Jag har haft ont i kroppen sen igår, mina hormoner strular till sig och mensvärken sätter sig i korsryggen, men lika glad är jag för det.
Jag har legat och lyssnat på Demons and wizards Fiddler on the green på repeat rätt länge nu. Den är så jävla underbar. Jag älskar skiftningarna i låten och hur hans röstläge kan ändras sådär, jag har faktiskt aldrig tänkt på att han är en jävligt bra sångare. Jag tror låten handlar om att liemannen av misstag tar fel pojke, och för att pojken ska slippa vara ensam i döden så tar liemannen också pojkens livs kärlek för att göra honom sällskap. Så vackert *snyft*

Jag älskar hela låten men vid 3.39 så får jag alltid ståfräs på armarna.


Aja, till dagens insikt...
Jag känner mig så otroligt bortskämd. För första gången i mitt liv känner jag mig lycklig rakt igenom, inga "men" eller tankar som gnager i bakhuvudet. Visst kan jag vara orolig för saker mer än vad jag vill, men jag kan ändå uppskatta allt omkring mig på ett annat sätt. Att få hoppa på Erik och krama om honom när han kommer hem efter en svettig arbetsdag och tycka att han luktar underbart är att vara bortskämd. För att ge ett exempel.
På något vis känns det som att jag har allt som tidigare fattats under livet, på ALLA punkter. Det känns nästan som att jag fått det serverat på silverfat, även om det kanske inte är så. Men allt jobbigt känns glömt och jag kommer bara ihåg de bra sakerna just nu.

Imorgon hoppas jag att jag kan gå ordentligt och att vädret är ok, för då jävlar ska det fotograferas!