Igår kom jag hem.
Det har helt enkelt varit underbart, trots mycket såklart inte gått som det skulle.

1:a klass på tåget till Sthlm var riktigt trevligt, tågvärden gick runt och serverade kaffe.
Mötte upp med Marie, och det bar av direkt till Dubliners där Anders (som dagen till ära hade färgat skägget och håret grönt, mycket stiligt) hade offrat sig och suttit där några timmar för att paxa ett bord.
Ja sen gick det ju som det brukar. Skitkul med andra ord!
Just Anders hade jag inte träffat på flera år, sen dök Boman upp och honom var det ännu längre sen jag träffade, men som jag och Marie pratade om så är det så himla skönt att precis allt är som vanligt ändå.
Det droppade in lite folk, och uppenbarligen så har Maries syster precis lika kass smak som mig när det gäller dokusåpor! Hahaa, jag trodde inte ens att det existerade...
Marie försedde alla vid bordet med grönt nagellack eller sådana dära nageldekorationer.
Guinnessen rullade in, folk också, och det tog inte många timmar förrän det blev väldigt lång kö utanför.
Stamp'n Go Shanty spelade.
DRAG!
Jag studsade, jag sjöng, jag skrattade.
Glas krossades och en hand förbands med toapapper och trosor, jag fick en hatt, jag lyckades bära tre glas på en gång utan att spilla (efter x antal Guinness och på en proppfull pub, med tanke på att jag knappt kan bära mitt vattenglas till datorn utan att spilla var det fan en bedrift), sen var klockan plötsligt väldigt mycket. Jag lyckades ramla nerför en liten trappa, men behöll hatten på!
Sen blev det taxi hem. Såklart.

Dagen efter var.. dagen efter.
Jag hade nästan tappat rösten och vi satt mest vid köksbordet och slöade och funderade på vad som hade hänt dagen innan.
Marie målade naglarna, och för mig var det en hel vetenskap. Där var det inget "slänga på random färg" inte!
Senare spelade vi Zombies!!! Det var första gången för mig, men så kul så jag faktiskt ska köpa det.
Sen blev det pizza och allmän spelkväll innan stackars Marie upptäckte att hon blivit matförgiftad och blev sängliggande.

På lördagen var det upp tidigt för min del, och åka till Arboga. Äta tårta och träffa syskon och folk, och till slut fotografera Caizas lilla stora mage. Men de bilderna är inte klara än, så dem väntar jag med.
Lustigt nog så ville Oliver väldiga gärna vara med på kort, han har alltid sprungit och gömt sig så fort jag tagit fram kameran.
Efter skulle jag till en annan del av Köping, och moders karl Kai var underbart snäll och skjutsade dit mig så jag fick ta tåget.
Med tanke på hur mycket tåg jag skulle fått åka sammanlagt så var jag så tacksam så jag nästan fällde en tår.
"Som vanligt" blev det snabbvisit hos Helen, men lite längre än förra gången iaf. Det är ändå skönt att kunna sätta sig ner och prata lite.
Emma kom och vi pratade lite mer, och såklart hade vi missat att åka till systembolaget. Men det ordnade sig till slut ändå.

Så var det iväg till Västerås och grejja lite, och så småningom kom Emmas vän och det blev mat och Elvisvinet vi fått av Helen.
Vi fick tillskott till sällskapet och spelade Wii med handkontroller som vägrade samarbeta med mig.
Sen blev det krogen Å. Där man knappt kunde prata med varandra för att musiken var så hög. Och jag såg någon som var så lik en annan så det faktiskt var riktigt, riktigt läskigt. Men personen han var lik är ju död, så jag är hyffsat säker på att det inte var han.
Vi gick vidare till ett annat ställe, som var för fullt, men jag hann ändå med en klassisk toakonversation.
Vi landade till slut på Pitchers, rätt mysigt och lugnt ställe.
Sen blev det såklart kebab och taxi hem...

Att åka hem dagen efter var mindre kul. Sex timmar tog det totalt, men jag kom iallafall hem till en Erik på stationen och en städad lägenhet!
Resan var underbar, men det var väldigt skönt att komma hem.

Anders frågade ironiskt om jag inte saknade mina idioter till vänner, men det gör jag ju, hemskt mycket. Det finns inga lika bra idioter här.

Ska nog lägga upp lite fler bilder på bilddagboken sen hursomhelst.