I has Lucky Star! Jag inbillar mig att Isabelle sitter bredvid mig och sjunger på Britney-låten medans jag dricker, som på gamla da'r.
Vi var nämligen i Växjö idag, och där har de minsann Lucky Star på systemet. Inte bara det, de hade dessutom ett mycket väl godkänt sortiment. Eller så är det bara för att jag är van vid Arboga och Tingsryd nu.

Jag kom hem med underkläder (= sjukt jävla välbehövligt, jag skäms inte för att jag spenderade pengar på det och detta betyder också att jag kommer slänga en del gamla som är rentav obekväma), två ramar (den stora ramen innehållandes många bilder är nu ännu mera på gång, måste bara välja ut bilderna och skicka in dem för utskrivning) och krokar till sovrummet och köket.
Vi hittade vääärldens grymmaste sängkläder på Lagerhaus, Clintantryck med texten "Do you feel sleepy, punk?" :D Jag dog lite. Men trots Eriks hängivenhet till Clintan så ville han inte ha honom i sängen, och det vill nog inte jag heller. Men det var ändå världens ballaste sängkläder, jag måste köpa ett kuddfodral åtminstone... Ja nästan de enda filmerna vi kan avnjuta tillsammans är gamla Clintanrullar, vi har så olik filmsmak.
Det blev dock inga kuddfodral till soffkuddarna, det fanns massa kuddar men inga kuddfodral. Vilket är skitkonstigt, vill inte folk kunna tvätta sina fodral separat längre?
Jag hittade inte heller några plommonfärgade gardiner.
Men sovrummet ligger lite på is ändå, tills jag fått skruvar från ikea så vi kan skruva ihop sängen.

Nä nu ska jag välja ut bilder till den dära ramen.

Sa mordbrännaren.
Vi var på IKEA häromdagen, kom därifrån några tusen fattigare men många saker rikare. Köket är i princip klart nu, bild kommer när vi har fixat något att lägga under blomman då krukan är lite för hög. Någon som har något förslag förutom lecakulor? Något som man brukar ha hemma? Fattar ni vad jag menar? Något att lägga under innerkrukan liXoM... Tro't eller ej, men jag är inte så hajj på det där med blommor. Och ja, naturligtvist köpte vi kaktusar. Tre mini, och två lite större.
Jag höll på att dö lite grand (eller åtminstone få ett sammanbrott) när jag såg på hemsidan att en del saker jag ville ha var slut, eller inte fanns på just det varuhuset. Säg till någon med samma kontrollbehov och behov av att planera som mig att jag inte får de sakerna jag tittat på och skrivit ner på listor, och det blir bara inte bra.
Men vi snubblade på ett annat soffbord (eller ja, snubblade gjorde vi verkligen inte, för det stod högt upp på en hylla så vi såg bara undersidan av det, alltså såg vi inte ens hur det såg ut förräns vi kom hem och hade skruvat ihop det... faktiskt lite duktigt av någon som mig, att vara så impulsiv), och sängborden (samma serie som sängen, det är faktiskt ett måste om man inte ska ha i smide vilket jag inte vill ha just nu) fanns det bara sex stycken av i lagret när jag kollade innan vi åkte, så efter ca 20 min fick jag nog och släpade med mig Erik ner till ta-själv-lagret för att paxa några. De var dessutom nedsatta 100:-, för att de skulle utgå, det gjorde mig glader. Vad som gjorde mig mindre glader var att det bara stod ETT kvar där på hyllan. Jag panikade lite, sprang och letade reda på en personal (jag ville bara stå och stampa bredvid honom och säga "Kan du GÅÅÅÅ LITE LÅNGSAMMARE ELLER?!? Folk är faktiskt ute efter MINA sängbord!!!"), men han kirrade det, vi fick två av de fyra sista. Då var dagen räddad faktiskt. Då kunde jag börja känna det otroliga obehaget för att faktiskt vara på IKEA. Massa människor, överallt, barn som skriker, folk som kör på mig, ja... En osannolik men inte omöjlig risk för att min far skulle vara där, vilket gjorde att jag var på helspänn. Men jag grejjade det. Jag uträttade t om saker och kom hem med bredare täcke, sängkläder och skiiitbilliga gardiner, och lite annat.
Eriks familj blev imponerade när jag berättade att jag och mor skruvade ihop min säng med en vitlökspress och en potatisskalare. Jag skulle kunna förklara hur imponerad jag faktiskt är över att den hållt, men jag ville inte riktigt gå in på de detaljerna...

De hjälpte till att bära in grejjer, och de fick sin present, en Orreforsskål med kolor i, som Emma tipsade mig om :) Eller ja, inte just den, och egentligen var det nog på skoj ("Hehe, de kanske vill ha lite polkagrisar!"), men jag hittade den där på sidan och den blev perfekt, Eriks far utbrast förtjust "OH, GODIS!", och hans mor sa "Oj, är det en.. Orrefors?", så ja... Bingo, tack Emma :) Eriks mor tyckte också att inslagningen var fin (http://skallebank.bilddagboken.se/p/show.html?id=331645133&directlink=1#0), vilket hon iofs kunde sagt för att vara snäll, men hon upprepade det samtidigt som hon försiktigt tog av pappret, så jag tror hon menade allvar. Vilket gjorde mig glad, för det är kul att slå in presenter och jag tyckte den blev fin. Inte för att det var nåt speciellt med den, den blev bara fin.
När vi skulle scanna in alla grejjerna i kassan på IKEA sprang där runt en jättesöt asiat som såg ut som en liten mangafigur, hon pratade som en sån också... Helstressad var hon, stackars tjej, det var SÅ mycket folk och alla skulle ha hennes hjälp.
"En sån där.. vad heter det... som man har där i... *tittar desperat på mig*?"
"Det ska vara en kaktus i."
"KAKTUS ja"
Haha, varje gång jag ser på de där krukorna som inte hade streckkod som gjorde att hon fick ringa runt så kommer jag tänka på henne...

Idag handlade vi brödkorg och lång gardinstång, så imorrn åker gardiner i vardagsrummet upp (zomg) och brödkorgen har hittat sin naturliga plats på köksbordet. Såg ni? Jag fick in att jag ska ha gardiner i vardagsrummet och att jag har ett köksbord i samma mening.
Och imorrn ska sängen upp, det nya täcket ska i de nya sängkläderna. Numera vet jag att det inte bara är jag som kan bli löjligt glad över nya sängkläder (glad som att i gå och öppna garderoben och bara titta på dem flera gånger per dag...) men jag känner mig ändå lite onormal.

Jag hittade en sådan underbar bild idag. Helt... underbar. Och resten av hans verk... FUCKING JESUS ON A STICK (som Deb skulle sagt) vad jag vill ha dessa på väggarna; http://www.parkeharrison.com/slides-architechsbrother/index.html ALLA! Och jag som precis kommit över mitt otroliga behov av att ha något med Lawrence Yang... Bajs.

jag er schurig.

Idag kom vi fram till att jag måste ha ett nytt nätverkskort. Då mitt inte klarar av så mycket som jag vill att det ska klara av, det strular även med uppkopplingen och ibland har jag helt enkelt inget internet på min dator. För någon som mig är det inte bra nånstans.
Lugnt, tänkte jag. Nån tusing kan man väl avvara på det, för det är ju faktiskt rätt vitalt.
Men moderkortet är så gammalt så det inte finns nån processor till, så då måste jag köpa en sådan också. Och då måste jag ju köpa nya minnen också. Och ett nytt grafikkort. OCH hårddiskar också antagligen, då mina är av den gamla stilen. Jag hade innan (typ under två års tid, men mer frekvent den senare tiden) tänkt köpa en ny skärm, en platt, för den här är GIGANTISK och lämnar ingen plats åt Erik då han sitter på andra sidan av datorbordet, men det räknar jag inte med nu. Nu snackar vi inte "Jamen om jag köper nytt sånt kan jag lika gärna köpa nytt sånt...", utan jag MÅSTE, sakerna passar inte ihop annars och då funkar datorn inte.
Då är man plötsligt uppe i en summa på 5k typ. Vilket jag inte kan avvara. Vilket faktiskt är vad kamerahuset till min tilltänkta kamera kostar. Faktiskt den exakta summan.
Så inte bara får jag skjuta upp planerna på att köpa kamera ännu mer, jag får helt enkelt skjuta upp tankarna och själva planeringen av kamera.
Vilket får mig att ledsna totalt på allt som har med kameror och fotografier att göra... Jag har flera gånger sagt och tänkt att det ändå aldrig kommer bli av, att jag alltid kommer vara tvungen att prioritera andra saker, men nu är jag så less på att behöva tänka så så jag tänker nog skita i det fullständigt. Att försöka ta bilder med min kompaktkamera påminner mig varje gång att jag skulle kunna ta en riktig bild, och jag vill inte känna så längre för jag vill enbart associera fotograferande med glädje och inte ett sting av lidande för att man känner så.
Det idiotiska är att jag inte ens känner att jag BEHÖVER en ny dator bara för att ha en ny dator, men om nätet ska hålla på att strula för att datorn är för gammal så känns det faktiskt tvunget. Visst har jag tänkt uppgradera den ett bra tag, men den har ju funkat alldeles utmärkt (aja, den skulle kunna behöva en omformatering... kanske... typ akut...), men det har ändå hamnat en bit ner på prioriteringslistan.
Jag hatar datorer.

Men imorrn ska vi till IKEA iaf. I Älmhult. Riktiga IKEA liXoM, where it all started. Då ska jag få ett riktigt soffbord (också en sak som jag inte prioriterat det senaste året...), byrå, gardiner, kaktusar, och... stuff. Om allt mot all förmodan finns kommer jag sitta och titta på vardagsrummet ett bra tag, för det kommer bli fiiiint.
Eriks pappa är snäll pappa och tar lastbilen som han använde till flytten, så, heh, det lär inte vara något problem att få hem grejjerna. Det känns bra att känna folk med sådana saker. Det känns öht bra att ha dem som svärföräldrar, det känns mycket tryggt. Allt här känns öht mycket tryggt.

Nackdelen med tvättstugan;
Det finns bara en tvättmaskin
Endast två tider per dag
Torktumlaren är sannerligen svårflörtad och hittils är det bara Erik som fått igång den

Fördelar:
Tvättmaskinen är modeeeern med digital display
Tvättmaskinen har sköna knappar
Torktumlaren är sjukt effektiv och torkar tvätten på typ 20 min
Tvättstugan är en riktig tvättstuga med ett riktigt fönster, inte nåt jävla rum i en läskig källarvåning
Den ligger precis bredvid porten

Ja jag gillar tvättstugan som fan, blev så glad när jag såg tvättmaskinen <3
Sen har jag fått upp mina älskade ljushållare med, de som jag köpte för 10:- styck på ÖB för sex år sen. Det känns bra, de passar mycket bra på väggarna.

Haha, var tvungen att kolla på fler klipp på youtube... Fan vad jag älskar de filmerna, hans skratt i det här klippet får mig alltid att börja skratta själv. Det dumma är att man inte vet vad som är manus och vad som är Kenta.
Det roliga är att det där verkligen är inspelat i Tingsryd med :D Ja inte militärdelen, men Kentadelen...

Jag gillar Kenta. Kollade också på några videoklipp från Bajenmatcher där en hel hejarklack står och sjunger denna <3
Sitter och funderar på att köpa trilogin på dvd. Fast discshop verkar inte ha den som box, vilket jag vill ha, och jag borde ändå inte köpa något sådant nu, så jag väntar tills cdon får in boxen.

Idag har vi kollat på möbler. Jag var lite uppskrämd för Eriks föräldrar sade att gubben som hade hand om Em-butiken i Tingsryd hatade barn och inte visste hur han var mot ungdomar, så jag kände mig nervös och bortkommen där inne. Sen var vi inne i en möbelaffär här, där en jättesnäll gubbe jobbade. Vi letade la mest efter köksbord och soffbord, men hittade en skiiiiiitfin dvd-hylla som det dessutom var halva priset på... och jag har ju haft mina dvd-filmer i en kartong i klädkammaren det senaste året, så jag tyckte att jag faktiskt fick köpa den. Den passar like a gloooove i vardagsrummet.

Jag har också träffat en skitbra läkare. Faktiskt. Jag har fortfarande inte smält det. Inte nog med att hon var en sådan som kunde säga "Det där vet jag tyvärr inget om, så jag törs inget säga. Men du ska få numret till någon som vet, och jag ska läsa på om det sen så jag lär mig lite" (liXoM, en läkare som inte vet allt, zomg!), utan var sådär lagom omtänksam utan att det blev för personligt. Och tamefan, utan att jag hade nämnt det, så frågade hon om de inte skulle ta och göra ett utförligt test för att se om jag saknade några vitaminer eller liknande :O Det har jag velat i flera år, men jag har inte ens bemödat mig att ta upp det mer än en gång per läkare, för det brukar vara tvärstopp, antagligen för att det innebär en viss kostnad för dem. Jag sa också att jag var livrädd för sådant, och inte nog med att hon fixade så att jag hade en månad på mig att komma in och lämna prov, hon sade också att om jag inte hade kommit inom en månad så förnyade hon så det blev en månad till, "Så att du slipper känna press". Hon sa också att runt 11 brukade det vara rätt lite folk, och att det kanske skulle vara lättare för mig att ta det då. Och iiiinte nog med det, hon fixade så jag slipper betala något för det...
Hon förklarade att det fanns en läkare på mottagningen som var väldigt restriktiv mot att skriva ut sömntabletter, som i stort sett aldrig gjorde det, men hon skulle göra en anteckning och prata med honom för hon tyckte att han skulle göra ett undantag för mig om jag någon gång skulle få honom när jag kom dit.
Ja jag blev väldigt glad iaf. Det var skönt med lite variation, med en bra läkare för en gångs skull. Någon som faktiskt tog en på allvar direkt.

Jag har dragits till massa fotografirelaterade sidor idag, det är irriterande. Jag dör en bit när jag är inne på http://www.mystic-pic.com/ . Gah :( Jag visste att han var duktig, men mindes honom inte som SÅ duktig. Eller så har han bara blivit bättre. Och det är så irriterande när man ibland åker bil här runtomkring, och man åker förbi byggnader, stenhögar eller bara skogen i ett sådant underbart ljus, eller dimman som ligger över sjön på ett nästan oemotståndligt sätt, och jag bara vill hoppa ur bilen och ta fram kameran jag inte har och ta bilderna jag har i huvudet. Ibland känns det lika svårt att hålla sig kvar i bilen som om det vore en halvdöd människa som behövde hjälp jag såg... T ex så finns det en underbar byggnad precis framför mitt hus, ett plåtslageri. Jag fastnade för det första gången jag såg det, och då var det ändå kväll och vi hade spenderat hela dagen med att flytta. Jag kan inte förklara varför jag gillar't, jag bara gör det. Beauty is in the beholders eye.
Jag ser fotografitillfällen hela tiden, och det är oerhört frustrerande, för jag tror att jag aldrig kommer få arslet ur vagnen och köpa en kamera. Så hjärnan känns mest överfull av idéer efter flera års inspiration och funderande. 
En annan störande sak är att varje gång vi åker till Eriks föräldrar åker vi förbi ett bedårande övergivet litet hus som bara skriker "Ta kort på mig! Utforska mig!" och jag kan inte låta bli att se på det. Nackdelen (ja förutom the obvious, brist på kamera...) är att jag skulle behöva en modell för att ta de bilderna jag vill ta där, och någon sådan har jag inte.
Jag minns att jag och min kurator pratade en del om det hela, när Aspergersdiagnosen var på tapeten. Att jag ser allt i bilder på något vis, det är uppenbarligen vanligt men jag hade inte reflekterat över det tidigare. Men ja, så har det ju alltid varit. Och jag vill ju förmedla det jag ser, så andra förstår. För mig stämmer verkligen uttrycket "En bild säger mer än tusen ord". För mig räcker det inte att säga "Åh den var fin", jag måste visa hur JAG ser det, och det gör jag bäst med en bild. Helt enkelt. Och tillfredställelsen man får när någon äntligen ser det jag ser är enorm. Frustrationen över att inte kunna är än större, oavsett vad det beror på.

Vad jag annars gillar, eller snarare älskar, är trapphuset här. Så otroligt underbart fint, kärlek vid första ögonkastet, tror t om jag sa nåt i stil med "Ohoh, runda fönster!" när vi närmade oss huset för första gången.
Jag vet ju att alla är supernyfikna på att se hur trapphuset ser ut så fler bilder finns på skallebank.bilddagboken.se (...)

Np: Eternal Tears Of Sorrow - Aeon
(yes, jag lyssnar på musik igen...)

Något jag mycket tidigt lade märke till är hur många behandlingshem det finns här nere. Bara härifrån och till Eriks föräldrar, en sträcka på knappt 30 min, finns det tre stycken. Först var det mest bara lite märkligt, sen började jag fundera på vafan det är för behandlingshem egentligen.
Vi började prata om det under middagen hos Eriks föräldrar idag, och man fick reda på lite grejjer. Allt föll på plats när vi fick reda på att det fanns ett i hålan jag bor t om, vilket förklarar de oerhört störande killarna på Ica en dag... Jag tyckte de verkade höga på nåt, de betedde sig nåt så för jävligt, men här i hålan finns det ett behandlingshem med målgruppen "Pojkar, huvudsakligen mellan 13 och 18 år med allvarliga psykosociala problem samt pågående kriminalitet/missbruk." >_< Vi åkte av en händelse förbi byggnaderna, och det är galler för fönstrena och hela faderullan. Känns inte så bra, men inte så mycket att göra åt.
Finns ett rätt nära också, men målgruppen där var lite oklar.
"Ja det är ju sådana med problem som adhd, och.. och..."
"Neurotiska problem"
"Ja precis, och.. Erotiska problem?"

Vi pratade om Ullared också, hiho, jag ser fram emot att åka dit! Billiga saker i mängder!
Och så åt vi rökt röding, och det var tamefan inte äckligt nånstans. Jag tror jag kan vänja mig vid sådan mat...

F.ö har jag varken erotiska problem (tvärtom så har jag botemedlet mot all världens erotiska problem men honom delar jag inte med mig av) eller sitter på behandlingshem.

Vi har nu haft internet i över ett dygn, och det mesta är upp-packat.

Jag stressade sönder de sista dagarna, all stress kom på en gång och jag fick nog inte så mycket vettigt gjort egentligen, men allt var färdigt på morgonen då flytten skulle ske. Dock fick jag ca 3 minuters halvpanik när Erik tittade ut genom fönstret, såg lastbilen hans far körde, och konstaterade att hans mor uppenbarligen var med också. Men det var inget jag var nervös för egentligen, det var mest spännande.
Hans hjälpte till att bära lite tunga grejjer, och Eriks far hade med sig nån smidig vagngrej, + att hans mor bar grejjer, så det gick himla smidigt.
Resan gick väl också smidigt, men iom att det tog ca 6 timmar så tärde det en del på chaufförerna. Vi stannade i Motala och åt (på en riktig restaurang, kändes lite som "Hur gör djur?", menar hur gör man när man inte bara går fram till pizzabagaren och säger vilken pizza man vill ha?), och jag fick se Hammarsundet igen. Det kändes riktigt spännande att åka in i Växjö kommun, kände mig lite som ett barn på julafton. Vi stannade lite kort hos Eriks föräldrar, tog en kopp kaffe innan jag och Erik åkte i förväg till lägenheten. Höll fan på att springa från bilen till lägenheten, så nyfiken var jag... Men Eriks far hade redan varit där, och sagt att allt var fräscht och så, och att det var ny kyl och frys, och sådana saker. Och att det kanske var gröna tapeter i sovrummet, kanske blåa. Jag sörjde mitt gamla sovrum lite, det där jag äntligen fick ha mina grönrandiga tapeter i.
Trappuppgången var otroligt fin, vi bor fyra pers i den och jag bor på första våningen, en trappa upp liXoM. Runda fönster i trappen = Josefin säger w00t?! Jag är svag för runda fönster... Jag som inte trodde att jag kunde ha ett trevligare trapphus än mitt förra insåg att detta slår det förra med hästlängder, helt underbart är det.
Stirrade på det fina och fräscha golvet direkt när jag kom in i hallen, och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Sprang omkring med hakan nere vid knäna och sa saker som "Älsking, titta på golvet i köket!", "Eeeerik, titta på BALKONGEN!".
Den är stor, 66 kvm, vilket gör att det känns som en trea och man undrar vart det tredje rummet är.
Stor kyl och frys, splitternytt, fönstrena verkar vara rätt nya de med men åas så är huset byggt -91 så allt känns öht rätt fräscht.
Jag såg att tapeterna i sovrummet var randiga, men såg inte riktigt vilken färg det var då det var mörkt ute, men jag var tvungen att hålla mig för det var inte direkt läge att slänga upp en lampa då.
Lastbilen kom, vi hade fått med oss Eriks bror Martin som bärhjälp, så det gick så smidigt så. Förutom madrassen, som inte riktigt såg ut att få plats i trappuppgången först... Eriks far tyckte vi kunde ta upp den via balkongen, men med lite våld gick det ändå.
Till slut fick vi upp en lampa i sovrummet, och jag höll på att få dåndimpen (ja nån gång ska man använda det ordet) när jag såg att det inte bara var grönrandiga tapeter utan faktiskt ÄNNU snyggare än mina gamla! Alla som känner mig vet hur sjukt viktigt tapeter är för mig, speciellt i sovrummet där jag tycker att det verkligen måste vara en rogivande miljö och för mig är grönt rogivande.
Väggarna i badrummet är dock gräsliga, men jag tror det mest är för att jag är van vid vita väggar i badrummet. Eller jag vill iallafall tro det, även om de faktiskt är gräsliga på riktigt. Men det känns faktiskt inte som en sådan stor grej, det känns redan som att jag kommer vänja mig. Fönster i badrummet var det iaf, och det var en bra vattenblandare, vilket är viktigare än väggarna. Lite av grejjen med väggarna är också att det är ett stort kliv bort från det badrum jag planerat, det går bara inte att fixa med de väggarna.
På kvällen gav vi oss ut på jakt efter en pizzeria, för det finns faktiskt två sådana här. Vi hittade båda men bara den ena var öppen, och pizzan var helt ok. Standard.
Det kändes underbart att gå upp dagen efter, och få se lägenheten i dagsljus, t om i solljus. Vardagsrummet är underbart i solljus. Och balkongen är stoooor, skulle få plats med min dubbelsäng där, den är tre gånger större än min gamla balkong som ändå var av standardstorlek. Det är snedtak över, ett riktigt trätak, och vi märkte idag när det snöade att det inte snöade in något, så det kommer vara mysigt att sitta där när det regnar i sommar. Ingen insyn är det heller...

Nån dag senare var vi inne i Växjö och handlade på ÖB och City gross. City gross är stort. City gross har sjukt mycket grejjer. TRE gångar med bara chips t ex. Jag blev faktiskt överväldigad, det var större än det City gross jag varit på i Sthlm. Och de hade Ben & Jerrys! Tog Cookie dough, och japp, lika god som alla säger.

Vi har också upptäckt att Eriks gamla micro, diskmaskin (the love!) och dammsugare fungerar inte bara alldeles utmärkt utan också ser ut som nya, så där sparade vi massa pengar för det var saker vi hade tänkt köpa direkt.
Ny kaffebryggare och brödrost har vi köpt iaf, känns bra. Nån dag ska vi till IKEA och handla lite, får se om man för första gången på nåt år har ett köksbord att ställa i köket.

Jag har varit i kontakt med vårdcentralen, och blev mycket bra bemött. Får se hur läkaren är på onsdag.
Jag var inte säker på hur jag skulle reagera på en sådan liten håla som denna, men det finns inget jag saknar faktiskt. Allt finns ju inom kort gångavstånd vilket är en otrolig fördel om man jämför med Arboga t ex.
Jag trivs väldigt bra iallafall. Lite för bra kanske, och lägenheten är kanske lite för fin. Vi har ju siktat på Växjö, men ändå sagt att det finns ju inget som säger att man måste flytta dit. Och det blir tamefan svårt att överträffa den här lägenheten.

Aja, bilder kommer i bilddagboken sen när man fått ordning på allt.
Under de här dagarna har jag hört två personer i övre medelåldern använda ordet "krabba", så jag får vika mig och inse att det det faktiskt är ett riktigt ord. Jag har också lärt mig att "flåtig" faktiskt stavas så, och inte är dålig stavning för "flottig".
Man lär sig något nytt varje dag.