Du får en femma om du kan sitta still...
Stamp'n Go Shanty spelade den här, och jag kan inte förstå varför jag inte lyssnat på den (eller på Flogging Molly öht...) på så länge.
Den är lycka i låtform. Jag vill bara hoppa och studsa.
Coach.
Vi hade rätt mycket att prata om.
Hon frågade hur jag hade haft det i Stockholm och sa att det såg ut som att jag hade haft det väldigt bra, och det hade jag ju. Vi pratade mer om det och hon sa att det märktes att det verkligen hade fyllts på med energi, och ja, det hade det ju... Hon tyckte att det nästan var som att se en annan sida av mig. Och det förstår jag väl, det KÄNNS lite som att man gick tillbaks till sitt gamla jag ett tag, men jag visste inte att det var så tydligt för andra.
Jag tänkte dra lite kort om vad som händer i min familj just nu för att kanske få hennes syn på hur man kan underlätta, men det tog tio minuter bara att förklara släktskapet (och icke-släktskapet) mellan alla :D Jag brukar inte säga namn när jag pratar om sånt eftersom det är fyra stycken att hålla reda på (och det finns knappt någon som kan hålla reda på dem) så det är lättare att referera till "mittensystern" och så fast det egentligen finns två mittensystrar... Sen ytterligare tio minuter för att KORT dra bakgrunden och vad som nu händer. Men hon visste inte riktigt vad hon skulle säga, och vad kan man säga egentligen...
Jag berättade vad som hade hänt och hon blev ju såklart förskräckt, och för att bättre förklara hela grejjen sa jag att det säger rätt så mycket om honom som person när de flesta faktiskt inte ens blir förvånade över att nåt sånt här händer.
Exakt vad som hänt är inget jag kan skriva här eftersom det involverar min familj, men någon har totalflippat och borde enligt mig få nackskott och det är polisförhör och hela faderullan. Och det lutar åt rättegång så jag kommer åka dit och stirra med onda ögat. Det riktigt onda ögat.
Hon frågade vidare lite om min familj, till slut förstod hon vad jag menade med att det knappt finns något i mitt liv som inte är komplicerat.
Jag tycker mest att det är lite komiskt nu.
T ex så vet jag inte vad jag ska svara på när någon frågar vart jag kommer ifrån ens.
Sen pratade vi ännu mer.
Hon är rätt duktig på att få mig att inse att jag redan vet saker.
Sen glömde jag såklart att handla på vägen hem... Jag satt och väntade på bussen i 20 minuter, och hade inte en tanke på att jag verkligen var tvungen att handla. Så nu borde jag gå och handla.
"Borde".
Hemmaaa.
Det har helt enkelt varit underbart, trots mycket såklart inte gått som det skulle.
1:a klass på tåget till Sthlm var riktigt trevligt, tågvärden gick runt och serverade kaffe.
Mötte upp med Marie, och det bar av direkt till Dubliners där Anders (som dagen till ära hade
färgat skägget och håret grönt, mycket stiligt) hade offrat sig och suttit där några timmar för att paxa ett bord. Ja sen gick det ju som det brukar. Skitkul med andra ord!
Just Anders hade jag inte träffat på flera år, sen dök Boman upp och honom var det ännu längre sen jag träffade, men som jag och Marie pratade om så är det så himla skönt att precis allt är som vanligt ändå.
Det droppade in lite folk, och uppenbarligen så har Maries syster precis lika kass smak som mig när det gäller dokusåpor! Hahaa, jag trodde inte ens att det existerade...
Marie försedde alla vid bordet med grönt nagellack eller sådana dära nageldekorationer.Guinnessen rullade in, folk också, och det tog inte många timmar förrän det blev väldigt lång kö utanför.
Stamp'n Go Shanty spelade.
DRAG!
Jag studsade, jag sjöng, jag skrattade.
Glas krossades och en hand förbands med toapapper och trosor, jag fick en hatt, jag lyckades bära tre glas på en gång utan att spilla (efter x antal Guinness och på en proppfull pub, med tanke på att jag knappt kan bära mitt vattenglas till datorn utan att spilla var det fan en bedrift), sen var klockan plötsligt väldigt mycket. Jag lyckades ramla nerför en liten trappa, men behöll hatten på!
Sen blev det taxi hem. Såklart.
Dagen efter var.. dagen efter.
Jag hade nästan tappat rösten och vi satt mest vid köksbordet och slöade och funderade på vad som hade hänt dagen innan.
Marie målade naglarna, och för mig var det en hel vetenskap. Där var det inget "slänga på random färg" inte!
Senare spelade vi Zombies!!! Det var första gången för mig, men så kul så jag faktiskt ska köpa det. Sen blev det pizza och allmän spelkväll innan stackars Marie upptäckte att hon blivit matförgiftad och blev sängliggande.
På lördagen var det upp tidigt för min del, och åka till Arboga. Äta tårta och träffa syskon och folk, och till slut fotografera Caizas lilla stora mage. Men de bilderna är inte klara än, så dem väntar jag med.
Lustigt nog så ville Oliver väldiga gärna vara med på kort, han har alltid sprungit och gömt sig så fort jag tagit fram kameran.
Efter skulle jag till en annan del av Köping, och moders karl Kai var underbart snäll och skjutsade dit mig så jag fick ta tåget.
Med tanke på hur mycket tåg jag skulle fått åka sammanlagt så var jag så tacksam så jag nästan fällde en tår.
"Som vanligt" blev det snabbvisit hos Helen, men lite längre än förra gången iaf. Det är ändå skönt att kunna sätta sig ner och prata lite.
Emma kom och vi pratade lite mer, och såklart hade vi missat att åka till systembolaget. Men det ordnade sig till slut ändå.
Så var det iväg till Västerås och grejja lite, och så småningom kom Emmas vän och det blev mat och Elvisvinet vi fått av Helen.
Vi fick tillskott till sällskapet och spelade Wii med handkontroller som vägrade samarbeta med mig.Sen blev det krogen Å. Där man knappt kunde prata med varandra för att musiken var så hög. Och jag såg någon som var så lik en annan så det faktiskt var riktigt, riktigt läskigt. Men personen han var lik är ju död, så jag är hyffsat säker på att det inte var han.
Vi gick vidare till ett annat ställe, som var för fullt, men jag hann ändå med en klassisk toakonversation.
Vi landade till slut på Pitchers, rätt mysigt och lugnt ställe.
Sen blev det såklart kebab och taxi hem...
Att åka hem dagen efter var mindre kul. Sex timmar tog det totalt, men jag kom iallafall hem till en Erik på stationen och en städad lägenhet!
Resan var underbar, men det var väldigt skönt att komma hem.
Anders frågade ironiskt om jag inte saknade mina idioter till vänner, men det gör jag ju, hemskt mycket. Det finns inga lika bra idioter här.
Ska nog lägga upp lite fler bilder på bilddagboken sen hursomhelst.
Packa sej lite med nytt ID-kort.
Eftersom jag inte hinner lämna av packningen hos någon (måste till puben och paxa sittplats strax efter 15 när mitt tåg kommer) så försöker jag packa så lite som möjligt, och det verkar faktiskt inte vara något problem. Jag är ju ingen sån som vill ha med mig 17 ombyten för en helg, men däremot vill jag ha med mig mycket småsaker som kan tänkas behövas. Allergitabletter t ex, de lär antagligen inte behövas men om de behövs så är det ju skönt att ha dem.
Imorgon måste jag upp tiiidigt för att hinna duscha och jag förbannar mig själv för att jag inte har en hårtork.
Jag fixade mitt ID-kort häromdagen också, med mitt riktiga namn på. Det tog ju bara ca fyra månader... Det är första gången jag har ett ID-kort på många år, när mitt gamla gick ut orkade jag inte skaffa ett nytt så jag använde passet istället.
Jag bjuder på den här!
Läkare.
Jag önskar att jag slipper träffa en enda läkare till under hela mitt liv.
Det finns ingen yrkesgrupp som kan få mig mer irriterad.
Förra veckan var jag på nån sorts hälsokontroll, mest inriktad på den förbannade ledvärken. Jag hade fått en remiss dit, av en läkare som bett dem undersöka det hela utifrån ett aspergerperspektiv, eftersom min perception är lite annorlunda. Därför kan det krävas ett lite annorlunda tankesätt.
Jag var lite irriterad redan när jag fick komma in, eftersom jag fått vänta i 25 minuter och hon inte ens bad om ursäkt, och blev ännu mer irriterad när hon började med "Jaha, så du har ont i ryggen?".
Jaha, välkommen in i 2000-talet där det finns journaler och remisser av en anledning.
Sen malde hon på rätt bra, och tyckte bland annat att jag skulle gå med i IOGT för att jag var sjukskriven. Det tog ett tag innan jag förstod vad hon menade, fast även när jag förstod vad hon menade tyckte jag bara att det var idiotiskt.
Hon tyckte seriöst att jag skulle gå med där för att träffa folk bara för att jag var sjukskriven.
För hon hade ju själv varit sjukskriven dårå så hon visste ju att man blev helt isolerad dårå.
Jag var tvungen att bita mig lite i tungan för att inte låta alltför aggresiv när jag sa att hon då också säkert visste att folk med AS ofta inte har samma sociala behov alls. Men det berodde ju på vilken grad man hade tyckte hon, och verkade inte tänka på att jag kanske själv visste hur jag fungerade...
Återigen, HEJ, det kan vara bra att läsa journalen så att du vet åtminstone sådana saker.
Sen tömde de mig på blod för att göra massa tester.
Och igår skulle jag till Dr Idiot för att få reda på resultatet från sömnutredningen.
Väntrummet där kan vara rätt intressant, och igår var det rena rama gökboet.
Bland annat fanns där en dam som hela tiden påpekade hur mycket klockan var och hur länge det var kvar tills hennes tid.
- Nu är det EN minut kvar!
Skönt att man inte är galnast i stan iaf.
Och det var inte ett så roligt besök heller.
Uppenbarligen så har jag väldigt ytlig och fragmenterad djupsömn, vilket jag iofs hade väntat mig.
Det innebär alltså att kroppen och hjärnan aldrig får chans att vila upp sig normalt eftersom det är det som händer under djupsömnen.
Och det går naturligtvist inte att göra något åt långsiktigt.
Men det är åtminstone bra att ha på papper, och läkaren verkade faktiskt få en lite annan attityd. Jag fick inte mitt medicinbehov ifrågasatt på samma sätt. Och det är väl för att det nu är tydligt att jag just har ett behov av sömntabletter för att få något som liknar djupsömn.
Vi pratade också lite om att jag drömmer så väldigt mycket eftersom jag har längre REM-sömn än vanligt, och att det blir väldigt många intryck för hjärnan att hantera och att det inte är så konstigt att jag kommer ihåg många drömmar in i minsta detalj eftersom jag kanske inte hinner gå in i riktig djupsömn.
Så det är faktiskt inte så konstigt att jag vaknar upp helt matt i hjärnan då hjärnan under REM-sömnen är lika aktiv som när man är vaken.
Och för nån som har svårt att sortera bort intryck öht så blir det lite rörigt.
Det är nog därför jag är så förvirrad intalar jag mig. Jag får faktiskt vara det nu!
Och ja, min apotekstant har varit i farten igen med.
Det är brist på en viss lugnande medicin pga leveransproblem, och även om jag inte direkt behöver den ofta alls så är det en trygghet bara att ha den hemma. Jag har inte ens brytt mig om att hämta ut den på nån månad, jag har bara inte tänkt på det.
Hon ringde runt till en del apotek och fick reda på att de på lasarettet öppnar större burkar och lägger mindre mängder i påsar om det verkligen är akut.
Och hon var ju en sweetheart då och sa att jag faktiskt behövde den och att hon "kände mig" och kunde gå i god för mig.
Det kändes ju inte lite konstigt att hämta ut medicin i en zippåse från apoteket...
