Apropå lite kolhydrater så bakade jag precis bröd på fiberhusk.
Eftersom jag verkligen inte är bra på att baka och sånt så trodde jag att det skulle gå åt helvete, och dessutom så skulle det göras i micron och det hela tog bara ca fem minuter.
Men se på fan, det smakade faktiskt bröd och konsistensen blev precis som... bröd!

Bara för att jag blir så glad över fina glas.

Det var dags idag igen, fylla på förrådet lite.
Det kände helfel att ställa klockan på 3.45. Vi gick och lade oss runt 22, kl 23 tog jag en sömntablett, kl 00 hade jag inte ens dåsat till, sen kändes det bara som att jag låg och slumrade och med tanke på att jag inte ens var särskilt trött när vi gick upp så lär jag knappt somnat. Det blev nog som en lite längre powernap.
Iallafall, iväg till byn, möta upp med Eriks far och byta bil, och sen iväg.
Jag hade ju det lite lyxigt, satt i baksätet och slumrade nästan hela vägen till Malmö där vi stannade och åt frukost.
Färjan gick bra, det är inte riktigt lika läskigt när det är så kort avstånd. Menar, sjunker den så kan hjälpen vara på väg rätt snabbt...
Det var knappt nå folk inne i affären heller, guld! Tio flak öl och elva flaskor sprit blev det. Det var nåt dundererbjudande på Captain Morgan, två för 160:- eller nåt (jämfört med systembolagets 240:-/styck...) så ett gäng sådana åkte ju ner... Dessutom knep vi två flaskor där man fick superfina glas helt gratis.
Ett ginpaket blev det också, två flaskor gin och tre highballglas!
Haha, jag blev nästan mest glad av glasen... Jag älskar fina glas med sådana märken på, och att de var gratis gör det så mycket roligare.
Vi kom därifrån tidigt och var tillbaks på båten inom tre timmar vilket gör att man får 200 danska kronor, riktigt varför minns jag inte, men som förra gången använda vi pengarna att äta för. Dansk pölse blev det. Och jag såg en dubbelgångare till en jag känner, RIKTIGT jävla läskigt var det! Jag har nog aldrig i hela mitt liv sett någon som varit så lik någon jag känner!
Hemresan gick riktigt seg och häcken ömmade av allt sittande, men jag hade det fortfarande lyxigt iom att jag inte körde nåt.
Vi var inte hemma förrän kl 18 ca, så vi var på resande fot i nästan... 14 timmar?
Men det var himla skönt att komma iväg, vara bland lite folk (även om jag gick och var nervös över att de skulle börja prata danska eller tyska med mig, de idioterna tror ju att alla kan språken) och känna att man börjar kunna den där resan nu. Hur allt går till vid båten och sånt.

Nu har jag ordnat om i barskåpet också, det tar sig!

Resans roligaste:
Jag: Jag vill ha en stor flaska vanlig vodka bara.
Erik: ... som den där? *pekar på en flaska som faktiskt hette Vanlig vodka*

Vårt alltialloskåp i köket luktar otroligt gott. För däri står en påse fylld med badbomber.

Idag blev den där timmen till två timmar.
Vi hade rätt mycket att prata om.
Hon frågade hur jag hade haft det i Stockholm och sa att det såg ut som att jag hade haft det väldigt bra, och det hade jag ju. Vi pratade mer om det och hon sa att det märktes att det verkligen hade fyllts på med energi, och ja, det hade det ju... Hon tyckte att det nästan var som att se en annan sida av mig. Och det förstår jag väl, det KÄNNS lite som att man gick tillbaks till sitt gamla jag ett tag, men jag visste inte att det var så tydligt för andra.
Jag tänkte dra lite kort om vad som händer i min familj just nu för att kanske få hennes syn på hur man kan underlätta, men det tog tio minuter bara att förklara släktskapet (och icke-släktskapet) mellan alla :D Jag brukar inte säga namn när jag pratar om sånt eftersom det är fyra stycken att hålla reda på (och det finns knappt någon som kan hålla reda på dem) så det är lättare att referera till "mittensystern" och så fast det egentligen finns två mittensystrar... Sen ytterligare tio minuter för att KORT dra bakgrunden och vad som nu händer. Men hon visste inte riktigt vad hon skulle säga, och vad kan man säga egentligen...
Jag berättade vad som hade hänt och hon blev ju såklart förskräckt, och för att bättre förklara hela grejjen sa jag att det säger rätt så mycket om honom som person när de flesta faktiskt inte ens blir förvånade över att nåt sånt här händer.
Exakt vad som hänt är inget jag kan skriva här eftersom det involverar min familj, men någon har totalflippat och borde enligt mig få nackskott och det är polisförhör och hela faderullan. Och det lutar åt rättegång så jag kommer åka dit och stirra med onda ögat. Det riktigt onda ögat.
Hon frågade vidare lite om min familj, till slut förstod hon vad jag menade med att det knappt finns något i mitt liv som inte är komplicerat.
Jag tycker mest att det är lite komiskt nu.
T ex så vet jag inte vad jag ska svara på när någon frågar vart jag kommer ifrån ens.

Sen pratade vi ännu mer.
Hon är rätt duktig på att få mig att inse att jag redan vet saker.

Sen glömde jag såklart att handla på vägen hem... Jag satt och väntade på bussen i 20 minuter, och hade inte en tanke på att jag verkligen var tvungen att handla. Så nu borde jag gå och handla.
"Borde".

Igår kom jag hem.
Det har helt enkelt varit underbart, trots mycket såklart inte gått som det skulle.

1:a klass på tåget till Sthlm var riktigt trevligt, tågvärden gick runt och serverade kaffe.
Mötte upp med Marie, och det bar av direkt till Dubliners där Anders (som dagen till ära hade färgat skägget och håret grönt, mycket stiligt) hade offrat sig och suttit där några timmar för att paxa ett bord.
Ja sen gick det ju som det brukar. Skitkul med andra ord!
Just Anders hade jag inte träffat på flera år, sen dök Boman upp och honom var det ännu längre sen jag träffade, men som jag och Marie pratade om så är det så himla skönt att precis allt är som vanligt ändå.
Det droppade in lite folk, och uppenbarligen så har Maries syster precis lika kass smak som mig när det gäller dokusåpor! Hahaa, jag trodde inte ens att det existerade...
Marie försedde alla vid bordet med grönt nagellack eller sådana dära nageldekorationer.
Guinnessen rullade in, folk också, och det tog inte många timmar förrän det blev väldigt lång kö utanför.
Stamp'n Go Shanty spelade.
DRAG!
Jag studsade, jag sjöng, jag skrattade.
Glas krossades och en hand förbands med toapapper och trosor, jag fick en hatt, jag lyckades bära tre glas på en gång utan att spilla (efter x antal Guinness och på en proppfull pub, med tanke på att jag knappt kan bära mitt vattenglas till datorn utan att spilla var det fan en bedrift), sen var klockan plötsligt väldigt mycket. Jag lyckades ramla nerför en liten trappa, men behöll hatten på!
Sen blev det taxi hem. Såklart.

Dagen efter var.. dagen efter.
Jag hade nästan tappat rösten och vi satt mest vid köksbordet och slöade och funderade på vad som hade hänt dagen innan.
Marie målade naglarna, och för mig var det en hel vetenskap. Där var det inget "slänga på random färg" inte!
Senare spelade vi Zombies!!! Det var första gången för mig, men så kul så jag faktiskt ska köpa det.
Sen blev det pizza och allmän spelkväll innan stackars Marie upptäckte att hon blivit matförgiftad och blev sängliggande.

På lördagen var det upp tidigt för min del, och åka till Arboga. Äta tårta och träffa syskon och folk, och till slut fotografera Caizas lilla stora mage. Men de bilderna är inte klara än, så dem väntar jag med.
Lustigt nog så ville Oliver väldiga gärna vara med på kort, han har alltid sprungit och gömt sig så fort jag tagit fram kameran.
Efter skulle jag till en annan del av Köping, och moders karl Kai var underbart snäll och skjutsade dit mig så jag fick ta tåget.
Med tanke på hur mycket tåg jag skulle fått åka sammanlagt så var jag så tacksam så jag nästan fällde en tår.
"Som vanligt" blev det snabbvisit hos Helen, men lite längre än förra gången iaf. Det är ändå skönt att kunna sätta sig ner och prata lite.
Emma kom och vi pratade lite mer, och såklart hade vi missat att åka till systembolaget. Men det ordnade sig till slut ändå.

Så var det iväg till Västerås och grejja lite, och så småningom kom Emmas vän och det blev mat och Elvisvinet vi fått av Helen.
Vi fick tillskott till sällskapet och spelade Wii med handkontroller som vägrade samarbeta med mig.
Sen blev det krogen Å. Där man knappt kunde prata med varandra för att musiken var så hög. Och jag såg någon som var så lik en annan så det faktiskt var riktigt, riktigt läskigt. Men personen han var lik är ju död, så jag är hyffsat säker på att det inte var han.
Vi gick vidare till ett annat ställe, som var för fullt, men jag hann ändå med en klassisk toakonversation.
Vi landade till slut på Pitchers, rätt mysigt och lugnt ställe.
Sen blev det såklart kebab och taxi hem...

Att åka hem dagen efter var mindre kul. Sex timmar tog det totalt, men jag kom iallafall hem till en Erik på stationen och en städad lägenhet!
Resan var underbar, men det var väldigt skönt att komma hem.

Anders frågade ironiskt om jag inte saknade mina idioter till vänner, men det gör jag ju, hemskt mycket. Det finns inga lika bra idioter här.

Ska nog lägga upp lite fler bilder på bilddagboken sen hursomhelst.

Nu har börjat packa, ty imorgon far jag åter till civilisationen ett litet tag.
Eftersom jag inte hinner lämna av packningen hos någon (måste till puben och paxa sittplats strax efter 15 när mitt tåg kommer) så försöker jag packa så lite som möjligt, och det verkar faktiskt inte vara något problem. Jag är ju ingen sån som vill ha med mig 17 ombyten för en helg, men däremot vill jag ha med mig mycket småsaker som kan tänkas behövas. Allergitabletter t ex, de lär antagligen inte behövas men om de behövs så är det ju skönt att ha dem.
Imorgon måste jag upp tiiidigt för att hinna duscha och jag förbannar mig själv för att jag inte har en hårtork.

Jag fixade mitt ID-kort häromdagen också, med mitt riktiga namn på. Det tog ju bara ca fyra månader... Det är första gången jag har ett ID-kort på många år, när mitt gamla gick ut orkade jag inte skaffa ett nytt så jag använde passet istället.
Jag bjuder på den här!

Trött.
Jag har ett möte idag, och känner INTE för att åka dit.
Men, jag måste, jag måste ändå köpa lite grejjer på stan. Bland annat en sportbh och träningsbyxor. Och ett par vanliga mjukisbyxor eftersom mina gamla verkligen sjunger på sista refrängen...
Och hämta ut lite biljetter.
De fick för sig att ställa in mitt tåg hem, vilket gjorde att jag fick panik. Eftersom jag bokat så tidigt så blev det jättebilligt, och det är ju SJ vi snackar om så jag antog att jag skulle vara tvungen att köpa biljetter till det nya priset vilket är 200 - 400:- dyrare.
Lite skruvat också, mina svärföräldrar ska åka en av delsträckorna och fick sitt tåg inställt också men det fick de reda på en vecka innan mig.
Men det var faktiskt inga problem, jag fick välja fritt bland avgångarna så det slutade med att jag får åka X2000 istället för Intercity.
De tar verkligen det där på allvar, att bli lite bättre.

Nu ska jag slöspela lite, min kisse är färdiglevlad. Vilket är tråkigt, för nu vet jag inte vad jag ska göra.

Läkaren som förnyade recept på mina sömntabletter glömde att kryssa i att de inte får bytas ut (jag brukar be om det eftersom generikan inte fungerar lika bra alls och jag vill inte betala extra för att få något som fungerar när jag kan få det på frikortet) så jag har fått betala mellanskillnaden (iofs bara en tjuga eller nåt, men ändå, det är mest en principsak), men idag var jag nere på mitt vanliga apotek här och min apotekstant stod i kassan. Hon sa inget om att det skulle kosta nåt så jag frågade när jag hade fått påsen.
"Jaha, jo egentligen skulle det gjort det, men jag tog bort det..."
Så snällt!

Gjorde min första lilla vurpa idag med, fast egentligen så var jag mest tvungen att sätta mig ner, det var bara det att jag inte hade nån kontroll så det blev en väldigt hård landning...
Latmasken i mig ville ta genvägen genom skogsdungen, men gångstigen där var isgata, och trappan utanför dungen var en isbacke.
Nemas problemas tänkte jag först, jag kan ju bara glida ner.
Jovisst, gled gjorde jag... väldigt fort. Så fick småpanik och grabbade tag i räcket och satte mig ner...
Min rumpa gör ont.

Planerna inför min lilla resa är i full gång och ändras varannan dag.
Till det bättre då.
På torsdagen blir det raka vägen till Dubliners tror jag, dock vet jag inte vilken eller vilka som ska vara vart än. Eller vilka som vill umgås med vilka, gah det är lite krångligt när det är två f.d par och man inte vet hur sugna de är på att umgås med varandra och när man vill umgås med "båda sidorna". Men det ska nog fixa sig.
På lördagen blir det mycket åka av, men Emma är bäst och underlättar genom att hämta mig från Köping. Genom att göra så så får hon också träffa Helen, så det blir verkligen win win win.
Jag längtaaaar.

Idag är första individuella mötet sen den lilla pausen med coachen. Fast vi gjorde ju sakerna i lite fel ordning så vi har ju redan haft individuella möten, så jag vet inte riktigt vart vi ska börja nu.
Men det känns som att de flesta runtomkring (myndighetspersoner och från vården) mig frågar saker i stil med "Ja blir det nån sysselsättning nu då?" och JAG VET INTE.
Jag har ingen aning.
Så jag hoppas hon kan hjälpa mig att ta reda på det... Jag känner rent spontant att just nu har jag precis kommit ur en lång period då jag inte ville nånting alls, och då ett jobb skulle kännas skitsamma, men nu vill jag nog mest lära mig saker.
Runkunskap, sätta mig in riktigt i de nordiska myterna, något liknande.
Ibland känns det som att jag kan så lite om så mycket och alldeles för lite om det jag faktiskt är intresserad av, och jag tycks aldrig ha orken eller koncentrationen att ändra på det.

Jag har fått en remiss till vårdcentralen från läkaren på habiliteringscentrat nu iaf, för en, tja... hälsoundersökning med koncentrering på smärtan. Jag pratade med honom tillsammans med min taktila stimulerare eftersom hon helt förstod varför det kändes motigt att gå dit när man hela tiden blir bortföst med svaret att det är psykosomatiskt. Att det faktiskt gör lika ont ändå.
Och som både hon och läkaren säger; jag har en annorlunda perception (som läkare på en vårdcentral inte är vana vid att tänka på), nu har jag ju det på papper att jag är perceptuellt känslig och det är INTE samma sak som inbillning eller mesighet.
Jag vet inte vad han skrev i sin remiss, men jag hoppas att läkaren jag fått (som är svensk och kvinnlig, yay! och "yay:et" är för att jag verkligen AVSKYR att låta manliga läkare undersöka mig även de bara ska lyssna på andningen, och hur mycket jag än tycker om den indiske läkaren där så ÄR det svårt att förklara saker som tar längre tid) tänker i rätt banor.
Det visar sig.

Och jag har antagligen fått förlängd aktivitetsersättning och bostadstillägg, jag har iaf en utbetalning den här månaden så jag säger YAYAYAYAYAY! i förskott.
Nu kan jag köpa en blixt till kameran, och då kommer i-landsproblemet; vilken?
Jag har tre kandidater nu, och jag tror det blir den... nummer två.

Igår firade vi svärfars födelsedag med att äta på en fin restaurang, sen var det fika hemma hos oss.
Så jag rullade till sängs igår...

Jag är en sån där som måste ha min egen kaffemugg. En som är min, bara min, min, MIN. För några år sen (herrejösses vad snabbt tiden går, det roliga är att jag dessutom läste det nånstans i min blogghistorik för ett tag sen...) hittade jag en sån, och naturligtvist köpte jag en i reserv, ifall den ena skulle gå sönder.
Nu har de inte bara varit mina, Erik tänker inte på samma sätt så han har utan att tänka på det tagit reservmuggen ibland, och det ser ju bara helfel ut.
Igår när vi handlade sprang jag iaf förbi den här, och blev rätt kär. Det bästa av allt är att Erik tycker att den är ful, så jag kommer nog få ha den helt för mig själv!
Mycket vacker tycker jag, och tycker nästan det är lite Tim Burton-stil över den.
Tänk att man kan bli så glad över en mugg.

Inte mycket alls, inte fötter heller.
Det har inte känts så lockande att sätta sig ner och skriva hur mitt bajs sett ut, eller hur jag sovit, faktiskt så har det inte känts så lockande att göra något alls.
Och det känns rätt dumt att göra något som känns meningslöst.
Men, det har nog vänt lite, jag har en del saker att se fram emot nu.
St. Paddy's day firas med Marie m fl i Sthlm (så ska se till att boka biljett så snart jag kan bestämma mig för när jag ska åka, kruxxet är bara att beställa biljetten hem. Jag vill försöka klämma in Västerås och Köping (och antagligen Arboga då) och det blir som vanligt knepigt. Men det ska nog gå.
Huvudsaken är att jag kommer dit.
Häromveckan såg jag också att Amon Amarth spelar i Gbg i maj och det gjorde mig gladare än glad. Speciellt eftersom det passar bra in med Eriks arbetsschema. Cherry on the top är att vi får sällskap dit! Alldeles lagom.
Dessutom släpper de nytt album i mars, och jag är sjuuuukt nyfiken! Egentligen hänger jag ju inte med i sånt, bryr mig inte om albumsläpp ("man hör ju ändå musiken förr eller senare") och gillar inte konserter förutom på festivaler, men Amon Amarth har hängt med så länge hos mig så de är ett stort undantag där.

Imorrn ska jag förmodligen börja träna, eller åtminstone gå igenom alla detaljer. På habiliteringscentret där jag får min taktila stimulering så finns det en träningslokal som man kan boka och få helt för sig själv, så det är ju perfekt för mig. Vad som är ännu bättre är att Erik antagligen kan vara med också! Vi har pratat om att göra nåt tillsammans, och träna är ju egentligen idealiskt eftersom vi båda behöver röra på oss (aja...) men ingen orkar och ingen vill gå till ett publikt gym.
Så får se vad hon säger imorrn, det lät lite som jag trodde, att det var på gränsen till att man fick göra så, MEN, det är rätt folk där att ha att göra med om man ska tänja lite på reglerna iaf.

Sen har jag insett att jag älskar fetaost.
Från att ha ätit det motvilligt när det funnits med i mat i flera år kan jag inte sluta äta det... Så häromdagen gjorde vi en kycklingsallad och jag snålade inte med osten, vilket iofs inte syns så bra på bilden.
Gudomligt gott iaf.

Jag har haft några nätter då jag vaknat antingen strax innan tre eller runt fem, och haft oerhört svårt att somna om, och en av gångerna låg jag kvar så länge jag kunde innan jag tänkte att jag lika gärna kunde gå upp.
Så jag fick se soluppgången och det var inte igår.
Mycket vackert. Jag hade nog glömt bort hur fina färgerna kan vara.
Naturligtvist kunde jag inte låta bli att göra en splittoning, den bara bad om det.

Nu ska jag återgå till soffan och filmen och semlan.

"Alltså du är bara för jävla skön! Du säger alltid precis som du tycker och säger såna saker som man själv egentligen inte vågar eller "får" säga, men du sätter alltid precis ord på dem! Så jävla härlig är du."

Det var rätt kul med tanke på att det kom från en av de mest frispråkiga personerna jag träffat, och DET säger faktiskt otroligt mycket.

Helgon.
Man kan ju inte lägga ut hela sitt liv här.

Jag är rastlös.
Himla rastlös.
Jag vill göra saker, planera saker att se fram emot, men jag vet inte vad.
Så nån måste dra lite i mig tror jag.
Jag ska nog prata med en läkare och se om man kan få nån dunderkur mot allergi så jag klarar att sova hos folk med pälsdjur.
Men småplaner på Mälardalen har börjat ta form, får se när bara.

Jag hittade en Bullensposter härommånaden som jag beställde, eftersom vi älskar Bullens och postern skulle sitta fint på väggen i köket som annars var så vit och tråkig.
Sen köpte vi lite mer grejjer att ha runtomkring, jag ville ha hyllor för att få plats med burkar och sånt.
Men postern kom ju inte så jag började ge upp hoppet.
Men iförrgår kom den!
Jack Danielsburken får fortsätta tjäna som pastaburk.

 

är inte av den här världen.
Helt sinnessjukt trött.
Bara trött.
Sådär, kan sova hur länge som helst (men svårt att somna som vanligt), släpar benen efter mig, kan inte tänka rakt, går in saker, blandar ihop saker, ställer in kaffemuggen i kylskåpet, osv.
Men jag tror jag börjar bli förkyld, halsen har småkrånglat i över en vecka och igår började den kännas väldigt tjock och gör ont när man sväljer.
Tur att man inte har så viktiga saker att göra den här veckan iallafall, jag har bara ett möte... och det är den taktila stimuleringen och satan i gatan vad den är välbehövd just nu eftersom kroppen på köpet är stel som en jagvetintevad.

Annars så kopplar jag bort verkligheten rätt bra, ligger och ser på film efter film med paus för att plocka de bitar av verkligheten som är bra, som att krama på Erik och äta godis.

Förra veckan ville jag inte gå ut och gå ärenden för att det var för kallt och för snöigt.
Då var det -6.
Dagen efter var det -9.
Dålig chansning där, tänkte jag, och sköt upp det.
Idag är det fucking TJUGO MINUS. Eller ja, just nu är det väl lite varmare än när jag gick upp, -15 var det uppenbarligen.
Nånting säger mig att man inte kan gena genom skogsdungen heller (för den ligger bakom huset och det är ca en meter hög snö) så då måste jag gå ruuunt allt.
Och det verkar ju vara ett oväder på väg hit, så imorrn kan det vara kört.
Det idiotiska är att det är viktiga saker att hämta ut från apoteket.
Gah.
Så måste jag planera klädseln lite, är det kö inne på apoteket vill jag inte stå där med fem lager kläder på mig.

Igår testade jag shampookakan.
Jag har varit skeptisk till dem och trott att de är jobbiga att använda men satan i gatan vad de löddrar på bra, det gick t om mycket snabbare att tvätta håret än när jag använder vanligt shampoo!
Jag använde den som en tvål, tog lite vatten och fick uppenbarligen upp nåt sorts osynligt lödder i handen som blev till jättemycket lödder i håret.
Håret blev rätt bra efteråt, men det är lite "tungt" nu. Tror jag måste använda ett annat shampoo innan för att få bort alla silikoner, det brukar bli lite knas när jag inte avgiftar håret innan jag använder något utan silikoner eller sulfater.
Jumping Juniper provade jag iaf, den luktade väldigt gott. Köpte en Godiva med men nånting säger mig att den inte riktigt passar till mitt hår.
Eftersom jag köpte två så fick jag med en burk till kakorna, men jag har hört att de lätt fastnar i burken så jag vette fan om jag vill använda den. Fick också med ett smakprov på en tvål som vanligt, jag blir så glad av sånt.

Känner att jag tagit kontroll över lite mer saker nu, känns bra.
Jag har totalvägrat att gå ut under helgen, men idag ska jag posta allt viktigt, och hämta ut shampokakor från Lush.
Idag ska vi handla, förhoppningsvist hittar vi fina saker att slå in julklapparna i och en ram till en poster som ska upp i vardagsrummet. Postern inhandlades lite spontant, och egentligen så brukar jag inte gilla det motivet, men den hära var tamefan fin. Bild kommer när den är uppe på väggen. Den kommer passa väldigt bra, och den kommer nog göra att vardagsrummet känns mer... färdigt.
Sen ska jag försöka få tummen ur våra arslen och få upp tavlorna i sovrummet...
Erik är ledig hela veckan, så vi har nog gått in lite i slapp-mode.
Jag har bara kursen på onsdag, och jag är inte säker på att jag ens ska gå dit eftersom det är "julavslutning".
Vi ska storhandla idag med, så förhoppningsvist behöver man inte gå ut förräns det är dags att åka till byn för julfirande.
Efter den här veckan är jag "ledig" i ytterligare två, och det är väldigt välbehövligt. Speciellt med tanke på att det bara ska bli kallare och komma mer snö.
Jag vet att jag måste gå ut ändå för att få lite frisk luft och sol, men ändå. Jag känner mig verkligen så handikappad när det är sånt här väder, sitter och fasar inför att gå ut och när jag väl är ute vill jag bara hem, hem, hem.
Björnarna har fattat grejjen, jag vill också gå i ide.

Ibland på mornarna är jag så trött så jag inte får upp ögonen. Sådär när man ligger kvar i sängen och somnar om gång på gång för att man bara inte kan öppna ögonen för att man är så trött.
Det hände idag, men till slut så fick jag så dåligt samvete för jag trodde att jag hade sovit alldeles för länge, men jag fick bara inte upp ögonen. Så jag ställde mig upp, den metoden brukar funka lite, fötter mot kallt golv, osv. Men då insåg jag att jag verkligen inte kunde öppna ögnen mer än jag redan gjort. Av någon anledning så var de för svullna! Jag kunde bara kisa.
Läskigt.
Efter massa vatten i ansiktet så fick jag upp ögonen lite mer och kleta på kortisonsalva för att... det kändes som en bra sak att göra.
Nu har svullnaden gått ner nästan helt, men det känns som att dagens planer med att gå ner till posten skiter sig. Ögonen kliar och rinner och även om det bara är fem minus ute så snöar det som satan och det brukar inte vara en bra kombination helt enkelt.
Det innebär iofs att jag verkligen MÅSTE ner i morgon.