Mina empiriska studier visar att jag har ett fönster på en kvart på morgonen då jag kan vakna och gå upp utan att få dåligt samvete.
7.45 - 7.49
Är jag inte uppe innan 8 får jag verkligen hemskt dåligt samvete och vart det kommer ifrån kan man ju verkligen fråga sig, att sova länge har ju definitivt inte varit något problem för mig... jag som kunnat vända och vrida på dygnet hur jag velat och ibland masat mig upp enbart för att det börjat bli mörkt ute. På somrarna.
Jag tror det är lite det som gör att det bara känns fel att gå upp INNAN 8 också, det känns som att jag inte tar vara på sömntimmarna jag får.
Hur som helst så känns det helt vridet. För nu vaknar jag sällan just den tiden (jag har lagt av med det där alarmtramset eftersom jag bara sover ännu mer oroligt av det) vilket leder till att jag inleder de flesta dagarna med att ha riktigt dåligt samvete.
Jag hatar när man tänker så logiskt så det till slut blir helt snevridet och ALLT verkar logiskt.
Det är lite lustigt att så många strävar efter att vara onormala när jag gör allt jag kan för att vara normal >_<
Det här är ju liXoM bara en sak i mängden av alla de konstiga saker jag har för mig.

Men jag har en ny kudde nu iallafall, vilket gör att jag nog sover lite bättre. Jag vaknar definitivt bättre.
Innan fick jag plötsligt nåt ryck och insåg att de två jag hade gjorde att jag sov alldeles för högt med huvudet och att det ledde till att jag var fruktansvärt stel i hela kroppen på mornarna. Vart det kom ifrån vet jag inte, det kom bokstavligt talat över en natt. Så jag tog bort tjockisen eftersom den var rätt obekväm och använde en väldigt tunn kudde ett tag vilket funkade när jag sov på rygg.
Häromdagen skulle jag leta upp en ny kudde eftersom jag sover på sidan och ville ha en som var tjockare än några milimeter och det slutade så klart med att jag hittade en jäääättelen kudde som jag inte kunde släppa riktigt.
Ja, jag inser det dumma i att köpa en kudde för att ytskiktet är lent... men det var en win ändå, himla stor skillnad.

Och här ser ni varför jag inte ens orkar prova Twitter.
Jag har köpt en kudde och kan inte skriva det i en enda mening, jag måste såklart skriva en halv uppsats om det.
Haha.

Tog en promenad runt Trummen och det resulterade i ett rätt bra antal bilder på slottet från höger och vänster.
Det är himla fint däromkring.

Ja alltså, Whip it (riktigt sevärd av många anledningar, jag gillar den väldigt mycket) har en stor del i att jag fick upp ögonen för det hära eftersom jag som vanligt är lite efter, men efter att ha småkikat lite under några år så har jag äntligen satt mig in i det lite mer och det verkar verkligen så ballt. Både de gamla scriptade matcherna och de riktiga.
Jag tänker definitivt försöka gå på en match. Bout.

Jag förstår inte varför folk med personliga bloggar har sådana.
Jag förstår att folk som bloggar om produkter eller recenserar saker kan tycka att det är bra eftersom de bloggar för andra, men annars?
Om folk inte har möjlighet att blogga under en viss tid, vad finns det då för poäng att skriva inlägg i förväg? Inlägg i personliga bloggar känns lite som att de bör vara mer aktuella och just personliga, jag vill ju veta vad som händer i personens liv, inte läsa ett inlägg som skrivits bara för att det ska finnas ett inlägg just den dagen. En blogg blir ju inte bättre för att det är många inlägg. Kvalitet över kvantitet. (sen att jag kanske inte kör på något av det är väl en annan sak) Förlorar folk läsare för att det är lite glest mellan inläggen, eller att de är oregelbundna, så kan man väl kanske fråga sig hur intresserade läsarna var egentligen...
Vad jag menar med att blogga för andra är väl lite knepigt att förklara med. Det känns som att många börjar känna nån sorts förpliktelse att behaga sina läsare på ett sätt som jag inte förstår. Att bloggen blir mindre och mindre till för bloggaren och mer och mer för läsaren. För mig låter det bara jobbigt. Det låter som att det är tråkigt nära att man då känner mindre frihet när det gäller vad man ska skriva om. Att det kanske är lätt hänt att man inte riktigt kan skriva precis det man vill utan istället försöker gissa sig till vad folk vill läsa. Det känns som ett rätt stort gap mellan att på ett vettigt sätt ha läsarna i åtanke när man skriver ett inlägg och att tänka på vad läsarna vill läsa.
Men å andra sidan är jag ju en sådan som skriver när jag får nåt infall, eller när jag bara vill ordbajsa lite. Eller för att uppdatera folk om vad som hänt den senaste tiden. Eller när jag bara inte förstår något och skriver ner det för att kanske få ett annat perspektiv när jag ser det nedskrivet.
Äh.
Jag kom bara att tänka på det, när några bloggar jag följer dels har haft ett inlägg som bara inte riktigt passat in och personen sedan skrivit att det varit ett tidsinställt inlägg och när någon ska resa bort och har haft tidsinställda inlägg a la "De här skorna köpte jag förra veckan och jag tänkte skriva om hur mycket jag tycker om dem". LiXoM, tycker du om skorna så FÅR du skriva det på en gång, du behöver inte spara det för att använda i nödfall då du inte har möjlighet att blogga. Jag tycker om din blogg ändå.
Och en som hade så dåligt samvete för att hon inte hade kommit på något bra att skriva om den senaste tiden, trots att det är en sådan blogg som mest skildrar hennes vardag och renovering av hennes hus. Då hade hon istället låtit bli att skriva något alls för att hon var rädd att ingen skulle vilja läsa. Jag kan inte låta bli att undra varför folk bloggar öht då. Det måste ju vara skitjobbigt att känna att man måste prestera på det viset.