Plötsligt känns det som att förkylningen man tydligen gått och dragit på sig inte spelar så stor roll.
:)

Imorrn ska jag förhoppningsvist hämta ut grejjer från Yves Rocher, köpa ett par byxor (nu är det tamefan panik, på riktigt), ett par pyjamasbrallor iom att jag konverterat mina gamla till ordinarie mjukisbyxor, och en lampa kanske.
Och ost.
Och sitta och kolla tre olika sidor med bostäder med någon kvarts mellanrum. Alltså den där Bostad-nu-grejjen som många kör med är väl bra, men fruktansvärt stressande. Jag hatar när det kommer upp lägenheter på ställen man verkligen inte vill bo på, för jag vet ju att jag måste söka dem med. Men det går ju alltid att flytta igen.

Jag är så jävla glad att Emma är tillbaks i mitt liv nu, hon är bra att dela sin glädje med.
<3
Haha, jag tänker på henne varje gång jag ser hålet i mina favoritbyxor också.. "Öh, jag har ett hål mellan bena *peka*"
Jag önskar att jag hade vår lista kvar, den var full med dumma saker som vi och folk i vår närhet sagt.
"Vafan, det står ju dra!", sade hon och fortsatte trycka.
"Kan vi inte gå och ta fler såna där papper, de är så roliga att.. eh prata med."
Min mamma pratar fortfarande om den, mest för att två av mina systrar (och hon också för den delen) lätt skulle kvalificera sig in sig där. Ja det är ju det där med gener som sagt, inte fan har man bra förutsättningar. Sen att jag och Caiza inte är släkt och att Maja "bara" är min halvsyster är väl en annan sak. Det sociala arvet?

Nej det känns som att jag skulle kunna fylla ett helt A4-med svammel just nu. Funderar på att gå och sova, men vette fan om det skulle funka.
Men inte ens det känns särskilt nedslående eller oroande :)