Idag är första gången sen i lördags kväll jag inte känner mig fullkomligt mörbultad. Hell, jag kan t om lyfta armarna över huvudet utan att träningsvärken dödar mig! Blåmärkena på armarna och benen blev inte så farliga som jag trott heller. Däremot så har jag inte en hel nagel kvar.
Som sagt, värsta flytten någonsin. Och jag har flyttat många gånger.
Trots att vi hade kört två fulla bilar så hade vi ändå cirka dubbelt så mycket grejjer som jag hade trott. Och sängen... Vi hade enorma problem med att få upp den när vi flyttade in i förra lägenheten, först trodde vi att det inte skulle gå alls, men det gick, på milimetern. Eriks far konstaterade att det bara var att ta ut den balkongvägen när vi skulle flytta ut sen.
"Ha-ha" tänkte alla. Trofan att sängjäveln faktiskt åkte ut via balkongen också... Det låter mer dramatiskt än det var, men det var bara från första väningen, balkongerna är stora, så det gick smärtfritt.
Stark pojkvän, stark svåger, svärfar med lastbil och massa grejjer och svärmor som glatt hjälper till och bär allt hon kan = ... underbart.
Svägerska + kompis som hjälper till i Växjö = totalt jävla ovärderligt.
Jag hade nog allvarligt talat inte orkat med allt annars. De två dagarna innan hade min mage varit knas så jag hade gått och mått illa som fan och inte kunnat behålla någon mat, och likadant var det dagen vi flyttade.
Så att packa och flytta när man mår så var ingen höjdare.
Som sagt, Eriks syster och hennes kompis kom över (vi bor i stort sett grannar med dem), så vi körde som så att vi tre var uppe i lägenheten, två pers åkte med saker i hissen och lämnade över till oss, så det gick så himla smidigt att få in allt.
Jag måste komma på något bra sätt att tacka alla, för jag tror inte att de förstår hur ovärderlig deras hjälp var.
Erik tog ut dem på middag, men jag stannade hemma eftersom jag mådde som jag gjorde. Spydde, duschade, tog på mig badrocken, bäddade sängen, och bara lade mig där och njöt. Jag gillar sovrummet. En del rum bara gillar man på en gång sådär, sovrummet var ett sånt rum vilket gör mig så otroligt glad eftersom det är det viktigaste rummet för mig.
Ringde Emma och pratade en stund, kände bara att jag behövde få höra hennes röst och få dela med mig av lite gnäll och glädje.
Gick och lade mig tidigt sen, och låg och lyssnade på ljuden utanför och grannens musik. Det ÄR lite lyhört, men av någon anledning stör det mig inte det minsta. Än iallafall.

Dagen efter var det flyttstädning.
FYFAN!
Fyra pers, fyra timmar, i stort sett non stop.
Och Eriks föräldrar gör ingenting halvdant kan jag säga.
Om den städningen blir underkänd så åker jag till vaktmästaren och börjar gråta framför honom.
Vi tog sådant detaljer som att ta bort knapparna på spisen för att göra rent bakom dem.
Återigen, helt ovärderlig hjälp från Eriks föräldrar. Hans mamma hade med sig kaffe och bullar också. Och kex. Det räcker inte med att de hjälpt till att flytta hela dagen innan, och sen städa och tagit med sig massa städgrejjer, det ska bjudas på fika också.
Jag blir totalt bortskämd och jag älskar det...
Efteråt försökte jag tacka för hjälpen så att de verkligen förstod hur tacksam jag var, och fick till svar "Tack själva, det var kul att få vara med!".
Ledvärken från helvetet kom den här kvällen också, eller om det var kvällen efter. Jag har nog aldrig haft så ont i lederna...

Igår gjorde vi inte ett skit. Nästan. Åkte och handlade lite, försökte hitta smidiga vägar vilket ledde till lite sightseeing.
Växjö är en sådan... fin/underbar/fascinerande stad. Den har ju växt i lite udda takt tydligen (ett bevis på det är t ex de gamla och otroligt fina villorna precis utanför centrum), och det är väldigt... omväxlande kvarter. Jag vet inte om man kan säga att jag "tycker om" hus, men jag älskar att titta på dem, och såg så många fina så jag höll på att dööö.. Och det är så mysigt, det kan ligga ett stort, pampigt stenhus granne med en liten stuga i äldre modell.
Såg en massa parker också, det är ju trots allt Europas grönaste stad!

Idag var den första "vanliga" dagen. Jag har målat det stora skåpet i köket igen. Kändes som att det gick åt helvete först, men nu när det torkat lite så ser det inte så shabby ut faktiskt. Visst syns det att det inte är nåt proffs som gjort det, och det behövs nog slipas lite och målas lite till, men ändå.
Ska försöka packa upp resten av köket idag.
Köket är verkligen nästan perfekt. Helt perfekt storlek, massa DJUPA skåp som man får plats massor i.

Jag tycker om lägenheten väldigt mycket iallafall. Inte bara själva lägenheten, utan detaljer som duschmunstycke, hur hyllorna i köket ser ut, och sånt.
Och det känns hur underbart som helst att äntligen bo i en riktig stad igen. Det är ändå två år sen sist.