Jag fick ju lite panik när vi insåg att Eriks far inte var ledig den dagen vi ville åka till IKEA (och han har ju tillgång till en jättesmidig lastbil som räddat mina två senaste flyttar) och köpa lite småprylar som soffa, säng och ett halvt bohag, men han kanske kunde ta ledigt sa han.
Det kändes ju inte riktigt bra, jag ogillar överhuvudtaget när folk gör mig stora tjänster och jag hatar när de måste anstränga sig på det viset som t ex ta ledigt från jobbet.
Så jag började titta runt efter en på Blocket igen, jag ville ju ha en Ektorp för den fyller alla mina behov.
Man ska kunna riktigt kasta sig i den utan att studsa upp för att den är för hård, man ska riktigt sjunka ner på ett gött sätt när man sätter sig i den, det ska vara jättemjuka ryggkuddar och höga sådana så man kan vila nacken mot dem, och det viktigaste; man ska kunna ligga i timtals och titta på TV och gärna somna gött i den. Sen gör det ju faktiskt inget att den ser bra ut också och den här kan göra det om man har klädseln som går ner till golvet.
Jag hittade en här i stan, kollade upp släp (hur man än vände och vred på det skulle ju Erik ändå behöva köra men iallafall inte ända till Kalmar), mailade och frågade om den fanns kvar.
Tjejen svarade nån timme senare och var jätteglad att någon ville köpa den för att hon skulle flytta 28:e (dvs idag) och sa att de kunde komma och lämna den på morgonen!
Så de var nyss här. Egentligen var det menat att hennes sambo och lillebror skulle bära upp den till lägenheten t om, men det tyckte jag faktiskt var lite mycket med tanke på att de skulle flytta in hela sin lägenhet i släpet och köra direkt till Linköping sen.
Så Erik och hennes karl bar in den i hissen och sen trodde jag att vi skulle få in den i lägenheten lika lätt, för den var ju inte tung.
Tjofaderittan.
Jag tänkte ju att lederna är ok, alltså är det np, men vad jag inte tänkte på är att jag har sååå mycket kortare armar än Erik. Han greppade ju tag om den lika lätt som en kaffekopp (och trots att han aldrig skulle erkänna det så är han stark som en oxe), men jag nådde verkligen inte... Så det blev halvt släpandes, och lite lyftandes från min sida.

Ja iallafall...
Det faktum att tjejen som sålde den faktiskt körde hit med den och hennes sambo gladeligen (aja... han kanske iofs inte hade så mycket val, haha...) hjälpte till och bar in den, gjorde mig så glad och full av tacksamhet att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen.
Och det är jag i ett nötskal, gör någon mig ens en liten tjänst så blir jag så oerhört tacksam, helt oproportionerligt.
När jag har pratat om flytten in i nya lägenheten har flera vänner inte ens frågat om jag behöver hjälp, utan undrat när vi kommer och sagt saker i stil med att de är upptagna med saker fram till en viss tidpunkt men att de kan komma direkt efter. Utan att jag frågat. En del har sagt att de tyvärr inte har dragkrok på bilen men att de kan hjälpa till ändå.
Och en annan (som jag ville synka inflyttningsfesten med eftersom hon bara är i Sthlm vissa helger) sa att hon tyvärr inte var i stan den helgen och jag sa ju att det var ju np, själva festen var ju inte på inflyttningshelgen. Fick till svar att "jo det förstår jag. Hade tänkt hjälpa till med flytten dock :)"
Liksom ååh...
Jag vill bara ge alla mina vänner guld och gröna skogar. För de finns alltid där, utan att jag ens frågar.
Och en annan som åker genom hela stan för att hämta ut nycklarna, och tycker att det är självklart att hon kan göra det... Jag var lite mållös där och sa att jag inte visste hur jag skulle tacka henne, men hon sa bara att äsch, bara hon slipper flytta lik så gör hon nog allt. Fast ärligt talat tror jag faktiskt att hon nog skulle hjälpa mig med det också ;D
Som sagt, när folk gör mig små tjänster (ja inte att flytta lik då, något sådant blir nog aldrig aktuellt...) blir jag så tacksam så jag inte vet vart jag ska ta vägen.
När folk gör sådana här saker kan jag inte riktigt förklara hur jag känner.
Och eftersom jag tycker att det är jätteviktigt att verkligen visa hur tacksam man är och hur mycket man uppskattar det så uppstår det problem ibland när jag inte kan komma på något tillräckligt.
Jag vet att ett "tack" oftast är tillräckligt, men jag viiiill ju viiiiisa också. Ibland är det nästan på den nivån att jag lätt skulle ge en njure som gentjänst.
Det lustiga är att folk oftast blir förvånade när de får en tacksamhetsgåva.

Nu återstår bara att se om personen jag frågat här kan hjälpa till och bära lite, jag håller tummarna.

Edit: "Klart man ställer upp :)"
Inte så klart man ställer upp en lördagmorgon, så ja, jag svämmar ju över av tacksamhet igen...
Jag börjar nästan tro att jag lider av sjuklig tacksamhet...

Igår fick jag papper om att jag har i stort sett hela hyran betald nästa år.
Det kändes rätt jävla underbart. För att uttrycka det milt.
Visserligen var det rätt "klart" att jag skulle få det (eftersom jag har aktivitetsersättning, och min handläggare sa att att jag skulle få det högsta möjliga beloppet på bostadstillägget) men den där tiden från det att man skickar in ansökan till det att brevet kommer hem är tamefan inte skoj nånstans.

Det mesta av det andra har också ordnat sig. Som det brukar. Visst känns det som att jag är ca 5k kort men det är ingenting som inte går att överleva.

Hehe... mina vänner minns kanske min dust med Tele2 när jag bodde i Arboga senaste omgången. Jag var rätt nära olaga hot då (nej det var jag inte alls, men så arg var jag) eftersom de strulade något så fruktansvärt och det slutade med att jag fick inkasso efter mig för att Tele2 skickade dubbla räkningar varav en omgång till fel adress och samtidigt räknade med att jag skulle haft koll på det. Det slutade ju med att jag fick rätt iallafall, men nu är jag faktiskt lite orolig igen. Så den här gången ska jag se till att ha stenhård koll. De får faktiskt skylla sig själva när de själva säger att jag måste be om allt på papper, efter det så ansågs jag vara väldigt jobbig så fort det hände något och jag faktiskt bad om att få det skriftligt. Jag tröttnade på att det var Olle på kundtjänst som svarade och sa att han minsann inte kunde se något i anteckningarna att Lisa hade sagt att jag skulle få en gratismånad som kompensation eller att Pelle sagt att de skulle kolla upp hastighetsproblemen och kundens ord väger ju lika mycket som luft i de situationerna.
Det var inte det lättaste att beställa bredband hos dem nu igen dock, det tog nästan dubbelt så lång tid som jag tycker att det borde tagit pga att han tyckte att jag skulle ha hemtelefon, fler tvkanaler och gärna börja använda dem som mobiloperatör. Och allra helst såklart köpa en ny mobil.
LiXoM jag vill inte ha fler tvkanaler när det för det mesta ändå bara går bajs på dem, jag ringer ca 5 samtal per månad till myndigheter och sånt eftersom jag inte tycker om att prata i telefon (det känns som att den största användningen jag skulle ha av en hemtelefon skulle vara att ringa till min mobil för att jag tappat bort den hemma), nu för tiden använder jag hellre internet för att ta kontakt med vänner än att skicka sms ändå, och jag vill inte köpa en mobiltelefon jag inte riktigt vill ha (ring mig när ni skapar en telefon med en kamera som faktiskt kan ersätta en kompaktkamera, med en bra musikspelare och en batteritid som är längre än några timmar för jag lever fortfarande kvar i början av 2000-talet när man bara behövde ladda batteriet var tredje dag) bara för att köpa en.
Jag hoppas han verkligen bjussar på fraktavgiften nu med men det vågar jag inte riktigt tro.
Känns inte så bra heller att man nästan fräst åt personen man beställer bredband av (bra början, "... välkommen tillbaks... du som faktiskt är kunden som alltid har rätt..." tänker de säkert nu) för att han tjatat om massa andra tjänster, men jag tröttnade och sa att jag ringde för att beställa bredband och inget annat. Några gånger. Han pratade på ett rätt jobbigt sätt med en massa "Okok!" så jag ville bara ha det överstökat.
Lite grand får jag väl kanske skylla mig själv också, jag är nog ett rätt tacksamt offer när det gäller att försöka pracka på en massa saker man inte vill ha eftersom jag oftast är rätt förvirrad när jag ringer. Det spelar sällan någon roll att jag skriver ner allt jag undrar över och förbereder mig innan jag ringer, när de svarar blir det oftast tomt i huvudet och det låter något i stil med "Hej, öh... eh... jag vill ha internet. Tack.".

Men, de var det bästa alternativet, annars hade jag fått ta BBB med 18 månaders bindningstid istället för Tele2s 12 månader och vem fan bor mer än ett år på ett och samma ställe...

Jag hade en jätteunderlig känsla i några timmar efter att jag gått upp, jag kunde inte sätta fingret på den vilket gjorde mig väldigt rastlös. Sådär rastlös så jag började fixa med disken och vika tvätt och kaffet var godare än vanligt.
Sen kom jag på vad det var, och det är helt enkelt så att jag mår oförskämt bra.
Man kan vakna på fel sida och på rätt sida, uppenbarligen vaknade jag på en mycket bättre sida än så.
Mycket har nog att göra med att en hel del grejjer fixade sig igår (läs: JAG fixade dem, sådana grejjer jag skjutit upp för länge och som till slut tog över större delen av mina tankar) och att jag sovit mycket bättre än vanligt.
Och kanske att jag hittade en kaffefilterhållare med sugproppar.

Igår tränade jag men i slutet av passet såg jag att jag hade mycket tyngre vikter än vanligt, vilket idag resulterar i att min kropp säkert mår jättebra men att det gör ont när jag rör på armarna. Vilket är lite retligt med tanke på att jag har tvätttid om tio minuter.
Lederna känns också rätt pajja, men det känns lite lättare att hantera när man känner sig lättsam och inte har lika mycket att tänka på.

Igår ringde min läkarsekreterare (eller ja... min läkares sekreterare?) och sade att de hade skickat en remiss. Men att den hade kommit tillbaks och att hon inte visste hur hon skulle göra, inte läkaren heller.
Nehej. RTFM?
"Så jag tänkte, du kanske kan ringa dit?"
Ringa vart? "Dit"? Posten? Mediamarket?
"Har du nån adress?"
Nej, jag kommer bo i en luftballong och förflytta mig varje dag.
"Jag vet ju inte vilken vårdcentral du kommer tillhöra."
Attans, för vårdcentralen har ju verkligen såå mycket med det här att göra.
Jag undrade vart jag skulle ringa, men det visste hon inte. Jag vet inte om hon trodde att jag satt inne på grym insiderinformation eller hade sjukvårdens gula sidorna hemma, men jag har verkligen ingen aning om vart jag ska börja ens.
Jag förstår inte riktigt varför hon tror att det skulle vara lättare för mig att hitta rätt adress.
Ibland (...ofta) tror jag att det är jag som är stendum, att det är jag som missar något, men det har visat sig om och om igen att det är de som är dumma.
Men liXoM... ska något göras ordentligt så får man tamefan göra det själv. Ibland tror jag på fullaste allvar att det skulle vara lättare att själv bli läkare (att man inte får skriva ut recept till sig själv kan man ju komma omkring) för så mycket kompetens behöver man ju uppenbarligen inte. Undrar om det finns en läkarkurs på NTI. En sommarkurs eller nåt låter lagom.

Det lustiga är att jag inte ens är upprörd. Visst var det lite irriterande när hon ringde men jag lade det rätt snabbt i min mentala hög över saker som jag ska göra "sen".

Skrev jag om när min arbetsterapeut frågade om jag hade övervägt att bli boendestödjare? Bl a för att hon tyckte att det hade sån koll på allt, inte var rädd för att säga emot, och för att det var sån himla ordning och reda på mig?
1. ... där har vi ju en stor del av problemet, vården och kommunen headhuntar uppenbarligen idioter
2. bara för att jag kan (för att jag HAR koll på mycket, osv) betyder inte det att jag orkar.

För många år sen (hur många vet jag inte, det var under vanillatiden i WoW) var jag med i ett hardcoreguild, och det var dags för BWL, där första bossen var Razorgore. Eftersom jag spelade hunter så hade jag en mycket viktig roll, ty jag och mina hunterpolare skulle kita runt Razorgores polare så de andra kunde banka på honom i fred. Så jag tittade på en del videos på andra för att lära mig lite mer. Jösses vad man faktiskt satt och pluggade sånt. Den mest rekommenderade var Gosus, och där fanns det en viss låt som genast satte sig i skallen på mig. Till slut kunde jag inte koncentrera mig på taktiken jag skulle lära mig, så jag noterade vem som hade gjort videon och haffade personen ingame och frågade vad i helvete det var för låt.
Det var Banana Incs "Monkey island".
Jag som inte hade lyssnat på sådan musik sen jag hade min lilla tranceperiod i högstadiet lyssnade nästan sönder den, men sen glömde jag bort den och tänkte inte på den förrän igår, av någon outgrundlig anledning.
Nu är det kört igen.
Nu vet jag inte riktigt exakt vad som klassas som hard trance, men det är iallafall en av de få musikstilar som gör att jag blir helt uppslukad. Normalt sett så gillar jag inte riktigt musik med mycket bas, men den här älskar jag. Efter att tag känns det som att hjärtrytmen synkas med basen och jag kan inte riktigt sluta lyssna.
Just "Monkey island" har lite väl... jag vet inte, melodin är väl kanske inte riktigt min smak, men jag gillar den ändå.
Det bör erkännas att jag har lite svårt att sitta stilla just nu.



Och två till som jag lyssnar väldigt mycket på just nu: