Packade bilen full, det rymdes oväntat mycket faktiskt.
Det började inte så bra då vi inte ens knappt hittade lägenheten eftersom de inte hade bytt namn på dörren...
Och de där gråblåa väggarna i hallen var inte gråblåa, de var... gröna. Men fint gröna, neutralt gröna. Ändå så förstår jag inte hur jag kunde vara bombsäker på färgen.
Köket var större än jag mindes det (faktiskt alldeles lagom, jag vill ha ett litet kök), men när jag öppnade köksluckorna fick jag ont i ögonen. Det var trä a la... 70-tal. I ett helvitt, fräscht kök med nya handtag och nymålade skåpsluckor förväntar man sig inte något sådant. Så inihelvete fult. Och vattenkranen var en sån där gammal med en "ratt" för varmt, och en för kallt. Jag tål inte sådana.
Samma sak med garderoberna i sovrummet. Färgen på väggarna där inne hade jag faktiskt kunna tänka mig att ha kvar om det inte vore för den förbannade halva fondväggen.
Golvet i vardagsrummet var fint, och balkongen sjukt mysig. Eller ja, ska bli. Verkligen noll insyn.
När jag tittade närmare på väggarna i hallen såg jag hur slarvigt de var målade, nån hade tydligen inte använt maskeringstejp på listerna och taket... Likaså med kabellisterna, vem fan sätter upp kabellister INNAN man målar?!
Och som hatthylla hade de haft en sån där vit LACKhylla från IKEA, med separata krokar under, vilket jag tyckte var otroligt fult.
Så mitt humör sjönk där, och sen hade jag ett möte på vuxenhab. Det var inte så givande för jag har inte riktigt varit på humör för någonting de senaste veckorna, men det sa jag också åt dem och de förstod. Vi pratade lite om lägenheten, och jag tog upp det där med vattenkranen i köket.
- Men DET ska nog inte vara några problem, det fixar vi ju med bostadsanpassning!
- Åh, går det verkligen?
- Ja och nu när jag tänker på det, du har ju ledvärk också, så det räcker med bara den anledningen, det blir inga problem alls.
När hon fick reda på vilken hyresvärd det var så var det tydligen ännu bättre, eftersom de är rätt bra när det gäller att anpassa lägenheterna på det viset så man slipper gå via kommunen, så hon ska ringa dem.
Jag vet att jag har varit sanslös känslig den senaste tiden, men jag höll på att börja gråta av lättnad.
Jag gillar fortfarande inte arbetsterapeuten till 100, men de är ändå oväntat bra och förstår mig oväntat bra och det de inte förstår frågar de om. Och de checkar hela tiden av att de förstått allt rätt.
Under tiden hade Erik burit in precis allt ifrån bilen, så tog en sista titt innan vi åkte.
På väg hem kom vi ändå på en del enkla lösningar på allt, så det ska fixa sig.
Det visade sig också att det kommer gå åt mindre tapet än väntat på fondväggen, så det är bra.
Det roliga är också att jag tycker att de flesta hatthyllor är fula, och vill ha en svart med kromade detaljer. Hur såg originalhatthyllan ut, den som låg i en garderob? Svart med kromade detaljer.
Det ska nog bli bra detta. Det kommer inte kosta många hundralappar att måla om insidan av skåpen, och samma färg kan vi använda till listerna.
Dörrarna är fortfarande fruktansvärt fula (återigen, welcome back 70-tal), men de tänker jag (vi...) byta ut så småningom. Det är ändå bara två dörrar och ska man bo där i flera år så tycker jag man kan göra så faktiskt.

Jag saknar mina CD-skivor som nu ligger i den nya lägenheten...