Nu har jag tittat färdigt på det.
Visste inte ens att det fanns så jag hade hela säsongen att se fram emot.
Eftersom New Jersey var det senaste jag såg på så kändes de här damerna lite tama nästan, men det hade sina höjdpunkter.
Lisa var helt klart min favorit. Kändes inte riktigt som att hon platsade i serien eftersom hon faktiskt hade klass, men oh well.
Nästa blir Miami!

Idag blev det mycket.
Sov jätteknepigt i natt, antagligen väldigt ytligt för det kändes som att jag drömde mer än vanligt, och så skulle vi ju upp och träna.
Visserligen kl 10, men det känns väldigt tidigt om man känner sig som en zombie.
Kroppen har värkt lite extra den senaste veckan, jag har också hostat mer eller mindre hela tiden och sovit väldigt dåligt. Och som vanligt så var jag väldigt stel och öm, jag brukar ju vara det när jag vaknar.
Det är ju min taktila stimulerare som tränar "oss" (Erik hänger med som sällskap och får ju i utbyte mot det använda prylarna där, men egentligen är det ju jag som har tiden.
Jag berättade iallafall att kroppen kändes rätt kass, så vi började med liggande övningar och jag skulle säga till om det gjorde för ont.
Efter att ha behövt säga till tre gånger så kom vi fram till att vi skulle gå och utföra lite taktil stimulering istället medan Erik tränade.
Det kändes inte bra nånstans i kroppen och jag kände mig allmänt orolig för att det skulle kännas så när vi åker till London senare i veckan. Det fanns nog inte ett enda ställe i kroppen det inte gjorde ont på.
Förra veckan bokade jag en tid hos reumatologen, eftersom han sa att jag skulle höra av mig om medicinen jag fick inte hjälpte. Och jag fick en tid rädd fort, men på torsdag såklart, då vi åker, och när jag ombokade fick jag en tid i juli.
Efter lite taktil stimulering föreslog min taktila stimulerare att vi kunde gå för på Läkaren där och se om han kunde hjälpa mig.
Hon är en av de få personer som kan säga "Du ser jätterisig ut" med omtanke. Och det var precis det hon sa, att jag inte sett riktigt frisk ut den senaste veckan och att jag såg just risig ut idag. Det är inte så att hon bara säger det apropå ingenting, men säger man att man inte mår bra så kan hon säga det som en slags bekräftelse på att det syns, och jag vet inte, på något vis känns det bra för mig att veta att det inte bara är inbillning.
Läkaren var såklart upptagen när vi gick förbi, men när vi skulle hemåt så var dörren öppen och Erik fick en glimt av hur... udda Läkaren är.
Han är iallafall fantastisk, han är så fruktansvärt upptagen men alltid om den taktila stimuleraren frågar om han har några minuter över till mig så tar han sig tid, och han lyssnar, och tänker i helt andra banor än de flesta andra. Ja helt enkelt så märks det att han är specialist inom neropsykiatri.
Iallafall så förklarade jag läget lite fort, jag ville ju inte låta som "Hej ge mig smärtstillande nu" men det behövde jag inte, några minuter senare hade jag ett recept på en medicin som jag vet faktiskt fungerar för mig.
Det var så HIMLA lättande!

Sen hann vi precis komma hem innan det bar av till stan igen för att träffa Eriks familj och växla pengar. Det var ett äventyr i sig.

Efter det skulle vi ta en snabbsväng på stan för att hämta ut medicinen, leta shorts till Erik, och hårtofsar och en keps till mig.
Ett storpack svarta hårtofsar är sinnessjukt svårt att hitta. Erik förstod nog inte allvaret i det först men efter några veckor (jag hade iofs inte gått ner på stan ens, nen vi hade kollat på alla affärer vi råkat vara i) fattade han varför jag var less på att leta.
Jag hittade dem iaf, men en helt vanlig svart keps var lite svårare. LiXoM... hur svårt kan det vara tänkte jag, svarta kepsar måste ju vara jättevanliga. Men icke... Däremot hittade jag en jättesval klänning som jag bara älskar, hade spanat in den på nätet och försökt beställa den men det blev nåt knas så jag tröttnade och glömde bort hela grejjen, men så bara hängde den där precis när vi kom in i affären.
Man kan ju också tycka att svarta shorts finns lite överallt, men inte det heller. ETT PAR HELT VANLIGA SVARTA SHORTSJÄVLAR?!
Efter att ha sprungit runt på stan ett tag åt vi lunch lite snabbt och åkte sen ut till ett köpcentrum för att leta vidare efter prylar, men hade ingen större tur.

Så vi avslutade med en storhandling på City Gross, och vid det laget ville jag lite lägga mig ner och dö för att kroppen inte ville samarbeta.
Det var så befriande att komma hem och få ta medicinen så det finns inte. Bara att få ta en paus från det onda och kunna tänka på något annat.

Erik grejjar på balkongen nu eftersom vi nu har brädor till trall (han fixade dem billigt genom jobbet och stannade också en timme extra efter att hans semester börjat för att såga till dem), så han leker med lite plast och kniv.
Jag ska också gå och leka nu.

Idag har jag varit aktiv känns det som.
Fått lite spelat, och sen fick jag och Hanna tummen ur och bakade brownies. Men först gick vi runt sjön, det är så HIMLA mycket trevligare att gå tillsammans med någon, det går mycket fortare och tja... det är trevligare.
Hon sa att jag skulle passat in i hennes gamla kompisgäng, och jag tyckte att hon hade passat in i mitt, så det finns väl en anledning till varför vi umgås :)
Det var svettigt värre iaf, jag blir tokig på den här värmen... Känns som att jag blir svettig bara jag tänker.
Värmeförvirring rådde också, men trots det så tror jag vi lyckades med bruningarna. Tror Niklas blev lite förvånad när han kom hem och fick se mig stå där i ett förkläde, det är inte direkt något man kan föreställa sig på mig.
Imorrn får jag smaka bruningarna iaf, och efter det blir det brännboll och öl!

Idag skulle jag "bara".
Bara till läkaren och säga hej-hejdå och be honom om ett intyg, sen gå till apoteket och hämta ut grejjer.
Jag orkade inte ta bussen hem (hållplatsen innan jag skulle stigit på är universitetet, så den är full med folk), så jag gick istället. Det är inte så långt, men tog ca en halvtimme, och väl hemma tänkte jag ta cykeln vidare till apoteket.
Jag cyklade låååångsamt, eftersom de hade lunchstängt just då, men såklart fick jag vänta 20 min ändå.
Först hittade farmacauten inte min läkare i listan (vilken lista vet jag inte...), men sen frågade hon om det var han som var rätt gammal, och det var ju han.
- Han är ju faktiskt pensionär, det är därför han inte är med på listan...
Jaha, ja... självklart. Men vi har ju nått neutral mark, han och jag, vi besvärar liXoM inte varandra längre så mig gör det inget.
Sen frågade om jag intyg gällande allergimediciner och sånt, inför Storbritannien. Men det visste hon inget om, och hon trodde inte att det behövdes. Men hon visste inte heller att landet inte ingår i Schengen och att det kunde ställa till det. Det slutade iaf med att hon kollade upp det hon kunde och sen tackade MIG för att jag hade lärt henne lite.
Gick till receptionen för att fråga om de visste nåt, men det var samma vända där, och de skickade mig vidare till en stackars sköterska som blev jätteförvirrad och varken visste ut eller in och till slut ringde flygbolaget... Det var himla snällt tycker jag, så efter en TIMME där fick jag ett svar jag var nöjd med.

Nu har jag varvat ner lite dock, och tittar på bilder från helgen. Det blev en hel del folk här, massa pizza och öl.
Och såklart, eftersom Hanna också tycker om att fotografera så blev det lite "i'll show you mine if you show me yours".
Och så lite manlig kärlek så klart.

Jag tror faktiskt att jag efter mycket om och men hade somnat inatt, när jag hörde att det dundrade och regnade overkligt mycket.
Efter ett tag slutade det regna, men då såg jag att blixtrarna bara avlöste varandra, och jag kan ju bara inte låta bli att titta på sånt.
HÄFTIGT värre!
Försökte ta kort på det, med två kameror, men i mitt tillstånd (sömntabletterna var i full gång) så gick det inte så bra, hade dessutom antagligen behövt stativet.
Det ser verkligen ut som att det brinner på bilden.
Det var skitknepigt att hitta fokus, först var det nästan kolsvart och sen BAM så lystes hela kvarteret upp av en blixt och det blev lika ljust som dagsljus. Klockan var ändå 2 på natten så det var ju som sagt kolsvart, förutom när blixtrarna kom.

Jag tror jag börjar få in lite cykelturer och promenader på rutin nu.
Igår gick jag och H runt sjön (och åt glass efteråt såklart, när vi satt nere vid kajen. det är sååååå skönt och mysigt att sitta där), och idag kände jag mig lite smårastlös så jag åkte ner till systemet och köpte vin. Jo jag hade ju bara kunnat tagit en cykelsväng, men nu såhär i början så är det nog lite för svårt att motivera sig till att ta en cykeltur bara för att röra på sig.

Igår sjösatte vi båten. Efter en del oro så gick motorn igång, efter ytterligare oro och efter att ha sett bilen glida en halvmeter åt fel åt fick vi upp den också.
Det var otroligt skönt där ute, svinvarmt men med lagom blåst, och fesket var också bra.
Det var hål i håven (ja större än de vanliga hålen då) så några fiskar slapp igenom men det blev ändå några kvar till kvällsmat.