Kom hem i söndags, men har inte orkat göra så mycket alls.
Vistelsen i Gbg var underbar. Ylva är en av de få personer i vars sällskap jag kan prata helt utan att tänka innan, det blir ofta jättetokigt och ingen förstår vad jag menar, men det gör liXoM inget.
Vi drack några glas vin och öl på fredagen, vilket slutade i zumba (imagine tre salongsberusade tjejer stå på rad  en halvmeter framför en 52" tv, och ingen kan stegen), youtubeklipp, gömma tomten, inse att klockan är fem och att det faktiskt är helt ok att vara trött, och att sen vara bakis hela lördagen.
Att Ylva bor tillsammans med Jezz är en bonus, det känns som att vi tre kan sitta och diskutera saker hur länge som helst, oavsett om vi är överens eller inte. Ingen har rätt eller fel, alla bara tycker, och man lär sig väldigt mycket genom att diskutera på det viset.  
Jag tänkte träffa några till men det blev bara inte av. Men det blir fler tillfällen, jag tycker ändå att det var fullkomligt perfekt att bara hänga hos dem den helgen. De har fyra söta katter också, som jag dessvärre reagerade rätt kraftigt på vilket ledde till att jag fick knapra allergitabletter och kortison. Och det gjorde att jag var rätt seg. Sen kan ju inte jag hålla mig från att gosa med dem heller, speciellt inte när de är sådana som står och tittar på en i stil med "Men varför klappar du inte på mig, tycker du inte om mig?" och ser sårade ut. Inte för att jag sitter och vrålgosar med dem, men två gånger kunde jag inte hålla mig.
Man har verkligen aldrig tråkigt när det finns fyra katter, de var jättefåniga, jätteroliga och jättesöta.
Ylva och Jezz demonstrerade också en imponerande simultanförmåga genom att sitta och sticka strumpor samtidigt som vi tittade på tv och pratade.

Igår grillade vi spätta.
Spätta, skivad potatis, tomat, citron, dill + massa grädde och en stor klick smör, sen får det stå i folieförpackningar på grillen ett tag. Helt... obeskrivligt gott.

Fan det här var ju inga problem, att vänta tills det går att köpa en sista minuten-biljett. Det fixar sig. Jag kommer ha koll. Fan vad jag har blivit bättre på sånt här, yay för mig! I'm the king of the woooorld!
...
Gick in på SJ imorse när jag steg upp, fick panik för det såg inte ut att finnas några biljetter ALLS, och undrade hur fan jag hade tänkt för söndagen, då lär det ju knappast finnas några sådana. Sen pustade jag ut, för plötsligt så fanns det, men sen helt plötsligt så fanns det inte alls de avgångarna jag ville ha till, och jag kände inte heller för att göra tre (3) byten.
(risken finns alltså att jag skulle komma fram som ett nervvrak eftersom jag hatar att åka tåg och inte vill göra det värre än det är)
Sen dök det upp (mitt knasande med SJ Prio-inloggningen gjorde väl sitt...), men inte de tidigare 50% rabatt på 1-klass, men jag tyckte ändå att det var helt ok priser på 2-klass, så jag fixade och betalade. Surt att inte få platsreservering bara, jag hatar att åka tåg själv så det hade varit skönt att ha det. Meen, när jag skulle kolla så allt blivit rätt, så fanns de dära 1-klassbiljetterna såklart...
Jag blev arg på både mig själv och SJ, så jag ringde till kundtjänst, som sa att de kunde göra ett undantag och betala tillbaks pengarna så jag kunde boka nya biljetter. Jag blev positivt överaskad.
Så nu har jag förstaklassbiljetter tur och retur på just de avgångarna jag ville ha, med sittplats, för 100:- mindre än andraklassbiljetterna utan sittplats.
Det dära SJ Prio-kortet är sjukt bra att ha trots att jag så sällan åker tåg.
Hoppas det funkar smidigt att resa biljettlöst nu också, uppenbarligen funkade kortet som biljett, typ.
Och jag skiter faktiskt i att jag inte pallade att vänta tills det gick att köpa sista minuten-biljetter, det hade varit en annan sak om det var någon annan veckodag, men nu vill jag bara inte riskera att missa de biljetterna, och med hela rabattgrejjen har jag inte dåligt samvete.
Ännu smidigare känns det nu när jag såg att pengarna redan återbetalats, hon sa att det ju kunde dröja tre till fyra dagar.

Yays, jag längtar tills imorrn!

Det förrförra inlägget verkade försvinna. Så jag upprepar lite av det:
Jag har färgat (intensivtonat) håret, och färgen blev JÄMN. T om på de två extrema problemområdena fastnade den.
Och nyss häntade jag min nya hårinpackning från Osmo och använde den, och förutom att den doftar ljuvligt av kokos så verkar den vara jättebra för mitt hår. Topparna började kännas lite väl mycket som fnöske, men den här ska tydligen hjälpa riktigt bra mot sånt.

På torsdag förhoppningsvist åker jag till Gbg. Eftersom jag har aktivitetsersättning åker jag som pensionär, det dumma är bara att pensionärsbiljetter finns bara i sista minuten-variant. Undrar hur de tänker där, att det är typiskt pensionärer (oavsett ålderspensionärer eller sådana som är sjukskrivna) att vara spontana och flexibla sådär? Men det är mer än halva priset om man jämför med vanliga biljetter, så det får bli en sån. Det stör mig faktiskt knappt.
Ska bli så sjuuu-uuukt skönt att träffa Ylva igen, om jag tål kissarna bra så kommer det kännas extra lyxigt att ha henne såpass nära nu.

Hade väldigt svårt att somna igår, ty grannen i huset bredvid tyckte att det var en bra idé att spela dunkadunka för hela kvarteret. Gärna med en massa skrik och stoj till det. Och javisst, det var en lördag, det är fotboll på gång, men vid kl 1.30 kanske det är dags att skruva ner ljudet lite kanske? Får iofs skylla mig själv lite ändå, orkade inte gå över och säga till, tänkte skriva en neutral lapp och sätta i trappen idag istället och påpeka att de kanske ska ta några steg bort från huset för att höra hur väl ljudet faktiskt färdas, för det tror jag inte att de vet om.
Aja, gick upp "imorse", såg att Erik satt på balkongen, gick och gjorde kaffe och kollade samtidigt på termometern, nästan 43 jävla grader i solen! Helt sinnes.
Jag orkade sitta i vardagsrummet nästan en timme, sen drog jag mig tillbaks till det svala sovrummet istället.
Orken ligger inte direkt på max när det är såhär varmt.
Ville nästan stanna kvar i affären när vi hade handlat för att det var så svalt och skönt.

Ikväll skulle det varit nån stor fotbollsfest, men den blev inställd, och jag kände inte att jag hade så mycket att tillföra i ett mindre sällskap eftersom jag inte är så himla intresserad av fotboll, så jag skippade det.
Nu känns det som ett bra val, trött som ett as.
På bra humör, men trött.
Inte lika trött som jag varit dock, när jag efter att ha varit vaken i två timmar var totalt utmattad och bara låg i sängen utan knappt orka lyfta huvudet insåg jag att jag åt för dåligt, att min kropp inte pallade av det i värmen. Det pågick i två veckor nästan och fick mig på vråldåligt humör också eftersom jag inte orkade nåt, men nu har jag fått i mig mat så jag borde stå mig till jul känns det som.

Igår kom Emma med sin Erik.
Vi gick lite på stan, fikade, åkte till systemet, förundrades över hur många rondeller det var på vägen tillbaks, och gick sen upp på bergshällen bakom huset där det var precis lika mysigt som det såg ut nedifrån.
Jag har inte spelat Tage på ÅR så det var helt underbart att köra några små omgångar bara för nostalgins skull. Det blir dock lite för varmt där så vi begav oss ner till boulebanan som finns utanför huset, pensionärerna som hade spelat där innan hade gett sig vidare.... Och inte för att vara sån, men jag vann faktiskt alla omgångar.
Helt underbart att bara sitta där på bänken och dricka lite öl.
Sen blev det inomhuschillande, tärningsspel och fotbollstittande.

I needed this. Det kändes som att det var JAG som var på semester. Fick mig lite att inse hur stort behov av att kunna vara social jag egentligen har just nu, och jag kände för att smyga in i skuffen nu när de åkte iväg igen. Jag trodde faktiskt inte att jag kunde slappna av och må så annorlunda bara av att vara social eftersom jag inte haft det behovet förut, men jag antar att det blev extra tydligt nu när jag inte umgåtts med vänner på länge.
Jag mådde väldigt bra av detta och var det oerhört kul att träffa Emma igen och få träffa hennes Erik. Så jag tänker inte låta det gå lika länge till nästa gång.

I förrgår mådde jag verkligen inge bra fysiskt, och kände av det lite igår med så jag ringde för att avboka tandläkartiden jag hade idag. Men han ville inte avboka den, han ville att jag skulle vänta tills morgonen för att se hur jag kände mig.
Said and done, kände att jag hade för mycket att göra ändå idag och var så himla slut i kroppen så det var jobbigt både för kropp och sinne att ens slå siffrorna till kliniken. En sköterska svarade, och sa att de skulle debitera mig 600:- eftersom jag ringde och avbokade så sent. Jag påpekade att jag faktiskt ringde dagen innan, men eftersom det uppenbarligen var efter kontorstid så räknas det inte, tandläkaren trodde att det var en kollega som ringde så det var därför han svarade. Ffs, svarar han på telefonen på kontoret och pratar med en patient sådär så måste det väl "räknas"?!
Det var bara att slänga på sig kläderna och borsta tänderna och springa ut. Missade bussen jag hade tänkt åka med, och nästa åkte naturligtvist inte till just den hållplatsen jag skulle tid, så jag gick vilse... Eller sort of iaf, jag hade antagligen koll på åt vilket håll jag skulle för att komma till gatan som ledde till den gatan, men tänkte att det var bäst att fråga eftersom jag hade tidspress.
Skitskumt att gå in i en villa för att komma till tandläkaren, jag har aldrig varit hos en privattanläkare förut.
Sköterskan var jättetrevlig, var ändå där 15 innan min tid men hon tog in mig och gick igenom lite grejjer eftersom hon visste att jag var tandläkarrädd. Hon var en bra sköterska, som frågar hur man vill att de gör, och som förklarar allt, och hela tiden försäkrar sig om att allt går bra.
Sen kom Rövhålet in, och han var ja, som sagt en jävla idiot. Det var knappt någon kommunikation mellan oss, sköterskan fick gå in med lite information om mig då och då.
Jag varnade honom att det antagligen skulle se katastrofalt ut, och döm av min förvåning när det inte alls gjorde det. Inget hål alls, inte mer tandsten än vanligt folk. Trodde det skulle se ut som ett bombnedslag ärligt talat, jag vet att jag har mitt problemområde och just det påpekade han men sa att det bara var vanligt tandsten som skulle skrapas bort.
"Sweet" tänkte jag och ville hoppa upp ur den jävla stolen, betala och gå därifrån, men icke. Jag fick ligga kvar där, under lampan, med dregelhakklappen och brickan med alla läskiga verktyg framför mig, medan han malde på om hur viktigt det är att man avbokar tider om man inte kan komma, och att man gör det av rätt anledning. Och att man minsann inte fick något gratis i livet, alla hade vi något vi tyckte var jobbigt och jag tyckte att just tandläkaren var jobbigt. And so on...
Seriöst. Pratar man med en tandläkarrädd patient i den situationen?
Så jävla nedlåtande och arrogant var han också... Talade till mig som om jag vore förståndshandikappad.
Fick en ny tid för den lilla behandlingen sen, men jag måste kolla upp om jag måste göra om undersökningen om jag ska till en annan tandläkare, för jag vill tamefan inte tillbaks till honom. Iofs så kostar undersökningen bara 150:-, så det är nog värt det...

Sen skulle jag tröstäta cheeseburgare från McD på väg hem, men de jävlarna hade inte börjat med det än utan det var frukostmeny. Jag trodde att de alltid hade ett gäng cheeseburgare redo...
Missade bussen med några minuter och hade 25 min tills nästa, så jag köpte en köttbullemacka.
När bussen väl kom skulle jag visa upp biljetten för chauffören. Han stirrade rakt fram och efter att jag viftat med den några sekunder tittade han inte ens på den utan vände på huvudet och nickade bak mot bussen och sa "Get in".
Goddag på dig med ditt jävla rövhål, jag kan inte hjälpa att du kör en varm bussjävel, det är inte så att min dag heller startade med att söta småfåglar flög in med mina kläder och hjälpte mig att borsta håret.

Nu är Emma på väg hit iaf. Det är bra. Tur att hon inte hinner läsa det här för jag tänkte kedja fast henne så hon inte får åka härifrån sen.

Ida var nyss över med bilderna :)

Härligt värre.

Brummade på rätt bra ändå.



Jo det var faktiskt 6 meter långt...



Här gick vi iland och åt.



Eller ja, vi åt i båten...



6 pers, två lååååånga metspön, och fler kastspön än vad jag minns nu. Det var lite att hålla reda på.

Vi var ute på sjön i flera timmar igår med familjen Nilsson, fifan, det kommer verkligen som en överaskning att jag gillar det så himla mycket. Speciellt med tanke på att jag tycker att så mycket vatten är lite läskigt, och att jag tycker att det är läskigt att åka båt. Vi har bara varit ute två gånger (och första gången var ju en RIKTIG långtur), och innan vi har åkt har jag tyckt att det varit jobbigt, man ska klä sig så det inte blir för varmt, och man tänker att solen kommer ligga på och man kommer att avlida, man är fast i en båt i flera timmar (just det var väldigt oroande, att inte kunna kliva av när man vill), det är jobbigt att få iväg båten (även om just jag bara glider med, alla andra gör jobbet), men när man väl är där ute... så är det helt underbart. Bara... underbart.
Men visst, när pappa Nilsson gasar på ordentligt och båten flyger fram så händer det ibland att hjärtat närmar sig halsgropen...
Hela familjen var med den här gången, och det var kastspön och metspön till höger och vänster. Det tog faktiskt ett bra tag att ens komma iväg för det var väldigt kul att bara stå på bryggan och kasta. Det tog ett tag men sen fick man in snitsen igen. Faktiskt, så tyckte jag att det så jävla kul så jag inte ens tänkte på värmen (jag överdriver inte när jag säger att det var 39 grader i solen redan kl 9 på morgonen, och nästan vindstilla), så när de andra gick och satte sig i skuggan medan de gjorde i ordning båten stod jag där och kastade. Jag brukade kasta när jag var liten, jag tyckte det var så kul så jag brukade stå på gräsmattan med ett sånt där övningsdrag (en gummigrej) när vi inte var på sjön.
Vi åkte runt lite, stannade och fiskade lite, och gick iland på en bergshäll och åt mat. Eller ja, några av oss gick i land och åt sedan i båten. Det var kryp över allt, jag tycker inte om kryp... I'm a whimp.
Det kändes inte så himla bra att vara kritvit och sen tillbringa flera timmar under gassande sol mitt på dagen, men jag brände mig faktiskt inte alls.
Jag fiskade med ett metspö som var 6 meter långt. Det... kändes konstigt, när man stod med spöt bredvid sig. Det finns bild på det, fast hela spöt fick ju inte plats på bild... Bilder kommer sen, har dem inte nu.
Slutade med att jag fick en fisk iaf, och tappade två. Jag metade mest när vi väl var ute, känner mig inte riktigt bekväm med att beväpna mig med ett kastspö i en båt med fem andra pers. Och jag gillar att meta, att bara sitta och titta på flötet, känna hur det drar till och se det försvinna under vattenytan.
Eriks far var så snäll och satte på maskar åt mig och Ida hela tiden... jag hade tänkt ta kastspö just pga, men det var inga problem hade han sagt, det skulle han fixa. Stackarn fick knappt nån tid att fiska själv, fisk efter fisk drogs upp och det var såklart han som fick ta loss alla, linor trasslades in i varandra, bottennapp, krångel med ankaret. Men han är den som styr upp allt.
Vi var ute i ca fyra timmar iaf, tiden går så himla fort. 

När vi hade kommit hem och duschat och låg och vilade var det nån snubbe utanför som stod och vrålade något med "jävla fitta", men även om det här ÄR ett lugt område och man knappt hör folk som skriker så tänkte man väl inte på det. Förräns några minuter senare när han började skrika om att han skulle knivhugga någon. Då kände man att det kanske kunde vara något allvarligt så det var ju bara att gå upp och titta efter. Visade sig att det var en snubbe som var rasande och stod och skrek på en tjej, som i sin tur skrek lika högt tillbaks. Jag är inte den som lägger mig i sådär, jag är mest sjukligt nyfiken, men det kändes bara som att det inte såg bra ut. Det kändes som att om det blev för allvarligt så skulle det kunna bli FÖR allvarligt. Dock visste jag inte vad man skulle säga om man ringde polisen, "Hej, det står två här ute och bråkar"... Man hörde inte vad de sa heller, vi såg dem knappt eftersom det stora trädet skymde dem. Jag stod där och försökte se vad som hände iaf, och analysera allt, och få en skymt av hans registreringsplåt bara ifall att. Om han skulle åka därifrån och polisen skulle vilja veta. Jag är nog lite skadad... Men efter ett tag tog han några steg emot henne och hon backade och började springa iväg med killen tätt efter, och ungefär där går min gräns. Att två pers står och skriker är inte skäl nog för mig att lägga mig i, men om man ser att det verkar bli fysiskt så är jag hellre safe än sorry och gör något. Så Erik ringde polisen och det visade sig att de redan fått in flera samtal och att bilar var på väg. En eller två kom rätt fort, sen vet jag inte riktigt vad som hände. Idag läste jag att det var en annan kille inblandad och att den första greps för misshandel, så det var väl nåt svartsjukedrama.
Det var iaf väldigt skönt att se att folk i det här området inte är rädda att ringa polisen, och att de faktiskt kommer snabbt.
Jag vet att det låter väldigt Svensson att inte vilja lägga sig i, men jag är sån. Det betyder inte att jag inte bryr mig eller håller ett öga om något sånt här händer, men jag vill inte lägga mig i, och vill inte att folk lägger sig i mina affärer. Däremot, hade det inte varit folk ute så hade jag nog gått och ställt mig en bit ifrån så att hon såg mig åtminstone, lite ansvar känner man ju.
Sen är jag faktiskt som sagt helt sjukligt nyfiken när det gäller sånt här... Men av, jag vet inte, nån sorts respekt eller nåt, så kändes det inte som att jag kunde gå ner och bara ställa mig och titta på.
Jag vet inte om jag kan säga att sånt är spännande. För det låter ju nästan hemskt att säga. Aja, jag nöjde mig iaf med att stå på balkongen och rapportera till Erik.
"Wöpp, nu går de iväg med en tredje person här, han måste stått bakom knuten!"
"Det är minst tre poliser, alltså måste det ju vara minst två bilar eftersom jag nog aldrig sett poliser åka tre i samma bil"

Jag inser det komiska i att börja grina när man sitter på toaletten och hör vilken låt grannen under spelar.
Det var en sån där låt som bara hör ihop med en annan sak, jag kan inte lyssna på den utan att tänka på det.
Jag har fyra sådana låtar, som hör ihop med den här saken, och det roliga är att det är inte ens band jag gillar. Freedom Call t ex är inte något jag brukar lyssna på frivilligt.
Jag hatar de låtarna. Hatkärlek.