Vi åt antagligen på Växjös finaste pizzeria med familjen Nilsson.
Jag avskyr att äta ute, och hade jag vetat att det var ett så fint ställe (ja i stort sett varje ställe med riktiga servitörer är fina enligt min standard...) så hade jag nog varit ännu mer nervös innan, men jag säger bara det; det är rätt familj att äta ute med, att kunna känna sig bekväm med.
Sen visade det sig att två bekanta satt två bord bakom oss, det var lite skoj.
Vi skippade fyrverkerierna och åkte hem tidigt, och det var så skööönt att få gå och lägga sig direkt.
Idag är vi sort of Växjöbor, eftersom kontraktet teoretiskt börjar gälla from idag!

Sen ett nördigt tillägg, så blev jag av praktiska skäl guildmaster igår. Även om det var just av praktiska skäl så känns det ändå ballt eftersom guildet var/är rätt känt. Faktiskt. På riktigt. Så nu är jag Eriks guildmaster. Förut var det tvärtom.
Ja, jag tycker det är kul iaf...