Men lika glad är jag för det.
När jag hade vaknat till liv någorlunda (med hjälp av gröt, kaffe och The wire) i förmiddags, så kände jag att jag ändå hade tid med en promenad innan Erik kom hem på lunch. Skittråkigt väder, visst, men om jag ska vänta på bra väder så kan jag få vänta.
Egentligen var jag på jakt efter en åker (ja jag vet hur hysteriskt roligt det kan låta med tanke på att jag bor på landet) med höbalar, för att stilla en fotoidé, men de jag hittade var av fel sort. Men det var skönt med lite luft iallafall, och jag fick faktiskt till ett kort som jag gillar.
Det är fortfarande så ovant att man "ska" hälsa på alla man möter här, jag har nästan alltid mp3spelaren igång så om nån skulle säga hej och jag inte hör så kan de ju tro att jag är oförskämd, och det vill jag ju inte... Det är iallafall inte lika jobbigt länge, det hära med hälsandet. Jag har fattat att det är så man gör här. Och i alla mindre byar kan jag tänka mig.



Det finns så många hus och liknande som bara står och förfaller, jag förstår inte riktigt hur ägarna kan låta det bli så. Men jag tycker ju att sådant kan vara vackert så jag ska väl inte klaga ^^

Sen hittade jag ett hus som måste varit övergivet på riktigt, precis i utkanten av byn. Vad jag lärt mig här är att hur förfallet ett hus än är så bor det antagligen någon där, men som sagt, detta måste varit obebott... Jag kikade in lite på avstånd i ett av fönstrena, men såg bara en trave med tallrikar. Om det nu hade varit någon som bott där så hade det varit oerhört ohyffsat att stå och verkligen glo in, så jag försökte vara diskret för att vara på den säkra sidan.



Man kan ju undra varför de hängt upp ett tygstycke bara sådär...

 

Det här var bilden jag gillade. Eller såg potential i, det som gjorde mig gladast var att jag faktiskt lyckades med det jag ville. Den redigerade varianten kan se lite överredigerad ut, men så vill jag ha det nu.





Taggtråd är skoj. Helt enkelt.

Fler bilder kommer upp på bilddagboken

Inget ont om min kusins gamla cd-spelare som de hittade längst inne i garaget för två år sen, men jag vill ha en ny. Den börjar ge upp. Den är lite för stor också, jag vill bara ha en så liten som möjligt eftersom den ska stå på nattduksbordet.

Jag valde mellan två st på Clas Ohlssons;

Den första ser så alienaktig ut och har inte uttag för lurar, men det är en tydlig dispay där man ser vilket låtnummer det är. Inte för att jag skulle behöva det, jag kan ju skivan ändå...
Men den andra hade som sagt uttal för lurar och det är skitsmidigt för då slipper jag byta till mp3-spelaren när Erik sover. Fast den var ful... Men hade en klockradio som sagt, med GRÖNA siffror.
(varför jag inte tål röda siffror på klockradioar vet jag inte själv riktigt...)
Men vet inte om just siffrorna är en fördel, kanske skulle jag ligga och smygkolla för mycket på dem medans jag försöker sova?
Aja, får se hur de ser ut i verkligheten. Det är skoj att titta. Ska förhoppningsvist dit nästa vecka.
Note to self; Glöm nu förihelvete inte att köpa med DVD-skivor hem...

Ja f.ö ville inte 40mg Stilnoct fungera alls. Jag gick upp efter två timmar. Tack.

En sak jag börjat störa mig på så fruktansvärt är folk som säger sig vara intresserade av inredning och väldigt måna om att ha det snyggt och personligt hemma, och sedan är stolta över att de lyckas med konstycket att kombinera en LACK TV-bänk i svart med ett LACK soffbord i svartbrunt, och sedan t om lyckas fixa matchande kuddar i soffan.
No offense till personer som har mycket IKEA-möbler, hell, hela vårt sovrum består vad sådana. De har en del schyssta grejjer, och billiga, men det är ingen bedrift att gå och sätta ihop ett passande möblemang enbart därifrån.
Jag har börjat glo lite på inredningsbloggar och liknande, och blev faktiskt förvånad över hur många det finns som gör så.
Och hur överbrukat (överbrukat? vafan heter det?) chabby chick är.
Jag ska sluta titta på sådana bloggar för jag tar antagligen omedvetet inspiration från sådana och det vill jag inte.
Men visst... tycker de själva att det är snyggt så är det väl som det ska vara, det är ju huvudsaken, jag stör mig bara på att de tycker att de är originella.
För att protestera tänker jag måla mina BENNO CD-pelare i svart inom en snar framtid!
Hah näemen (eller ja, jag ska ju faktiskt måla om dem, vad som helst är bättre än den silvriga färgen), jag har fått lite lust att göra om befintliga möbler.
Det skadar inte att ha en karl som kan köpa hem allt ifrån jobbet heller.

Lustigt; "De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv."
Jag vill ju leva ett självständigt liv, utan dem.

Iallafall, så har jag nog hittat något i LSS som jag faktiskt kan ha nytta av. Personlig rådgivning. En sådan ska är lite som ett personligt ombud light, och ska hjälpa en med råd om studier, flytt och arbete.
Det är bra, jag vill egentligen ha något psykologtjafs nu, och ingen som kommer hit och ser om lägenheten är städad, så det verkar lagom.
Imorrn åker nog papprena in. Dessutom verkar kommunen vara skyldig att bidra med pengar till fritidsaktiviteter. Ja självklart vet jag ju att sådana saker inte är något de direkt upplyser en om (man får minsann veta sina skyldigheter om och om igen, men rättigheterna får man slåss för), så jag ska kolla vidare...

Till roligare grejjer.
För ca 10 år sedan såg jag ett svart badkar i någon katalog.
"w00t!" tänkte jag, men insåg snabbt att det bara skulle kännas... konstigt att bada i ett sådant.
Nu hittade jag detta:



Lejontassar, såklart. Dock vill jag att de ska vara i svart, en närbild på dessa;



Perfektionisten i mig säger att de sitter snäppet för långt in på badkaret, men damn.. Det är snyggt ändå.
Bilder från http://www.bygghemma.se/Inomhus/Badrum/Badkar/Badkar/Badkar%20Westerbergs%20Elisabeth%20Svart%20och%20Vit/p-138320?utm_source=kelkoose&utm_medium=cpc&utm_campaign=kelkooclick

Ett svartvitt badrum med vinröda detaljer. Inte helt fel.

För mycket att göra och tänka på för lilla mig. Och när jag inser att jag inte klarar av pressen så inser jag hur långt ifrån "frisk" jag är och då blir jag bara arg och besviken på mig själv. Jag tror ärligt talat att jag till 100% gått med på att jag är... ja vad ska man säga, sjuk låter inte rätt. Att jag inte fungerar riktigt som alla andra. Jag försöker klara det som alla andra klarar, men det känns inte som att jag har förutsättningarna. Men jag försöker tänka som så att även om man tar bort sömnproblemen och vissa andra grejjer, så har jag fortfarande en (kanske två) neuropsykiatrisk(a) störning(ar) som är medfödd(a) och antagligen inte går att bota, som gör livet surt för mig. Aspergern kan jag ta, eftersom det upptäcktes så sent så har ändå lärt mig hur man ska agera. Men ADDn är mer påtaglig.
Jag googlade lite snabbt på mig, någon Thomas Brown skrev ner några symptom:

Ofta lättdistraherad av yttre stimuli

Ofta svårt att följa instruktioner från andra

Svårt att bibehålla uppmärksamhet

Verkar ofta inte lyssna på vad som sägs

Tendens att tappa bort saker som är nödvändiga för uppgifter eller aktiviteter

Svårt att organisera målinriktade aktiviteter

Växlar ofta från en oavslutad aktivitet till en annan

Inte för att komma med bortförklaringar men... JAG HAR ADD, JAG FÅR VARA KONSTIG! (det är antagligen bara en person som fattar det skämtet, någon som nog inte ens läser den här bloggen...)
Jag måste lära mig att ta en sak i taget. Det är kanske något jag måste få hjälp med.
Jag är ändå tacksam för att jag är högfungerande och ändå har rätt milda symptom jämfört med många andra. Jag vet många som inte kunde gissat på att jag hade Aspergers, som klassade mig som "ovanligt vettig". Fast på ett sätt krockar de diagnoserna på ett dumt sätt. Jag har Aspergers, jag har MÅNGA åsikter och funderingar, men ADDn verkar göra det svårare för mig att sätta ord på dem och att kunna argumentera för min sak.

Aja. Jag tror jag vet vart jag ska börja nu iaf. Imorgon ska jag börja. Förhoppningsvist kan jag kombinera det med LSS och tandvårdskortet och skit.

F.ö läste jag en post från FB;

"Ack ja detta minne, det ställer till så mycket. Man känner sig som en guldfisk för det mesta, man kan i princip koncentrera sig på nuet. Det som hänt förut och eventuellt kommer att hända i framtiden är en lyx som man kan unna sig vid sällsynta tillfällen eller när det verkligen är dödstvunget men kräver då enorm energi. Samtidigt kan jag prata i timtal om minnen och hela samtal mellan människor för 20 år sedan, vilka som var vilka, vilken färg dom hade på kläderna, om dom hade mustasch eller var solbrända, både meningslösa och meningsfulla saker helt utan urskiljning.
Jag kommer ofta ihåg saker om folk som folk aldrig skulle komma ihåg om sig själva och blir förvånade över att jag kommer ihåg. Jag känner alltid den där stalkervibben från folk då men det handlar ju inte om att jag kommer ihåg hela deras liv, bara en bizarr del av det."

Så jävla huvudet på spiken. Så hörrni, om jag kommer ihåg udda saker är det inte för att jag nödvändigtvist är intresserade av de sakerna, de bara fastnar.

Caiza ringde idag, och frågade hur t-banan och tvärbanan funkade, och så. För hon ska på audition för något program, jag fattade inte riktigt vad, det var nåt med Carolina Gynning, massa tjejer, och massa killar? Jag ska googla på det. Men iallafall så hade de ringt upp henne två minuter efter att hon skickat in sin ansökan, så imorrn ska hon dit.
Hoho.
Så jävla tråkigt att jag inte bor kvar där så jag kunde åka med henne, stackarn kommer vara helt borta, hon har bara varit i Sthlm en snabbis och aldrig åkt kollektivt :D

De senaste veckorna har jag till och från (mest till) haft en sjuk huvudvärk, jag har haft torr hy och förkylningssymptomen har börjat komma tillbaks. De senaste dagarna har det blivit värre, mitt ansikte är jättetorrt och rödflammigt och det känns som att hela kroppen är så varm så den brinner upp. Jag har antagit att det är vätskebrist för det mesta, så jag har sett till att få i mig extra mycket vatten.
Jag satt och slösurfade nu och hittade något jag inte hittat på fass;
"Men jag blir väldigt sliten av Ritalin/Metylfenidat. Torr hy, förkylningskänsla, hjärtklappning, uttorkningssymptom, migränliknande huvudvärk. Inte mumma för kroppen direkt. Man ser betydligt äldre ut efter att ha stått på det några veckor tycker jag."
Tror jag måste kontakta läkaren... Hon måste tycka att jag är skitjobbig som vill träffas mer än en gång var tredje månad.

Jag trodde inte att jag skulle leva tills jag blev 15.
Men nu är jag 10 år äldre.
Det är otroligt hur man lär sig att hantera saker, och faktiskt kämpa för att göra saker bättre.

Från mig själv.

Jag lyckades iaf med att göra ett Winampskal åt Vixina :) Det var riktigt nyttigt att försöka göra något som inte alls är min stil, få önskemål av någon annan och försöka tillgodose dem, OM jag nån gång skulle jobba med något av det jag faktiskt har en gnutta utbildning i (foto, webdesign, design i allmänhet) så är ju det ett måste. Att kunna kombinera min kreativitet med någon annans önskemål. Nu blev det inte avancerat alls, men det gav mig lite blodad tand... Funderar på om det ändå inte är värt att lära sig att göra ett skal från grunden, även om det blir otroligt mycket mer jobb. Vet inte om det är kodande med också, men får se.
Jag gjorde ett eget också, ett totalt simpelt med Derek Hess som grund.
(va, nej, jag är inte alls beroende av den där låten)



Min magkatarr spökar fortfarande... Mår så jävla illa och mår ännu mer illa och har ont i magen så fort jag äter något. Det suger. Fler timmar efter att jag ätit känner jag mig sådär spyfärdigt mätt.
Fast det gör inte så mycket, jag behöver inte sitta och proppa i mig massa skit, men jag måste ju ändå ha i mig tillräckligt mycket näring varje dag.

Jag har hört den här låten i massa tv-serier den senaste tiden, och får den då och då i skallen, så nu när jag ändå satt och letade upp låtar så letade jag upp den också.
Jag gillar den.
Och den fick mig dessutom sugen på att börja pilla i PS och hoppas på att man kanske kommer bli lite kreativ.
Nu ska jag göra ett eller flera Winamp-skal och hoppas att det går åt rätt håll ;)

Ville få lite industrial-look på bilden, så passade på att använda utsikten från Köpings tågstation :P Där har man tillbringat många, många timmar i väntan på tåget hem...

Lite. Tycker jag. Men, jag har en mycket stark känsla av att Evan Rachel Wood kommer vara med i nästa avsnitt :D
Jag fick också tummen ur arslet och letade reda på låten som dyker upp då och då, eller melodin dyker upp då och då, själva låten spelades under en mycket sorglig del som var så simpelt men bra filmat.
Låten är såååå mysig.

- När gjordes den första klockan?
- På urtiden.

På två veckor har jag tagit sömntabletter två nätter, varav de fungerade som de skulle en av nätterna.
Det känns. Jag vill sova. Under dagen vill jag veta att jag kommer kunna somna på kvällen.
De senaste nätterna har jag legat och kramat på Erik och försökt lyssna på hans lugnande andetag och jag har verkligen gett det en chans, men det slutar alltid med att jag går upp efter ett par timmar och sitter uppe fram tills fyra-tiden. Normalt så går jag upp mellan 9-9.30 ändå, för jag vet att det inte för saken bättre att vända på dygnet, men idag sov jag tills klockan var nästan 12. Det var otroligt skönt, men jag har dåligt samvete.

Jag har spelat alldeles för mycket de senaste dagarna också... Det känns i kroppen. Lederna började säga ifrån för nån dag sedan och jag borde lyssnat. Nu gör det bara skitont och hela min rygg känns helt pajj. Det känns som att något mellan skulderbladen är helt trasigt och jag kan inte sitta normalt. Jag får på något sätt halka ner på datorstolen för att hitta ett läge som rätar ut ryggen. Men jag har verkligen bara mig själv att skylla, det är inte nyttigt att sitta så mycket så lång tid i sträck, och även om jag försöker ha en bra hållning så händer det ju väldigt ofta att man märker att man sitter som en jävla potatissäck.
Men, roguen har gått från 43 till, eh... 64? på nån vecka iaf. Huntern har gått några levlar under de sömnlösa nätterna också. Jag väntar på att vi kommer till lvl 70 så jag kan övergå till min präst, jag är verkligen inte gjord för melee. Jag gillar att stå på avstånd.
Alla barnen gick ut på romantiska promenader, förutom Erik och Josefin, de levlade datorspelsgubbar tillsammans istället.
Haha, nämen jag gillar det verkligen, vi gör något tillsammans, något som vi båda tycker om, och det är ju inte så att vi väljer det framför något annat, vi har bara inget annat för oss. Fast vi ska till bilkyrkogården någon dag, jag kan inte fatta att den ligger så nära mig! Väntar bara på vettigt väder, och jag ska planera lite. Jag vill dit strax innan skymning så jag måste hålla koll på när solen går ner. Jag vill antagligen dit i höst också. Jag har sett bilder på den, och jag funderar för fullt på hur jag ska komponera mina.

Min aptit har gått upp och ner den senaste tiden också, mestadels ner. Jag mår illa bara jag tänker på mat för det mesta. Och jag är hyffsat säker på att det är magkatarren som kommit tillbaks. Jag känner mig vrålhungrig, men kan bara inte förmå mig att äta något.
Maträtter som jag tidigare älskat känns som att de "funkar", det innehåller näring typ.

Det känns bara inte riktigt som att jag är mig själv just nu, jag mår bra, men saker inom mig känns fucked upp och det beror troligen på sömnen och maten. Så jag har det i åtanke i försöker bättra mig. Jag arbetar på att tänka långsiktigt.

Nästa gång vi handlar ska jag se till att köpa ett skissblock. Det kommer antagligen gå åt helvete i början och jag kommer tröttna, men jag vet att jag kan och jag tänker verkligen försöka att få till en vis sak som antagligen ska pryda en kroppsdel.

Ska se på LA Ink nu. Två avsnitt uppe, ÄNTLIGEN!

F.ö, så får jag fan AT på Ritalinet. Det tog ett tag att inse, men jag får faktiskt det. Humöret sjunker till botten och det känns som att allt som fick min hjärna att fungera normalt under tiden medicinen verkade är totalt borta och hjärnan känns totalt dysfunktionell. Jag blir förvirrad och känner mig instängd i mig själv.
Men well... Jag tror att fördelarna väger upp det negativa ändå, Nu när jag vet vad det negativa beror på så är det på något sätt lättare att härda ut. Det är skitjobbigt, men jag vet att det går över.

Jag provade mina sömntabletter inatt, de funkade väl sisådär men slutade med att jag bara kände mig så kreativ. Så upp och prova en grej, slösurfa lite, och sedan ta två tabletter till, då funkade de <3 Så inatt har Skallebank sovit gott! Vaknade vid femtiden alldeles utvilad, så jag låg och kramade på Erik lite, och somnade om efter ett tag.

Nu är jag så pigg så jag ska städa faktiskt.

Jag är otroligt rastlös men sååå trött, och jag vet inte vad jag ska göra.
Satt uppe och spelade tills strax innan 4 inatt, mina sömntabletter fungerar antagligen fortfarande inte så jag vet inte, jag ska väl försöka komma fram till hur länge jag ska vänta tills nästa försök.
Jag gick upp kl 9.30 iaf, segt som fan men jag hoppas att det gör att jag kan somna bättre ikväll.

Nej jag har inget vettigt att skriva alls nu. Tror jag ska se på film. Och äta nåt.
Jag vet inte ens varför jag loggade in. Haha.
Jag känner mig iaf sådär dumglad, och det är väl bra tror jag.

Ja alltså, jag älskar Derek Hess målningar, jag fullkomligt avgudar dem. Så simpla men så uttrycksfulla. Om jag hade råd skulle jag lätt köpa ett original, och massa affischer.
Det är tydligen väldigt hett att tatuera in motiv av honom, vilket jag kan förstå, och holy shit vad jävla snyggt; http://www.derekhess.com/sub.cfm?section=tattoos&id=248&page=95 !!!! Jag dör lite.
Men, jag skulle aldrig vilja tatuera in några av hans motiv, för jag vill att mina tatueringar ska vara mina, jag vill inte att någon ska titta på min kropp och säga "Ah, Derek Hess!". Däremot har en av hans skisser gett mig en mycket bra idé, så jag ska arbeta vidare på den... Vart jag skulle vilja ha den har jag ingen aning om, den passar inte riktigt nånstans.
Jag vill ha en stor ryggpiece iaf, fast inte en blaffig en som täcker hela ryggen, men ändå en som upptar stor yta. Svårt att förklara... Den senaste tiden har jag försökt föreställa mig ett träd med två korpar i. Det kan man tolka som Yggdrasil, Hugin och Munin om man vill, eller så kan man låta bli. Jag har en del idéer, men när jag kan hålla mig till samma idé i ett år är det dags att faktiskt börja överväga det. Sen ska ju faktiskt Erik säga sitt, det är trots allt han som ska titta på min rygg och att se låt säga den där Derek Hess-tatueringen som jag länkade, varje gång vi, eh, idkar intimt umgänge kanske inte är så upphetsande.
Jag har också en runa som jag skulle vilja ha på insidan av handleden, men det är inte rätt tid för den nu. Den betyder något och jag sätter in dit den förräns jag känner att jag kan stå för det.

Nu tänker jag lägga in några av mina favoriter av Derek Hess, och hoppas att jag inte får skäll. Fler kan skådas på www.derekhess.com .





Min all time favourite, Flood Damage:

Det är för många borden nu.
Fick ett samtal från nån från landstinget, "angående mailet jag skickat". Men jag har varit tvungen att skicka så många mail så jag inte visste vad hon menade och jag blev bara förvirrad. Telefonen höll på att åka i golvet efter samtalet, blev bara så trött, less och arg.
Det kommer strula med tandvårskortet, och jag tror inte att jag kommer orka. Jag har varit orolig för mina tänder i flera år nu och även om tandköttsinflammationen försvann under nåt år så vet jag att det måste ses över. Men jag tänker inte betala flera tusenlappar för det, så jag får bara försöka att inte oroa mig.
Jag fick också en tid på en hudmottagning, men det finns inte en chans att jag kan vara i Växjö kl 9 på morgonen, så jag skulle antagligen få en ny tid i december. Så jag funderar på att skita i det också.
Faktiskt så funderar jag på att skita i allt som har med sjukvården att göra, så länge jag får de medicinerna jag har nu så kan de slippa mig. Det är inte som så att något blir bättre ändå.

Som sagt så är det många borden nu men jag leker sexåring i ifrånsäger mig så mycket ansvar jag kan...

Jag vill kasta saker omkring mig. Ha sönder nåt.

Det har inte släppts några nya episoder på två veckor nu, jag får ju ffs abstinens! Seriöst, någon som vet varför det inte släpps några torrents?

Jag satt och gjorde saker i köket när jag såg en sån där läskig... jagvetintevaddeheter på fönstret. Jag trodde den var på insidan först, men som tur väl var den på utsidan. Så jag tog mod till mig och tog kort på den. Varning för närbilden, haha, den var fan inte mysig...

 

Sen fick jag bara låten Creep i skallen. Jag älskar den. och jag gillar faktiskt The Cures version bättre. Varför lyssnar jag inte på The Cure längre?
Nevermind videon, och det är dessutom en liveinspelning, men orkade inte leta efter en riktig version, om det ens finns.

"When you were here before,
Couldn't look you in the eye
You're just like an angel,
Your skin makes me cry

You float like a feather
In a beautiful world
I wish I was special
You're so very special

But I'm a creep,
I'm a weirdo
What the hell am I doin' here?
I don't belong here

I don't care if it hurts,
I wanna have control
I want a perfect body
I want a perfect soul

I want you to notice
when I'm not around
You're so very special
I wish I was special

But I'm a creep
I'm a weirdo
What the hell am I doin' here?
I don't belong here, ohhhh, ohhhh

She's running out the door
She's running out
She run run run run...
run...

Whatever makes you happy
Whatever you want
You're so very special
I wish I was special

But I'm a creep,
I'm a weirdo
What the hell am I doin' here?
I don't belong here

I don't belong here..."

Jag tänkte fetmarkera det som jag gillar bäst i texten, men det är typ allt.

Nä men det är mycket jag vill kräkas på i lägenheten. Jag ville inte anstränga mig för att göra nåt i Märsta, för jag visste ju att jag inte skulle bo kvar. I Hagsätra var jag bara inneboende. I Tumba hade vi alldeles för olika smak för att göra något. I Arboga visste jag ju också att jag skulle flytta så fort jag kunde. Jag trivdes ändå helt ok, eftersom jag fått välja tapeterna själv.
Det här skulle också bli temporärt vilket gjorde att jag kunde tycka att allt var ok, men nu blir det nog permanent och det är inte mycket alls som är ok.
Varje gång jag går in i köket ser jag för en sekund hur det skulle kunna se ut om jag fick göra om det som jag ville, hur det faktiskt skulle kunna vara kul att vistas i köket. Det som jag haft i huvudet i två år nu.
I vardagsrummet ignorerar jag tapeterna så gott det går. Jag orkar inte ändra småsaker för de stora sakerna förstör ändå och det känns som att sätta plåster på ett brutet ben.
Badrummet ska vi inte prata om, men där inne KAN jag nog inte ens ändra på något.

Så nu ska jag börja arbeta på att hålla käft, gilla läget och glömma alla mål om inredning. Det kostar ändå bara pengar och är jobbigt, så det känns som en win-win.

Jag vet att jag är skitgnällig, men det är svårt att inse att man måste strunta i mål man haft i flera år.

Försöker jag göra. För jag tycks inte kunna ändra det på så många positiva vis. Eller så är jag för lat eller gör det på fel sätt. Antagligen de två sistnämnda.
Men det känns som att man kämpat för så mycket som bara försvunnit så det känns rätt ovärt att kämpa för något om man inte är säker på att det kommer bli lättare. Nu pratar jag om saker i allmänhet alltså.

Rekord för idag, två timmar utan att gråta.

Jag sitter bara och surfar planlöst, jag har inte en jävla aning om vad jag ska ta mig till. Jag försöker att inte tänka men det funkar inte så bra.

Den kvalar iaf in på top 5.
Men det börjar plana ut, och jag ska nog vara normaliserad snart. Jag orkar bara inte tänka riktigt ordentligt och jag pajjar min vecka utan sömntabletter eftersom Stesoliden har för stark korstolerans. Men ärligt talat orkar jag inte bry mig om det just nu, jag går hellre sömnlös ett tag än att ha känslan av att befinna mig i skärselden.

F.ö så hävdar Erik att jag sov med kläder på i natt.
Jag vet att jag gick och lade mig utan kläder, och att jag vaknade utan kläder, så alltså måste jag tagit på mig dem i sömnen för att sedan tagit av mig dem? Vilket jag inte har något minne av alls, och ändå sov jag rätt dåligt.
Fast jag är väl rätt allmänt borta i skallen...

Medan Erik hade möte på sitt jobb (ett möte som f.ö fick ett perfekt slut, fyfan vad glad jag är) så passade jag på att ta kort på Urshults hotell. Jag har alltid tyckt att det är så charmigt.

Sen tänkte jag ta kort på Urshults centrum för att visa hur litet det är, men... haha, det finns fan inte ens ett centrum! Undrar om busshållplatsen (ja, det finns nog bara en) räknas som centrum. Tänk att den byn en gång varit större än Växjö.

Fick iaf ett kort på Åsnen, jag får förhoppningsvist lite fler sedan.

För nån månad sen eller nåt försökte jag ju sitta ute på balkongen och ta det lugnt, men det började flyga massa flygplan väldigt lågt så jag stod inte ut med oväsendet.
Idag flög de igen, och de måste fan flugit lägre. Metallräcket på balkongen skakade (så att det hördes), och det kan fan inte varit en tillåten bullernivå. De höll på lika länge (ja det var ju inte så länge, skulle tippa på att det var bara några plan, men ljudet dröjer sig ju kvar ett tag) som förra gången, men det där ljudet alltså... Jag blir rädd. Egentligen borde jag veta att det inte finns något att vara rädd för, men hur fan ska jag veta det? Typ. Jag vet väl inte vad Sverige håller på med som kan uppröra andra länder, och mänskligheten nu för tiden är ju inte direkt riktigt klok.
Nä det är inte troligt alls (men eftersom jag förlorat så mycket hopp om världen så anser jag väl det vara sannolikt innerst inne) att de ökat beredskapen i hemlighet och sådana grejjer, att de lägger in extra övningar pga ökat hot eller nåt, men det är bara nåt i mig som reagerar väldigt starkt på sådana där ljud. Samma sak när de testar krislarmet (bara för det kommer jag inte på vad det heter...) i Arboga, en sån där ljudsignal som hörs över hela stan. De testar den en gång per år och alltid när jag hörde den så frös jag till, innan jag snabbt tittade på klockan och såg att den var 15, och jag visste ju att det var då de testade det. Men under de sekundrarna så är mina tankar halvvägs till närmsta skyddrum typ.
Och apropå det så har jag ingen aning om vart närmsta skyddrum finns här, så jag mailade kommunen nyss och frågade, haha... Men man måste ju veta. Nu läste jag också att det är invånarna som ska underhålla skyddsrummen, och att de ska kunna i ordningställas på två dygn. Två dygn?!
"Grabbar kan ni vänta med att bomba oss, vi har fortfarande 1 ½ dygn kvar på oss att fixa skyddsrummet"
*mummel*
Jag ska flytta ut i skogen långt ifrån närmsta intresse för militära mål... Oh wait.

Nämen... det hela är inget jag oroar mig för. Men det går ju inte att ta bort från ens instinkter. När jag var liten så lärde min mor mig att vid krig så är ström och rinnande vatten antagligen det första som ryker, men jag orkar inte vara förberedd för sånt... Och dessutom, till skillnad mot henne så har jag inte vattendunkar redo, jag har petflaskor...
Nämen igen, jag ÄR paranoid och orolig av naturen, men så länge det inte påverkar någon på ett negativt sätt så ser jag inget fel med det. Ja det är väl Erik som får ta smällen när jag har mina konstiga funderingar och scenarion i huvudet men om jag vill prata krigsscenarion så ringer jag mamma. För Erik ifrågasatte sannolikheten för att vi skulle drabbas med argumentet att det var så otroligt länge sedan det var sådan aktivitet i inlandet (vikingatiden?), men mitt motargument var att vi knappast blivit mer civiliserade på det området. Stackarn möts av sådana funderingar när han kommer hem på sin korta lunch... Fast alla skulle behöva en Erik. Han är lugn och stabil.

Känns som att jag inte sovit alls inatt. Trött som ett as, dunkande huvudvärk och svårt att fokusera blicken. Låg och glodde på dålig TV tills tretiden, låg sedan och vred och vände på mig innan jag började slumra. Jag antar att jag somnade på riktigt nån gång vid sju-tiden.
Natt 1 av 7 utan sömntabletter. Happy happy joy joy vad jag ser fram emot resterande sex nätter!

Jag fick iallafall papper på att jag har AS hem idag. Efter en massa runtringande för nån vecka sen, mottagningar har stängt och flyttats och läkare har slutat och jag har blivit runtskickad. Jag fick ju tag på psykologen som utredde mig men eftersom han inte kunde fastställa hur jag var som barn kunde han inte ställa en diagnos vilket uppenbarligen min vanliga läkare gjorde. Så nu har jag det på papper iallafall. På ett papper med massa stavfel. T om diagnosen är felstavad. Det ser ju seriöst ut...
Aja, det känns bra att ha det hemma iaf, nu ska jag försöka få ett tandvårdskort.

Idag har jag tillbringat sex timmar i en båt. Det var lite nervöst för det var första gången jag åkte en sådan, innan har jag bara åkt i ekor och stora kryssningsbåtar, det här var en modell större typ. Men det var jättemysigt, och inte alls läskigt. Vi åkte genom Åsnen (jag upptäckte att det faktiskt är en rätt stor sjö...) upp till kanalen som förbinder den med Salen, ankrade utanför Husby slott och åt lunch på båten. Tamefan inte en illa utsikt till lunchen, även om slottet mest såg ut som en herrgård.
På väg hem började det blåsa, och även om det bara var meterhöga vågor var det häftigt för ovana mig. Om det hade varit en stor färja hade jag däremot varit livrädd... Det var faktiskt riktigt häftigt när han drog på rejält. Det verkade Eriks far också tycka, han hade kepsen bakåfram och sken som en sol. Det var han som körde alltså.
Sen var det tal om att bensinen inte skulle räcka, och jo, den tog slut, men det fanns en reservdunk förberedd. Sen tog den också slut, precis när vi såg hemmabryggan. Men Eriks far förde över bensin från den mindre motorn (som slutat funka under hemfärden...) så vi tog oss hem. Det oroade mig inte så mycket iaf, Eriks farbror gjorde oss sällskap med sin båt hela färden och han visste att vi hade ont om bensin.
Iallafall, varmt som satan var det stundvis, men också så himla skönt att vara ute på sjön, så det vill jag upprepa.
De har också en eka som vi ska låna nån gång, och åka ut och fiska med, yey! Eftersom Eriks far äger en del av en stuga där behöver vi inte fiskekort. Antagligen inte. Kanske inte. Efter en 10 minuters lång diskussion om det så var jag mer förvirrad än jag var innan...
Vi var också där och åt mat igår, fyfan vad bortskämd man blir...

*vi pratar om en sköldpadda*
- Hur stor var den då?
- Ja som en sköldpadda *försöker måtta med händerna*
- Men en sköldpadda, så kan du ju inte säga, hur stor var den?!
- Ja men som en STEN DÅ! *försöker återigen måtta med händerna*

De kilona man lägger på sig av maten och fikat där tror jag man förbränner med skratt <3

Jag har börjat lyssna på dem, me like.
Speciellt delen efter 2.45 in i den här låten.

Ibland saknar jag det, även om jag aldrig tillbringade mycket tid där.
Mycket gammal bild från tiden då jag inte ens bodde där, nån kompaktkamera användes.

Gick jag till igår. Tror jag. Kanske. Jag fick för mig att ta en promenad där jag aldrig varit iaf, och såg en skylt med texten Glasbruksruin 5 km, så det lät ju bra. Jag kom aldrig dit, och lika bra var väl det för nu när jag kollade upp det så verkade det inte vara mycket för världen.
Men det var underbart att gå längs med den vägen, det låg lite små torp här och där (jag blev kär några gånger...), men annars var det bara skog och vägen jag gick på då. Nån enstaka bil åkte förbi. Och det luktade så gott... Jag ville bara sätta mig på en sten och stanna kvar några timmar. Men vädret var ostabilt, och jag var svettig och kli-ig, så jag vände hemåt. När jag kom hem visade det sig att jag hade varit ute i tre timmar, och det kändes bra.
Det blev inga bra kort, det enda kortet jag trodde blev bra blev total katastrof, och varför förstår jag inte och det stör mig så inihelvete.
Iallafall, så kände jag mig väldigt hemma där. Jag kände mig nyfiken på allt, alla murar som en gång markerat gårdsgränser, och som sträckte sig långt in i skogen, och allt sånt...

Försökte mig två hdrförsök vilket gick åt helvete naturligtvist, men övning ger färdighet så jag hoppas kunna se tillbaks på det och skratta nån gång sen. Mer bilder finns på bilddagboken.

Jag har letat efter ett vettigt skin till winamp nu, men alla ska vara så fancy eller ha småfel, så jag bestämde mig för att göra ett eget. Dock verkade det sjukt jobbigt att göra ett från scratch, så jag fuskade, så såhär blev det;



Fast knapparna är inte klara än. And myes, det är Erik där i bakgrunden.

http://www.blocket.se/vasterbotten/Siberian_Husky_Tik_21966081.htm?ca=21&w=3
Vilken skönhet. Och helt "färdig", bra ålder, inga dragbehov och vad som verkligen får mig att fastna... potential finns att ligga på soffan, vilket beskriver alla hundar vi nånsin haft.

Jag ska inte ha en hund nu, jag vet inte om jag någonsin kommer ha en hund igen, men jag tycker om att titta. Jag är som min mor på det sättet, tittar på hundar, hästar och hus, bara för att det är skoj. Och för att suget finns där.
Det går inte att förneka att en hund skulle vara underbart nu, och när man bor såhär, jag skulle komma ut så mycket mer och få lite stimulans på dagarna, men jag vet att jag ändå inte ska ha en hund.
OM det nånsin skulle vara så att en hund kommer in i familjen igen så har jag svårt att tro att det blir något annat än en husky. Har man en gång lärt sig dem så vill man inte ha något annat, det känns lite fel att låsa sig vid en viss ras bara sådär, men jag älskar sättet de "pratar" på och... allt med dem.
Men jag fortsätter upprepa att jag inte ska ha en hund. Jag är allergisk, Erik tycker inte om hundar, de kräver mycket ansvar och pengar.
Fast drömma kan jag ju.

Apropå soffpotential...

Det är både tragiskt och praktiskt att komma upp i frikort på apoteket på en gång. Naturligtvist så hade jag inte 1800:- i bakfickan så jag tog det på avbetalning.
Jag sprang också förbi vårdcentralen för att boka en tid, för min kropp (och mitt sinne) har inte alls velat samarbeta den senaste tiden och nu har det nått gränsen. De hade ingen läkartid idag, men fick komma in och kolla blodtrycket och sånt iaf, och uppenbarligen kunde de se att jag har en infektion i kroppen. Nåt med sänkan. Jag tycker allt som har med sånt där att göra är äckligt så jag försöker undvika att lyssna på sånt men det medför ju också att jag aldrig fattar vad de pratar om.
Jag tror min kropp nästan nått en ny botten nu. För någon dag sedan hade jag den värsta ledvärken jag nånsin haft, den är visserligen över men kroppen är bara helt tappad på energi. Jag kan inte göra automatiska saker som att klia mig i huvudet, det krävs lite planering och tankar som "Nu måste jag lyfta handen och klia mig faktiskt, kom igen nu, KÄMPA!". Sköterskan som kollade blodtrycket frågade om jag stressade mycket, och fyfan vad jag hatar den frågan. De vet väl inte de eftersom jag är "ny" där, men JAG vet inte om jag stressar. JAG tycker inte det men uppenbarligen så tycker alla andra, inkl. min kropp det, och det är ingen som kunnat förklara för mig hur jag ska sluta stressa.
Aja, skulle få en läkartid snart förhoppningsvist. Hon i receptionen bad om ursäkt flera gånger för att jag inte kunde få en idag, haha, geez, jag som är van vid Sthlm är ju glad att få en samma månad... Jag mår öht bättre nu än för någon dag sedan, men det funkar ändå inte just nu. Som ett exempel orkar jag inte ens spela Aion, knappt orkat spela något under den här tre dagar långa betafasen. Och ändå har jag sett fram emot den i två veckor.
Uppe i maxdos på Ritalin nu iaf (hur kommer det sig att jag alltid, alltid ALLTID hamnar på maxdos vilken medicin det än gäller?!), får se hur det blir.

http://www.imdb.com/title/tt0483607/plotsummary

Great Britain, 2007. A deadly plague, known as the "Reaper Virus," has broken out, killing hundreds of thousands in its wake. In desperation, the British Government evacuates as many survivors as it can out of the infected area, and then builds a wall, preventing the remainder from escaping. Thirty years later, with the wall still up and the victims all but forgotten, the virus breaks out again. The Government decides to send a crack team of operatives, led by Major Eden Sinclair, into the hot zone to investigate the possibility of a cure.

Jag körde en av mina vanliga post-apokalypssökningar på IMDB och snubblade över denna. Det gick ju inte motstå att ladda ner men den var faktiskt bra. Den fokuserar inte bara på action och infektioner och sånt, utan även hur mänskligheten väljer att gå olika vägar när de får göra som de vill.
Rhona Mitra är antagligen det enda brittiska fruntimret som kan få brittisk accent att låta bra också... Att hon har en kropp to die for gör inte saken sämre.

http://www.imdb.com/title/tt0984200/

An adulterous woman's life is torn apart when her husband and infant son are killed in a suicide bombing at a soccer match.

Den var lite underlig ibland, men väldigt gripande och spännande.
Ja, så mycket hade jag att säga om den...

Jag är glad att många förutom jag ser det otroliga i True Blood-introt, jag har hört det från två andra håll förutom bloggen. Dessutom har Erik börjat se på det nu.
Efter att ha sett hela första säsongen så tittar jag fortfarande på introt, normalt sett när jag sträckkollar på en serie brukar jag spola förbi det efter ett par avsnitt. Men jag är trollbunden.
Jag är också förvånad över jag att fastnat så totalt för serien. Vampyrer har aldrig varit särskilt fascinerande för mig men den här serien är... nåt annat. Det känns som en långfilm uppdelat i många olika delar, och jag älskar't. Det är mycket subtil, svart humor i det också, och DET är något som uppskattat.
"Compared to Fangtasia this BLOWS!", sagt av en nybliven vampyr. Ja alltså, istället för suck, som då är något positivt för vampyrer... You get it.
Faktiskt, så började jag tänka och gjorde lite efterforskningar, och kom fram till att HBO överlag har många bra intron och många bra serier. Som Oz, Deadwood (minns dock inte introt till den), Tales from the crypt och The wire. Me like.
Tror det var S01E05 som nästan fick mig att gråta också, när de under den korta sekvensen fångade vad han kände och man förstod.
Att Alexander Skarsgård pratar svenska är ju bara en bonus också, då det svenska språket brukar låta som att Olga från Tyskland försöker säga nåt på svenska...

Nu ska jag fortsätta se på första avsnittet av andra säsongen.