Jag har i stort sett alltid dåligt samvete. Ibland för jättelöjliga och onödiga saker för att jag har för höga krav på mig själv, ibland för saker jag inte ens vågar berätta för någon, men oftast för att jag är som jag är.
Och det är ju faktiskt rätt så jävla jobbigt att ständigt gå runt och ha dåligt samvete, jag har nog inte riktigt insett hur mycket energi det drar. Det leder till för många funderingar, för många "tänk om".
Och alldeles för ofta finner jag mig själv be om ursäkt för att jag är som jag är. Inte för att någon alls tycker att det är nödvändigt, utan för att jag tycker att sättet jag är på, min personlighet, gör allt krångligare och svårare än nödvändigt. Kanske lite för att jag skäms för att jag inte kan vara "normal".
Men jag har börjat tänka på vad min kära kurator i Tumba sa åt mig för många år sen. Något som faktiskt ändrade min syn väldigt mycket till det bättre.
Hon förstod hur jag kände och att jag var den första att ta på mig skulden för allt.
Hon sa att de folk som fanns runt mig, vänner och pojkvän, var alla vuxna människor kapabla att ta egna beslut. Det är faktiskt deras ansvar. Vill de inte ha mig i sitt liv så är det inte JAG som ska ta upp det, det är faktiskt upp till dem. Det är inte upp till mig att tänka på alla andras bästa och försöka anpassa mig, för som sagt, de är vuxna människor som måste ta sina egna beslut. Törs de inte? Synd för dem. Men det är inget jag tänker göra åt dem.
Jag är oerhört långt från perfekt, men jag försöker att vara så bra jag kan vara. Jag och två olika kurator över åren har tyckt att jag kan kompromissa väldigt bra. Att jag kan kommunicera när det gäller problem. Att det är viktigt för mig eftersom det är svårt för en annan människa att förstå hur jag tänker och känner och att jag vill ge denne chansen att försöka förstå eller åtminstone acceptera.
Jag måste bara komma ihåg att alla har ett val. Jag är jag. Långt ifrån perfekt. Jag har en hel del dåliga vanor. Men folket i mitt liv har fortfarande ett val. Take it or leave it. DET är inte upp till mig, och jag ska verkligen försöka sluta ha dåligt samvete för det.

Gosh, måste verkligen göra ett tack-kort till den kuratorn...

Fick sällskap av en pippi på balkongen idag också.