Jag ringde M häromdagen och skulle fråga när vi ska åka till Jysk. Det var bara det att det tog stopp när jag skulle prata, jag visste vad jag skulle säga men tungan hängde bara inte med. Vilket först resulterade i en gemensam skrattatatack först men sen blev jag ju tamefan orolig. Så jag lade på och skrev ett sms istället.
Eftersom, hrm, jag inte haft så himla mycket verbal kontakt med folk den här veckan så har jag inte riktigt uppmärksammat problemet igen förrän igår när jag gjorde ytterligare ett samtal.
Efter det spelade jag faktiskt in mig själv när jag läste från en bipackssedel och jag kan ju säga att det inte är något jag kommer att lägga ut på nätet. Det fick mig faktiskt att aldrig mer vilja prata med någon. Ärligt talat, så skrämde det mig.
Idag ringde min läkare (och klart jag tänkte, vågar jag svara? men det var ju ändå min läkare), och hon hörde ju att nåt var tok och efter att hon bläddrat lite i vad-hon-nu-bläddrade lite i såg hon att det KAN vara en bieffekt av sömnmedicinen (det har något med muskeln i tungan att göra, om jag förstod henne rätt) som jag ska ta regelbundet. Uppenbarligen är det väldigt vanligt att man får problem med balansen, men det har ju redan så det är ju ingenting jag funderat över, haha...
Och det är ju egentligen rätt jävla typiskt. Senaste gången jag provade en medicin och tänkte "Oj, hm, den här verkar ju faktiskt fungera på mig" fick jag springa ner till vårdcentralen (som jag bodde nästan granne med) då det visade sig att jag hade fått en allergisk reaktion (hela jag var knallröd och full med nässelutslag, som receptionisten utbrast; "Men vad har du gjort flicka?!"...) så de proppade mig full med Betapred och jag fick inte gå därifrån på tre timmar...
Så seriously. What's up with that? Kan jag få äta nånting som funka bra utan att få konstiga biverkningar?
Om man nu ska se till något positivt av allt det här, så känns det rätt svart på vitt att min läkare är bra. Vi hade inte ens en telefontid, utan jag avbokade tiden igår för att jag kände mig så himla dåsig, men ändå ringde hon upp för att kolla så allt fungerade. Jag får såklart inte äta medicinen längre, så just nu är det tillbaks till de gamla sömnvanorna.
Jag var nere och handlade en snabbis men tänkte inte alls på att problemet kanske ännu satt i så mitt inne på Willys fick jag lite småpanik och stoppade ner alla två varor jag skulle handla i korgen, sprang till kassan och gick hem i kylan för att jag inte ville riskera att någon skulle prata med mig på bussen. Och det hela känns rätt sjukt.

Nu ska jag lägga mig ner igen och se på Friday Night Lights. Om någon ringer och jag inte svarar så är det ingen diss, just nu vågar jag bara inte.