Jeremiah
Jag behöver nog inte nämna att jag studsade av glädje när jag hittade två säsonger av den.
Den är lite småfånig ibland, lite överdriven, och jag gillar inte ens huvudpersonen, men miljöerna, oh... Halvt förfallna städer och sånt där <3
Sen är den faktiskt rätt spännande, sökandet och forskandet efter Valhalla Sector (som sägs varit "the safe place" när viruset bröt ut) är som en bistory.
Vad är detta?
Små tavlor? En spirande konstnärs försök att sprida sin konst? Kladd av mig när jag hade tråkigt? Nej, det är bindor. Varför de känner att de ska designa "omslagen" till bindorna har jag ingen aning om... Och jag vill inte att det står "SPEAK NOW!" på min binda, jag vill att den ska vara tyst och jag tänker inte heller börja prata med den när jag använder den...
Åhjagblirtrött...
Det börjar bli dags för ett förnyat recept och en läkartid, men de har inte hört av sig, så jag tog kontakt med dem via vårdguiden online. Fick ett meddelande om att jag vänt mig till fel ställe (vilket jag egentligen inte hade...) och fick ett telefonnummer. Så jävla BRA att man kan sköta allt online så man SLIPPER använda telefonen.
Iallafall, ringde numret, och fick reda på att läkaren inte jobbar kvar där, och blir hänvisad till ett annat ställe.
Ringer dit; "Ja, hon jobbar ju inte kvar här".
*tystnad*
"Nähä. Ni sa att ni skulle skicka en tid till mig, och jag måste ju ha nya mediciner i början av nästa vecka, hur hade ni tänkt lösa det?"
"Eh, ja... *bläddrar i papper* Vi visste ju inte om detta så vi har inte kunnat meddela dig."
Här har jag gått och väntat på en läkartid och viktiga mediciner, och så har hon bara slutat utan att någon vet vad de ska göra med hennes patienter. Och de lär ju ha fått veta det innan jag sa det, och då tycker man ju att de kunde styrt upp det hela... Åtminstone inte bara totalstruntat i mig.
"Sen har vi inga lediga tider under hela november, så det får bli någon gång i december då"
"Ja bara någon kan skriva ut medicinen"
"Ja fast jag kan ge dig en tid den 18/11..." och så visade det sig att hon hade fyra jävla tider den dagen.
Sen hade de fel dos också, för att läkaren tydligen inte hade skrivit in doshöjningen i journalen. Så jag vet inte ens om jag kommer få rätt dos.
Den kommer bli försenad med, egentligen så skulle jag behövt den i slutet av den här veckan men jag har gått och väntat på att TVÅ läkare ska ta tag i det (en läkare på vårdcentralen här skulle ta kontakt med den andra läkaren och se om hon kunde skriva ut dem) men det var ju tydligen dumt av mig. Så även om jag får receptet idag så tar det apoteket tills på tisdag att ta in dem om jag har tur, men det kan också bli så att jag får vänta tills på fredag, och det är en veckas försening.
Jag blir trött.
Objektiv.
Jo, det är väl nu bestämt att ett nytt objektiv ska införskaffas, det känns så dumt att inte få ut det mesta av kameran och kitobjektivet är verkligen så otroligt kasst så att jag blir less och börjar ifrågasätta min egen förmåga.
Så nu är ju frågan bara vad man ska köpa, men jag håller på ett göra efterforskningar. Det känns som att prislappen kommer landa på ca 4k oavsett om det svider, men oh well... Jag skippar att köpa en ny datorstol (trots att den här är så trasig så stoppningen numera finns lite överallt i lägenheten...) och tänker inte göra några spontaninköp när det gäller filmer eller sånt. Det finns iofs ett för ca 3k som jag antagligen skulle kunna nöja mig med, så ska kolla vidare.
Jag hittade ett jamaicanskt öl i en ful/söt (jag vet inte ens vad jag tycker...) flaska som jag bara var tvungen att köpa.
Det såg ut som en gammaldags medicinflaska och såg roligt liten ut när Erik drack ur den :)
Nervöst värre...
Jag är bara så fruktansvärt nervös för det känns som att hon kommer hit för att bedömma mig. Hur jag sköter städningen, om jag har mat i kylen, om jag har det organiserat i skåpen eller om allt står huller om buller, om jag har toapapper hemma, osv...
Jag vill, jag vill, JAG VILL vrålstäda så allt blir kliniskt rent, sen lägga fram nån tidning så jag kan säga "Oj, ursäkta att det är så stökigt, jag har inte hunnit städa", så att hon ska förstå att jag minsann kan klara ett eget hem.
Men jag vet att det inte är så.
Hon är bara här för att jag ville ha ett möte och hon erbjöd sig att komma hit eftersom det är så dåligt med bussförbindelser till Tingsryd.
Hon kommer inte bedömma nånting, även om hon skulle det så skulle det inte vara några problem för det är inte (avsevärt...) skitigare här än i det genomsnitsliga hemmet.
Det skulle inte gjort någonting om jag hade låtit påsen med ölburkar som ska pantas stå framme, herregud, jag får väl dricka öl...
Jag önskar bara att min hjärna kunde samarbeta lite mer med kroppen nu. Kroppen är redan försatt i något slags försvarstillstånd och det enda jag kan göra är att när kroppen sänder signaler till hjärnan att jag ska oroa mig och att jag ska fixa, är att försöka tänka bort dem på ett logiskt sätt.
Det är öht en sak som brukar irritera mig, när folk säger att man bara ska "slappna av". Man säger inte till en person i chocktillstånd att personen ska skärpa sig och sluta vara chockad t ex, ibland reagerar kroppen utan att man har något att säga till om.
Iallafall så loggade jag av en händelse in på FB (vilket jag gör med många månaders mellanrum), och såg att jag nyligen hade fått ett pm. Jag har gjort en positiv ändring i en människas liv med en enkel post jag gjort, och jag blev så glad. Både av att jag hjälpt någon annan trots att jag inte ens menat det, och att personen faktiskt skrev till mig och berättade det.
Jag ska se på The piano nu, och när tankarna om att jag borde städa ännu mer kommer upp så tänker jag inte ignorera dem, jag tänker slå på mitt logiska tänkande. Jag menar riktig logik alltså, inte bara fruntimmerslogik.
Schh.
Ja det händer ju mer än en gång per dag att jag ångrar det jag sagt sekunden efter orden har lämnat min mun. Varför kan jag inte säga vettiga saker istället för att sitta och ordbajsa?
Oooch lite mer bilder...
Nån som minns reklamen för karamellkungen? När pappan ska ordna fiskedamm på ett kalas med de kommer på honom när han sitter och äter upp allt godis själv och med munnen proppfull säger "Förlåt..."? I say no more.
Åh Natanya var såå liten här, och jag tvingade henne och Anna vara med när jag experimenterade med skolans dåliga kompaktkamera...
De klassiska bilderna. Jag fick en idé som jag bara var tvungen att genomföra, och Anna ställde glatt upp på den. Synd bara att man inte hade en riktig kamera då.
Så liten och blond.
Avslutar med en inte alltför gammal bild på Caiza. Gaw, det hade verkligen blivit kanonbilder om jag bara haft en riktig kamera där.
Gammal bild.
Den är flera år gammal, haha, vi ser så olika ut... Kände ett stort behov av att redigera sönder den med eftersom kvalitén på den var kass. Bilden tagen på Tippen naturligtvist. Jag önskar jag kunde ta kort på mina syskon nu, de är by far de roligaste personerna att ta kort på. Eller iallafall Anna, de andra har blivit så kameraskygga >_< Fast ja, inte Caiza då, men hon är ju Caiza.
Annars sitter jag här med en inflammerad visdomstand igen, som påverkar hela vägen från bihålorna ner till halsen. På natten vaknar jag varje gång jag sväljer och jag kan inte äta frukost förräns de dära Mucoaginen/Bafucinen, Alvedonen och de två kopparna med té fyllda med halstabletter har dövat smärtan såpass mycket så jag åtminstone kan tugga på högra sidan.
Det har inte blivit så mycket skrivet här den senaste tiden, känns som att jag mest bara haft negativa saker att skriva så jag har tagit det i helgondagboken istället som inte är så publik.
The Road
Inte för att jag klagar så mycket iofs, det gav mig den briljanta idén att läsa boken innan...
Jag tror nog att det blir tre filmer på bio i november, det är nog mer än vad jag sett under hela året hittills. Om The road nu går upp på bio.
POST!
Jag satt precis och muttrade över att min älskade Nightbreedfilm inte skulle komma förräns på måndag, när det ringde på dörren, och eftersom jag inte känner nån här så antog jag att det var brevbäraren. Och där stod hon, med TRE paket!
Hej jultomten.
Det andra var nån ögonkräm jag hört bra om, de hade också skickat med en mössa (!) och silikondroppar till håret. Synd att jag inte använder sådana mössor eller har silikon i mitt hår, men det var jag snällt iaf.
Den tredje saken var mindre kul, kosttillskott bara, men ändå.
Ikväll ska det kollas på Nightbreed *hoPpaR ocH stuDzaR* Om den inte fungerar på min dvd så blir jag väldigt sur.
Tapeter...
Det är skönt på ett sätt, för då behöver jag inte längre tänka på det. Och jag behöver inte heller köpa nåt nytt till lägenheen, för nu får den fan se ut som den är.
Årets mest otippade händelse.
Idag när vi skulle handla på ICA står det en ny gubbe utanför och säljer godisremmar. Trofan att det är samma karl! HÄR, i lilla Ryd, 47 mil ifrån Tumba.
Det var tamefan inte så väntat...
Och en påminnelse om Sthlm var antagligen det sista jag behövde just nu.
Dags för den stora flaskan.
Det var ett helvete att ta sig upp, och efter en kopp kaffe och ett stort glas apelsinjuice känner jag att jag måste dra till med tunga artilleriet, dvs tömma den stora Hustler-flaskan.
Just nu sitter jag med en hårinpackning i håret och lyssnar på Skunk Anansies Hedonism.
Sömn, gah...
Nu blev det en natt utan sömn igen, och jag är i något slags mellanting. Skittrött, men skulle inte kunna sova, och bristen på sömn gör sig redan påmind i mitt psyke och jag gillar't inte.
Spel vs. verklighet.
Aion har en egen klocka, och eget datum.
Tiden går fortare i spelet, det är också morgon, förmiddag, kväll och natt och sådär.
En del quests kan bara utföras en viss tid på dygnet (speldygnet då), och häromdagen var det ett quest som bara kunde utföras på natten. Klockan var 19.48, och jag undrade högt när det kunde tänkas anses vara natt.
Kl 20, svarade Erik.
Det lät vettigt, tyckte jag, och fick sen panik eftersom jag tar mina p-piller kl 19! Men jag var lättad eftersom det ändå bara gått en timme över tiden. Ända tills jag kom på att det var in game-tid, och att klockan irl bara var strax efter 17, men då var det redan för sent ty pillret var på väg ner i magen...
Hej, bra koll man har efter att ha spelat några timmar.
Fredagar.
"Joh... hade väl inte planerat så mycket för igår, men jag och Marie bestämde att vi skulle ut och ta en öl. Det slutade med en öl på Snövit tillsammans med Anders och Johanna, spelning i Sundbyberg på Hellbar, vidare med 20 pers därifrån till Harrys, där var det dock proppfullt så vi gick till Anchor där det var lättare att komma in. Det var sjukt länge sedan jag var där, och jag har inte saknat det. När de stängt vankades det nog efterfest, men den skippade jag. Hade inte så mycket gemensamt med någon av dem som var med. Nattbussen hem var som vanligt, folk bråkar, och det är alldeles för varmt. Men det känns rätt skönt på ett sätt att inte vara sådär bakis idag, även om jag saknar att vara bakfyllehungrig. Ja jävlar vilken motion vi fick igår iallafall."
Mina fredagar numera består av att försöka få till en lunch till Erik, logga in oss på Aion så att vi slipper den långa kön, och sen laga middag. Plocka undan och fixa disken efteråt. Och sen... spela datorspel några timmar innan jag går och lägger mig.
Den fredagen från min förra blogg kanske inte låter så mycket för världen, men jag skulle ge så jävla mycket nu för att få det igen. För att få möjligheten.
Snorungar och dumma apotek...
Då tyckte jag nästan lite synd om mamman, barn är barn och häver ju ur sig sådana saker ibland, och tänkte att mamman säkert blev generad eller nåt. Ända tills mamman svarar "Ja en del luktar".
Ungen fortsatte säga att jag luktade illa, när det kom in en till i väntrummet blev hon tyst i några sekunder innan hon sa "Mamma hon luktade också illa!". Hon kunde bara inte hålla tyst och fortsatte tjata om att vi luktade illa.
Till slut ville jag bara säga "Ja men då är vi kvitt för både du och din mamma luktar bajs". Men jag ska ju föreställa en vuxen så det kändes inte riktigt rätt...
Jag tror verkligen inte att jag luktade illa eftersom jag hade stått i duschen i nästan en halvtimme precis innan jag gick ner (just för att jag faktiskt luktade illa innan, haha) men annars är det nåt jag faktiskt kan bli paranoid över väldigt ofta, att jag luktar illa. Jag känner mig ofta otroligt ofräsch och äcklig och har en historia av överduschande bakom mig, så jag måste verkligen anstränga mig för att försöka tänka logiskt i sådana situationer.
Att ungen började stirra öht var irriterande, att vara svartklädd (allt från HM t om) med kängor kan knappast vara något uppseendeväckande ens för barn, men uppenbarligen så var det det. Att barn stirrade förut kändes mer förstående, när jag hade svart hår och ofta långkjol eller även om man hade en tröja med ett Mayhem-tryck eller nåt. Då var det kanske lite mer förstående om ungar i en liten håla stirrade, och då kunde man kosta på sig att le lite och försöka se snäll ut för att de inte skulle tro att jag skulle kidnappa dem och äta dem till frukost dagen efter. Jag har aldrig sett extrem ut men det har hänt att folk stirrat och sett skräckslagna ut bara för att man har kängor. Haha, jag minns inte vems lillasyster det var för läääänge sen som trodde att jag var en häxa, bara för att jag hade långt svart hår, en svart tunika och en svart långkjol... Nu var det ett tag sen någon stirrade på mig sådär och det var bara irriterande.
Inne på Apoteket hade de naturligtvist inte någon av medicinerna jag skulle hämta ut, vilken överraskning. Det börjar bli lite för mycket nu, först ska man förnya receptet, sen ner till Apoteket och säga att man ska hämta ut det och sen vänta på att det kommer in så man kan gå och hämta ut det. Det kan ställa till med problem när man har expeditionsintervaller, man kan nämligen inte säga till några dagar innan utan det måste man göra samma dag, och då kan det ändå ta en vecka innan medicinen kommer in. Det brukar vara rätt bra planerat, är det en månads intervall så är medicinen planerad att räcka just en månad, men om apoteket strular kan det bli en månad och en vecka, vilket fuckar upp allt.
Bara för det tänker jag inte skämmas nästa gång jag ska dit och hämta det, jag ska passa på att hämta ut allt jag kan bara för att jag har frikort.
Kanelbullens dag.
En del tror att jag inte tycker om att fira saker, men det är faktiskt tvärtom, och sådana här saker tycker jag extra mycket om att fira. Faktiskt så är jag expert på att komma på saker att fira.
Färger.
Jag kände att jag behövde gå ut och gå, och tog med mig kameran. Tänkte att nu skulle det minsann skulle bli svartvita bilder idag, jag var på humör för det. Men när jag kom ner till vattnet var allt bara... så färgglatt. Och solen stod bra på himeln så det gick bara inte att tänka svartvitt.
Däremot så insåg jag ett skrikande behov efter ett riktigt objektiv. Jag hatar att skärpan är kass på detta. Det jag har i tanke ligger bara på strax över tusenlappen, så det får nog bli målet att köpa ett sådant inom några månader.
Hitta bären typ.
Röda bär fanns det med, men de blev jag bara snurrig i huvudet av att äta. Nä jag åt dem inte...
Höst värre.
Det finns ett ställe nere vid vattnet med massa ekar, och det är så fint... Jag ville inte gå därifrån.
Gick förbi kyrkan också, Almundsryds kyrka. Byn hette faktiskt Almundsryd fram till 1967.
Prutt.
Typ.
Eller så.
Jag är trött och min kropp känns trasig.
Jag är otroligt lättirriterad just nu och det är störande.
Jag har svårt att släppa saker som väl börjat gnaga i mina tankar.
Jag har lite småpanik över att jag hade ett missat samtal från dolt nummer när vi kom hem från Växjö igår, eftersom jag väntar på två läkartider som jag gärna vill ha typ nu.
Jag, jag, jag, jag.
Caizas 10 seconds in fame!
Ännu mer kärlek.
Vi gled förbi Netto med för att köpa Hustler, och zomg, de har tagit in 1 ½-litare!
