så glad och lättad över att sms:et blev så väl emottaget.
Pain Of Salvation
Jag har så svårt för Rope ends i början eftersom jag inte gillade hur låten svängde hit och dit, men nu älskar jag den. Den har tydligen en sort of true story bakom sig också.
"She is still young...
Another day of emptiness
This life is wearing her down
The room around her is a mess
Her children safe with her mom
She is still young but feeling old
Two children with different fathers
She sits on the bathroom floor alone
The shower chain broke
Her neck hurts
Then another night of emptiness to wear her down
Naked to the world she wraps her sadness in a gown
Her children fast asleep she sears the dark with glassy eyes
Choosing carefully among her husband's business ties
"Over!" she cries through rope ends and silk ties
Beautiful life escaping her young blue eyes
But life holds her hand, refusing to let go
Leaving her breathing on the floor
They're still asleep don't hear her cry
And she's still obsessed with rope ends
This time she picks a stronger tie
With Winnie the Pooh and friends
She is still young but feeling old
A child dying to be a mother
Now she hangs from the ceiling all alone
All pressure is falling from her
Seeing guilt has taught her guilt she's raised on disbelief
Merely twenty beautiful but with a taste for grief
She has learnt all that there is to know about hopelessness
Seeing that no effort in this world can stand her test
"Over!" she cries through rope ends and silk ties
Beautiful life escaping her young blue eyes
And Winnie is strong, would never let her fall
Prevents her from breathing till she's not there at all
But life holds her hands, refusing to let go
Leaving her breathing on the floor
[Johan Hallgren]
[Daniel Gildenlow]
Seeing guilt has taught her guilt she's raised on disbelief
Merely twenty beautiful but with a taste for grief
She has learnt all that there is to know about helplessness
Seeing that no caring in this world can ease her stress
Helpless she lies in rope ends and undies
Unseeing eyes fixating Eeyore's smile
"Over!" she cries as she's going unblind
Still in this life
Still in this troubled mind
The ceiling let go, the old house let her fall
Dropping her breathing to the hard cold floor
Hitting her head - a broken china soul
Red stains on porcelain and she's not there at all
Breathing she cries for rope ends and silk ties
Beautiful eyes Piglet stands shy behind
Broken she lies undead and unblind
Beautiful life
Beautiful crying young eyes
Blackened and bruised, learning how to see
Staring at her tooth - crimsoned ivory
Hours they pass this broken china soul
Red stains on porcelain
And she's not there at all..."
Stockholm i mitt hjärta.
Pratade med en bekant igår, om för och- nackdelar. Att alla människor och hetsen var en stor nackdel. Men att det ändå fanns stunder när man kunde stå på t-centralen vid rusningstid och känna att allt var bra. Jag minns fortfarande när agorafobin hade släppt någorlunda och det inte längre var panikrelaterat att åka nedför rulltrapporna på centralen. Och den känslan kom ofta tillbaks långt efter att jag ens tänkte i de banorna, känslan av att det inte längre var jobbigt på samma sätt. Halvvägs till min destination, i en smockfull t-banevagn kunde jag ännu känna "Fan det här funkar.". Sen är det väl ingen som tycker att det är KUL att åka pendel eller t-bana, det är antagligen jobbigt för de flesta. Trångt, massa folk, förseningar hela tiden osv, men man kommer dit man vill.
Jag saknar Gamla Stan sommartid när man kommit bort från turistgatorna och kommit till de delarna där det var rätt lugnt och skönt. Eller att sätta sig vid vattnet och bara dricka en cola.
Jag saknar Snövit och folk som däckar där och folk man kan göra flätor på. Jag saknar maten där trots att jag aldrig nånsin beställde nån själv, haha. Jag saknar att man har så många ställen att välja på om man ska ut, Copperfields var alltid mysigt och jag saknar att ta några 25:-öl på Dovas innan man gick över gatan för att spela biljard.
Hell jag saknar t om förfesterna på väg till festen. Samma sträcka skulle vara obotligt tråkig om man inte har några öl och några vänner med sig. Förfest på bussen var ju standard.
Det känns konstigt att jag inte har bott där på över 1 ½ år. Det som känns mest dumt är att jag fortfarande inte har hittat något som känns hemma. 1 ½ år känns som rätt lång tid när man inte har hittat hem. Det känns mest som att man bara sitter och väntar och försöker, typ.
Jag försöker hela tiden hitta nackdelar med den förbannade staden, men hur mycket jag än försöker intala mig saker och ting så fungerar det inte riktigt. Jag kände mig bekväm där. Och det var en stor trygghet att veta att man hade många möjligheter eftersom det är en såpass stor stad ändå.
En jävla hatkärlek är vad det är.
Just nu känner jag mig som Sam i Lord of the rings, när han pratar om The Shire >_< Förutom gnället då...
På Apoteket.
- Vad konstigt, läkaren borde ha kryssat för att den inte fick bytas ut.
- Jasså? *tittar* Ja men det hade hon ju gjort, vad dumt av mig att inte se det!
Jag börjar bli lite för trött på att behöva berätta för både läkare och apotekspersonal vad de får och inte får göra. Det är DE som får betalt för att kunna allt sånt, jag får inte ett öre, tvärtom så får jag betala för det.
Och det händer ju verkligen varje gång med den här medicinen, de vill byta ut den, jag måste påpeka att de inte får. Jag dubbelkollar alltid så att läkaren verkligen har kryssat i det (för annars är det lika illa som att inte ha något recept alls eftersom generikan inte fungerar på mig...), och de FÅR verkligen inte byta ut medicinen isåfall. Om jag inte hade dubbelkollat så att läkaren hade gjort det så hade jag varit tvungen att betala mellanskillnaden själv. Eftersom jag fortfarande har lite av "man kan lita på vården och apoteket" i mig så hade jag antagit att hon haft rätt.
- Och den här medicinen ville du ha också ja... Den har vi inte hemma, så den får jag beställa. Den här hade vi inte heller hemma. Så den får vi beställa också. ... Och den sista hade vi inte heller hemma *skrattar uppgivet*
Men det visste jag ju. Och det är inte deras fel, jag förstår att ett sådant litet apoteket har ett mycket begränsat lager. Och just hon är alltid trevlig och glad vilket gör mig extra angelägen att vara artig och förstående. Dessutom så verkade det faktiskt vara ett datorfel som gjorde att hon trodde att hon fick byta ut det, tidigare har det varit så att de inte ens kan klicka sig vidare till "utbyteslistan" om ett läkemedel inte får bytas ut.
Nu har de ändrat öppetiderna också så de inte har öppet öht på lördagar.
Inte bara har de lunchstängt en timme och stänger redan 17.30, de har nu inte öppet alls på helgerna.
Inte ok...
Jag är verkligen inte gjord för att bo i så här små samhällen.
Sommar
Letade upp gaaaamla bilder att leka med, och det var så många sommarbilder.
Jag vill ha sommar.
Ninjavideo.
Jag tror de har i stort sett alla serier som visats på amerikansk TV, + en hel del dokumentärer och några filmer.
Den senaste serien jag upptäckt där är The Good Wife. Och Julianna Marguiles karaktär är lite av min idol nu. Dessutom var det länge sen jag såg henne och jag såg nu att hon är en sån där som verkligen kommer vara lika vacker om 40 år.
Ja som sagt, om det visar sig att streamat material är att betrakta som nedladdat upphpvsrättsskyddat så är det naturligtvist inget jag tipsar om, men uppfattningen jag fått är att materialet stannar på ens dator (eftersom jag antar att lite info ändå måste in på ens dator) såpass kort tid så att det inte uppfyller kriterierna för nedladdning.
Man kan iaf slå ihjäl så många timmar på den sidan och upptäcker nya serier hela tiden. Gillar man inte serien så är det bara att klicka på någon annan.
Jag är ett as.
"Ja det är en jävla balansgång ibland. Man får inte säga si och inte göra så... Speciellt svårt lär det bli om man är dampis eller AS. (Du är ett AS höhöhö)"
Från en mailkonversation med en vän. Haha, jag skrattade fan på riktigt...
Det är dessutom så otroligt kul att driva med varandra på det viset.
Min humor är så jävla dålig så det inte är sant. Igår kollade vi på Dum & Dummare, och han (inte Lloyd, den andra) sa det där att de hade korsat en bulldog och en schitzu.
"That sounds really strange!"
"Yeah.. We called it bullshit."
och så börjar han ju vrålfnissa och det värsta av allt var väl att jag satt och skrattade mer än honom och då inser man verkligen att man ligger på en rätt låg nivå...
Legion
"The last time God lost faith in man he sent the flood. This time, he sent the angels."
Jag blev inte så lite till mig i brallan när jag hittade den här filmen, men det är nog knappt så jag vågar se den efter att ha sett trailern. Allt verkade vara så himla överdrivet, smaklöst och med åt helvete för mycket specialeffekter. Och för oseriös, jag hade velat att det var mindre humor, mindre zombieeffekter eller vad man ska kalla det. Fast jag har åas aldrig gillar sådana effekter öht.
Men ja det är väl ett smart drag efter att 2012 släpptes nyligen och att folk fått reda på hela grejjen så den kommer nog dra in en del pengar.
Jag blir faktiskt ledsen och frustrerad på riktigt när filmskaparna verkar ha förstört en så oerhört bra story. Gud sänder änglar för att förinta mänskligheten för att den gått helt åt helvete, det måste ju vara den ultimata apokalypsfilmen. Vem skulle klandra honom... Åtminstone för mig som älskar apokalypsfilmer och samtidigt är troende på mitt eget vis. Jag verkligen älskar, älskar idéen.
Men jag måste ju naturligtvist se den. Jag hoppas att det finns något i filmen förutom själva storyn som gör den sevärd.
Man ska helt enkelt inte blanda in för mycket effekter i såna filmer, och göra änglar mer "moderna". Constantine (som jag f.ö gillade skarpt) var på gränsen för för mig var det nog den första filmen där änglar hade en mer nutidsanpassad roll men nu känns det som att de i nästa film kommer springa runt med skokräm i ansiktet och säga "Cha cha"...
Meeen, jag tror att mänskligheten kommer göra ett mycket bra jobb med att utrota sig själva, fast fiction är ju alltid kul.
- I dont even believe in God!
- God doesnt believe in you either.
Filmer.
Och tack och lov för den nya TVn som gör att Voddlerfilmerna visas normalt i fullscreen, så jävla underbart. Det är lustigt också att verkligen fyra av filmerna jag hittat på annan väg den senaste VECKAN har lagts till på Voddler nu, gamla filmer också som man verkligen inte hade tippat på.
Me like Voddler.
Jag började med What just happened. Inte min typ av film, men den funkade, på gränsen. Michael Wincott ska inte prata med brittisk accent. Det går bara inte.
Sen blev det Tristan & Isolde igen och nu plötsligt efter att ha sett filmen ca fyra gånger så grät jag. Men det var väl rätt väntat.
Och så kom jag på att jag inte sett hela G.I Jane, så det blev den. Jag tycker den är helt ok faktiskt. Det känns som att jag är den enda i världen som gör det.
Nyss började jag se på The assassination of Richard Nixon, men orkade inte se färdigt den. Michael Wincott var faktiskt med i den också, men iförd stor helskägg. Funkar inte heller. Varför kan han inte alltid se ut som Top Dollar?
Det roliga är att jag har sett två filmer med Sean Penn den senaste veckan, helt omedvetet val. Milk och The assassination of Richard Nixon, och båda börjar med att han sitter och spelar in sin berättelse/version på kassettband eller liknande.
Det är antagligen bara jag i hela världen har jag förstått det som, som tycker att sådana sammanträffande är roliga.
Filmer har varit bra för mig idag. Jag har försökt tömma huvudet på tankar, och när man inte lyckas tänka sig bort så fungerar filmer som en bra distraktion.
Men det är ansträngande att aktivt försöka tänka på ingenting, eller på allt annat förutom vissa saker. Går inte att slappna av.
Jag är rätt inne på Anna Paquin annars, och ska försöka se The Courageous Heart of Irena Sendler om jag hittar rätt version. Och jag hoppas att True Blood börjar snart.
Jag gör ofta så, blir insnöad på en viss skådespelare och ser alla filmer som verkar intressanta av denne, och det gör ofta att jag hittar filmer jag inte hade tänkt på annars. Senast var det nog Evan Rachel Wood, men Across the universe visade sig vara för musikalisk så jag övergav henne...
Freaks and geeks
Jag godtar den som födelsedagspresent.
De har så jävla bra musik i hela serien också, vilket fått mig att lyssna på Rush, Led Zeppelin och The Who igen.
Feeeel.
Kvinnliga hormoner begone!
Jag hatar att hormoner kan göra så allt bara känns fel, fel, fel och det finns inget man kan göra åt det och jag vill bara spy ur mig negativa saker och helst skälla på någon men nu, vid 25 års ålder, har jag lärt mig att det är lika bra att bara vara tyst för det mesta när det är såhär. Det blir så lätt fel även om man försöker låta trevlig.
Vi köpte (några år efter alla andra...) Sagan om ringen-boxen, extended, för några dagar sen, och såg den andra filmen igår. Det är illa när man känner att man vill gråta bara man tänker på Arwen och Aragorn. På den nivån ligger jag.
Jag tror inte att jag hade sett just den filmen i extended version och jag fick nog en ny favoritscen.
http://www.youtube.com/watch?v=C1s4Tr7Ag9M
"He was twitching, because he's got my axe embedded in his nervous system!", så underbart!
Erik är snäll och hävdar att han inte ser likheterna mellan mig och Gimli. Inte ens när Gimli tar på sig ringbrynjan, säger att den är lite för stor och släpper ner den helt och den är typ en meter för lång, och säger att den är lite tight över bröstkorgen. Det händer seriöst mig hela tiden när jag provar kläder...
Eller när Gimli flåsandes springer 15 meter bakom alla andra och säger att han inte är en långdistanslöpare. Det har också hänt mig ett antal gånger... Inte just när man sprungit då, men när alla andra har 10 gånger så bättre kondition än mig och jag flåsar en bra bit efter.
Jag ska sitta och försöka göra lättsamma saker nu och försöka glömma PMSen.
Bara ca två veckor till, sen är man tillbaks till sitt gamla vanliga jag.
...
Det känns typ från askan till elden till skärselden.
Jag ska hitta någon att gnälla tillsammans med.
- I think we should stay.
- WHY?!
- ... Cause I'm in the dumpster already.
Jag har aldrig varit nåt större fan av weedfilmer och brukar inte ens bemöda mig att se dem, men Pineapple Express är faktiskt himla rolig.
Den sötaste saken nånsin.
Vi var inne på Mediamarkt igår igen, och mina ögon drogs genast till den här. Först såg jag bara något stort och rosa, när jag kom närmare såg det ut som ett rosa kylskåp. När jag kom ännu närmare såg jag att den hade en diskho på ovansidan, vilket jag tyckte var lite tufft.
Sen såg jag att det faktiskt var en tvättmaskin, och när jag öppnade luckan så blev den bara ännu sötare... Då ville jag verkligen vara snuskigt rik och kunna köpa den till Caiza, som alltid varit tokig i rosa.
Synd bara att det står SMEG med stora bokstäver på den, det är antagligen det fulaste namnet jag hört.
Men jag tycker faktiskt om den där amerikanska 50-talsstilen och har drömt om ett sådant svart kylskåp, men uppenbarligen så delar inte Erik min fascination för sådana kylskåp. Morr.
Läkare nummer 5.
Jag visste att det var en kvinna, så jag och Erik slog vad om när hon skulle ta in mig. Jag gissade på 15 min, han på 5.
Han vann, då hon kom strax innan det hade gått fem minuter efter utsatt tid.
Det satt två till i väntrummet, en av dem kom in innan mig och hade också en kvinnlig läkare. Jag håller fast vid min teori om att kvinnliga läkare är bättre på att hålla tiden.
Iallafall, så var hon helt ok. Lite förvirrad, bröt kraftigt på något annat språk och vi förstod väl inte varandra till 100% pga språket och rent allmänt, men om man jämför med de förra så klagar jag absolut inte. Dessutom, så hade hon faktiskt läst mina journaler! Jag höll på att trilla av stolen.
Hon hade ju en hel del frågor, men jag slapp sitta och ta ALLT från början som man brukar behöva göra med nya läkare. Den här verkade mest vilja veta vilka problem jag ville ta upp, hur jag tyckte att vissa mediciner fungerade, hon verkade helt enkelt vilja dubbelkolla så att allt stämde och om jag hade något nytt att ta upp.
Och så fick jag göra två tester, sådana där där man ska sitta och fylla i hur bra vissa påståenden stämmer på en själv på en skala från 1-5. Där fick jag något som backar upp hela ADD-teorin, och eftersom hon backar upp den så blir det förhoppningsvist inget mer ifrågasättande om medicinen. Jag hoppas bara att jag slipper göra en fullständig utredning. Det är antagligen väldigt jobbigt och jag känner inget behov alls av att ens ha en diagnos, bara jag har en medicin som hjälper och någon att prata med det om.
Hon skulle också skriva två intyg, det ena minns jag faktiskt inte vad det gällde, men det andra var om ekonomiskt stöd när det gällde vård & mediciner, och resor. Hon kom rent allmänt med en del praktisk info och det var överraskande.
Hon kom också med en sån rolig fråga; "Har du någon läkarkontakt här?"
Ja om jag inte är helt ute och cyklar så är det väl du som är min läkarkontakt...
Men jag fick ingen tid för ett återbesök alls, så jag antar att hon inte kommer vara min läkarkontakt...
Iallafall så förnyade hon fem recept (nu lät det som jättemycket, men ett ska bara ligga där för säkerhets skull, och två är samma medicin men olika doser). Hon lyckades med två. Jag kollade när jag kom hem och såg att hon OCKSÅ hade skrivit ut ett 98-pack som inte ingår i förmånen.
De nya reglerna inom apoteket har ju börjat gälla nu med (det suger så jävla obeskrivligt hårt), så jag ringde kundtjänst för att höra om jag behövde betala mellanskillnaden om jag ville ha originalet istället för generika även om läkaren hade kryssat i att den inte fick bytas ut.
Först kopplades jag vidare av telefonsvararen, och fick veta att jag antingen kunde ringa sjukvårdsupplysningen eller gå in på apoteket.se, hejdå.
Tack.
Så jag valde ett annat alternativ och kom så småningom fram bara för att få höra en dam rabbla allt som står på deras hemsida, utan att ha en chans att avbryta henne. När hon var färdig kunde jag vänligt säga att jag hade läst informationen på hemsidan och frågade lite mer specifika frågor så fortsatte hon bara att upprepa svaren från hemsidan, ord för ord, så jag fick egentligen inget svar på frågan... Det bör tilläggas att detta då var en verklig person.
Ringde vårdenheten, sekreteraren pratade med läkaren och återkom med beskedet att läkaren bara hade tryckt på förnya och eftersom den förra läkaren gjort det felet gång på gång så blev det fel nu igen. Men det skulle ordnas tills nästa gång, och apoteket kunde ringa läkaren om det var något problem. Så frågade jag om det här med utbyte, och blev kopplad direkt till läkaren som i fyra minuter trodde att det var sekreteraren hon pratade med, trots att vi hade en riktig konversation, det var alltså inte hon som bara satt och pratade utan jag frågade saker också...
Hon bytte ut hela receptet iaf, men i efterhand hade apoteket skrivit in något felmeddelande på två andra... Jag försökte förklara för läkaren när jag var där att hon inte fick (enligt deras egna/apotekets regler) skriva ut mer än ett uttag åt gången när det gällde en viss medicin, att den förra läkaren hade löst det genom att skriva ut dubbel dos typ, men hon förstod tydligen inte det... Varför, varför, varför är det jag som måste hålla reda på sånt öht?!
Men jag är nog ändå nöjd. Det skulle kunna vara så mycket värre, och fattar hon bara galoppen när det gäller hur medicinerna ska skrivas ut så är jag nöjd.
Edit: Ringde nyss apoteket igen för att höra om det verkligen stämmer det som den förra sa och det som läkarsekreteraren sa, att jag inte har något val utan måste betala mellanskillnaden om läkaren har skrivit att medicinen inte får bytas ut.
Puh... jag älskar att ha rätt. Det hela går alltså på frikortet om läkaren har kryssat för det på receptet...
Den här verkade ha lite mer koll än den förra, så jag tror jag litar mer på den här.
Mässan.
I helgen var vi på Bolistmässan i Jönköping, på Elmia.
Det var stort.
Det var alltså en mässa för butikskedjan som Erik arbetar i, där leverantörer ställer ut sina prylar och försöker få kontakt med butikerna. 900 pers var det där, tror någon sa att det var 200 utställare också. 
Jag fick en precis likadan nametag att hänga runt halsen som de övriga som faktiskt arbetar där, med butiksnamnet, mitt namn och orten där butiken ligger. Först blev jag överraskad, sen kände jag mig lite ball, lite VIP-sådär, sen kändes det bara... så jävla bra. För folk tog mig för en normalt arbetande människa och inte som den looser man är, det fanns ingen anledning för någon att tro något annat än att jag var en del av företaget när jag gick omkring med en sån. Jag kände mig normal och det kändes så jävla bra. Det kändes väl mindre bra när säljarna frågade mig saker som hur mycket "vi" brukade sälja av vissa saker och sånt för då var jag ju tvungen att säga att jag bara var med som sällskap, men ändå.
Säljarna var ju förstås otroligt trevliga, en del var det lite väl mycket tv-shop över. Det var oerhört mycket handskakande och artiga leenden från min sida, men det kändes ok. Det började inte så bra, jag trodde inte att jag skulle vara en del av det hela på det viset så jag stod med en kladdig bulle i högerhanden när den första säljaren skulle skaka hand med mig, så det blev ett "Eh, ursäkta mig lite" och diskret torka av mig lite innan jag kunde skaka hand. Det kändes lite... "Hej, jag har inget hyfs" men efter det så var jag beredd på handskakandet.
Vi var lite uppdelade så jag och Erik gick med en av cheferna och en till, och jag var allmänt imponerade av deras sociala skills. Helt oförståeligt för mig, och lite nedstämmande för det känns som att jag aldrig skulle kunna prata så med främmande människor även om jag övade häcken av mig. Men de bara gled fram och småpratade om allt möjligt blandat med jobbsnack, och jag blev lite avundsjuk faktiskt. 
Det var godis n stuff ÖVERALLT, och man fick lite gratisprylar här och där. Den allra bästa var förstås den lilla flaskan Jäger med världens sämsta rim som ändå får mig att garva varje gång jag ser på den.
Den man kommer ha minst användning för (förutom den fula beiga kepsen) är väl slimet... Jag 
vågar lägga ut bild på den enbart för att vi faktiskt hittade en sån i en affär igår. Det är alltså ett slime som man använder för att städa med. Som en av Eriks chefer sa; Men hur tänkte han, han låg i sängen och tänkte "Man kanske borde uppfinna ett slime att städa med!". Och "Skitsmidigt att ge till ungarna när de är skitiga, bara att säga att de ska leka med det här slimet en stund så är de rena sen".
Högteknologiskt var det ju t om. Nä det var bara skumt. Men jag ska väl prova det nån gång sen.
En väldigt god lunch, annat gott att äta och dricka och ca åtta timmars konstant gående/stående bjöd en av cheferna oss på dricka, och sa att vi kunde sätta oss och vila medan han fixade färdigt det sista. Det var himla schysst, och det var en ren välsignelse för fötterna... Jag segnande ner i en soffa vid entrén, tog av mig kängorna och njöt av en Newcastle. Fyfan, fötterna alltså... Knäna. Ryggen. These feet were not made for walking.
På kvällen var det galej och god mat, sen hem tidigt dagen efter. Jag däckade så hårt runt 20-tiden på kvällen när vi var hemma, och det var så skönt att sova i sin egen säng.
En utförligare beskrivning finns på helgon för de som är behöriga till dagboken. Det känns skumt att beskriva dagen utan att skriva för mycket, det var trots allt en Bolist only-mässa.
Jag fick iaf ta en mer utförlig funderare på om jag inte ska försöka köpa ett par nya skor ändå. Det känns som att kängorna kommer att fördärva min rygg. Och det är skitsorgligt för jag älskar dem. De är så bekväma och passar till allt jag har på mig, smidiga att ta på och av, vattentäta, och jag har inte haft något annat än kängor i ca 8 år. Men det är ju ett par Getta-grips (jag har varit märket trogen nästan hela tiden) så de är ju inte bra att gå i egentligen... Jag vet inte vad jag vill ha för skor annars. Gympaskor är ju bekväma när man väl vant sig, men sällan vattentäta. Jag får fundera...
Aw min läkare...
Nyss ringde hon bara för att fråga hur det var, hur allt funkade och så.
Bara sådär.
Hon frågade hur magnesiumen fungerade, och jag sa att besvären hade försvunnit helt, och hon utbrast "Helt? Nämen vad UNDERBART!".
Jag vill fråga om hon flyttar med mig.
Hon kommer iallafall helt klart få ett Tack-kort när jag flyttar. Inte ett "Tack för att du gör ditt jobb", utan "Tack för att du faktiskt gör mer än ditt jobb".
Jag vill ha en fjärrutlösare...
Jag hatar att ha kontakt med butikspersonal, jag antar hela tiden att de är jättestressade och hela tiden måste stå ut med massa otrevliga kunder vilket gör att jag känner ett behov av att vara extra trevlig. Jag tycker ju iofs inte om att ha kontakt med okända människor rent allmänt, jag hatar det.
Egentligen ville jag kunna gå fram och säga "Hej, jag söker en viss fjärrutlösare, men jag hittar den inte, kan du hjälpa mig?" (speciellt när snubben helt klart hade sett när jag hade stått och glott efter fjärrutlösaren ett bra tag, han måste varit ny som inte fattade att jag behövde lite hjälp), men istället blev det "Ursäkta, jag söker en fjärrutlösare, men tycks inte riktigt hitta den, eheh, den kanske finns där, jag kanske är blind..." (för hur ofta lär inte det hända att folk inte orkar leta och istället frågar butikspersonalen som pekar ut produkten som finns framför näsan på dem), så han följde med mig till andra sidan hyllan.
- Ja vi har ju då den hära multifjärren då.
- Mhm, fast det ska vara en av Canons speficika, en RC-1 tror jag att den heter.
- En av Canons original då? Jag måste gå och prata med dem, följ med här
Så jag lallade efter. Framme vid sina polare som stod och drog skämt så föll han snabbt in i deras konversation och jag verkade vara som bortglömd. Vilket gjorde mig väldigt obehaglig till mods, jag gillar inte att vara i affärer och nu hade jag dessutom hamnat i en sån där situation där det var osäkert vad jag skulle göra. Det kom fram en karl och behövde hjälp med en annan sak, så en av de tre följde med karln och snubben som skulle hjälpa mig sa något till den andra som snabbt gick iväg. När han hade gått en bit sa snubben som först hjälpte mig att jag skulle följa efter den andra. Han gick snabbt förbi fototillbehören och tittade inte bakom sig ens, så jag blev ännu mer förvirrad. Jag trodde jag hade förstått fel, uppenbarligen var det inte han som skulle hjälpa mig eftersom han inte ens brydde sig om att jag var där och sprang förbi fotoavdelningen. Sen vände han sig och gick tillbaks, och konversationen jag hade haft med den första snubben upprepade sig i stort sett.
- Den har vi tyvärr inte.
- Det är inget ni brukar ha inne alls?
- Nä asså, den är så jävla svår att få tag på asså. Men vi har ju de hära istället...
- Tack, jag ska leta vidare då.
Svår att få tag på? Det är inte så att den börjar bli den vanligaste fjärrutlösaren om man ska ha en trådlös ifrån Canon då?
Jag VET ju att den finns på så många andra Mediamarktvaruhus.
Jag måste lära mig att gå i affärer och be om hjälp på ett bra sätt... på ett lagom sätt. Är man för snäll blir man bara överkörd, är man rakt på sak kan det upplevas som att man är otrevlig och då blir nog personalen inte lika inställd på att ge en bra service.
Thank God för internethandel. Mindre bra att Mediamarkt som har så billiga saker inte har en webshop.
Hittade en annan sort på Tradera, och mailade och frågade vilken modell det var. På bilden kunde man se märket men det stod inget om modellen.
"Vad menar du med modell??" fick jag till svar. Ja gu', vad kan jag ha menat... Så jag försökte lägga fram det så pedagogiskt som möjligt, men han var ändå inte säker och sa att det måste varit en viss modell när han hade jämfört dem på tillverkarens hemsida. Men de såg inte ens likadana ut.
Gah.
Det passar sig inte att jag lägger ut 300:- på den jag vill ha just nu, ska nog göra det när jag får pengar iaf.
Eftersom kitobjektivet känns rätt värdelöst och det enda andra jag har är ett fast 50mm känns det speciellt angeläget att ha en fjärrutlösare. Eftersom man måste ställa kameran rätt långt bort då det upplevs som att det är väldigt inzoomat.
Mina grandiosa planer för dagen
bestod i att sova riktigt länge, färga håret, hålla mig uppe i varv och dra en all nighter eftersom jag måste upp kl 4 på lördag och sen iväg, och jagharsovitsådåligtdesenastenätternasåjagkräks, sömntabletterna fungerar naturligtvist inte just nu heller.
Redan nu har jag insett att planerna inte kommer hålla. Kunde inte sova längre än till strax efter 10 trots att jag var trött som ett as, tröttheten sitter i och jag har insett att jag varken vill eller kommer orka dra en all nighter, så jag får justera planerna som berodde på dagens planer istället, så planerna för idag ser istället ut såhär:
* Titta på Tattoo Highway och Freaks and geeks
* Försöka fixa en vettigt middag
* ... återgå till TVn tills jag somnar
Efter att jag ordnat världsfred och sånt naturligtvist. Geez, folk tror väl inte att jag BARA ligger och gör ingenting hela dagarna...
Oooh, bra nyheter...
Jag fick precis ett samtal från Försäkringskassan eftersom jag velat komma i kontakt med dem, och förutom att det var en mycket trevlig kvinna så kom hon med så överraskande god nyheter.
Uppenbarligen har de ändrat det hära med bostadstillägg, så i stort sett är det så att om ens sambo har normalstor inkomst så finns chansen helt klart att man kan få lite hjälp med hyran iaf vilket är så obeskrivligt underbart eftersom det är något jag oroat mig OTROLIGT mycket för. Förut räknade de sambos som gifta och slog ihop ens inkomster innan de gjorde uträkningen.
De betalar också eventuella kursavgifter, något som jag var orolig för. Visst visste jag att de betalade kurslitteratur och resor, men var osäker på kursavgifter, men det gick så bra så. Hon sa också att kursstarterna kunde variera pga deltagarna i kursen så att det kan vara så att en kurs startar i lagom tid efter flytten istället för tiderna som står på websidorna, man får ringa och höra helt enkelt.
Fick också reda på att det finns ett visst jobbcenter för folk med eh... mer speciella behov där och hon själv tycker att de är mycket bra på att se till individen och hitta praktikplatser som verkligen passar en. Där de förstår att personer som jag antagligen skulle avlida av ett jobb som kassörska eller hårfrisör.
Och efter en praktikplats finns ju chansen till jobb, som hon själv sa, hela grejjen med all arbetslöshet kommer ju vända någon gång och då har man en fot inne på företaget, de vet vad man går för och de känner en så då tar de säkert någon de känner än nyanställer någon totalt.
Hon visste vem kuratorn var, och sen visade det sig att personen jag pratade med var den personen som kuratorn nämnt att hon skulle ta kontakt med sen när det närmade sig flytt, för att få hjälp med planering.
Jag vet inte hur många gånger jag sa "Men det låter helt underbart" och "Nu blir jag jättelättad när du säger så", haha... Och jag avslutade det hela med "Tack så himla mycket, det här samtalet tog bort så mycket funderingar, oro och stress så du inte kan ana".
För det gjorde det. Fyfan vad skönt...
Undertow.
Jag har fortsatt att lyssna på Pain Of Salvation (Remedy lane naturligtvist), feels good. Tänk vad lång tid det tog ändå för mig att inse det underbara och fantastiska med dem, med varenda del som gör dem Pain Of Salvation.
Min mage dödar mig.
Funderar på att tillbringa dagen i soffan framför Geeks and freaks och hoppas att Daniel slutar vara så lam, att Kim slutar vara så elak, att Lindsay slutar vara så töntig, osv.
Funderar på att duscha så att jag slipper gå runt och lukta äckel.
Vad jag däremot inte funderar på är att gå ut.
Finns fortfarande inga ord för vad jag känner för den sången.
Men jag har faktiskt lyssnat på annat än Remedy lane, jag gillar låten Cribcaged väldigt mycket också, den är mysig.
You're just people...
Legend of the seeker
Jag och Erik har nästan sett hela första säsongen nu, och jag gillar den.
Jag trodde att jag skulle tycka att den var för överdriven och klyschig, men faktiskt inte. Bara på gränsen ibland. Men det är det värt.
Jag har fastnat för Mord'Sith. Erik tycker att det är typiskt mig. Men jag gillar dem, speciellt Denna. De utstrålar perfektion på något sätt, perfektion och beundransvärd självdisciplin. Sättet de agerar på och sättet de ser ut på. Och de har sjukt snygga kläder... Det syns inte på bilden men lädret är i oxblod typ. Det ser nästan ut som att de är hämtade från något spel.
Kahlans kläder är också otroligt fina, jag vill ha en tröja i modell med en sådan luva...
Waking Every God
Jag har tråkigt och lyssnar på Pain of Salvation och leker med gamla bilder.
Lägenheten
Krångel redan innan visningen eftersom snubben som bodde där inte fattade att han skulle möta oss utanför och vi för den delen inte ens fått reda på att den som skulle hålla i visningen var den nuvarande hyresgästen, men vi kom in iaf. Och fick en chock.
Tapeterna i hallen var lila. Med ett maskrosmönster. Sådär som maskrosor ser ut när de har blivit vita och fluffiga. Men maskrosorna var i nåt brunaktigt tryck och mönstret upprepades så att det gav ett FRUKTANSVÄRT förvirrat intryck.
Sådär, så man verkligen hajjar till och nästan måste smälla till sig själv för att komma över synen.
I vardagsrummet var det en lattefärgad fondvägg, och det kan jag ju förstå för det är ju trendigt även om det verkligen inte är min kopp thé. De andra väggarna var vita, vilket skulle varit helt ok om det inte vore för att de hade ett vitt glansigt mönster på sig. Det liXoM... hur tänkte de där? Det kanske inte låter så illa, men det VAR illa. För det passade verkligen inte ihop på något sätt och gav en återigen ett förvirrat intryck.
Köket var litet, men det var inte det första jag tänkte på när jag tittade in där. Det var den gigantiska bollen med hål i som skulle föreställa en lampa, den gigantiska bollen som var ca 1 meter i diameter och hängde ca 20 cm över bordsytan. Köket VAR inte jättelitet men det kändes som att den där bollen tog upp hela rummet.
Och möblerna. Möblerna... Det såg ut som att han hade suttit och tittat i tidningen "Trendiga möbler 2009" och pekat ut saker på måfå. Bara valt saker som var trendiga utan att tänka på sin egen stil öht.
Det var inget fel på möblerna i sig (även om jag hatar såna soffbord, jag gillar inte retrostilen), men att kombinera alla dem, och dessutom tillsammans med väggarna, det övergår mitt förstånd hur man kan göra det.
Jag känner inte att jag är direkt intresserad av sånt där även om jag har mycket klara åsikter om vad jag kan tänkas ha i mitt hem och hur saker ska kombineras, och jag bryr mig inte mycket alls om hur folk har det hemma. Det kan iofs ha att göra med att de flesta av mina vänner och bekanta har åtminstone hyffsad smak och en känsla för sunt förnuft, men det hade inte denna människan. Jag ÄR iofs petig eller vad man ska säga, jag reagerade t om starkt på att han hade en svart toasits i ett annars skönt grönt badrum med lite blomtryck typ. Jag älskar svarta toasitsar, men i det badrummet såg det bara ut som att någon hade tänkt "Jag SKA ha en svart toasits, även om det förstör helheltsintrycket!".
Det såg verkligen ut som att de hade plockat ut fyra helt random person som fick turas om att välja en möbel till varje rum (och till vardagsrummet skulle det då varit två personer som valde väggarna...) utan att alls veta vad de andra valde eller vad det var för färg på väggarna.
Jag frågade om han visste om det var några väggar som skulle tapetseras om, och då sa han stolt att allt var nytapetserat... Det är f.ö skitlustigt, jag hade frågat hyresvärden innan om man fick måla om, och det fick man "bara inte färgvalet springer iväg". Om de accepterar de där tapeterna så lär de lagt ribban rätt högt så att säga...
Jag har svårt att släppa det. Jag kan ta att man har dålig inredningssmak, men det där var inte ens en smak. Och det värsta var nog att det verkligen såg ut som att någon hade ansträngt sig för att få det snyggt.
Men oh well, att han trivdes sådär är ju huvudsaken.
Sovrummet var nog ok, men jag vet inte, för jag var skitstressad eftersom han hängde över axeln hela tiden och det dessutom låg en katt i sängen. Jag tål inte katter.
Det är antagligen ingen lägenhet vi kommer tacka ja till iaf. Det var mycket som inte kändes rätt helt enkelt. Den skulle helt klart funka, men det har kommit upp lite fler alternativ och det var trots allt vår första visning.
Det hela fick mig också att tänka på hur JAG ska bete mig vid en eventuell visning här, jag kommer nog fråga om de vill gå runt i fred eller om de vill att jag följer med och svarar på eventuella frågor.
Jag undrar om Erik har lyckats få bort tapeterna ur sitt huvud än...
