Lånade Caizas hemtelefon idag för att ringa en massa samtal, jag hade bland annat en del überviktiga saker som handlade om flytten att ta hand om. Och det fixar sig. Det känns obeskrivligt skönt, det har tagit upp så mycket av min tankeverksamhet de senaste dagarna och jag har inte kunnat göra något åt det för att de haft stängt.. Nu känns det mer normalt och jag oroar mig återigen knappt något för flytten. Det bara dök upp lite grejjer som försvårade det hela ett tag.
Min blivande vaktmästare verkar inte nådigt snurrig, men det blir nog bra.
Skippade två samtal, bland annat till tele2, men det tar jag imorrn.
Hämtade Jim, hjälpte en dam att få igång sin bil efter mycket om och men, lämnade Jim.
Sen åkte vi till Köping och grejjade. Åt på McD (jag hade Isabella på min mugg, Caiza hade Kim, varför har alla olika och varför ser Kim ut som Isabella på den stora bilden och vice versa? Det gav upphov till många frågor...), gick i många olika klädesaffärer ("Hahaha, det finns ju BARA fula kalsonger!" sa Caiza och pekade på den lilla avdelningen med kalsonger, varpå killen som var på väg därifrån med ett par av dem såg lite.. konstig ut), och Brödet och fiskarna såklart. Där zhåppade vi mest, jag hittade en underlig vit tröja med neonrosa text som löd: "Jag gillar dig massor" i stora bokstäver, sen mycket, mycket mindre nedanför; "Det finns många anledningar att inte testa knark". Ingen av oss knarkar och ingen av oss förstod vad den stora texten hade med den lilla att göra, men vi tyckte både att den var för rolig för att lämnas kvar. En till t-shirt och, woah, de tre Operation Garbo-böckerna för två jävla spänn styck! Helt sjukt, jag höll på att smälla av, hihii. Jag har inte läst någon av dem, men det pratades om dem på UE-delen på FB för några år sedan. Caiza var upprörd över prishöjningarna som skett de senaste åren, nu kostar en tröja 40:- där.
Slog på stort och köpte mig ett par till mjukisbrallor av samma modell jag har på HM också, fast i stl mindre då jag är trött på gällivarehäng. Halva priset såklart, jag r0x.
Vi letade arslet av oss efter en helt vanlig svart mössa, och ett par helt vanliga svarta trosor utan bred kant där uppe, utan lycka. T om Caiza var förvånad över att det inte finns. Men där fattade hon hur viktig min mössa är för mig. Och jag får gå med gamla trosor ett tag till.
När Caiza svängde ut från McDonalds tillade hon "Tänk att jag har körkort, tänk att de låter mig köra bil!" hahaa <3

Helt underbart.
<3

Jag hade inte tänkt skriva nå mer idag för jag insåg hur många inlägg jag postat pga min tristess, men jag mååååste:
JAG DÖR!
Grannen under mig (antar jag, med tanke på att det bara bor två till i den här trappen och den andra bor för långt bort så att säga) äter/lagar Janssons frestelse, och det LUKTAR upp hit och jag är VRÅLHUNGRIG men har cirka rostade mackor och pasta att välja mellan. 
Jag har inte ätit det på FLERA ÅR och det är så JÄVLA GOTT!
Nästa år är det jag som tömmer julbordet hos familjen Nilsson...

F.ö så måste jag iväg till apoteket imorrn, och de stänger kl 14. Men jag tänker inte vara utan riktiga sömntabletter en natt till. Jag måste sova, hela min kropp säger ifrån och det är feber och förkylningsymptom som jag känner igen så väl. 4 timmars sömn efter en halvfylla räknas inte heller som en hel natts sömn. Dessutom har jag en vagel i ögat.
Så, antagligen slutwhinat för idag.
Imorrn får jag förhoppningsvist min mössa med, men jag har ändå inga stora förhoppningar, så jag lär väl fortsätta whinet imorrn.

Från wikipedia.org:
" Gräsänka kallas en kvinna vars make är bortrest. Den manliga motsvarigheten är gräsänkling.

Ordet gräsänka är känt redan på 1700-talet, och kommer från det lågtyska graswed(e)we som betyder förförd och övergiven flicka. Förledet syftar antagligen på ett "förförande i det fria". Därefter har ju ordet gräsänkling fått en lite annan innebörd, då betydelsen har gått från förförd och övergiven, till tillfälligt ensam.

Det finns även skämtsamma motsvarigheter som exempelvis golfänka/änkling, det vill säga att vara ensam på grund av att ens bättre hälft är iväg och spelar golf.

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A4s%C3%A4nka"

Säg att jag inte var den sista i världen att fatta ordets innebörd... Jag bjuder på den här men jag har seriöst alltid trott att man är gräsänka om ens karl drar iväg och röker på och är borta nåt dygn. Det har bara låtit logiskt.

Men det var skoj, läste en tråd på FB om vad folk gjorde när man var gräsänka/änkling. Kan ju bara säga att det folk ser fram emot att göra när de är ensamma hemma är sånt som jag och Erik gör ändå (nu lät det mystiskt, men saker som dricka öl framför datorn, inte ha strumpor på sig, osv) och det gör att jag känner mig ännu mer lyckligt lottad. Men det får mig också att undra hur fan folks förhållanden är egentligen om man inte kan vara som man vill.

F.ö så har jag skittråkigt och tiden går mycket långsamt. Jag skojar itne när jag säger att jag är såpass uttråkad att jag är inne på Kemi och pyroteknik-delen, även om jag har noll intresse av det.
Hahahaha! "Den stora Stubintråden"
Jag tror jag ska se på en till film istället... men jag har bara skräckfilmer hemma och jag vill inte se nån sån.

Har jag sett nu. Den gick att se på, men inte så mycket mer. Jag är ju lite känslig för när människor sitter och tuggar på andra människor så jag tittade bort en del...

Jag känner mig inte så tipptopp, har sovit dåligt och varit ute och gått så mycket de senaste dagarna så det känns som att en förkylning har sättit sig i bihålorna och halsen.
Men när jag såg denna med mina kära guildkamrater så... ja it made my day.
http://aka.zero.jibjab.com/client/zero/ClientZero_EmbedViewer.swf?external_make_id=UxZ2tP5YY59SnMqd&service=sendables.jibjab.com&partnerID=ElfYourself

Fast åas så räcker det med att jag tänker på att jag snart ska flytta så glömmer man bort lite av allt det jobbiga. Fast jag får inte glömma bort allt, fortfarande mycket att ta hand om...
Jag kan iaf inte hålla mig, så jag har börjat packa. Då känns det inte lika långt bort faktiskt.

Efter lite öldrickande hos mig tänkte jag banga och vara hemma, men Caiza fick med mig långt bort åt helvete, till Österled. Jag gick mest och försökte få dem att svänga av till närmsta pizzeria för jag var så jävla hungrig, men icke. Festen där sög, men jag fick välja musik några gånger, det var snällt. Sen kom Caizas systrar Amanda och Marisha, släktfest ftw. Aldrig träffat Marisha faktiskt, vilket är skumt. Sen gick vi till nån annan tydligen, jag satt fortfarande och gnällde över att jag var hungrig. Av någon jävla dum anledning så hade jag inte ens med mig en öl, varför vet jag egentligen inte.
Sen gick vi på en tredje fest, i Vasastan. Det var sjukt mycket folk där och typ kaos. Marisha skulle leta efter Caizas nycklar och upptäckte att hennes egna låg i toaletten, och Caiza fick sina skor fulla med tandkräm. Jag satte mig i köket och satt där. Träffade Jasmins lillebror, haha, han var inte så liten längre. Han tyckte det var givet att jag skulle komma och supa med dem och Annica idag, men jag tror jag skippar det. Det var gangbang i sovrummet och det var så mycket som fick mig att förstå varför jag aldrig går på sådana random fester längre. Men jag var ändå kvar ett tag, jag var ju där med Caiza, Amanda och Marisha så. Jag kände mig mest gammal.
Jag stupade i säng när jag kom hem och har antagligen legat i samma konstiga ställning hela natten för min nacke är stel som satan. Jag upptäckte dessutom att jag hade så bråttom därifrån (för att jag ville hem och äta, vilket jag inte orkade när jag väl kom hem...) så jag glömde min mössa där. Vilket är en smärre katastrof faktiskt, för jag älskar min mössa. Men det kanske styr upp sig, Caiza ska försöka få rätt på den, men det är ingen som riktigt känner han som hade festen. Jag är glad att jag glömde min mobil hemma faktiskt, om man är på en fest där de spolar ner någons nycklar så vet man ju inte vad de kunnat gjort med telefonen.
Nej fy fan.

- "Ja du vet hur vi gör i Båga... vi börjar ena dan och slutar den tredje...."
Camilla

- Och jag ska hem och ha glidmedel i mitt hår.
Sade jag och Caiza till varandra när vi skildes åt efter en strapatsfylld färd till systembolaget då vi gnällde på allt som gick att gnälla på.

Fittor, fittor, fittor, FITTOR.
Jaha, det är uppenbarligen julafton imorgon men måste så mycket vara stängt IDAG för det?
Kom att tänka på min hyreshöjning, jag vet inte om autogirot ändras automatiskt och såklart måste jag prata med dem om det men såklart var det ingen där för att de har stängt idag för att det är julafton imorgon...

Å jag vet inte om jag ska skratta eller gråta... på riktigt. Klart att både systemet och apoteket är stängt i tre dagar from imorrn med, jag som måste hämta ut mediciner i övermorrn. Det är sådana där recept med en månads intervall och den 25:e skulle jag hämta ut dem.
Julen är indeed en glädjens högtid.

Idag är det tisdag.
Jag måste strax fylla på mitt kontantkort för att massa folk har fått för sig att skicka sms under loppet av några dagar och det känns oartigt att inte svara, även om de flesta av dem känner mig väl nog för att veta att jag sällan har pengar på kortet. Sen skall jag även ringa och fixa nyckelhämtning på fredagen istället för på söndagen. Observera att jag skrev fixa, för det ska gå.
Sen ska jag vara sjukt oansvarig (men jag har åas aldrig hävdat att jag är en ansvarig vuxen) och beställa en Windir-tisha (coolt med ordet tisha har jag hört, jag har blivit influerad av Stina-Lee. Varför jag ibland halkar in på hennes blogg har jag ärligt talat inte den blekaste aning om.), för jag har mailat med affären och den ligger kvar i 30 dagar efter att den kommit in, den blir då importerad från England och istället för att betala den hutlösa frakten på ca 69:- för en fucking tröja så hämtar jag den på stan istället. Sthlm alltså. För inom 30 dagar ska jag ha hälsat på Ylva. I need Ylvatime. Sjukt need på det.
Jag saknar att bo i Sthlm och glida förbi Rockzone lite då och då. Även om det alltid är trångt och jag hatar själv affären när jag är där, så gillar jag det.
Förutom TISHAN ska jag även köpa sömntabletter o.dyl. samt nya mini-piller (jag känner att jag har råd att ta ut svängarna nu faktiskt), sen ska jag tamefan spara på pengarna, för det känns som att jag inte alls är förberedd ordentligt för flytten...
Om jag pratade Engelska skulle jag nog prata som Deb i Dexter. Hennes voakublär för svärord går inte av för hackor.
"FUCKING JESUS ON A STICK!!!"



Bjuder också på gamla godingar till webcambilder. Till skillnad från de andra barnen riktade jag inte kameran mot tuttarna, inte heller tog jag snett uppifrån för att se så bra ut som möjligt. Istället satt jag med min Tullamore Dew (varför jag var så såld på den på den tiden var en bra fråga, kanske ska köpa en och ta reda på varför) tills den var slut. Det var underligt på en tiden (gymnasieaktigt), då kunde man dra i sig en sån på en kväll utan att bli märkbart berusad. Ibland är gener bra att ha.
Cirka sådär spännande var den gamla webcammappen jag hittade på den gamla hårddisken.

                

Jag gillar faktiskt Bon Jovi. Jag har aldrig fattat det, mest sett det som ett sammanträffande och tur att han gjort så många bra låtar, haha... Att hela soundtracket till Young Guns 2 var skitbra var ju naturligtvist bara för att det var ett soundtrack, typ...
Aja, jag gillar't, iaf.
En låt som jag gillar speciellt mycket är It's my life, får alltid gåshud och adrenalinkick när jag lyssnar på den, därför var det extra kul att se den under reklamen för Körslaget, jävlar vad bra låten passade in där.



och originalet:

är jag så förbannat trött?
Jag har ffs t om sovit middag de senaste dagarna.
Gick upp runt 14-tiden idag, glodde på Dexter och åt frukost, diskade lite, och nu vill jag bara gå och lägga mig igen, sitter och gäspar käken ur led.
Finns ju dessutom inget att göra när Erik inte är här heller, gwah!

Idag är det vintersolstånd vilket för mig innebär ett nytt år. Hädanefter blir den ljusa delen av dagen längre!

Inatt hände det. Jag blev Loremaster. Det har varit sjukt segt med Icecrown och jag tappade lusten ett tag, men fick lite press på mig när det vankades massa gruppquest, och dessutom speccade jag om till fire mitt i allt. 9.5k crit med frostfirebolt *flås flämt* SJUKT mycket bättre dps än den gamla, ska bli intressant när man får lite riktig gear.

Jag och Erik var över en sväng till Emma idag och gick husesyn och fikade. Jag blev sååå sugen på att tapetsera om för hon hade skitfina tapeter. Väldigt trevligt att de fick träffas iaf, det gick bra som väntat.

Märks det att jag har annat att göra på dagarna än att sitta vid datorn? ^^
Idag har vi bland annat kollat på The crow (se på fan, han gillade den) och skämtat om att grannen under mitt sovrum kommer ringa polisen.
Som vanligt när han är här går jag mest omkring och ler och är allmänt lycklig. Han lugnar ner mig en del angående flytten, men vissa saker kan jag bara inte sluta oroa mig för. Sen att min försäkring verkligen går ut dagen innan jag flyttar och jag måste tänka på det med är ju bara så typiskt. Jag är ändå inte orolig för nånting, för egentligen skiter jag i om jag sitter där utan vare sig el eller bredband (ja man måste ju iofs ha el för att använda bredbandet...), för det enda jag kan tänka på är att vi kommer bo nära varandra och att han t om kommer flytta sin datorstol till mig ;)
Måste bara få iväg det förbannade brevet till försäkringskassan om bostadstillägget så ska jag sluta oroa mig... typ.

Jag har sjuk träningsvärk i magen, till den grad så det nästan är pinsamt. Men kroppen mår så bra, så bra ändå.

Nu ska jag gå och se om jag kan ha ett par brallor, sen sätta mig och pilla på Erik.

(ja de passade, vilket är logiskt iom att alla mina andra är för stora)

Och oh, f.ö har jag fått min mus och min musmatta. Me like, men har lite problem att vänja mig vid musen. fUnc-mattan känns som en win iaf.

Visst är hela låten skitbra, men så fort jag hörde den på TV när jag var yngre satt jag bara och väntade på solot, delvis för att hela scenen är så jävla ball med kyrkan mitt ute i ingenstans. Dessutom är Slash den enda som klarar av den där stilen. Ingen annan gör det.

Jag var lite seg med att komma igång med tittandet, men nu har jag sett på ett avsnitt varje dag. Först vid avsnitt 8 känner jag sådär att jag knappt kan hålla mig, för det slutade jävligt spännande.
Dexter är fortfarande en bra karaktär, och det är fortfarande så många träffande saker... "Hon skrattar nu. Innebär det att jag borde skratta också?"

Igår beställde jag en mus och en musmatta. 500:-, tjohej! Känns jävligt fel, just nu... Men jag måste ha både och. Jag har använt ett kollegieblock de senaste månaderna, och musen behövde bytas ut för ett halvår sen minst. Nu är det mer regel än undantag att muspekaren rör sig av sig självt, att det är omöjligt att rubba dne ibland, och att den ofta drar till höger när jag drar till vänster.
Funcmatta blev det, och de ska ju hålla ett tag iaf. Samma modell på musen som Eriks med... Säger bara det, det är bara matchande träningsoveraller som fattas.
Sitter och väntar på att få veta om han kan komma idag eller inte. Jag är inställd på att han inte kan det, men jag hoppas ju som fan. Det drev mig till vansinne igår, längtade efter honom så det var plågsamt, men samtidigt gjorde det mig så glad att veta att jag lär få se honom den här veckan. Det finns verkligen ingen känsla som går att jämföra med den man får när man ser hans bil parkera, och man kan springa ut till honom.

Hyreshöjning nu med ser jag... men inte tillräckligt hög för att jag ska orka bry mig om att begära nytt bostadstillägg för det, det är trots allt bara två hyror till jag ska betala.

Jag funderar på att göra en sådan.
Det har jag velat länge nu, det riktigt rycker i fingrarna. Men jag har verkligen ingen inspiration. Vilket är konstigt, normalt sett brukar jag göra en för att jag har en vision i huvudet, elelr att jag lyssnar på en viss sång och får inspiration, nu är det bara tomt men jag VILL.
Jag funderar på att gå tillbaks till svart, vinrött och grått. Skita i om folk tycker att det är klichégothigt, jag gillar det och det är huvudsaken. Min allra första hemsida var i den stilen, som synes till höger.

Imorrn kanske Erik kommer hit. Haha, det är sällan man längtar tills måndagar...

Jag tar paus från bloggen ett tag.
Den gör mer skada än nytta för folk jag känner, och jag vill inte såra dem jag tycker om. Jag har varit i den här situationen tidigare och det kommer inget gott från det, då håller jag hellre allt inom mig och skiter i att folk inte vet hur jag mår.

Jag återkommer när jag lärt mig skriva mer neutrala saker som dagens outfit och liknande.

När man märker att man bara sitter och klickar mellan dessa sidor, inte ens läser vad som står utan bara tittar, scrollar ner, byter sida, så är det nog dags att gå och lägga sig igen. Jag ligger hellre i min säng och stirrar än sitter i datorstolen.

Kan inte sluta lyssna, underbar låt:

Jag orkar inte göra saker. Totalt tömd på energi och det är sjukt mycket som ska fixas innan flytten, det känns som att jag inte kommer orka fixa ett skit förutom att fixa bostadstillägget... vilket jag kan så snart Swedbank skickar mitt årsbesked som kostade mig 50:- att få ut... Jävla idioter.
Ska byta elbolag med, antar jag. Eller sen iaf, kanske inte behöver göra det på en gång.
Bredband. Måste fixas två veckor innan.
Ändra försäkringen. Men jag vill nog byta försäkringsbolag... I början av september begärde de de journaler de behövde. Idag ringde jag upp för att fråga vafan de håller på med, det har ändå gått ett tag. Blev runtskickad såklart, "Nej jag sysslar inte med sånt här", "Oj, nej jag vet inte, jag har precis börjat här", "Din handläggare är mammaledig". Ja min manliga handläggare är säkert mammaledig. Nån annan ska ringa upp idag iaf. Och jag behövde iallafall inte göra som förra tvungen, dvs SJÄLV fixa papprena, vilket innebar att fara över hela Arboga och halva Köping... Jag ringde dem igår också, strax efter 20. Efter fem menyval, och ett upprabblande av ALLA deras telefonnummer och en del annat skit (det tog seriöst 6 minuter, jag skojar inte) så säger telefonsvararen: "Vi har de flesta vardagar öppet från klockan åtta till klockan tjugoett. Var god försök en annan dag". JAHA?
Flyttstädning. Måste avgöra om jag ska anlita (...) någon, eller fixa skiten själv. Med tanke på att jag inte orkat rengöra spisen ens på några veckor så känns det rätt... kefft, alltihop, för jag har inte råd att anlita någon. Tog kontakt med Samhall som skulle ringa upp mig för två veckor sen, men det är ju Samhall, så.. klart de inte ringt upp.
Och massa annat skit...
Jag säger som Chelsea. Orka inte.

Jag vet inte vad jag ska göra, är rastlös som satan men känner inte för att göra nånting.
Igår var jag på väg att skicka ett sms till Ylva för att fråga om hon ville ha besök i helgen, men tänkte att det var för tätt inpå och att hon säkert hade planer. Så jag frågade idag istället. Bra Josefin, bra. Nämen igår tänkte jag mer att jag inte visste hur jag skulle må idag (min näsa bråkar som fan och jag har ont i lederna), så jag ville inte bestämma något som jag drar mig ur ifrån. Fast åas, så är det ju tydligen snöoväder, och vaaaad händer med både SJ och SL då? Jo båda blir totalt handikappade och båda har samma nivå på servicen man får vid sådana tillfällen. Jag skulle inte ha några större problem med att sitta fem timmar på ett tåg till henne, men vad jag däremot inte skulle palla av nu är massa strul vilket det lär bli med både vanliga tåget och pendeltåget.
Sen är jag rädd för att sakna Stockholm med... Det gjorde ju lite ont i hjärtat när man t om åkte igenom stan med bussen, och jag gillar inte ens stan... Det kommer nog alltid vara någon sorts hatkärlek från min sida.

Jag har smort in ansiktet med en olja från Dr Hauschka. Den luktar... för jävligt. Men jag vet att min hud mår bra av den.

Jag var verkligen 7 sekunder/3 millimeter från att beställa en kamera, med ett extra objektiv och ett MYCKET välbehövt minneskort. Jag var verkligen helt inne på det. Men ångrade mig när jag räknade ut vad jag skulle betala per månad. Det känns bara inte... som att jag ska köpa en kamera nu. Med flytt och allt.
Däremot så kändes det som att någon stod framför mig, höll i en kamera och var på väg att ge den till mig men sedan ångrade sig i sista sekund.

Den som sa att pengar inte gör en lycklig kan ju gå och skita på sig.

Nu har jag för första gången på år lyckats läsa klart en bok, det tog bara två omgångar för den var väldigt svår att slita sig ifrån.
Jag blev tipsad om den på ett UE-forum faktiskt, för att Stockholms tunnelsystem har en stor roll i boken, men boken var ju så mycket mer än så.
Jag förstår så väl, så väl att folk väljer att ta avstånd från samhället på det viset, visst har väl många faktiskt ingen annanstans att ta vägen, men ändå. Jag förstår att man väljer att bokstavligt talat gå under jorden och sky livet ovanpå, att slippa behöva vara beroende av människor och lita på andra, känna smutsen som en skyddande hinna så att ingen ser vem man är.
Man har ju så många gånger också gått förbi t ex Clarakyrkan, genat över kyrkogården och sett den typen av karaktärer som beskrivs i boken.

Eller så.
Jag skulle kunna skriva hur för jävlig den här dagen har varit hittills. Att den varit den hemskaste på mycket länge och hur ångesten faktiskt fick mig att kräkas.
Jag skulle kunna skriva hur så mycket gått fel, trots att jag trotsat många rädslor (och bristen på pengar på kontantkortet som jag inte har råd att fylla på...) och ringt och försäkrat mig om att de ska gå rätt.
Jag skulle kunna skriva hur jag faktiskt sitter och planerar för att jag ska slippa gå utanför dörren i onödan tills jag flyttar för att jag avskyr den här hålan av hela mitt hjärta.
"Har du inga pengar?"
(Jo jag har pengar, jag vill ta det på kortet för skojs skull, min hobby är att samla på kvitton)
"Ska du bara ha en påse?"
(Nä jag kanske borde ta fyra, jag köpte ju trots allt hela två saker, och min andra hobby är trots allt att samla på påsar)
Ja jag FATTAR att det är fel tid i månaden och att allt överdrivs, men när det väl överdrivs så överdrivs det verkligen för mig. Det blir inte pms, det blir på gränsen till depression igen. Med inslag av nån jävla manodepressivitet. Nej jag självdiagnosticerar inte mig själv, jag tror inte att jag har det, men man svänger ju som fan.
Och vad jag börjat störa mig på är att folk påpekar mina fel och brister hela tiden. Jag lever med mig själv, tror ni inte att jag är medveten om det? Att det är kul att leva med alla dessa fel och brister?  Vad jag dessutom stör mig på mer är att de påpekar saker jag INTE är, fel jag INTE har. Ni kan inte avgöra saker genom att se på mig, prata med mig. Jag är inte så genomskinlig som en del andra.
Och jag stör mig som fan på att jag har Asperger. Många saker, men idag främst för att min hud är så jävla känslig för värme, kyla och svett. Visst, ingen gillar att bli svettig sådär, ingen gillar kyla på det här viset, men för mig känns det som att det kryper myror över hela kroppen. Jag vill bara rusa hem, slänga mig i duschen och skrubba av mig skinnet. Det är väldigt få som förstår hur illa det där är egentligen, hur det känns. Och visst, det är svårt att förstå, men hur mycket jag än förklarar får jag oftast bara svaret "Ja det är väl ingen som gillar kyla/värme/svett osv".
Och ja det hela kanske bara är inbillning. Men det har varit så hela mitt liv. Och den dagen någon berättar för mig hur jag ska sluta inbilla mig det så slutar jag gnälla.
Fast jag ska ändå sluta gälla för tillfället. Ska bara gnälla på min jävla snabba metabolisering. Kan inte läkare faktiskt börja ta hänsyn till det när de skriver ut mediciner?
Nu ska jag ringa Swedbank. För den übertrevliga och glada tjejen på banken som förvandlas till en ice queen (jag skojar inte, hennes så ljuvliga leende stelnar verkligen DIREKT jag stiger fram) så fort jag kommer förklarade att de inte kunde hjälpa mig, för att de är så tuffa så de är en fristående bank. Jag som tänkte skicka in den där jävla ansökan om bostadstillägg idag så jag hade det gjort, men icke...

Jag stör mig på att jag är störd...

Ja dags för skitskumma drömmar igen... Jag bodde hemma hos mor när Keanu Reeves röda van (med en gitarr i baksätet) svängde upp på infarten, och han var tydligen min long lost friend så jag var jätteglad för att se honom. Fast jag hade ju inga kläder på mig, så var tvungen att springa (invirad i täcket) över till grannen, där jag hade min byrå, för att hämta underkläder. Helt normalt, att ha byrån hos grannen... Fast de hade flyttat mina kläder, så när jag öppnade byrån var lådan tom, och DET var tydligen jättegenerande.
Det hände inget mer i drömmen, men ändå var det en sån dröm jag flera gånger vaknade ifrån, och flera gånger fortsatte drömma om, och känslan från drömmen sitter fortfarande kvar på nå vis. Även om jag inte vet vad det är för känsla, antagligen den att se en gammal vän som man verkligen tycker om.
Jag anförtrodde mig f.ö åt Erik för ett tag sen och sa att Keanu Reeves var den första killen jag faktiskt tyckte var snygg, och att jag och Caiza kollade på Speed så ofta så att våra föräldrar började undra, haha.
Vaknade f.ö febersvettig och skit-trött och tvingade mig ur sängen kl 10. För jag måste gå ner på stan och kopiera papper åt försäkringskassan. Febern sitter fan i, wäh...

är dööd. Haha, känns ju bara som att man är något år för sent, men bättre sent än aldrig... Det svåraste var att få Pliktan att ta på sin BE kläderna och sluta dansa när vi skulle ta screenshotet.
Så härligt att sitta på vent igen... nästan för härligt, ibland skrattar jag så jag gråter och knappt ser nåt på skärmen.
"Jadå"
"Ja hallå!"
"Eh, ja hallå"
"Eller sa du inte hallå?"
"Nä, jag sa "Jadå""
"Jaha.. ja.. man hör vad man vill höra. Eller så.."
Ja för "Hallå" är något man verkligen sitter och hoppas på att få höra när man sitter på vent, hahaha...

Sen försökte vi oss på Malygos. Gick in och klappade lite på honom, flög upp i luften, 2/3 dog när vi ramlade ner... Inte så oväntat, men det var lite... "Jaha... hejdå" över det.
"Pilla på kulan" blir nog det nya "Hit him, hit him with enormous force".

Jag är sjukt trött nu, och har ont i handlederna. Tänkte nästan fråga efter en ersättare, men det passade bra att vi slutade såhär tidigt.
Funderar nästan på att sova nu faktiskt.

Camilla väckte mig kl 11 igår, ringde och frågade vart jag var och om jag inte skulle börja dricka med dem snart.

Caiza kom över efter en stund, det var trevligt att ha henne här och bara kunna prata. Vi drog till Camilla rätt tidigt, Nastia var där och lite folk jag aldrig träffat innan. Det första man såg när man kom innanför dörren var Camilla som stod och sågade, haha... Nån bit av en bokhylla eller nåt, hon hade visst en eldstad i lägenheten, det var lite ovanligt.

Jag och Caiza drog vidare till puben, satt och pratade ett tag och väntade på att det skulle komma lite folk, men köpte inte ens nåt. Det var säkert svindyrt där ändå... Jag blev akut hungrig och höll på att somna, så jag drog hemåt, och var nog hemma innan midnatt iaf, efter ett stopp på Fellini för att köpa kebabtallrik. Den åts upp rätt fort kan jag säga och sen somnade jag rätt hårt. Sov dåligt dock, och det i kombination med alkohol och matbrist gör att hela jag känns helkonstig. Hatar den här känslan.
Pratade med Mounir igår med, men hörde knappt vad han sa. Pratade med mor i telefon igår med men hörde knappt vad hon sa heller. Givande samtal... Min hörsel när det gäller telefoner har blivit värre.

Nu ska jag se på Dexter.

Tja.. för att sammanfatta det hela... helt klart värt det
Jag, Helen, Nille och Helens bror Johan som jag bara träffat genom Emma tidigare. Han och Helen är mycket lika varandra på många vis, de två fick mig att skratta många gånger när jag inte borde gjort det, när de käftade, haha...
Ord som "Gå och dö" och "Håll käften jävla adhdbarn" var inte ovanliga. Johan var också båträdd, och sjukt jävla duktig på att spä på min rädsla. "Känner du att det gungar nu, va, visst gungar det lite extra?!". Vi hade också en hytt utan fönster, istället fanns där en stor rund spegel som vi båda nojjade ur oss på så till slut efter lite trix lyckades vi täcka över den. Jag kände mig inte onormal och det var mycket skönt.

Vi drack lite öl redan på bussen, innan Helen konstaterade att hon skulle låta bli ölen och bli full istället.
(Mia, ringer det en klocka om nån kommentar om att man försöker hålla sig till alkohol istället, haha? ;) )

Vi stod längst fram på Blutengel och VNV Nation. På fotona jag får från Helen sen ser man verkligen att vi stod NÄRA. Och jag har skakat hand med sångaren i Blutengel. Och pekat finger åt sångaren i VNV Nation, som i sin tur skällde ut Helen... Haha.
Mitt leende var mycket brett under hela Blutengelkonserten, men de gick av scenen utan att ha kört Childen of the night. Men jag var nöjd ändå, det var ett bra framträdande. Och så kom de ju ut för en encore, och tro fan att intro till Children of the night drar igång... Det var som att injicera ren och skär lycka i mig. Jag hoppade och skrek och hela publiken sjöng med.

Vi hann med att dra till hytten för några öl innan VNV, sen var det bara att gå tillbaks för ytterligare en bra konsert. De körde Illusion...<3 Angåendet skällandet och pekandet så sa blundade Helen för att njuta av musiken, varpå han pekade på henne och sa nåt i stil med att hon inte skulle stå där och sova. Och han sa att Blutengel var töntiga eller nåt, så jag räckte upp långfingret åt honom. Men han skrattade mest. För jag stod ändå och klappade och sjöng med i det mesta...
Sen vet jag inte riktigt när vad hände vart. Vi sprang runt och drack öl och råkade på Nille och Johan lite då och då, och var allmänt sociala. Nille och Johan var mer sociala, med hissfester och liknande, jag var mest upptagen med att störa mig på folk.

Jag och Helen slogs med varandra. För de som inte känner oss alls kan det te sig väldigt konstigt, men vi var förbannade på nåt (antagligen människor, båda hatar människor...) och behövde få ur aggressioner, så vi pucklade på varandra lite. Inget allvarligt, inget hårt, men visst blev det blåmärken även om tanken inte alls var att det skulle göra ont. Det var mycket uppfriskande, och efter det kom Helen med kommentaren "Det är det där som är vänskap på riktigt, att man inte vill döda någon". Och vi kom fram till att man borde slåss med folk man tycker om istället. Nille pendlade mellan att tycka att det var hett och att vi var dumma i huvudet.

Johan var överallt hela tiden och vi andra slog oss till ro i hytten efter ett tag. Diskussioner uppstod, Johan tyckte att vi alla satt där inne och hatade varandra när han kom in men det var inte så det kändes iaf. Det känns bra med de människorna, vi kan skrika åt varandra, vi kan slå på varandra, men det blir ändå bra till slut.

Jag borde varit tokbakis på morgonen, men var icke det, var mest öm överallt. Iom att hytten inte hade nåt fönster hade man noll koll på vad klockan var, det kändes helknas. Jag tror nån sa att vi kom i säng vid 5 eller 9 iaf?
Dagen gick sjuuukt långsamt, och vi sov större delen.
Vad som är både bra och Helen är att vi båda stör oss otroligt mycket på människor, på vissa saker. Det är skönt för man kan titta på henne och få ett osynligt medhåll lixom, men samtidigt kan vi också trigga varandra tills man blir för frustrerad.

Det var såklart ingen täckning för mobilen där ute, vilket gjorde att tre av oss satt där med inte så nådig abstinens...
Idag var det värst, jag började få ångest för att jag insåg att jag skulle vara kvar på båten länge till, och jag kunde inte prata med Erik.
Johan hade problem med hörseln efter att ha stått framför högtalarna på Infected Mushroom, så man var tvungen att skrika åt honom, och han själv skrek när han pratade för han hörde ju inte hur högt han pratade.
Egentligen hade det hela kunnat urartat rejält iom att jag kände att vi alla var lite smågriniga, men det gick bra,
Värre på bussen hem när vi hade ett stort, onyktert gäng bakom oss som skrek och skrålade.

Det blev många roliga citat, men vi slutade skriva ner dem efter ett tag. Det senaste kom dock när Johan skulle prata med busschauffören; "Det finns två Helen Lindkvist, jag är en av dem".
Hahaha, sen stod det seriöst en jävla SPIS på bussen. Det fick oss också helnojjiga, vafan gör en spis på en buss? Till slut tror jag att vi fick halva bussen att sitta och fundera på det... Det är skönt att umgås med folk som är som mig på det sättet, att man bara måste veta vissa saker.

Innan jag åkte gick jag ner till leksaksaffären, och frågade om de hade badringar.
"Eh, menar du för.. små barn?"
"Heh, nä, för lite större barn... typ som mig."
De hade en, som var liiiiiten, men den funkade bra att ha på huvudet och var uppskattad tills någon bet sönder den.

Summan av kardemumman eller vafan man säger... som sagt, helt klart värt det, att få se Blutengel på så nära håll dessutom gjorde mig så jävla lycklig. Men, jag kommer nog aldrig åka på någon kryssning igen. Jag mår för dåligt av hela grejjen. Det är ju ingen riktig båtfobi, men tillräckligt mycket skräck för mig för att det ska vara värt det.
Sen är det ju folk överallt, fulla folk, och jag känner ett sådant obehag för det... det var så många som såg skittöntiga ut nu med, haha, det var väl iofs lite kul att skratta åt dem...

"Skulle du kunna tänka dig att skjutsa mig till stationen? Bussen går kl 15", flåsade jag efter att ha sprungit hem till henne och paniklånat ett nagellack då mitt var ihoptorkat. Jag blev svettig, och vill inte bli svettig av promenaden till stationen...
"Ja det kan jag väl. Ska jag komma kl två?"

Hon känner verkligen mig och mitt enorma kontrollbehov och att jag vill ha sjuka marginaler för att inte missa en viktig tid... Dock ska jag hinna handla som sagt. Men ändå. Det där har jag jobbat på, att jag inte behöver ha så stora marginaler. Men jag tror inte att jag nånsin kommer få bort det behovet...

Jag hade verkligen världens snyggaste hår efter att jag färgat det, SÅ lent och bara allmänt perfekt. Sen borstade jag det och det kändes som att den statiska elektriciteten skulle kunna ge ström åt en halv stad. Hoppas det blev bättre nu när jag tvättade det...
Skitkväll igår, hade inget att göra så satt och tänkte för mycket, på syskon och att jag inte är hos Erik, det är det enda som finns i mina tankebanor och det är irriterande.
Det kan väl iofs vara positivt, annars hade jag oroat ihjäl mig över kryssningen. Tre timmar kvar till bussen går och jag har inte ens planerat vad jag ska ha på mig eller packat nåt alls. Jo, igår lade jag ner lite knark till Helen. Åksjuketabletter vill säga, jag ska sluta med mina halvdåliga försök med att skojprovocera folk...
Skitnatt med, somnade lite, vaknade till, var nånstans mellan sömn och vakenhet och det kändes bara tomt och var tvungen att SMS:a Erik, såg nu att stavningen tydde på att jag var tröttare än vad jag trodde, haha.
Sitter jag och peppar mig själv med Blutengel och VNV? Nej, jag lyssnar på Savage Garden.

Innan jag åker måste jag köpa mackor och mjukost, och ta svängen förbi leksaksaffären och kolla om de har badringar i vuxenstorlek. Hur dumt kommer inte det låta? "Eh jo hej, har ni dessa i storlek XL?"

Det känns skönt att att kroppen börjat stabiliserat sig från sjukheten. Den har bara känt allmänt knas och det känns som att min hjärna inte fått nån energi under de senaste dagarna.

Caiza drog upp ett sådant roligt minne om Camilla... När vi var mycket yngre lurade vi i henne att hon skulle åka stjärtlapp nedför en rutschkana. Jag kan inte för mitt liv förklara hur roligt det såg ut, hon var ju vuxen då, och folk anar inte vilken jävla fart man får upp... Jag rekommenderar ingen att prova det, hon hävdar att hon fortfarande har ont.

Jag har fått ett bra tips nu (HEJ JIM), man ska ju såklart inhalera helium så att man flyter bättre när båten sjunker... Hör du det Helen?
Håkan lär ju inte jobba på vår kryssning iofs, så får fråga nån randombartender.. och det är ju inte coolt alls...

Kul med Jim, har inte den blekaste om när vi pratades vid senast. Trots att vi ändå bodde ihop ett tag och han gjorde mitt boende uthärdligt. Men kom bara på att jag skulle fråga honom om han skullle på kryssningen.
Hej, så bra är jag på att prata med folk på msn, som jag inte umgås med irl längre...
Jim introducerade mig för SOADS "Chop Suey!" vilket både jag och Emma är oerhört tacksamma för, han var nog också den första som vågade kalla mig för finnjävel.
Och av en händelse så pratade jag faktiskt med Johanna (inte "min" Johanna, utan Jims) för några dagar sedan.

Bara för att säga ännu mer hej till Jim tänker jag bifoga en ICQ-konversation vi hade för typ... förihelvete, nästan 10 år sen eller nåt... Och ja jag ändrade namnen till annat, finns ingen anledning till att folk ska veta vad vi kallade oss då....

" Skallebank (11:19 PM) :
uscha... tycker det borde finnas nån gräns eller nåt, att om man hade mer än två syskon så fick man automatisk egen lägenhet eller nåt
Jim (11:19 PM) :
hahahaa, kan inte du bli president elelr nåt?
Skallebank (11:20 PM) :
yeah, fixar du en massa som röstar på mig då?
Jim (11:20 PM) :
klart, jag vet mååånga som vill ha det så
Skallebank (11:21 PM) :
haha, jag med faktiskt. synd bara att vi har monarki i sverige.
Jim (11:22 PM) :
vi krossar asen!
Skallebank (11:22 PM) :
jaaa. bort med kungen, in med mig :D :D
Jim (11:22 PM) :
hahaa, sen så får du bestämmanderätt...fast jag ska vara typ...högt uppsatt då :D
Skallebank (11:23 PM) :
ja för faen, du dår vara... min högra hand, eller nåt :)
Jim (11:23 PM) :
ahh, fan vad schhysst..."

Varför jag har sparat den? Om någon påstår att jag borde bli president så skall det tamefan sparas. Däremot så låg det på en skitgammal hårddisk som jag hittade för ett tag sedan...

Helen försöker lugna mig, som har ett sånt otroligt kontrollbehov och är rädd för att båten ska sjunka:
"Men vi har ju redan kommit överens om att vi ska drunkna"

Ja precis så.

Var precis nere på systembolaget, fick skjuts av Caiza med kompis, sköööönt.
Mitt hår är svart, imorrn åker jag stor båt och ser Blutengel och VNV Nation, på fredag kommer jag hem och super kanske med Caiza, på lördag ska vi två sammanstråla med Camilla för öldrickande. Kanske med kusin Mounir med, måste höra... hahaha, sån jävla samling med människor vi kommer bli.
Jag VILL sysselsätta mig med något, men jag har ingen lust att göra någonting alls. Sitter faktiskt mest och glor på skärmen utan att göra något. Jag har insett att jag faktiskt har separationsångest, och det är sjukt, för det är inte min stil. Därför vill jag inte tänka, jag vill bara göra saker som håller mig sysselsatt. Jag vill spela, jag vill bli Loremaster, jag vill vara med när vi nu äntligen ska börja med Naxx men så fort jag loggar in står jag bara där vid brevlådan, laggar mig fram några varv i Dalaran och bara... stirrar.
Tiden går bara så långsamt nu.

Meen, jag ser fram emot kryssningen och helgen ändå, och jag kan inte vänta tills jag får träffa Erik igen, tills allt normaliseras.
Och att åka och hälsa på Ylva! Kan hända att jag har tre presenter med mig då, javenne...

Min 12-åriga lillasyster Maria och hennes kompis var nere på stan igår, vid en fritidsgård. Tydligen hade de kaxat med två killar som är två år äldre via SMS. Min mor fick ett samtal där Maria sa att de följde efter henne, så mor körde ner, och trodde inte att det var så allvarligt. På vägen fick hon ytterligare ett samtal, och då gasade hon på.
De stora tuffa grabbarna hade suttit så hårt och länge på Marias kompis mage att hon låg i buskarna och inte kunde resa sig upp, och hon hamnade senare på akuten där de ville ha kvar henne för natten.
Pojkarna hade närmat sig från två håll så min syster och hennes kompis inte hade någonstans att ta vägen.
Pojkarna var kvar när mor kom dit, men de stack iväg medans mor pratade med polisen i telefon. Lyckligtvist kom det en herre med sällskap som uppfattade situationen snabbt, sprang efter killarna och kom tillbaks med en av dem i varje hand. Pojkarna är snäppet under 15, så det blir ju bara soc-utredning av det hela.
"Bara".
Jag är som jag är, jag har svårt att bry mig om saker, men när det gäller mina syskon så är det en helt annan femma. Lyckligtvist så har vi vänner som finns där för oss på det sätt vi vill. Vänner som hela stan känner till/respekterar/är rädda för. Jag vill inte att någon lägger en hand på pojkarna men de ska fan inte kunna röra sig ute utan att vara oroliga, de ska känna sig iakttagna vart de än går.
Det är inte ok det de gjort. Hade det varit jämnåriga tjejer mot tjejer så fine, det hade varit en annan sak, men detta är inte ok nånstans.
Alla vet vilka det är, det är fördelen med en sådan liten stad. Hans kommentar om dagen på hans egen bilddagbok retar skiten ur mig också; "Blev lite problemo idah men men"
Man undrar ju hur hans skala för problem ser ut, om det bara var en liten skitgrej.
Just nu, för att citera Matte (på dalmål då); "Jag bara kooookar, jag bilr gaaaalen".
Men jag är bra uppfostrad. Jag vet hur man på ett mycket artigt och vänligt sätt lägger fram sin åsikt utan att kunna åka dit för olaga hot.

Till sötungedelen då.
Jag fick post nyss, ett brev där det stod:
"Hej!
Kom och hälsa på mig. :)
/Ylva"
Med en bifogad resecheck på SJ <3
Jävla sötunge, vad glad jag blev!

Varför gick jag upp idag egentligen?
Hemsk natt var det. Det känns som att dagen kommer bli lika hemsk. Jag tror jag ska gå ner och handla, i det jävla grådassiga vädret.
Hårfärg, grapefruktjuice, bröd, mjölk och flingor. Anteckna nu intresseklubben.

Och inte kommer jag kunna ta sömntabletter inatt heller, BAJS känner omogna och ovårdade jag inför den situationen.