folk som går förbi varför jag springer omkring i bara underkläder och kikar ut genom fönstret titt som tätt.
Och nu kom anledningen.
Så jag ska gå.

Vi står som top 6 på två lägenheter. Vilket innebär visning på båda. De är likvärdiga, fördelen med den ena är klädkammare + att den är aningens större, och fördelen med den andra är inglasad balkong och inget badkar. Ingen av oss vill ha badkar.
Det blir nog lite krångligt med att tacka ja eller nej, för vi vill ju kolla på båda, men de har två olika sista anmälningsdatum, och man kan inte tacka ja till två samtidigt.
Men iiiih, jag är så glad ändå. Det är det första jag tänker på när jag vaknar på mornarna, och det är en sådan bra start på dagen.
Inatt minns jag inte att jag somnade förräns vid 6-tiden. Varje gång när jag hade slumrat till och vände på mig vaknade jag bryskt till för att det gjorde så ont i nacken. Jag undrar hur i helvete jag sov i fredags egentligen.
Jag gick upp precis innan 12 iaf... kände att jag var tvungen att få några timmars sömn iaf.
Ska fixa en till kopp kaffe, sen instanca med prästen. Den har en gloria <3

Nu har jag provat BHn flera gånger, och jag kan bara inte ångra att jag köpte den även om den var dyr. Jag kan hoppa, flaxa med armarna, rulla runt i sängen, byta kläder, och tuttarna sitter ändå där de ska. Den liksom, den liksom... den beter sig som en riktig BH!
Jag kan nu stoltsera med att jag har två (nästan tre) BH:ar som funkar som de ska på mig.

Vi var 4 st i en grupp till Mana Tombs, plötsligt skriver huntern "BRB WC BIG INC". Jag tolkade det naturligtvist som att han var dunderskitnödig och var tvungen att rusa till toaletten (vi snackade engelska, i ett spel med massa förkortningar, så wc = toa lät logiskt), det fanns ingen annan förklaring för mig. Men, det visade sig att det var massa alliance vid Wailing Caverns = WC = låg lvl instance (hur fan låter man bli att särskriva det? gör man ens det?)
Ja iaf, det har jag fnissat åt ett bra tag nu, det kom verkligen från ingenstans och i mitt inre kunde jag se framför mig att han hade suttit och hållt sig jättelänge, satt och knep med benen och verkligen inte kunde hålla sig.
Haha.
Nu har jag frågat tre andra, som skulle tolkat likadant som mig. Sådeså.

Den andra saken är meningen "Du, är det ok om vi lägger båda datorerna i samma bil?" följt av en grimas som jag och Emma försökt återskapa under flera års tid.
Christian och Gunnar skulle flytta från deras lägenhet, min dator stod också där och den skulle, som Gunnars dator, till Gunnars nya lägenhet, och när jag och Emma sitter och i köket och gör något (säkert något jätteviktigt som hade med flytten att göra) så ställer han sig i dörröppningen och gör det där.
Jag vet att ingen annan förstår det otroligt hysteriskt roliga i det (kanske det underliga i frågan), men vi bryter ihop i skratt varje gång någon av oss säger sådär. Om vi dessutom försöker lägga till minen (som är mer än halva det roliga) blir det... hilarious.
Förslåt för att vi fortfarande skrattar åt det, men det går inte att låta bli.

Sex
Mys
Godis
Öl
Sex
Film
Slacking
Pizza
Sex
WoW

Ungefär så.
Underbart värre <3

"Your credit card has been successfully recorded! Tales of this historic moment will be told and retold down through the generations. Way to go!"

Hihii, jag älskar att det går så smidigt att aktivera kontot.. Haha, såg också på account-sidan att det var nästan prick en månad sedan kontot av-aktiverades... Det känns som ett halvår ca.
Det är fan svårt att styra nu när man är van vid L2, allt är också så simpelt och färgglatt. Jag kommer fortsätta med L2, men iom att det är så buffbaserat så vill jag ha något att spela under dagarna när man inte kan köra i grupp, så.. ja.

är världens underbaraste hos mig. Längtar så jag håller på att avlida, av förklarliga skäl har de senaste två veckorna varit i stort sett outhärdliga. Men imorrn jävlar... <3

Fast jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Känner mig mållös men ändå vill jag säga så himla mycket, jag vet bara inte vad. Haha.
Det kommer slå slint i huvudet när jag ser honom nästa gång, tror jag kommer få en överdos av lycka. Jag kommer stå ute på trottoaren och vänta, och hopPa oCh stuDzA. Knappt två veckor kvaaar.. Jag vill lägga mig i koma under den tiden, eller åtminstone spola fram tiden till den helgen.
Igår var en sån där dag då jag saknade honom alldeles sådär extra mycket. Förmiddagen var piss, för att jag saknade honom så mycket, kvällen var tvärtemot men jag saknade honom ändå lika mycket.

<3

Det var så fruktansvärt skönt att säga det man alltid tänker när man ser på honom, det man säger i sitt huvud varje gång man inser hur underbar han är.
Och jag är så himla glad just nu, känns som att man svävar på moln <3

Hon ringde nyss, lägenheten är klar. Jag skuuulle kunna flytta in NU, men den är inte städad än. I helgen städar de den. Sen ringer hon, och vi ordnar med nycklar, det var helt ok att mor åkte och hämtade dem. Glömde fråga hur det blir med hyran, om man måste betala nåt extra om man flyttar in nån vecka tidigare.. Sen är jag åas inte skriven där förräns 1/5, så undrar hur det blir med post och sånt.
SKITSAMMA, MIN lägenhet är KLAR.
En sak som också slagit mig många gånger är besiktningspapper, ska jag ha sådana? Jag borde ju få en kopia på dem. Folk verkar ha noll koll på besiktningspapper, är det nåt jag inbillat mig att man får?

Så fort Gunnar vaknar ska jag fråga om han inte kan fråga Rasmus om han har några flyttkartonger kvar som jag kan köpa... Annars.. jafan.. annars är det nästan bud på att jag betalar Richard 1000g in game om han kör mig till IKEA. Men hatar att be honom om sådana saker, gwah... Hur som helst har jag en kartong att fylla, cd-hyllor att tömma, sopsäckar att köpa för att fylla kläder med.

Men min lägenhet är klaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar!
Och miiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin! (nästan)
*hoPpaR oCh stUdZaR*


Update: ÄNNU MER FUCKING IIIIIIIH!
Min mama ringde nyss. Jag slipper oroa mig för IKEA, Bengt fixar biffen och jag kan betala av till honom i min egen takt istället. Vilket passar mig jättebra, för om han hade erbjudit sig att betala sängen hade jag faktiskt inte kunna tacka ja, för det handlar om en sån stor grej, så det här blir skitbra. En sak mindre att oroa sig för, helvete man kanske t om får en riktig dos sömn inatt.
Var orolig för att jag skulle sitta där med två datorbord också iom att Tord måste bli av med det som jag tänkt ta först, men Caiza behöver nog ett, så hon kan ta det. Fixed. Tord har också ett vardagsrumsbord han vill bli av med, så jag har två vardagsrumsbord att välja mellan, vilket innebär att jag kan använda det ena som TV-bänk.
Mor hade pratat med Marcus också som bara skrattat när hon berättat att jag ju hade räknat med honom som flytthjälp, och sagt att det är klart han ställer upp ändå. Han kommer nog inte bort från vår familj nu när han väl är inne, trots att det är slut mellan honom och Caiza.
Bengt kan sånt om digital-TV-boxar också, så ska prata med honom. Jag har också upplyst mor om att jag kommer vara med och slåss om datortider på kvällarna hemma hos dem tills jag får eget bredband.
Det är som jag alltid sagt, det fixar sig.
Ja stfu, även om jag sagt något annat så har jag menat det på det viset...

Plötsligt känns det som att förkylningen man tydligen gått och dragit på sig inte spelar så stor roll.
:)

Imorrn ska jag förhoppningsvist hämta ut grejjer från Yves Rocher, köpa ett par byxor (nu är det tamefan panik, på riktigt), ett par pyjamasbrallor iom att jag konverterat mina gamla till ordinarie mjukisbyxor, och en lampa kanske.
Och ost.
Och sitta och kolla tre olika sidor med bostäder med någon kvarts mellanrum. Alltså den där Bostad-nu-grejjen som många kör med är väl bra, men fruktansvärt stressande. Jag hatar när det kommer upp lägenheter på ställen man verkligen inte vill bo på, för jag vet ju att jag måste söka dem med. Men det går ju alltid att flytta igen.

Jag är så jävla glad att Emma är tillbaks i mitt liv nu, hon är bra att dela sin glädje med.
<3
Haha, jag tänker på henne varje gång jag ser hålet i mina favoritbyxor också.. "Öh, jag har ett hål mellan bena *peka*"
Jag önskar att jag hade vår lista kvar, den var full med dumma saker som vi och folk i vår närhet sagt.
"Vafan, det står ju dra!", sade hon och fortsatte trycka.
"Kan vi inte gå och ta fler såna där papper, de är så roliga att.. eh prata med."
Min mamma pratar fortfarande om den, mest för att två av mina systrar (och hon också för den delen) lätt skulle kvalificera sig in sig där. Ja det är ju det där med gener som sagt, inte fan har man bra förutsättningar. Sen att jag och Caiza inte är släkt och att Maja "bara" är min halvsyster är väl en annan sak. Det sociala arvet?

Nej det känns som att jag skulle kunna fylla ett helt A4-med svammel just nu. Funderar på att gå och sova, men vette fan om det skulle funka.
Men inte ens det känns särskilt nedslående eller oroande :)

Nu har jag suttit och spelat sedan klockan 11, i ett sträck. Det var skitförvirrande i början, kändes som att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Fick ett varmt välkomnande i guildchatten iaf, och jag insåg snart exakt varför jag saknat chatten. Flummade runt lite på magen och huntern, sen loggade jag in på locken och spelade upp den två levlar. Hur kul som helst! Men har inte sagt hej till någon på SH än, vet inte riktigt vad jag ska säga. "Hej, jag är tillbaks", liXoM...
Just nu känns det som att jag vill ta över locken till Neptulon också, men javenne... Det är inte aktuellt just nu iaf, för det kostar pengar.
Men tihi.. känns helt underbart att kunna spela igen!

Det visar sig att eftersom jag har såpass låg inkomst kan jag få mitt årsbelopp nedsatt till 0 (noll) kronor, och eftersom jag fått mitt årsbelopp nedsatt i tre år nu så kan min återbetalningstid ändras. Me like! Men det är så irriterande att man själv måste söka reda på sådant, de kan tydligen inte föreslå det när ens papper kommer in och de ser att årsbeloppet understiger deras gränser.
Fast jag är inte riktigt säker på om jag kan få återbetalningstiden omräknad helt än, förstod inte riktigt om man var tvungen att haft nedsatt pga synnerliga skäl (dvs pga min aktivitetsersättning) eller inkomstrelaterade skäl, hittills har jag inte trott att jag haft rätt till att få det nedsatt pga synnerliga skäl, så jag har alltid sökt pga inkomstrelaterade skäl.
Aja, jag tyckte det var goda nyheter iallafall, och det behövde jag.
Nu ska jag gå och kolla posten, förhoppningsvist ligger där ett intyg från FK så jag kan gå ner till Botkyrkabyggen och lämna in dem. Då hoppas jag också att de säger "Hm, ja, jag kan titta vad vi har för lägenheter inne just nu, nämen sehär, det finns en tvåa ledig längs med t-banelinjen, den skulle passa dig perfekt, vill du ha den?" Sen hoppas jag att jag hittar en miljon på vägen hem, så jag kan köpa pizza ikväll utan dåligt samvete.

Under en längre tid har jag gått och varit lite orolig för att CSN ska komma med en gigantisk räkning i början av året, såsom de gjort de två senaste åren.
Men icke! Fick papprena idag, så himla skönt att se. Däremot tycker de att jag ska betala 750:- i månaden. Hah, jofan... Det skulle ge mig nästan 100 spänn att leva på när allt annat är betalt. Nej inte riktigt, men det senaste året har jag betalat 250:-/månad, och bara det har känts. Nedsättning ftw.
Summan för hela mitt lån var iallafall lägre än väntat, det var skönt att se. Men jag har Gunnar att betala av till också, han var en sweetheart och betalade återkravet till dem, så att jag istället betalar till honom och slipper räntan.

Np: The Who - Baba O'Riley

Trodde inte att promenaden var så lång, men en timme blev det ju faktiskt. Och som sagt så gjorde den mig gott. Solen hade naturligtvist försvunnit när jag kom ut, men det spelade ingen roll. Man kan känna sig bra även om yttre omständigheter inte spelar med den.
Hade "Falling slowly" på repeat hela tiden, och jag antar att jag såg rätt fånig ut för emellanåt gick jag bara och log för mig själv.

Jag tänkte på en hel del saker. In fact, så gick min hjärna på högvarv hela promenaden. Det här ska nog bli bra. Det som pekar mest på det är att jag häromdagen tvingades tänka på mig och Gunnar, och vad jag faktiskt kände. Och jag kom fram till.. att det blir nog bra. Ibland är det svårt att avgöra på vilket sätt man älskar någon, men ibland så behöver man nog inte göra det. Avgöra på vilket sätt alltså. Huvudsaken är att vi båda är nöjda med beslutet, och att båda mår bra av det. Och så kommer det nog att bli. Visst saknar jag redan den närhet vi hade, men mycket av det jag saknar är nog att jag hade hittat någon som jag ville röra, och ville bli berörd av, både mentalt och fysiskt. Eller snarare, jag upptäckte att jag är kapabel till att känna så. Han är en underbar och omtänksam person även om jag inte skulle älska honom som en livspartner. Han fick mig att må bra och känna mig trygg bara genom att stryka mig över håret, men med honom har jag växt i mig själv, och kan nog känna så på egen hand. Nu tror jag mest att saker och ting blir bättre ju fortfare jag får en lägenhet, så vi kan börja på resten av våra liv.

Jag tänkte också på hur jag mår nu. Jag mår bra. Depressionen är efter nästan 10 år borta (ta i trä...), och jag känner livsglädje igen. Det går inte med några ord beskriva hur det känns. Det är.. fantastiskt. Det närmsta jag kan komma är att jag känner mig nyfrälst. Att det känns som att jag legat döende i cancer och helt plötsligt vaknat upp en dag och insett att jag är frisk. Så stort är det, för så påverkan hade det på mitt liv.
Men, det finns fortfarande saker kvar att jobba med. Ångest och posttraumatisk stress, yadayada.. Men huvudsaken är att jag VILL göra något åt det. Jag vill och jag orkar. Det är en jätteunderlig känsla, men jag kan nog vänja mig vid den.

Jag och Leon (för många många år sedan...) brukade prata om en stuga, ute i skogen, vid en bäck, som vi skulle åka till när världen blev för mycket. Naturligtvist gjorde vi aldrig det, men den tanken finns fortfarande kvar, och jag tar till den ibland när allt blir lite för mycket. Det är min mentala tillflyktsort.
Jag måste försöka tänka att ingen människa liv är problemfritt, alla känner ångest, jag måste bara kunna avgöra vad som är normalt och inte. Hur man nu gör det...

Jag kommer aldrig att kunna vilja vara så social som jag vill, pga min Aspergers. Men det gör inget, för nu vet jag varför. Istället kan mina vänner som jag vill umgås med känna sig jävligt speciella. Jag hoppas verkligen att de gör det, och att de inte slutar känna sig speciella bara för att jag är så jävla dålig på att höra av mig...
Att leva själv kommer också att underlätta mycket, det är många egenheter som kan ställa till det i ett samboliv när man har Aspergers. Jag har försökt att inte visa det, men istället har det varit jag som exploderat inombords när något varit "fel". Vi lyckades nog aldrig hitta någon gyllene medelväg, men det är mycket för att jag älskade honom på det sättet att jag inte ville besvära honom med det. Istället mådde jag sämre vilket gjorde allt värre i slutänden iallafall... Men det misstaget har jag nog lärt mig av. Som sagt så behöver jag ju inte oroa mig för det nu när jag ska bo själv.

Imorgon är det dvärgmöte på Snövit, och återigen påminns jag om hur mycket bättre jag mår. Jag ser så mycket fram emot det, att bara få träffa folk. Visst kanske jag är som vanligt och sitter tyst mest, men jag är sån. Jag tycker om situationen ändå. Om jag inte tycker om den så går jag därifrån.
Johanna är f.ö den enda jag delat den här "nyfrälsta" känslan med. Det kändes rätt. Den människan får mig att må bra, hon får mig att ifrågasätta saker jag borde ifrågasätta, vi kan ha totalt motsatta åsikter, men ändå prata om det utan att få den andra känna att den har "fel". Dessutom är jag jävligt imponerad över hur hon lever, hon är lite som en inspirationskälla.

Så.. detta blev ett jävligt personligt och utlämnande inlägg, men jag kände för att skriva det. Och därför gjorde jag det.
Mitt MSN-nick nu, och har varit den senaste tiden, är "Skallebank - I can't swim but I can float"'
Taget ur en Hole-låt, och menar på att även om jag inte gör några framsteg just nu så klarar jag mig. Jag finns ändå.

I think I've made the decision to be happy.