Crestfallen
adjective
Säga vad man vill om Billy Corgan och resten av bandet, divalater och liknande, men jag ÄLSKAR deras texter. Hela det albumet är fantastiskt, även om det tog ett tag innan jag "lärde" mig att lyssna på det. På andra låtar än Crestfallen då.
Edit: Nu kom jag ju på varför jag fick den på hjärnan, jag halkade in på någons blogg som hade en rad ur en av deras låtar som titel.
n1.
dejected; dispirited; discouraged.
Jag tror att jag var... 16 eller något när jag hörde den här. Visst, jag gillade ju Smashing Pumpkins musik, men jag räknade mig inte som ett fan för jag hade inte koll på deras musik, men jag köpte ändå albumet Adore av någon anledning. Och jag tror att jag lyssnade på "Crestfallen" på repeat otroligt många gånger efter att jag hört den första gången. Det bara var en sån där låt... som var MIN låt. Ordet "crestfallen" blev ett av mina favoritord på engelska.
Igår när jag skulle sova så fick jag av någon anledning den på hjärnan, och jag har ingen aning om varför för jag har inte lyssnat på dem på evigheter. Så jag började rota igenom mina skivor, som fortfarande ligger kvar i kartongerna, innan jag kom på att den såklart finns på youtube... dock inte studioversionen, men den här är ändå bra. Den kommer igång riktigt efter ca 1 minut.
Och när jag hörde den så grät jag för första gången på ca två veckor. Det här låter ju jättedumt, men som jag försökt gråta den senaste tiden! Ni vet när man ibland bara känner att man måste få gråta en skvätt så att man sen mår bra. Men jag-har-inte-kunnat-gråta. Jag hade försökt alla knep, tittat på gamla bilder, tittat på Braveheart (det är annar failproof för mig), men icke. Men lite efter en minut in i låten grät jag som ett barn, och det var så jävla skönt.
Jag tror att jag var... 16 eller något när jag hörde den här. Visst, jag gillade ju Smashing Pumpkins musik, men jag räknade mig inte som ett fan för jag hade inte koll på deras musik, men jag köpte ändå albumet Adore av någon anledning. Och jag tror att jag lyssnade på "Crestfallen" på repeat otroligt många gånger efter att jag hört den första gången. Det bara var en sån där låt... som var MIN låt. Ordet "crestfallen" blev ett av mina favoritord på engelska.
Igår när jag skulle sova så fick jag av någon anledning den på hjärnan, och jag har ingen aning om varför för jag har inte lyssnat på dem på evigheter. Så jag började rota igenom mina skivor, som fortfarande ligger kvar i kartongerna, innan jag kom på att den såklart finns på youtube... dock inte studioversionen, men den här är ändå bra. Den kommer igång riktigt efter ca 1 minut.
Och när jag hörde den så grät jag för första gången på ca två veckor. Det här låter ju jättedumt, men som jag försökt gråta den senaste tiden! Ni vet när man ibland bara känner att man måste få gråta en skvätt så att man sen mår bra. Men jag-har-inte-kunnat-gråta. Jag hade försökt alla knep, tittat på gamla bilder, tittat på Braveheart (det är annar failproof för mig), men icke. Men lite efter en minut in i låten grät jag som ett barn, och det var så jävla skönt.
Säga vad man vill om Billy Corgan och resten av bandet, divalater och liknande, men jag ÄLSKAR deras texter. Hela det albumet är fantastiskt, även om det tog ett tag innan jag "lärde" mig att lyssna på det. På andra låtar än Crestfallen då.
Edit: Nu kom jag ju på varför jag fick den på hjärnan, jag halkade in på någons blogg som hade en rad ur en av deras låtar som titel.
Kommentarer
Trackback
