Inte mycket alls, inte fötter heller.
Det har inte känts så lockande att sätta sig ner och skriva hur mitt bajs sett ut, eller hur jag sovit, faktiskt så har det inte känts så lockande att göra något alls.
Och det känns rätt dumt att göra något som känns meningslöst.
Men, det har nog vänt lite, jag har en del saker att se fram emot nu.
St. Paddy's day firas med Marie m fl i Sthlm (så ska se till att boka biljett så snart jag kan bestämma mig för när jag ska åka, kruxxet är bara att beställa biljetten hem. Jag vill försöka klämma in Västerås och Köping (och antagligen Arboga då) och det blir som vanligt knepigt. Men det ska nog gå.
Huvudsaken är att jag kommer dit.
Häromveckan såg jag också att Amon Amarth spelar i Gbg i maj och det gjorde mig gladare än glad. Speciellt eftersom det passar bra in med Eriks arbetsschema. Cherry on the top är att vi får sällskap dit! Alldeles lagom.
Dessutom släpper de nytt album i mars, och jag är sjuuuukt nyfiken! Egentligen hänger jag ju inte med i sånt, bryr mig inte om albumsläpp ("man hör ju ändå musiken förr eller senare") och gillar inte konserter förutom på festivaler, men Amon Amarth har hängt med så länge hos mig så de är ett stort undantag där.

Imorrn ska jag förmodligen börja träna, eller åtminstone gå igenom alla detaljer. På habiliteringscentret där jag får min taktila stimulering så finns det en träningslokal som man kan boka och få helt för sig själv, så det är ju perfekt för mig. Vad som är ännu bättre är att Erik antagligen kan vara med också! Vi har pratat om att göra nåt tillsammans, och träna är ju egentligen idealiskt eftersom vi båda behöver röra på oss (aja...) men ingen orkar och ingen vill gå till ett publikt gym.
Så får se vad hon säger imorrn, det lät lite som jag trodde, att det var på gränsen till att man fick göra så, MEN, det är rätt folk där att ha att göra med om man ska tänja lite på reglerna iaf.

Sen har jag insett att jag älskar fetaost.
Från att ha ätit det motvilligt när det funnits med i mat i flera år kan jag inte sluta äta det... Så häromdagen gjorde vi en kycklingsallad och jag snålade inte med osten, vilket iofs inte syns så bra på bilden.
Gudomligt gott iaf.

Jag har haft några nätter då jag vaknat antingen strax innan tre eller runt fem, och haft oerhört svårt att somna om, och en av gångerna låg jag kvar så länge jag kunde innan jag tänkte att jag lika gärna kunde gå upp.
Så jag fick se soluppgången och det var inte igår.
Mycket vackert. Jag hade nog glömt bort hur fina färgerna kan vara.
Naturligtvist kunde jag inte låta bli att göra en splittoning, den bara bad om det.

Nu ska jag återgå till soffan och filmen och semlan.