Dåligt samvete.
Och det är ju faktiskt rätt så jävla jobbigt att ständigt gå runt och ha dåligt samvete, jag har nog inte riktigt insett hur mycket energi det drar. Det leder till för många funderingar, för många "tänk om".
Och alldeles för ofta finner jag mig själv be om ursäkt för att jag är som jag är. Inte för att någon alls tycker att det är nödvändigt, utan för att jag tycker att sättet jag är på, min personlighet, gör allt krångligare och svårare än nödvändigt. Kanske lite för att jag skäms för att jag inte kan vara "normal".
Men jag har börjat tänka på vad min kära kurator i Tumba sa åt mig för många år sen. Något som faktiskt ändrade min syn väldigt mycket till det bättre.
Hon förstod hur jag kände och att jag var den första att ta på mig skulden för allt.
Hon sa att de folk som fanns runt mig, vänner och pojkvän, var alla vuxna människor kapabla att ta egna beslut. Det är faktiskt deras ansvar. Vill de inte ha mig i sitt liv så är det inte JAG som ska ta upp det, det är faktiskt upp till dem. Det är inte upp till mig att tänka på alla andras bästa och försöka anpassa mig, för som sagt, de är vuxna människor som måste ta sina egna beslut. Törs de inte? Synd för dem. Men det är inget jag tänker göra åt dem.
Jag är oerhört långt från perfekt, men jag försöker att vara så bra jag kan vara. Jag och två olika kurator över åren har tyckt att jag kan kompromissa väldigt bra. Att jag kan kommunicera när det gäller problem. Att det är viktigt för mig eftersom det är svårt för en annan människa att förstå hur jag tänker och känner och att jag vill ge denne chansen att försöka förstå eller åtminstone acceptera.
Jag måste bara komma ihåg att alla har ett val. Jag är jag. Långt ifrån perfekt. Jag har en hel del dåliga vanor. Men folket i mitt liv har fortfarande ett val. Take it or leave it. DET är inte upp till mig, och jag ska verkligen försöka sluta ha dåligt samvete för det.
Gosh, måste verkligen göra ett tack-kort till den kuratorn...
Fick sällskap av en pippi på balkongen idag också.
Maria Montazami
Jag känner att jag har oroväckande många likheter med denna kvinna, nu senast vår syn på inredning.
Att man köper godis som matchar skålen som det ska ligga i.
Att hon säger att det kan ta timmar för henne att hitta ett bra ställe för en ny sak, att hon verkligen måste se saken från alla olika vinklar och sådär.
"Och det är ju inte riktigt normalt... tror jag."
Det var bara väldigt mycket i det avsnittet som var slående likt.
Inte för att jag klagar, jag gillar visserligen inte hennes inredningstil men hon har iaf stil och är väl medveten om vad som passar ihop med vad.
"Inte för att skryta, men det här är den perfekta platsen för min godisskål", säger hon när hon tittat så att skålen + godiset matchar ungefär allt annat som finns i rummet.
Jag tycker faktiskt att hon är så söt rent allmänt, sättet hon är eller ja, hur hon framställer sig själv.
*hjärnstillestånd*
Att lägga 35:- på en öl är inget jag normalt sett gör, men den här lät bara så fucked up så jag var tvungen.
"Smakrik, maltig öl med tydlig beska, inslag av pumpernickel, sirap, humle, mörk choklad och lakrits."
Den var fucked up.
Och så har vi fixat saker till diskmaskinen idag, så att det passar till den nya blandaren. Erik klev in i hjälterollen när vi stod framför hundratals (ja det var många iaf) olika småprylar på K-Rauta, han stod och mumlade siffror och grejjer och försökte hitta de två delarna som vi behövde och som uppenbarligen var lite ovanliga, medans jag stod och såg dum ut och småfnissade åt ordet "nipplar" som stod på de flesta förpackningarna.
Ibland känns det som att han kan allt.
K-Rauta har f.ö sjukt mycker roliga prylar...
Time out.
På riktigt.
Ska ligga kvar i soffan tills det är dags för mat.
Av någon anledning så hade hantverkaren tagit ner lampan i sovrummet, en sån där plafondlampa som jag har skitdåliga erfarenheter av eftersom jag inte riktigt bemästrar de hemliga knepen med att sätta upp en sådan.
Så jag tänkte att jag kan ju lika gärna sätta upp den i hallen, eftersom den som då satt i hallen skulle in i sovrummet, vi har bara inte orkat byta.
Det tog mig 15 minuter och jag överdriver inte det minsta när jag säger att jag var helblöt av svett när jag var färdig.
Jävla vingmuttrar som ska passas in på nanomilimetern... Och när jag äntligen hade fixat det och var lite glad över att se den lysa så lös den inte. Visade sig att jag hade sättit kontakten på fel sätt. Det är ett sånt uttag med tre hål och lampan har bara två pinnar, vilket gör att det finns tre sätt att sätta den på varav ett är rätt, och det var naturligtvist det sista jag provade som var rätt...
Jag VET att jag är för kort för att sätta upp lampor, när jag bara står på en köksstol, men jag ville bara få det fixat, få något fixat den här dagen. Men det är för jävla jobbigt att stå på tå och ändå vara några centimeter för kort samtidigt som man ska försöka passa in den där jävla vingmuttern rätt...
Så nu har jag ännu mer ont i handlederna och nacken håller på att gå av.
Men vi kommer åtminstone kunna sätta upp den andra lampan så fort väggarna i sovrummet är färdigt...
Hantverkare och kaffe.
Imorrn kommer de och sätter upp tapeterna (KLOCKAN ÅTTA), och jag vet inte om jag borde ha en kanna kaffe ståendes om nån vill ha. Jag är en av dem som inte tänker "De är ju ändå här och gör sitt jobb som de får betalt för", jag är mer "Klart jag kan göra en kanna kaffe om det kan göra någon av dem gladare och piggare, det är ju ingen stor grej". Det är ju inte så att jag tänker stå där med nybakta bullar.
Jag vet ju att jag sort of redan har svarat på min egen fråga.
Och på fb fanns det också hantverkare som svarat och de flesta uppskattar sådant.
Kära Bullen, vad ska jag göra? Vad skulle du gjort? Det är väl ingen som skulle tycka att det var konstigt? Det värsta som kan hända är ju att de säger nej tack, och då har jag ändå kaffe till mig själv...
F.ö så är fondväggen... perfekt. Jag hade gått och varit orolig över att färgen var för mörk och grå (jag var faktiskt nästan säker på att den var det, men Erik gillade den och den var ok för mig så det hade ju inte blivit helt fel hur som helst), eftersom jag är så sjukt petig när det gäller nyanser, men den är verkligen VERKLIGEN som jag alltid föreställt mig. Helt otroligt. Jag har gått och tittat på rullarna flera gånger nu, och igår fick jag reda på att de kommer imorrn och fixar båda rummen.
Sneakpeak på fondväggen:
Första mötet med en granne.
Jag skulle ner med tvätten och i tvättstugan står en gammal gubbe och ursäktar sig så mycket för att han inte var klar, men det var ju ingen fara tyckte jag, han skulle bara använda mangeln lite.
Sen eh, tyckte jag att det var lite mer fara, för han slutade fan aldrig prata... Han hade bott på Lidingö, och på 40-talet så kunde man minsann gå runt på stan på natten utan att en jävel rörde en, men nu är hela landet så förstört, det kommer folk utifrån som inte respekterar svenskt folk, och ojojoj.
Men Växjö var då iallafall den bästa staden som fanns i landet, för här finns sverigeandan fortfarande kvar.
10 min stod han och pratade medans jag försökte koncentrera mig på att fixa tvätten.
Trevlig javisst, men också dålig hörsel vilket han verkade vara rätt medveten om så det kändes mest som en monolog...
Edit om tvättstugan nu såhär mitt i användningen:
Den är helt ok. Den ligger inte så mysigt till (nere i källaren) men så fort man kliver över tröskeln till den kooorta korridoren som leder dit så tänds lyset automatiskt. Det är sjukt nice. Likaså inuti tvättstugan.
Jag var lite orolig för att det skulle vara en sån tvättstuga där alla kunde springa som de ville, men icke. Det är bara en person som kan använda den åt gången, och då låser man den med sitt tvättlås.
Det är en standardtvättstuga helt enkelt, med lite plus som lyster och att den har ett rätt stort fönster och två tvättmaskiner. Det senaste året har jag varit tvungen att vänja mig vid att bara ha en, vilket är väldigt jobbigt om man har 4-5 maskiner att tvätta...
Den får Skallebanks seal of approval.
Intresseklubben dismissed.
Edit igen:
Jag har aldrig varit med om att en torktumlare i ett hyresrättshus får tvätten torr på 20 min. Helt underbart.
Dagens höjdpunkt.
Fifan vad roliga de var.
- Hur ska den här sitta då?
- Tja, den ska sitta som den ska sitta.
Småmobbades och skojade med varandra precis hela tiden.
Jag stod och tittade på hela tiden och passade på att fråga om två smågrejjer.
Sen när karln som legat under diskbänken mesta delen av tiden reste sig upp såg han min Guns n Roses-tröja och sa att det var ett jävla fint rockband jag hade på tröjan.
- Jag läste faktiskt ut Slashs biografi häromveckan, det var nåt kan jag säga!
- Aah, den har jag tänkt läsa ett bra tag faktiskt.
- Den kan jag verkligen rekommendera. Bredvid hans namn på boken stod det något i stil med att det kan verka överdrivet men det är sant ändå, men jag vette fan... om allt det är sant så är det ett under att han lever... det var VERKLIGEN sex, drugs och rock n roll.
Det är inte alla som får boktips av sin vaktmästare.Nu har vi en modern kran i köket också.
En helt vanlig antar jag, men en sjuk uppgradering från den gamla. Dessutom har denna ett separat uttag för diskmaskinen, me like.
Någon som vet vart det finns svarta disktrasor och disksvampar? Oavsett hur mycket jag orkar göra så ska köket gå i svartvitt, det gäller naturligtvist sådana prylar också. Diskmedelsflaskan kan väl kanske få dispans...
Sen tycker jag själv att jag har varit duktig som har tagit bort såna där självhäftande krokar utan något som helst spår på kaklet. Aja, det var väl egentligen den ena vaktmästaren som använde nån knivaktig sak för att bända loss dem hur som helst, men det var iallafall JAG som satt och skrapade bort klistret med en kniv och sedan använde aceton till det sista, precis som han förklarat att jag skulle göra.
Det är på den nivån jag ligger... "Hej jag är SKITDUKTIG, för jag kan pilla bort klister!"
...
Sitter och har en väldans avancerad smskonversation med Erik nu om det nya diskmaskinsuttaget. Tänkte att eftersom de ändå lär ha sådana på hans jobb så kanske han vet vad det ska vara för nån, men det kan inte vara lätt att vara honom nu...
"Jo den där... metallgrejjen... på kranen... åsså metall...ringen på slangen från diskmaskinen... 2 cm... kanske..."
Nu skulle det verkligen vara nice att ha en mobiltelefon med en bra kamera så man kunde ta en bild och skicka.
Holy sheet.
Sprang in på Lagerhaus för att köpa lite planerade grejjer, sprang runt och försökte få tag på ett par helt vanliga sulor till skor utan någon framgång.
Blev ännu mer svettig så jag bestämde mig för att runda av det hela med att köpa öl och mat.
De jävlarna hade flyttat på Systembolaget!
Jag orkade inte springa omkring och leta när jag var i det skicket, så jag sprang in på ICA och köpte det jag skulle. När jag kom hem och tittade vart det låg nu så står det att det var i just den gallerian jag varit i, men tydligen så missade jag det helt. Jag hatar gallerior, de gör mig alltid mer förvirrad än vad jag redan är.
Det var f.ö en fucking plåga att gå hem. Genomsvett och skitont ovanpå fötterna, knäna, armbågarna, handlederna och huvudet. Och skoskav.
Jag längtar efter min cykel.
Lade mig i badkaret och bara låg där en stund, sen kände jag mig tvungen att tvätta håret trots att jag visste att det skulle spä på huvudvärken.
Det tog ca två timmar innan jag kände mig som en någorlunda normal människa.
Nu har jag en pizza i ugnen, och någon granne har börjat förfesta låter det som. Dunkadunka. Men det är de som lägger ribban, jag bangar inte på att köpa till några högtalare till stereon och dra på Defleshed när de minst anar det. Slår vad om att jag har bättre ljudsystem än dem.
Vilket inte lär hända eftersom jag är en sån som hellre går och pratar med dem först, plus att andra oskyldiga grannar skulle bli lidande...
Men ändå.
Nu ska jag snart äta pizza och kolla på randomserier och inte röra på mig förräns jag ska laga mat igen.
Klyftpotatis med rotfrukter, pepparbiff med grönpepparsås.
Teh flytt.
Som sagt, värsta flytten någonsin. Och jag har flyttat många gånger.
Trots att vi hade kört två fulla bilar så hade vi ändå cirka dubbelt så mycket grejjer som jag hade trott. Och sängen... Vi hade enorma problem med att få upp den när vi flyttade in i förra lägenheten, först trodde vi att det inte skulle gå alls, men det gick, på milimetern. Eriks far konstaterade att det bara var att ta ut den balkongvägen när vi skulle flytta ut sen.
"Ha-ha" tänkte alla. Trofan att sängjäveln faktiskt åkte ut via balkongen också... Det låter mer dramatiskt än det var, men det var bara från första väningen, balkongerna är stora, så det gick smärtfritt.
Stark pojkvän, stark svåger, svärfar med lastbil och massa grejjer och svärmor som glatt hjälper till och bär allt hon kan = ... underbart.
Svägerska + kompis som hjälper till i Växjö = totalt jävla ovärderligt.
Jag hade nog allvarligt talat inte orkat med allt annars. De två dagarna innan hade min mage varit knas så jag hade gått och mått illa som fan och inte kunnat behålla någon mat, och likadant var det dagen vi flyttade.
Så att packa och flytta när man mår så var ingen höjdare.
Som sagt, Eriks syster och hennes kompis kom över (vi bor i stort sett grannar med dem), så vi körde som så att vi tre var uppe i lägenheten, två pers åkte med saker i hissen och lämnade över till oss, så det gick så himla smidigt att få in allt.
Jag måste komma på något bra sätt att tacka alla, för jag tror inte att de förstår hur ovärderlig deras hjälp var.
Erik tog ut dem på middag, men jag stannade hemma eftersom jag mådde som jag gjorde. Spydde, duschade, tog på mig badrocken, bäddade sängen, och bara lade mig där och njöt. Jag gillar sovrummet. En del rum bara gillar man på en gång sådär, sovrummet var ett sånt rum vilket gör mig så otroligt glad eftersom det är det viktigaste rummet för mig.
Ringde Emma och pratade en stund, kände bara att jag behövde få höra hennes röst och få dela med mig av lite gnäll och glädje.
Gick och lade mig tidigt sen, och låg och lyssnade på ljuden utanför och grannens musik. Det ÄR lite lyhört, men av någon anledning stör det mig inte det minsta. Än iallafall.
Dagen efter var det flyttstädning.
FYFAN!
Fyra pers, fyra timmar, i stort sett non stop.
Och Eriks föräldrar gör ingenting halvdant kan jag säga.
Om den städningen blir underkänd så åker jag till vaktmästaren och börjar gråta framför honom.
Vi tog sådant detaljer som att ta bort knapparna på spisen för att göra rent bakom dem.
Återigen, helt ovärderlig hjälp från Eriks föräldrar. Hans mamma hade med sig kaffe och bullar också. Och kex. Det räcker inte med att de hjälpt till att flytta hela dagen innan, och sen städa och tagit med sig massa städgrejjer, det ska bjudas på fika också.
Jag blir totalt bortskämd och jag älskar det...
Efteråt försökte jag tacka för hjälpen så att de verkligen förstod hur tacksam jag var, och fick till svar "Tack själva, det var kul att få vara med!".
Ledvärken från helvetet kom den här kvällen också, eller om det var kvällen efter. Jag har nog aldrig haft så ont i lederna...
Igår gjorde vi inte ett skit. Nästan. Åkte och handlade lite, försökte hitta smidiga vägar vilket ledde till lite sightseeing.
Växjö är en sådan... fin/underbar/fascinerande stad. Den har ju växt i lite udda takt tydligen (ett bevis på det är t ex de gamla och otroligt fina villorna precis utanför centrum), och det är väldigt... omväxlande kvarter. Jag vet inte om man kan säga att jag "tycker om" hus, men jag älskar att titta på dem, och såg så många fina så jag höll på att dööö.. Och det är så mysigt, det kan ligga ett stort, pampigt stenhus granne med en liten stuga i äldre modell.
Såg en massa parker också, det är ju trots allt Europas grönaste stad!
Idag var den första "vanliga" dagen. Jag har målat det stora skåpet i köket igen. Kändes som att det gick åt helvete först, men nu när det torkat lite så ser det inte så shabby ut faktiskt. Visst syns det att det inte är nåt proffs som gjort det, och det behövs nog slipas lite och målas lite till, men ändå.
Ska försöka packa upp resten av köket idag.
Köket är verkligen nästan perfekt. Helt perfekt storlek, massa DJUPA skåp som man får plats massor i.
Jag tycker om lägenheten väldigt mycket iallafall. Inte bara själva lägenheten, utan detaljer som duschmunstycke, hur hyllorna i köket ser ut, och sånt.
Och det känns hur underbart som helst att äntligen bo i en riktig stad igen. Det är ändå två år sen sist.
Ha-ha.
"Att packa ner resten av grejjerna lär inte ta en timme ens."
Om jag kunde utnyttja mitt sinne för humor för stand up-komik kanske jag kunde tjäna en slant.
Det slutade mer med att jag irrade omkring, mådde illa som satan, kallsvettades, fick svarta prickar i synfältet och hjärnan bara lade av lite då och då. Det HADE nog gått på en timme, lätt, om man varit två och haft rediga flyttlådor. Inget fel på lådorna vi har nu, men jag har aldrig använt dem förut och var osäker på hur tungt man kunde packa dem.
Senare fick min kropp nog och spydde, sen mådde jag faktiskt mycket bättre och sov relativt bra, så jag känner mig rätt utvilad.
Jag/vi fick iaf ner det mesta igår, håller på att ta det sista nu. Typ.
Fast först ska jag nog göra en sån där sjukt viktig sak som att köra 10 arenamatcher så jag får poäng, ifall det nya nätet skulle strula och vi inte får igång det innan tisdag...
När Christina gråter så gråter jag.
Jävla Grey's Anatomy.
Det känns som att det blev ett väldigt hopp mellan steg nummer två och steg nummer tre. Det är fucking fredag idag, och om ett dygn så borde allt vara packat och klart, för om ett dygn och 4 timmar kommer flyttbilen.
Men liXoM... jag har inte hittat något jag kan packa. Direkt. För vi har varit för jävla duktiga med att ta alla onödiga saker i de två vändorna vi kört tidigare. Så nu känns det mest som att det är att packa tallrikar och liknande, och sen hiva ner resten av sakerna i en eller två kartonger. Sen är det bara möbler. Och datorerna förstås, men de packas ju inte ner förräns timmen innan cirka...
Jag fick panik när jag vaknade och insåg att det faktiskt är fredag och att det var så tätt inpå flytten, men nu när jag tittade mig omkring så insåg jag att jag inte behöver ha panik. Att packa ner resten av grejjerna lär inte ta en timme ens.
Men jag orkar nog inte göra något nu. Jag måste ändå vänta på att Erik kommer hem på lunchen eftersom jag inte kan vika kartongerna sådär... på det viset...
Blommorna är förvirrande också. (de är säkert förvirrade också)
Den blomman jag verkligen försökt hålla vid liv ser ut att dö. Den jag medvetet låtit bli att vattna står i full blom nu. Igår kväll efter att bilden togs blommade den ännu mer... Jag hade tänkt kasta den för jag trodde att det var kört, men nu när den har gjort en helvändning så är jag glad, för det var den vi fick när vi flyttade in. Fast den är rätt risig allmänt, mest för att jag inte vet hur man sköter blommor...
Steg nummer två.
Vi bestämde oss för att åka och måla om insidan av alla skåp. Men väl där så såg de flesta inte så farligt ut som jag trott, visst var färgen inte så himla vacker inuti garderoberna, men det var bara ett stort skåp i köket som verkligen hade ful färg och fula fläckar.
Vi inledde med en romantisk picnic med mat från McD. Jag har kommit på varför jag gillar deras mat så mycket; det är för fan flera år sen jag bodde i en stad som faktiskt har ett McD... 
Naturligtvist höll jag på att glömma ta kort på fläckarna och det enda kortet jag orkade ta blev suddigt. Men det såg inte fräscht ut iaf. Och naturligtvist så var det ett SKITKRÅNGLIGT skåp att måla, jag har aldrig sett ett skåp med så många fack, och en lucka med lås på. Ska ta kort sen när vi målat klart... Det krävs ett lager färg till. Det var rätt kul att måla, men min handled tyckte att det var mindre kul...
Vi var där i flera timmar iaf, och upptäckte att det fanns två färgburkar kvar från hallen och sovrummet. Jag blev skitglad iaf, eftersom jag gillar färgerna.
Men som sagt, den s.k fondväggen i sovrummet blir jag inte klok på...
Men utsikten är svår att slå om man ska bo relativt nära centrum.
Och maaassa garderober!
Nu känns det på riktigt att vi halvt har flyttat, och jag hittar fler och fler detaljer som jag tycker om.
I did good.
Det var hela grejjen att ringa upp en helt okänd privatperson utan att göra bort mig totalt som fick mig att känna mig lite duktig. Jag tror lösningen var att inte riktigt tänka, plus att jag var lite arg också...
Nu har jag ändå fått in några hundra på auktioner, feels good. Inte för att det märks eftersom elnätsavgiften var dubblerad den här gången...
Men jag minns varför jag lade av med hela Traderagrejjen, folk är så jobbiga. Skriver man att de har fem dagar på sig att betala så kan de vara på semester när auktionen tar slut och kommer hem en vecka senare och beter sig som att det är helt ok, och liknande.
Steg nummer ett.
Det började inte så bra då vi inte ens knappt hittade lägenheten eftersom de inte hade bytt namn på dörren...
Och de där gråblåa väggarna i hallen var inte gråblåa, de var... gröna. Men fint gröna, neutralt gröna. Ändå så förstår jag inte hur jag kunde vara bombsäker på färgen.
Köket var större än jag mindes det (faktiskt alldeles lagom, jag vill ha ett litet kök), men när jag öppnade köksluckorna fick jag ont i ögonen. Det var trä a la... 70-tal. I ett helvitt, fräscht kök med nya handtag och nymålade skåpsluckor förväntar man sig inte något sådant. Så inihelvete fult. Och vattenkranen var en sån där gammal med en "ratt" för varmt, och en för kallt. Jag tål inte sådana.
Samma sak med garderoberna i sovrummet. Färgen på väggarna där inne hade jag faktiskt kunna tänka mig att ha kvar om det inte vore för den förbannade halva fondväggen.
Golvet i vardagsrummet var fint, och balkongen sjukt mysig. Eller ja, ska bli. Verkligen noll insyn.
När jag tittade närmare på väggarna i hallen såg jag hur slarvigt de var målade, nån hade tydligen inte använt maskeringstejp på listerna och taket... Likaså med kabellisterna, vem fan sätter upp kabellister INNAN man målar?!
Och som hatthylla hade de haft en sån där vit LACKhylla från IKEA, med separata krokar under, vilket jag tyckte var otroligt fult.
Så mitt humör sjönk där, och sen hade jag ett möte på vuxenhab. Det var inte så givande för jag har inte riktigt varit på humör för någonting de senaste veckorna, men det sa jag också åt dem och de förstod. Vi pratade lite om lägenheten, och jag tog upp det där med vattenkranen i köket.
- Men DET ska nog inte vara några problem, det fixar vi ju med bostadsanpassning!
- Åh, går det verkligen?
- Ja och nu när jag tänker på det, du har ju ledvärk också, så det räcker med bara den anledningen, det blir inga problem alls.
När hon fick reda på vilken hyresvärd det var så var det tydligen ännu bättre, eftersom de är rätt bra när det gäller att anpassa lägenheterna på det viset så man slipper gå via kommunen, så hon ska ringa dem.
Jag vet att jag har varit sanslös känslig den senaste tiden, men jag höll på att börja gråta av lättnad.
Jag gillar fortfarande inte arbetsterapeuten till 100, men de är ändå oväntat bra och förstår mig oväntat bra och det de inte förstår frågar de om. Och de checkar hela tiden av att de förstått allt rätt.
Under tiden hade Erik burit in precis allt ifrån bilen, så tog en sista titt innan vi åkte.
På väg hem kom vi ändå på en del enkla lösningar på allt, så det ska fixa sig.
Det visade sig också att det kommer gå åt mindre tapet än väntat på fondväggen, så det är bra.
Det roliga är också att jag tycker att de flesta hatthyllor är fula, och vill ha en svart med kromade detaljer. Hur såg originalhatthyllan ut, den som låg i en garderob? Svart med kromade detaljer.
Det ska nog bli bra detta. Det kommer inte kosta många hundralappar att måla om insidan av skåpen, och samma färg kan vi använda till listerna.
Dörrarna är fortfarande fruktansvärt fula (återigen, welcome back 70-tal), men de tänker jag (vi...) byta ut så småningom. Det är ändå bara två dörrar och ska man bo där i flera år så tycker jag man kan göra så faktiskt.
Jag saknar mina CD-skivor som nu ligger i den nya lägenheten...
Valborg.
Jag avskyr att äta ute, och hade jag vetat att det var ett så fint ställe (ja i stort sett varje ställe med riktiga servitörer är fina enligt min standard...) så hade jag nog varit ännu mer nervös innan, men jag säger bara det; det är rätt familj att äta ute med, att kunna känna sig bekväm med.
Sen visade det sig att två bekanta satt två bord bakom oss, det var lite skoj.
Vi skippade fyrverkerierna och åkte hem tidigt, och det var så skööönt att få gå och lägga sig direkt.
Idag är vi sort of Växjöbor, eftersom kontraktet teoretiskt börjar gälla from idag!
Sen ett nördigt tillägg, så blev jag av praktiska skäl guildmaster igår. Även om det var just av praktiska skäl så känns det ändå ballt eftersom guildet var/är rätt känt. Faktiskt. På riktigt. Så nu är jag Eriks guildmaster. Förut var det tvärtom.
Ja, jag tycker det är kul iaf...
Skallebank
Extended note: Avsluta för fan inte med iskallt vatten, och torka håret lite åtminstone så att det inte känns som att 5 kg hänger från hårbottnen... Det förbättrar definitivt inte huvudvärken.
Jag tror iallafall att jag för första gången i mitt liv stod över badkarskanten och tvättade håret, och det var faktiskt inte lika bökigt som jag föreställt mig men nog kändes det i skallen att ett långt, genomblött hår hängde sådär när jag tvättade det.
Imorgon är premiären för ett sulfatfritt shampoo. Funderar på om jag kanske borde använda ett shampoo med tvättande sulfater men utan oljor och silikoner på samma sätt som jag gjorde innan jag började med balsammetoden innan jag börjar med det. För att göra en liten detox. Ska nog springa ner till Apoteket imorrn och kolla vad de har för nå.
För jag är trött på mitt hår.
Nästan så trött så jag funderar på att börja med balsammetoden igen. Det dåliga med det var att resultatet efter varje tvätt kunde variera. Ibland blev håret jätterent, men ibland såg det bara fett och stripigt ut, och har man nåt tillfälle när man verkligen inte vill se ofräsch ut så känns det bara inte så säkert. Babyolja fungerade helt underbart de första veckorna, sen började håret kännas sprött och dan't.
Men får se, ska ge det här shampoot en chans, och om inte det hjälper köpa nåt specialshampoo från apoteket.
Badrumsskåp
Jag är lite back on track nu, när det gäller att vilja rensa ur saker iaf.
Och badrumsskåpet irriterar mig som vanligt, jag tycker att jag har för mycket grejjer där. Jag vill kunna öppna det och se att mina grejjer bara tar upp en hylla men det känns som att jag har massa onödiga saker som gör att det ser överfullt ut. Fast när jag går igenom sakerna så känns det ändå inte som att det är något onödigt. För att vara fruntimmer då.
Tjejgrejjerna är väl:
• 2 maskaror, varav en vattenfast
• Tre ögonskuggor (ok, jag använder inte den tredje så ofta, men det händer)
• En eye makeupremover (går ju inte att komma ifrån att ha, väl?)
• Två kajalpennor, varav en brun till ögonbrynen
• Kajalpennvässare
• Borste till ögonskuggorna
• En deodorant (ja det går ju inte komma ifrån)
• EN parfym
• Ett nagellack
• Två pincetter (en till ögonbrynen, en spetsig till randomsaker)
• Två ögonkrämer (kan erkänna att jag bara skulle behöva en, men det var rea på den ena och jag hade velat prova den ett tag och hoppats på att kunna gå över till den. Den funkade men inte bättre än den förra, och jag vill inte slänga något som funkar)
• Två ansiktskrämer (kan erkänna att jag inte behöver båda heller, men det var samma sak som med ögonkrämerna)
• En ask med tops (som iofs används av båda)
• En sax att klippa håret med (eftersom jag gör det själv)
• Ett paket med hårsnoddar
Så, nu kan ju intresseklubben anteckna...
Nu var det ett tag sen jag besökte några av mina kvinnliga bekanta, men jag vill minnas att de flesta av dem har betydligt mycket mer av allt i sina badrumsskåp. Jag har liXoM inte ens foundation och allt som kommer med det.
Men allvarligt talat, det här är väl inte mycket för att vara tjej?
Här är verkligen ett tillfälle när jag inte ska/kan jämföra mig med Erik, i prylväg. Det känns bara som att det är så mycket "omkringgrejjer", har man en kajalpenna måste man ha en pennvässare (ja jag är väl gammalmodig som fortfarande använder sådana kajalpennor) och makeupremover.
Gah, hoppas att det nya badrumsskåpet inte är mycket mindre. Jag önskar det vore måndag imorgon så jag fick se hur allt ser ut igen...
Vaaaarmt
Jag köpte en ny kjol häromdagen, och jag fullkomligt älskar den! Alldeles rätt längd, tunt och skönt material, lagom vid, och spännen så man kan justera hur den ska sitta. Och underligt nog så passar den jättebra till både svarta strumpbyxor, nätstrumpbyxor och kängor.
Det kändes väldigt somrigt just när jag tog bilden, men sen blev det kallt så jag bytte om till mjukisbrallor och raggsockar.
Sen bytte jag om igen och tog på mig en munkjacka och sprang ner och postade paket.
Såg Erik på väg hem på vägen, så jag skyndade mig, och väl hemma insåg jag att det faktiskt var väldigt varmt ute och att jag var genomsvettig, så jag bytte om igen...
Tro't eller ej, men just nu sitter jag i en alldeles söt ljusblå klänning med vita blommor på.
F.ö så är det otroligt hur Erik kan vända en dålig dag till en bra dag bara på några minuter utan att egentligen göra något. Det kommer kännas konstigt när han inte längre kan komma hem på lunchen.
Blaha.
Första lilla flyttlasset går på måndag, så jag ska börja packa de sakerna nån gång snart. Jag ÄR glad över att få se lägenheten (fast nervös efter min dröm i natt...), och jag känner att jag vill planera lite för badrummet, men det känns som att resten får komma i efterhand när vi är installerade och klara och allt praktiskt är ordnat. Dvs i slutet av maj, bara en månad kvar!
Det är lustigt att det är just badrummet som jag känner lite glädje inför, eftersom det är mindre än hälften så stort som det nuvarande och inget fönster.
Jag försökte få tag på vaktmästaren flera dagar i rad, eftersom han uppenbarligen var den enda på jorden som hade vissa uppgifter som vi behövde, but he was nowhere to be found. Igår blev jag nästan arg på kundservice och sa att de måste väl ha en vikarie för honom eller någon som har tillgång till uppgifterna vi behövde, så någon därifrån ringde tillbaks senare. Visade sig att vaktmästaren inte bara verkat förvirrad, han hade inte heller skrivit något om tapeter eller beställt själva arbetet... Inte så rolig information eftersom jag dagen innan pratat med hyresvärden och fått reda på att företaget som ska fixa det är rätt upptagna och att det var över en månads väntetid.
"Men det är nog ingen fara, sa han att han skulle beställa arbetet så behöver ni nog inte vänta länge alls"
Jo tjohej.
Jag skojar inte när jag säger att när jag gjort de senaste fem samtalen till vemsomhelst så har det slutat med att jag antagligen varit på väg att kasta telefonen i väggen eller bara sätta mig ner och grina.
Jag är så trött på att folk inte gör sitt jobb.
Som mitt försäkringsbolag t ex, som ska skicka papper om Rätt försäkrad-garanti och ett uppdaterat papper om hemförsäkringen. Hemförsäkringen är ju ändå rätt viktig, är det fel uppgifter på det pappret och något händer så är det.. inte bra. De skulle skicka det i början av april. Nästan två veckor senare ringde jag, och fick svaret att det kunde ta upp till två veckor. Igår pratade jag med dem igen, och oooh oj vad konstigt det var att jag inte hade fått något så nu skulle de skicka det igen.
Jag klarar bara inte av att det är så mycket som jag inte har kontroll eller koll på nu. Jag har faktiskt lyckats kompromissa med mig själv sjukt mycket och låtit mycket "bli som det blir", men till slut blev det för mycket. Och det ska bli så skönt att prata med kuratorn på måndag som faktiskt förstår på vilken nivå det ligger på, jag hoppas på att kunna få lite hjälp med att få rätt på tankarna då. Nu får istället en väl vald person ta emot massa mail där jag vräker ur mig allt, och det hjälper att bara få skriva av sig. Jag vet att det inte finns några bra svar på de mailen, men det betyder mycket att få höra att jag inte är helt dum i huvudet.
Jag som vill äta likadan frukost varje dag för att jag inte gillar förändringar och som går och planerar hela dagen vilka kläder jag ska byta till när jag duschat, ska göra många gigantiska förändringar och kan uppenbarligen inte planera ordentligt inför hälften av dem. Det blir bara kaos.
Men som sagt. Jag ÄR glad över flytten. Jag är glad över att få bo i Växjö, och jag vet att jag är glad över att få fixa i lägenheten sen, jag har bara lite svårt att ta fram glädjen.
Irony
Den ska vi dricka tillsammans när vi ses i sommar!
