Idag blev den där timmen till två timmar.
Vi hade rätt mycket att prata om.
Hon frågade hur jag hade haft det i Stockholm och sa att det såg ut som att jag hade haft det väldigt bra, och det hade jag ju. Vi pratade mer om det och hon sa att det märktes att det verkligen hade fyllts på med energi, och ja, det hade det ju... Hon tyckte att det nästan var som att se en annan sida av mig. Och det förstår jag väl, det KÄNNS lite som att man gick tillbaks till sitt gamla jag ett tag, men jag visste inte att det var så tydligt för andra.
Jag tänkte dra lite kort om vad som händer i min familj just nu för att kanske få hennes syn på hur man kan underlätta, men det tog tio minuter bara att förklara släktskapet (och icke-släktskapet) mellan alla :D Jag brukar inte säga namn när jag pratar om sånt eftersom det är fyra stycken att hålla reda på (och det finns knappt någon som kan hålla reda på dem) så det är lättare att referera till "mittensystern" och så fast det egentligen finns två mittensystrar... Sen ytterligare tio minuter för att KORT dra bakgrunden och vad som nu händer. Men hon visste inte riktigt vad hon skulle säga, och vad kan man säga egentligen...
Jag berättade vad som hade hänt och hon blev ju såklart förskräckt, och för att bättre förklara hela grejjen sa jag att det säger rätt så mycket om honom som person när de flesta faktiskt inte ens blir förvånade över att nåt sånt här händer.
Exakt vad som hänt är inget jag kan skriva här eftersom det involverar min familj, men någon har totalflippat och borde enligt mig få nackskott och det är polisförhör och hela faderullan. Och det lutar åt rättegång så jag kommer åka dit och stirra med onda ögat. Det riktigt onda ögat.
Hon frågade vidare lite om min familj, till slut förstod hon vad jag menade med att det knappt finns något i mitt liv som inte är komplicerat.
Jag tycker mest att det är lite komiskt nu.
T ex så vet jag inte vad jag ska svara på när någon frågar vart jag kommer ifrån ens.

Sen pratade vi ännu mer.
Hon är rätt duktig på att få mig att inse att jag redan vet saker.

Sen glömde jag såklart att handla på vägen hem... Jag satt och väntade på bussen i 20 minuter, och hade inte en tanke på att jag verkligen var tvungen att handla. Så nu borde jag gå och handla.
"Borde".