Jag är SÅ glad att jag valde att sova i en pyjamas inatt, för såklart så glömde jag mitt dumhuvud att ställa klockan (eftersom jag sköt bort alla tankar på att "Nej jag ska INTE ställa den nu redan på förmiddagen, jag kan göra det sen, jag behöver inte göra allt så långt i förväg... Sluta ha den här typen av planeringsbehov.") så kl 07.26 väcktes jag av att hantverkaren plingade på dörren.
Jag hade hängt nyckeln i tuben så han hade gått in annars ändå, men eftersom jag faktiskt var påklädd så kunde jag ju släppa in honom. En snabb titt så tröjan inte var för urringad bara, att öppna dörren i nerhasade pyjamasbyxor och urringad tröja låter som början på fel film.
Nu har jag lite dåligt samvete för att jag är så vimsig så jag inte direkt går att prata med, nu kanske han tror att jag är otrevlig.
Men jag är väldigt glad att jag plockade undan alla grejjer igår (det blev lite "Hur gör djur" när jag skulle få ut köksbordet från köket, för det skulle ju vridas och ha sig) för egentligen hade jag tänkt lämna lite kvar och ta resten idag innan han kom.
Vad jag inte är glad över är att jag inte började känna mig sömnig förrän kl 3, och somnade inte i soffan förrän 5, så jag känner mig lite... mör. Normalt sett hade det ju inte varit någon fara, men idag hade jag behövt vara lite mer samtalsvänlig och pigg eftersom jag ska tvätta sen.

Får se hur länge nacken håller idag, det är en inflammation igång i det området så jag får ont och blir väldigt stel och får en sorts brännande känsla när jag inte kan sträcka ut den på ett visst sätt.

Jag kom också på att det märks ju vilka prioriteringar man har, när jag inte ställde väckarklockan men ändå laddade kaffebryggaren dagen innan så det bara är att trycka på knappen när man går upp...