Tokholm.
Var dit en sväng mest för att gå på Within Temptation, och det slutade med att jag hade det ännu roligare.
Vi bokade biljetterna för ett år sen men de sköt upp datumet eftersom sångerskan blev med barn, och sådär lagom till konserten hann jag inse att jag knappt gillar deras senaste album. Jag gillar inte stilen de glidit in i. Men det var rätt bra ändå, Sharon den Adel är en riktigt bra sångerska och deras framträdanden brukar vara bra, och dessutom spelade de en del gamla låtar och avslutade med Ice queen. Eller ja, de körde en bonuslåt med, men så länge stannade vi inte.
Innan det satt vi på en pub som nästan luktade bajs och nästan låg bredvid Dovas. Oh teh memories! Öl för 30:-!
Dagen efter blev det full fart redan på morgonen, och på eftermiddagen på tåget från Märsta insåg vi att vi verkligen inte skulle hinna hem och duscha och äta innan det var dags för puben, så det blev en raggardusch på centralen. Vilket antagligen inte hjälpte ett dugg, men vi var åtminstone två som kände oss som vi kände.
Sen landade vi på Southside.
En tjej skulle tydligen komma, och innan det sa kompisen att vi kanske skulle kunna uppföra oss. Och tanken var ju fin, tror det började rätt bra, men sen kom ju fyllehistorierna fram, i stil med "Jag hade ont en vecka efter att du hade slagit mig på käften!". Vilket kanske låter lite illa, men det mesta sånt som hänt har skett med bra intentioner och kärlek. Och förvarning.
Nästan alla var där, folk jag inte hade träffat på flera år, och jag blev alldeles varm faktiskt.
Det pratades gamla minnen, från tiden när vi hängde på Tre Backar, och det var så många år sen att ingen ens hade koll på hur många det var.
Vi åkte hem rätt tidigt, fast gick och lade oss rätt sent, och dagen efter färgades det hår och ögonbryn (orange, och inte på mig) och sent på eftermiddagen åkte jag hemåt. Men var inte hemma förrän 22.30.
SJ i ett nötskal: "Det här tåget är nu försenat med 10 minuter, men ni som ska åka vidare till Växjö behöver inte oroa er, ni hinner för det tåget är försenat med 40 minuter!". Så jag satt fast i Alvesta (...) ett tag, i kylan och dimman.
Så, jag har iallafall har det oerhört trevligt. Mycket catching up, viktiga papper att skriva på, möhippa att planera, något lite mer avancerat än kvantfysik att diskutera på krogen (nåja... så mycket diskuterande blev det väl inte från min sida, men det var ändå rätt kul att lyssna på), ont i kinderna av skratt, och sådär.
Och otroligt mycket åkande... Det var väldigt bra av mig att köpa ett 72-timmars-kort, annars hade jag faktiskt åkt upp mer än TVÅ remsor.
"Kan de inte bara låta en äkta hårdrockare få vara i fred i diket?!"
"Vi skrattar inte MED dig om du tror det."
"Man vet att man har en riktig kompis när man säger att man vill slå en flaska i huvudet på nån och får "Gör't." till svar"
Något jag lagt märke till
T ex är jag faktiskt inte en genomusel människa för att jag sov en halvtimme längre och därmed gick upp kl 8.30. Det är inte nackskott på det liXoM.
Och världen går inte under för att jag inte loggar in på ett spel och fixar lite prylar. Det är ingen vits att ha dåligt samvete för att jag inte orkar göra något jag inte alls behöver göra.
Annars så brukar småsaker sätta sig i tankarna och några timmar senare så är det ett helt löjligt stort problem (som den gigantiska frågan om vad man ska äta på kvällen, gu bevare mig väl om jag inte har lyckats klura ut det innan kl 15!) eller något jag bara oroar mig för helt galet. Nu såhär när jag är lite mer normal (ja allt är ju såklart relativt...) känns det rätt overkligt att jag faktiskt brukade tänka så.
Jag gillar't. Jag tror jag fortsätter.
100
Jag har haft noll koll på vad som händer på internet den senaste tiden så nu är det mycket att ta igen.
Kursen jag läser är kaos, läraren "försöker" att gå in en gång i veckan och ge lite allmän respons på det vi gjort och lägga ut en ny uppgift men han tycker att vi ska ställa frågor i forumet istället för direkt till honom så att vi kan lära av varandra och han verkar inte så pepp på att svara på frågor om grundläggande saker som man behöver veta för att kunna göra uppgifterna. Det leder till att jag oftast sitter med en bok, svenska rundatabasen och några internetfönster uppe och det klarar inte min hjärna av riktigt. Inte när man inte har så mycket förkunskaper alls. Det blir lite överhettning. Men oh well, jag sparar alla uppgifter och pdf-filerna (som utgör den största delen av kurslitteraturen) han lägger ut så jag kan fortsätta sen på egen hand, och jag får studentrabatt på massa prylar.
Jag har en hel del bilder att fixa till och lägga ut, men jag ooorkar inte.
Den senaste veckan har jag fördrivit med att gå promenader, umgåtts lite, och tittat på My so-called life ("Like, whatever.") och Felicity. Självklart inte i måttlig dos, har det inte varit långa rundan i elljusspåret följt av promenad runt Trummen på kvällen så har det varit 1/3 säsong av en serie.
Men lika glad är jag för det. Jag önskar bara att jag kunde känna den förbannade wow-vad-skönt-det-här-känns-känslan av att vara ute och gå, eller röra på sig överhuvudtaget, men den vill inte riktigt infinna sig. Meeen, jag vet att det är nyttigt ändå, det är bara så drygt att göra saker man ska må bra av och inte känna att man mår bra av det.
Och speaking off så ska jag dra på mig kläderna och gå iväg och träna och hoppas på att det inte börjar regna på vägen.
