Läkarbesök och tapetsering.

I förrgår sa jag åt hantverkaren att jag antaligen skulle ligga och sova när han kommer dagen efter och att jag hade hängt nyckeln i tuben så han kunde släppa in sig själv.
Med det menade jag inte att han kunde komma hit klockan 7, men uppenbarligen tolkade han det så. Och jag kunde såklart inte sova ändå, jag vet inte om jag hade väntat mig det, när det är en främmande människa i rummet bredvid.
Han var riktigt bra iallafall, igår var han här från kl 7-16, och de flesta hantverkare bruka ju bestämma sig för att sluta rätt tidigt på dagen.
Igår sa jag samma sak åt honom, men eftersom jag sovit sämre än vanligt på nåt vänster så somnade jag som en stock framåt 5-tiden och vaknade inte förrän 8 och då var han ju i full gång.

Gav mig iväg på ett läkarbesök, nervös som bara den, jag tror inte att jag överdriver när jag säger att den läkaren håller mitt liv i sina händer. Nåja, iallafall min sömn och mitt vett...
Var så nervös så jag började toksvettas när jag hade suttit ner i fem minuter, INTE kul att träffa läkaren då.
Och jag vet fortfarande inte vad jag tycker om henne.
Först fick jag intrycket att hon var en sån som inte lyssnade på en utan satt och ritade streckgubbar i anteckningsblocket medan jag pratade, men sen förstod jag att hon bara inte lyssnar, hon HÖR vad jag säger.
Hon sa rätt snabbt att vi måste fixa sömnen, att det inte fungerar att ha det såhär. Och det har jag väntat på att höra rätt länge. Inte bara ett "Ja du sover ju knappt, så kan du ju inte ha det, men vi gör inget åt det just nu" utan långsiktig plan. Hon satte in en medicin som jag läst mycket gott om som innehåller melatonin som är ett naturligt sömnhormon. Hon gav mig också rätt fria händer, hon rekommenderade att jag provade den tillsammans med halva dosen av min vanliga sömnmedicin i två dagar, om det inte funkade bra så kunde jag prova att höja den vanliga. Personligen så föredrar jag att prova den lite längre än så.
Hon löste också mitt andra medicinproblem genom att helt enkelt byta till en förpackning hon visste fanns inne.
En fördel är att hon gick igenom hela min medicinlista för att fråga hur ofta jag använde medicinerna och om jag hade några biverkningar.
En nackdel är att hon gick igenom HELA min medicinlista... Och då menar jag nässpray som jag fick utskrivet för två år sen, kortisontabletter och hudkräm. ALLA mina mediciner jag fått utskrivet under två års tid, oavsett om det varit mot pollenallergi eller hosta.
- Mini-Pe?
- .. va, nej.
- Vad använde du den till?
- Vad jag använde minipillrena till? Det är ju nästan som p-piller.
- Ja?
- Eh ja... det är ju preventivmedel.
- Ok.

Haha...
Men jag är glad att hon gjorde det, för det känns lite som att nu vet hon precis vilka mediciner jag har och hon hade antagligen sagt om något krockar med varann. Vem vet, nässprayen kanske inte funkar ihop med nåt annat.
Hon var också mån om att få veta hur det gick med min allmänna hälsa, att remissen till reumatologen gått iväg som det skulle och liknande.
Jag fick fylla i ett sånt där jobbigt test, nåt självskattningstest. Man skulle utgå från de senaste tre dagarna och fylla i hur bra påståendet stämmer, och jag påpekade att det här ju inte är direkt normala omständigheter (fortfarande förbannad separationsångest) så att utgå ifrån de tre senaste dagarna nog inte gav en så bra bild över hur jag mår.
Det var en sån knepig fråga också, något i stil med "Jag får skuldkänslor och dåligt samvete och tycker att jag är en dålig människa och mindre värd".
Visst får jag oproportionerliga skuldkänslor av det mesta, men jag tycker ju absolut inte att jag är mindre värd för det, det har jag aldrig tyckt.
Jag hatar sådana test...

Efter det stod handling på schemat. Jag lyckades kirra Ipren på recept med, hon tyckte att jag skulle ta den på kvällen för att hålla värken borta och ja, det kanske kan vara bra.  Det råkar också vara den enda medicinen som hjälper mot min huvudvärk. Jag känner mig som en gam ibland när jag frågar om man kan få vissa mediciner läkaren nämner på recept, för jag har ju frikort, men oh well...
Gick in på Willys, och var helt inställd på att köpa mat.
Stod och kliade mig i huvudet, gav upp och letade efter Bullens och måltidsersättning istället.
Jag har verkligen noll aptit just nu, förutom vissa dagar och då är jag bara sugen på salt och fett.

Åkte hem, till en nytapetserad hall!
Jag måste erkänna att varken hallen eller köket blev som jag väntat mig, men jag har inte bestämt mig för om det är en dålig sak än.
Trodde köket skulle vara rödare och hallen gulare.
Jag ska slänga upp lite bilder sen iallafall.
Jag har köpt en sak att ha på ena toaväggen eftersom toaletten ser väldigt kal ut som det är just nu. Och det driver mig till vansinne. Så jag ska prova om man med små medel kan få den att se lite trevligare ut.
Måste köpa nytt duschdraperi med för zomg, grått passar verkligen inte in... Jag vill ha något med rött i.
Jag hatar att vilja ha något så specifikt eftersom jag så lätt blir låst i mina egna tankebanor, så jag behöver ett par ögon till som kommer med förslag. Och helst berättar för mig vilken färg jag ska ha på handduken där inne, för jag kommer verkligen inte på någon passande... Och ja, det ÄR så noga!

Alltså... försök packa upp ett halvt bohag på egen hand, när du har ADD eller ADHD.
Det blir verkligen att man plockar lite här och lite där, bestämmer sig för att ta sovrummet först, går ut och lämnar en sak i köket, börjar där istället, och vips så är man i alla rum samtidigt och det blir kaos.
Och då har jag ändå ställt i ordning allt två gånger nu, eftersom jag var tvungen att tömma rummen han skulle tapetsera och måla i.
Men nu har jag fått upp det mesta igen.
Jag hade tänkt få ut alla kartonger i dag eftersom jag får besök senare, meeen, det sket sig såklart. Jag orkar verkligen inte. Tur att man inte har så känsliga kompisar. Som någon av dem sa, "Det är en sak om det är stökigt, men skitigt... njäää...". Och det är ju verkligen så.
Förhoppningsvist får vi ihop sängen, annars så är jag helnöjd med att få upp lamporna.
Jag ska gå och småplocka lite nu, och packa upp lite köksprylar så jag kan ge intrycket av att jag faktiskt använt köket...

Kommentarer
Postat av: Vixina

Fan vad jag känner igen mig! Retar mig också på de där förbannade testen där de frågar de mest korkade saker, som om psykologen vill pracka på en att man verkligen känner sig mindre värd än andra, hade t.o.m. en helt borta psykiater som sa TILL mig att det med Löf hände för att jag tyckte jag inte var värd bättre. Så hon vet alltså bättre än jag hur jag tänker om mig själv? Det stämde inte alls men hon verkade så virrig att jag ändå inte tog henne på allvar så äh.. man passar väl inte in i deras mall om man inte tänker och känner på ett visst sätt, idioti.



Anywho, så tycker jag mg se hur du liksom blommar upp.. Hur du står på egna ben ochstartar ett nytt liv. JVet fr egen del hur killen jag var sambo med, blev som en förälder/syskon och skötare, hur jag blev beroende av honom från allt till att handla mat till att knappt gå ut utan honom och det skadar självkänslan. Men om det var så för er vet jag ju inte. :) Men det känns som att detta är bra för dig, att du behövde detta, stå på egna ben. Och du klarar dig så jävla bra också! Är så stolt över dig att jag svämmar över. :D Det ÄR nämligen djävulskt med separationsångesten man får just efter en separation där man levt med de andre under en lång tid. Fy fan, jag varken åt, sov knappt och var helt uppfuckad en låång tid efter brytningen med den jag var sambo med så du gör ett förjävla bra jobb. <3

2012-01-26 @ 20:47:30
Postat av: Skallebank

Ja men visste du inte det, läkare och liknande VET ju ALLT bättre än oss dödliga?...



Jag skulle inte vilja säga att jag var beroende av Erik på det viset, men visst blir man för bekväm av sig. Man är ju van vid att inte behöva ta beslut alldeles själv (även om det bara gället vad man ska äta till middag) så nu måste man ju vänja sig vid allt sånt. Och det är skönt när jag märker att jag faktiskt kan klara mig själv.

Tack Vix, det värmer <3

2012-01-27 @ 11:05:40
Postat av: Vixina

Oh man, läkararrgoans de luxe. Suck, tyvärr känner jag allt för väl igen det och skulle man protestera eller sätta dem på plats så jaja, vi är ju bara "drägg" bredvid dem ändå. Det är tyvärr som om läkare har den gamla folksynen på sig själva: -De är gudar, de har ju utbildning och har läst i många år, så vad de säger stämmer. Men folk är liksom förbi det nu sen 50-talet ungefär så varför har de själva kvar den synen på sig? En osäker läkare är bättre än en arrogant eftersom en osäker gör som House (jaja, men du vet..)eftersom en osäker tar patientens ord på större allvar och söker fler lösningar. En arrogant tror sig veta lösningen redan och kan aldrig ha fel. Tror definitivt att narcissister dras till läkaryrket. Maktgrej. Problemet är med narcissister att det hjälper inte att sätta dem på plats för då stör man deras enorma ego, utan det enda som gäller är bara att stryka dem medhårs så gott man kan.

2012-01-29 @ 00:23:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0