Hejdå landet.

HEJ VÄXJÖ!
Om två månader blir vi Växjöbor.
Den totalfräscha lägenheten är då vår. Och vi slipper måla om, lalala...
Och har skogsutsikt från sovrumsfönstret.
Och fin, mysig, inglasad balkong.
De flesta tycker ju att dubbelhyra är ett minus men eftersom jag får den här hyran betald så existerar ju inte det för oss, så vi har en hel månad på oss att flytta och göra i ordning.
Och Eriks familj har sedan länge sagt att de är med och hjälper till med flytten och då har vi ju lastbil med och jag tänker inbilla mig att det hela kommer gå skitsmidigt...
Lite annorlunda mot förra flytten, när det var in med hela bohaget i lastbilen, städa lite fort, åka 50 mil och in i en lägenhet man aldrig hade sett förut.

Me be happy.
*hoPpaR oCh stUdzAr*-happy.

Lägenhet, lägenhet...

Visning igår.
Vi hade inte så stora förhoppningar, området är jättefint men lägenheten hade varken klädkammare eller fönster i badrummet, och hyran är rätt svår att smälta. Vi var överens om redan innan att den fick vara bra jävla fin för att vara värd den. Men fick höra från Eriks far att de lägenheterna tydligen var jättefräscha.
Och det var den ju...
Trapphuset hade lite rysk 70-talskänsla över sig och var inte mysigt alls, men lägenheten...
Så otroligt trevligt bemötande från de som bodde där också, totalt motsatt visning från den förra alltså.
Egentligen skulle inget rum behövas målas om, så bra var färgvalet, men det var en halv fondvägg i sovrummet som jag inte förstod mig på så sovrummet skulle ju behövas tapetseras.
Hallen t ex, jag har funderat och funderat på vad jag vill ha för färg i min hall men inte kommit på någon passande. Den här nyansen av grågrönbå var tydligen perfekt. Inte för kall, och inte varm men ändå öppen och neutral. Typ.
Helfräscht helkaklat badrum. Litet, men inget man tänkte på. Det var redan vrålsnyggt pga Clintanduschdraperiet, men det hade också potential att göra det personligt med väldigt små medel.
Nymålat i köket, ny bänkskiva, fräsch spis.
Och inga fula 80-talsknoppar på skåp och garderrober, utan PRECIS sådana som jag ändå vill ha! What are the odds...
Lägenheten var f.ö full av skåpsutrymmen, mycket smidigt, så man skulle inte sakna en klädkammare.
Det var helt enkelt en sån där lägenhet man går in i och känner "Jag gillar't. Det här kan vara hemma.". En sån där lägenhet där jag går och och piper förtjust åt småsaker och rycker i Erik för att han ska titta.
Och utsikten från sovrummet går nog inte att slå om man ska bo i stan. Det var nämligen bara massa träd i stort sett, tror det var en liten park där. Vilket är skitbra, jag hatar att behöva huka mig när man springer och byter om. Sovrummet var f.ö t om på gränsen till för stort. LiXoM, vad gör man med de extra metrarna på sidorna när man ställt dit dubbelsängen och sängborden? >_<
Balkongen var inglasad och större än standard, och även om det var mörkt när vi var där så såg den ändå väldigt mysig ut.

Sen hade de som bodde där schysst stil också. Även om halva lägenheten var urplockad så syntes det. Bra musiksmak verkade de också ha. Dessutom hade de en vinylspelare. Just sayin'.
Jag, som inte pratar mer än nödvändigt med främligar, skojjade t om med dem och jag tänkte inte ens på att jag inte kände dem när jag pratade med dem, och DET händer inte varje årtionde.
Jag ville lägga till dem på listan över fördelar med lägenheten, men jag hindrade mig...

Hyran är som sagt knappt försvarsbar. Men... men men men... Hur man än vrider och vänder på det så måste vi ha lägenhet där snart. Och vi vet inte hur de på Norr ser ut, där har vi dessutom mindre chans att få tag i nåt. Fräschare än denna finns nog inte men man kan ju anpassa sig, frågan är bara om det är alldeles för dålig standard på de och det slutar med att man får vänta ett år till...
Och för oss är hyran egentligen inget problem alls. Jag tror både jag och Erik har fått höra att vi är onormalt "ekonomiska". Och vi skiljer oss från alla andra genom att vi inte går på krogen, vi gillar inte att köpa kläder, vi känner inget behov av att resa, osv.
Båda lutar åt ja. Båda sitter och funderar över möblering i vardagsrummet.
Sen är ju frågan bara om vi ens får den...

Jag blev glad häromdagen.

Jag är alltid så rädd för att ta kontakt med gamla vänner, eftersom jag är så dålig på att hålla kontakten och att de ska tro att det är pga ointresse. Visst vet mina vänner om det, men ibland går det pinsamt lång tid och jag vill inte lägga ansvaret av kontakt på dem heller, så jag blir bara rädd ibland.
Men fick iväg ett sms och blev jätteglad av svaret, och eftersom jag ju nu faktiskt använder MSN regelbundet så ska vi höras där. Jag saknar våra diskussioner, jag har aldrig träffat någon som kan diskutera som hon. Jag tror faktiskt inte ens att jag känner någon som är så öppen som hon är, någon som så lätt kan säga att hon haft fel, att hon har ändrat åsikt trots att hon stått fast vid en annan åsikt tidigare. Någon som respekterar ens egen åsikter och istället undrar varför man tycker så och försöker förstå.
Jag saknar henne rent allmänt.
Och jag blev så glad och lättad över att sms:et blev så väl emottaget.

Oooh, bra nyheter...

Nästan så jag blir tårögd, så jag börjar lägga ihop 1 + 1 och antar att det närmar sig DEN tiden i månaden.
Jag fick precis ett samtal från Försäkringskassan eftersom jag velat komma i kontakt med dem, och förutom att det var en mycket trevlig kvinna så kom hon med så överraskande god nyheter.
Uppenbarligen har de ändrat det hära med bostadstillägg, så i stort sett är det så att om ens sambo har normalstor inkomst så finns chansen helt klart att man kan få lite hjälp med hyran iaf vilket är så obeskrivligt underbart eftersom det är något jag oroat mig OTROLIGT mycket för. Förut räknade de sambos som gifta och slog ihop ens inkomster innan de gjorde uträkningen.
De betalar också eventuella kursavgifter, något som jag var orolig för. Visst visste jag att de betalade kurslitteratur och resor, men var osäker på kursavgifter, men det gick så bra så. Hon sa också att kursstarterna kunde variera pga deltagarna i kursen så att det kan vara så att en kurs startar i lagom tid efter flytten istället för tiderna som står på websidorna, man får ringa och höra helt enkelt.
Fick också reda på att det finns ett visst jobbcenter för folk med eh... mer speciella behov där och hon själv tycker att de är mycket bra på att se till individen och hitta praktikplatser som verkligen passar en. Där de förstår att personer som jag antagligen skulle avlida av ett jobb som kassörska eller hårfrisör.
Och efter en praktikplats finns ju chansen till jobb, som hon själv sa, hela grejjen med all arbetslöshet kommer ju vända någon gång och då har man en fot inne på företaget, de vet vad man går för och de känner en så då tar de säkert någon de känner än nyanställer någon totalt.
Hon visste vem kuratorn var, och sen visade det sig att personen jag pratade med var den personen som kuratorn nämnt att hon skulle ta kontakt med sen när det närmade sig flytt, för att få hjälp med planering.

Jag vet inte hur många gånger jag sa "Men det låter helt underbart" och "Nu blir jag jättelättad när du säger så", haha... Och jag avslutade det hela med "Tack så himla mycket, det här samtalet tog bort så mycket funderingar, oro och stress så du inte kan ana".
För det gjorde det. Fyfan vad skönt...

Ja juste, det ljusa.

Visning på lägenheten med tvättmaskin på måndag, vettig tid också!
Jag försöker få tag på de som har den andra lägenheten (för vi fick nämligen visning på den med!), men det verkar vara svårare. Iofs känns det skitsamma, både jag och Erik lutar ändå åt den förstnämnda och det är också den vi med all sannolikhet kommer få. Jag veeeet att jag inte ska dra förhastade slutsatser, men kom igen, om en precis likadan lägenhet i huset bredvid gick till någon som hade ett års mindre kötid än oss, så... så gör det att jag har stora förhoppningar iaf. Får vi inte den så är det ingenting alls vi kan göra något åt.
Jag föreslog att Erik skulle distrahera hyresvärden så jag kunde gå runt och skita ner tapeterna i smyg så att de skulle behöva byta dem, men han trodde inte att det var nån bra idé...
Men som det ser ut nu så blir det nog ändå en dubbelhyra, och det innebär att man har tid på sig att måla om innan man ska flytta in allt. Och eftersom jag har noll att göra om dagarna så är ju tid inget problem. Problemet är väl mest... att jag inte kan måla. Men det ska väl gå det med, herregud, igår satte jag upp en ny lampa helt själv så hur svårt kan det vara att kladda lite med en pensel... Egentligen tror jag att det är jättemycket att tänka på när man ska måla, och att man egentligen har en roller, och jag skrev mest det för att kunna få med att jag satte upp en lampa själv. Men det kändes inte som att jag fick in det på något smidigt sätt ändå...

Igår var kuratorn här med också, och det kändes bra. Hon har massa förslag, och hon ska försöka ta reda på en hel del saker.
Hon sa också att jag ju ville ha en kuratorkontakt, och frågade om jag tyckte att det fungerade bra mellan oss eller om jag ville prova någon annan, för hon tyckte ju att det var väldigt viktigt att jag kände mig bekväm med den jag pratade med. Det var sättet hon sa det på som var så bra, för jag skulle definitivt inte fått dåligt samvete om jag hade sagt att jag ville prova någon annan, och dåligt samvete skulle jag nog fått i vanliga fall. Men jag vill inte ha någon annan, under besöket blev jag bara mer övertygad om att hon är bra för mig.
En total bonusgrej är att hon faktiskt har bra minne, hon minns saker om min bakgrund och det brukar inte sådana personer minnas vilket är helt normalt eftersom de har väldigt många patienter.
Jag ska få ett möte med nån arbetsterapeut, nån mer, nån mer och nån mer på försäkringskassan. Så det rullar förhoppningsvist igång med aktiviteter rätt snart efter flytten.
Jag ska kolla upp om det finns någon kurs som är intressant som man kan hoppa på först, i halvfart eller nåt, eftersom jag uppenbarligen då får böcker och resor betalda. Och det är ju lite lyxigt faktiskt.
Och hon fortsatte att förvåna när vi pratade om en ny tid, och hon sa att hon skulle se till att arbetsterapeuten skulle ringa så fort hon kunde men att hon inte kunde svara på nä.
"Men det kanske är jobbigt för dig att inte veta när hon kommer ringa?"
Ja det är faktiskt skitjobbigt, men jag vet att sånt inte går att göra något åt. Men det var själva grejjen att hon frågade, hon verkar faktiskt förstå saker.

Edit: Dagens roligaste när jag kollade upp kurser nu; "Svenska i Småland".
Ja vissa kan fan behöva det...


WHO'S THE MAN?!

Ok, jag måste sluta säga så, för Erik blir alltid tyst i några sekunder innan han säger "... jag, hoppas jag..."
Men jag blev glad igår. Jag var inte sådär jättemotiverad över att lägga mig på golvet och flaxa med armar och ben i hopp om att efterlikna pilatesövningarna, så jag tänkte prova ett par byxor för att få lite motivation, sån där nähä-de-passar-fortfarande-inte-måste-träna-mer, men jag bara gler ner i dem och de passar jättebra.
Och i och med det så har jag FYRA (4) par byxor jag faktiskt kan använda, så många byxor som passar har jag nog aldrig haft samtidigt.
Tyvärr är de hära byxorna av ett sådant material som drar åt sig ALLT, men det kan jag stå ut med.

Och ja, det slutade med att jag ändå inte gjorde pilates... Men idag är jag på att igen.

brallor

brallor


Lääägenheter...

Vi har intresseanmälningar på två nu.
En med i stort sett perfekt planlösning, en med i stort sett perfekt läge.
Jag kan inte för i mitt liv avgöra vilken det lutar åt för min del, jag måste se dem. Och det lutar väl åt att vi kommer få gå på visning på båda.
Jag lyckades mygla fram info om lägenheten som var aktuell förut, och den hade gått för mycket lägre poäng (två års kötid lägre poäng) än vi har, och den ena av de här nya ligger i samma område, så det känns som... att oavsett så kommer vi få en lägenhet. Om vi vill.
Vad jag också tog reda på är att det finns en tvättpelare i lägenheten med lite sämre läge, och DET är tamefan underbart och ett STORT plus i kanten för tvättstugan såg ut att ligga en liten bit bort.
Det känns lite missvisande att hänvisa till den lägenheten som den "med sämre läge", för läget är ju inte DÅLIGT, men jämför med den andra så är det väl lite sämre, så ja...

En vecka kvar innan vi får reda på om det ens blir visning på båda iaf.
Iiihihi...

Happy mode.

Pga diverse saker, men mest för att vi ska titta på en lägenhet i Växjö nästa vecka. Det är väldigt stor chans att vi får den. Och ord kan inte beskriva hur glad jag är för det.
Jag FÖRSTÅR ju att det mycket väl kan vara så att vi inte får den, men jag pratar redan tapeter även om vi inte ens varit på visning än... Och går och oroar mig för att golvet i badrummet ska vara fult.
Jag måste planera saker på låtsas, annars går jag och är för nervös för att vi inte ska få den.
Och egentligen är det inte hela världen om vi inte får den.
För det är fuckin' on. Vi söker lägenhet aktivt. Får vi inte denna är det fritt fram att anmäla intresse på nästa.

Sen ska jag ha en cykel med. Inte nån fancy, utan en som man kan trampa och bromsa med, och styra. Typ.

Jag är inte bra på att visa happy mode inför kameran så det blev den sämsta bilden (motljus är ju inte riktigt teh shit och en fjärrutlösare vore rätt bra...) men det var den enda jag log lite på. Det är underligt det där, jag TROR att jag ler men när jag ser på bilder så ser det bara ut som en konstig grimas. Jag är nog inte gjord för att le men jag är glad ändå.
Och tack och lov så lär jag slippa censuera tapeterna i nästa lägenhet...

happymode


Det nya tillskottet.

skåp


En liknande såg jag i en affär i somras tror jag, och föll stenhårt för den. MEN, jag var sådär tråkigt förnuftig och tänkte att jag inte BEHÖVDE en sån, det fanns ju ändå ett inbyggt (tråkigt vitt) medicinskåp i städskrubben hemma. Så varför skulle jag ha en extra plåtlåda att ha mediciner i, när jag förutom det tråkiga, vita plastskåpet hade en svart korg med lock att ha mediciner i också.
Den var så vacker, och ropade på mig, men jag stod emot.
Sen dess har jag inte kunnat sluta tänka på den, jag skojar inte när jag säger att jag faktiskt sörjde att jag inte köpte den. Så förra veckan började jag glo på nätet efter den, det kändes som att de kunde vara hippa och trendiga och allt sånt just nu. Jag hittade massa gråa, och massa i zink (ja de var ju gråa de med) men till slut hittade jag en svart! Och tänkte att jag fortfarande inte behövde den. Vi har ju trots allt fortfarande det där vita medicinskåpet i plast.
Men dagen efter köpte jag det ändå, livet är för kort för att avstå från att köpa saker man inte behöver. Eller så... den kostade iaf bara över hundralappen.
Jag fick den idag och tyvärr visade sig just den vara lite gråare än jag trodde, men jag tror den får duga ändå.
Så nu hoppas jag att det inte är något medicinskåp i nästa lägenhet så man faktiskt får användning av den här på riktigt.
Det känns som att det bara är jag som skulle kunna skriva en saga om hur jag har köpt en plåtburk...

Up, up and away.

Mitt humör har legat på en stadig låg nivå den senaste tiden, ledvärk har inte hjälpt till alls, men nu känns det som att det vänder. Varför vet jag inte. Jag önskar jag visste varför så jag kunde undvika de värsta ups and downs eftersom det påverkar mitt liv så mycket.
För nu vill jag göra massa saker, ta upp där jag planerade förut eftersom jag i stort sett har massa idéer och blir lätt exalterad av småsaker. Men jag kan ju inte planera något för om en vecka kanske jag har noll ork och jag orkar inte pusha mig själv nu.
Blargh.
Men jag är iaf glad att jag mår bra.

Jag vill gööööra något nu, något kreativt, men kommer inte på vad.

Hihi...

Idag har jag varit hos en ny läkare som inte bara såg ut som Tate Donovans okända, fula tvillingbror (nej jag tycker inte att Tate Donovan är snygg, däremot så stööööör jag mig så fruktansvärt på hans utseende av någon anledning så det var jobbigt att min läkare var så lik honom) och som definitivt inte hamnar på min top 20-lista över läkare jag besökt (ska skriva ner våra underliga konversationer imorrn), varit på City Gross, ätit pizza för första gången på en månad, fått skiiiitont i magen av pizzan och sorgligt nog insett att det här med kolhydrater nog inte är min grej alls, men... det hela spelade mindre roll när jag på väg hem upptäckte att jag hade fått ett sms om att min nya bäbis oväntat nog kommit fram!

objektiv



Det blev lite av ett spontanköp faktiskt, men det där får duga fram tills sommaren iaf. Och ja, det var från Cyberphoto. Man får ju alltid med godis från dem, vilken sort beror på hur dyr vara man köpt, det är lite kul.

Hår och soffa.

Igår "firade" jag fars dag för första gången på... ja jag vet inte om jag någonsin uppmärksammat den dagen. Vi var iaf hemma hos Eriks föräldrar och åt. Jag ville köpa en present (ja ffs, jag vet ju inte vad man ska göra på den dagen) men det ville inte Erik, då ville jag åtminstone göra ett eget kort med en rebus (hans far skulle uppskatta det) som skulle säga "Vid vinst över en miljon vill vi ha fem procent" eftersom han skulle få två trisslotter. Men det blev inte av det heller. Lika bra det, för innan hans far hade skrapat lotterna så sa han att vi skulle få 50% om han vann nåt stort... Jag började tvivla på att Erik är en riktig smålänning när han sa att vi nöjde oss med fem.

Sen åkte vi till Växjö för att kolla in en soffa vi sett i ett reklamblad. Det är sjukt need på en soffa som sagt, man kan inte sitta/ligga två stycken i den här bekvämt. Till min förvåning så var den jätteskön. Det kändes lite dumt när man i affären provsatt på de sätten man visste att man skulle sitta hemma, men man måste ju veta. Jag vill inte ha en stor hörnsoffa (jag vill vara mer flexibel när det gäller möblering), vi har sällan gäster heller så två soffor känns lite overkill när vi ändå bara skulle använda en när vi är själva (man måste ju sitta näääära varann när man ser på film... faktiskt.) så en soffa med schäslong (hej stavning?) kändes som ett mycket bra alternativ. Mer benutrymme för oss och lite mer sittplats om man skulle ha besök.
Vi drog ett varv runt affären medan vi klurade på hur vi skulle få hem den och betalning (ingen av oss var säker på att vi hade så mycket pengar på våre respektive kort, vi är nog för bra på att föra över pengar till sparkonto), och så hittade vi hyllan jag skulle ha.
De hade varken soffan eller hyllan inne, men det var visst inga problem alls med att beställa dem till nuvarande reapris och hämta dem i stort sett när vi ville, och betala då. Att hämta dem är egentligen inget problem, men det blir avsevärt mycket lättare när man inte har nån tidspress på sig.
Så vi har i stort sett köpt en soffa! Det var för mycket folk på parkeringen utanför för att jag skulle kunna hoPpA ocH stUdzA.
Och jag tänkte en del efter det hela, och kom fram till att jag ska vänta med ett riktigt objektiv. Visst skulle jag antagligen kunna köpa ett på en gång, men det känns inte rätt. Sparpengar finns av en orsak. Jag kan inte heller riktigt försvara summan för objektivet jag vill ha, ens för mig själv, och eftersom det är rätt nylanserat så hoppas jag på att priset sjunker eller att jag hittar ett annat alternativ. Visst ÄR det jättebra och det finns antagligen inga billigare allroundobjektiv som är lika flexibla, med bildstabilisator (jag måste nästan ha det eftersom jag alltid fotar handhållet), och jag skulle inte behöva köpa ett nytt på ett bra tag, men det tar ändå emot att köpa ett objektiv för nästan samma summa som kameran gick på. Så jag ska vänta ett litet tag och antagligen köpa det klassiska fasta 50mm-ers, sen får jag se. Just nu tror jag mest att jag känner mig desperat för att jag bara inte vill ha kitobjektivet längre, det duger ärligt talat inte till någonting. Och vad är det roliga med att fotografera med ett kasst objektiv? När man varit ute på en promenad och hittat otroligt fina motiv, och knåpat och haft sig så man tycker att man använt alla möjliga inställningar och känt sig idiotsäker på att någon av bilderna blev bra, och kommer hem bara för att se att skärpan ställde till det. Färger och liknande kan man alltid ordna i efterhand, men inte skärpan på det viset. 50mm-ersobjektivet är iaf ljusstarkare med bättre skärpa.
Jag tror jag ska börja tänka på det hela igen till sommaren eller nåt.

Mitt hår är fortfarande lent och fint (och framförallt rent) efter gårdagens tvättning, mitt hår som förut såg katastrofalt ut t om 10 timmar efter jag tvättat det. Det tovar sig inte heller på samma sätt nu. Jag kom fram till att det snart borde vara snarare två år sedan jag senast tvättade det med shampoo. Visst funkade det oftast med bara balsam, men eftersom mitt hår har en tendens att bli oerhört fett onaturligt fort så känns den här baby washen som en gudagåva.
Det var inget försökt alls till posing på detta kortet, men det känns rätt oundvikligt att ansiktet kommer med om man ska ta kort från den vinkeln så jag blundade och försökte göra det bästa av det. Jag gillar verkligen alla nyanserna i håret nu, även fast jag faktiskt börjar se att utväxten är rätt... rejäl. Erik tog också kort på mig igår och jag såg att jag hade hår ner till midjan nästan. Det var lite överraskande, i mina tankar tror jag att håret går strax nedanför axlarna ungefär och om någon frågar mig om jag har långt hår så säger jag nej. I mina tankar tror jag iofs att jag fortfarande är svarthårig...
Synd bara att det växer så förbannat ojämnt, jag klipper det alltid rakt av men när det väl är dags att klippa det igen så är det seriöst fem cm skillnad på kanterna och i mitten. Fast det är la kanske för att det slits med längst ut mot kanterna, vad vet jag...

hår


SUCESS!!!

Vaktis var precis här. Han sa i stort sett samma sak som i telefon, att det var så svårt att få färgen att hålla.
Så jag sa att jag hade pratat med min pojkvän dårå som jobbade på den här affären dårå, och vaktis undrade vad han sa. Så jag förklarade att det numera finns bra färger för våtutrymmen och att många tillverkare har garanti, och;
- Ja men dåså, då är det bara att måla på.
!!!
I R HAPPY!
Sen sa han dessutom att om det skulle blivit något fel och vi flyttar så får han väl återställa det, vilket fick mig att känna mig mycket säkrare.
Iiiihihi...
Nu ska man bara orka och klura vidare på färger också...

Iiih, nervös och glad.

Jag pratade med vaktis idag (han får bli kallad för det nu, det är antagligen första och sista gången jag ger något ett smeknamn som slutar på -is), och jag har fått klartecken för att måla om! Direkt på tapeterna med, eftersom de är rätt gamla så jag slipper hålla på att riva ned dem och spackla och ha mig.
Fast han har inte mycket koll alltså.
- Det blir ju skarvar och så ändå eftersom tapetskarvarna kommer synas igenom
- Ja fast tapetskarvarna spacklar jag ju innan jag målar så att de inte kommer synas
- Jaha jasså, ja så kanske man kan göra!
(jag kanske ska upplysa honom om att Google finns)
Badrummet var dock ytterst tveksamt.
- Njae det brukar ju inte hålla asså.
Inte på 80-talet kanske, men nu finns det ju en uppsjö med våtrumsfärger och en del tillverkare har ju t om garanti på att färgen ska hålla.
Pratade med Erik lite fort på lunchen och han sa att vi inte ens behöver hålla på med spackel och väv och allt sånt jag läst om, utan att det räckte med att grunda och måla, typ.
När vaktis hade sagt det där hade jag ett ess i rockärmen, hyresgästen som bodde här innan hade nämligen haft ett stort skåp på väggen som lämnat en ful missfärgning. Det har aldrig stört mig eftersom jag tycker att hela badrummet är fult, men jag tror nog att vilken annan hyresgäst som helst skulle ha påpekat det vid besiktningen. Då sa han att han skulle komma förbi och titta iallafall, och se om de kunde göra något.
Det lät inte så övertygande ändå.
Hans argument är ju alltså att färgen inte håller. Men det gör den ju. Det är ju inte så att jag tänker knalla in på Rusta och köpa första bästa färg jag ser.
Jag drog mitt andra ess också, jag berättade nämligen vart Erik jobbar och sade att de kan ju sånt där där borta. För det stället är tamefan suppliers till hela bygden, det är nog först nu jag börjat fatta hur viktig den affären är och hur långt folk åker för att handla där. Både privatpersoner och företag.
Det kändes lite som att säga "Ja min pojkvän jobbar ju på IKEA, så han kan det där möbler". Jag tyckte mig faktiskt höra en ändring i hans tonfall då, men jag är inte säker. Till saken hör att de har en "måleriexpert" där, det ska jag också säga till vaktis.

F.ö har mina föreställningar om hur man blandar färg grusats... man häller inte alls färg från olika burkar ner i en stor hink och blandar om... det är en dator som sköter ALLT... bah.

Jag är nervös för att vaktis inte ens sa säkert att han skulle komma, eller när isåfall. Han skulle komma om han hade tid och jag tål inte att vänta på något såhär... Det funkar inte för mig. Men jag är så illa tvungen, så jag får sitta och flippa ur tills han kommer.
Sen måste jag komma ihåg att peka på vattenskadan som kom i hallen från när det var översvämning från vinden, och säga nåt i stil med "Ja det där är ju inte så fint men jag tänkte inte besvära er så jag kanske kan måla över det själv", så kanske han blir mer vänligt inställd angående badrummet... Kanske.
Och så kan man ju alltid slänga in saker som att "Ja vitt gör ju att det ser större och fräschare ut, det är ju tidlöst helt enkelt". Det är ju ingen lögn heller, jag tror de flesta kan godta vita väggar medans det bara finns en minoritet som kan godta dessa. Jag orkar (eller vågar...) inte ta någon bild på dem, men de är aprikos/grå-spräckliga. Det är liXoM... nej. Funkar inte. Hur tänkte de ens?

POST!

Ooh, idag fick jag post! Jag gillar vår brevbärare, eller ja, en av dem iaf. Hon plingar alltid på dörren för att se om någon är hemma om inte paketen går i brevlådan, så man slipper vänta på avin och gå ner och hämta ut dem.
Jag satt precis och muttrade över att min älskade Nightbreedfilm inte skulle komma förräns på måndag, när det ringde på dörren, och eftersom jag inte känner nån här så antog jag att det var brevbäraren. Och där stod hon, med TRE paket!
Hej jultomten.
Det andra var nån ögonkräm jag hört bra om, de hade också skickat med en mössa (!) och silikondroppar till håret. Synd att jag inte använder sådana mössor eller har silikon i mitt hår, men det var jag snällt iaf.
Den tredje saken var mindre kul, kosttillskott bara, men ändå.
Ikväll ska det kollas på Nightbreed *hoPpaR ocH stuDzaR* Om den inte fungerar på min dvd så blir jag väldigt sur.

happygrrrl84!

Iiiiih, idag fick jag paket, och i det låg det en alldeles underbar Windir-top och en MOBILTELEFON!
Ylva var så jävla underbar så hon hämtade topen i affären så jag slapp hutlös frakt, och skickade också med en telefon hon hade till övers. En alldeles perfekt telefon för mig, och oh, ska se om jag kan fixa så jag får Galway girl som ringsignal... Jag hittade också en bild som jag hade glömt bort, från när Ylva var och hälsade på när jag bodde i Arboga, hahaa! Vi var på väg till krogen för att möta upp med folk, i ett inte alltför nyktert tillstånd och "hittade" en fin blomma i en av alla blomlådorna som står på huvudgatan där sommartid... Vi tyckte Ylva passade mycket bra med en sådan bakom örat. Tror jag. Av förklarliga skäl är minnet från den veckan lite suddigt...
Och topen, ooh... Jag trodde den skulle vara en sån där billigtjafs som var alldeles för kort (men hey, Windir-tryck, måste ha ändå...) men icke! Den sitter nästan perfekt, bara liiiite för korta ärmar för min smak men det får man stå ut med.

Nu ska jag fixa och dona och sedan duscha och sätta på mig topen.
Tjillevipp.

Bortskämd.

Jag har haft ont i kroppen sen igår, mina hormoner strular till sig och mensvärken sätter sig i korsryggen, men lika glad är jag för det.
Jag har legat och lyssnat på Demons and wizards Fiddler on the green på repeat rätt länge nu. Den är så jävla underbar. Jag älskar skiftningarna i låten och hur hans röstläge kan ändras sådär, jag har faktiskt aldrig tänkt på att han är en jävligt bra sångare. Jag tror låten handlar om att liemannen av misstag tar fel pojke, och för att pojken ska slippa vara ensam i döden så tar liemannen också pojkens livs kärlek för att göra honom sällskap. Så vackert *snyft*

Jag älskar hela låten men vid 3.39 så får jag alltid ståfräs på armarna.


Aja, till dagens insikt...
Jag känner mig så otroligt bortskämd. För första gången i mitt liv känner jag mig lycklig rakt igenom, inga "men" eller tankar som gnager i bakhuvudet. Visst kan jag vara orolig för saker mer än vad jag vill, men jag kan ändå uppskatta allt omkring mig på ett annat sätt. Att få hoppa på Erik och krama om honom när han kommer hem efter en svettig arbetsdag och tycka att han luktar underbart är att vara bortskämd. För att ge ett exempel.
På något vis känns det som att jag har allt som tidigare fattats under livet, på ALLA punkter. Det känns nästan som att jag fått det serverat på silverfat, även om det kanske inte är så. Men allt jobbigt känns glömt och jag kommer bara ihåg de bra sakerna just nu.

Imorgon hoppas jag att jag kan gå ordentligt och att vädret är ok, för då jävlar ska det fotograferas!

Min dator

är officially up and running! Tack vare Erik, han satte ihop datorn från scratch medan jag satt och såg dum och och tittade på.
Alla drivrutiner är installerade, internetbrowserna någorlunda customizerad till hur jag vill ha den, Aion håller på att installeras och jag har dragit över all musik som Erik lyckligtvist hade på sin dator, THANK GOD. Det är så mycket udda musik som är svår att hitta, och jag hade inte orkat påbörja en musikmapp för tredje gången.
Datorn känns riktigt nice, det tar inte längre en minut att tabba mellan olika program, och istället för 1gb RAM har jag nu FYRA. Inte för att Windows XP kan använda sig av det, men ändå. Önskar jag bodde närmare Caiza så jag kunde lämpa av min gamla dator (minus moderkortet och hårddiskarna då...) hos henne, hon behöver verkligen en ny dator.
Ska påbörja lite insamling av bilder från folk snart, visst är det skittråkigt att de flesta bilder från det senaste året är borta (i sin originalstorlek då) men jag har iaf lagt upp många av dem på bilddagboken och liknande så ja... Men jag måste verkligen investera i en extern hdd.

Jag var också inne och kollade mitt banksaldo för första gången sedan jag fick pengar, och det kändes så... bra. Jag skulle föra över pengar till Ylva för en top hon ska hämta ut åt mig, ty hon är en darling som gör att jag slipper frakt och postförskott på över en hundralapp.
Iiiih, om mindre en månad bor hon mycket närmare mig, och jag får köpa en inflyttningspresent! Ska bara komma på någon bra...
Och ja, jag unnade mig Windirtopen som jag velat ha i typ två år. Eftersom bandet inte finns längre så tillverkas antagligen inga fler, så det är bara en tidsfråga innan den tar slut. Jag är så glad över det, och så glad att jag faktiskt har möjlighet att prioritera sådana saker trots att jag faktiskt inte behöver en till top. Vad jag däremot behöver är att gå ner i vikt så jag kan ha lite andra topar, men det är en annan sak...
Ska glo på ett sista OC-avsnitt nu och låta min fotkräm torka in, innan jag börjar med maten. Jag ska faktiskt göra riktig mat, en gryta minsann.

Iiiiiiiiihihihi...

Jag har en kamera, jag har en kameraaaaaa! *hoPpaR oCh stUdZar*
Erik tyckte det var dags. Så han köpte en kamera. Det blev som planerat en Canon EOS 450D.
Passande nog passar den i kameraväskan jag hade, fast den lär bytas ut när jag köper ett macoobjektiv.
Hihiiii, total jävla överdos av lycka... Helt underbart att fotografera igen!

kaaaamera

Happy happy, joy, joy

Och inte på ett sarkatiskt sätt.
Jag kom på att det kanske inte var så smart att sluta ta mina SSRI och mini-piller samtidigt, men nu har läget stabiliserats. Typ.

Igår fick jag pengar, och igår slösade vi massa pengar. Men nu har två ypperliga solstolar på balkongen, och en massa andra nyttiga prylar.
Och oh, oh... på City Gross har de nån "All världens mat"-avdelning. Jag har aldrig riktigt reflekterat över den men vi gick igenom där i jakt på hamburgerdressing och hittade Coca-Cola cherry!!! Iiiih den var t om godare än jag mindes den. Fast jag vet inte om jag vågar börja köpa den, för den finns ju egentligen inte i Sverige och det är Gray's som importerar den, och om City Gross slutar sälja den så är närmsta (enda?) Gray's i Malmö tror jag. Aja, det blev en bra invigning av solstolarna iaf.

Fick också ett brev idag om att jag har en tid i Växjö på tisdag redan. Först var det augusti, nu är det på tisdag. Men jag klagar inte, alls, jag blev så jävla glad. Hos en kvinna denna gången också, det gjorde mig ännu gladare. Jag har bara svårt för manliga läkare.
Barnmorskan ringde imorse med och ville ändra tiden på onsdag, men bara någon timme. Fast det gör mig alldeles virrig, min samtalskontakt ringde för nån dag sen och ville ändra lite på tiden också, och frågade om jag kunde komma "strax innan 12". Vad är strax innan? En minut i? Kvart i? Jag kommer vara där halv eller nåt, ffs, så kan han inte säga... Dessutom stänger de ju för lunch kl 12, så jag fattar inte.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0