Jag satt med mitt kaffe och kollade på mitt Greys anatomy, och förbannade vädret ute för att det var så tråkigt. Tills jag insåg att dimman faktiskt var rätt mysig, så när Greys anatomy var slut sprang jag och fyllde mp3spelaren med Heather Dale, kollade så kamerabatteriet skulle räcka, klädde mig varmt, och gick ut.
Det var länge sen jag var ute på en riktig promenad, och det var så jävla skönt. Men så jävla nedstämmande med objektivet som vanligt, och det här var droppen som fick bägaren att rinna över på riktigt. Nästa månad blir det ett nytt, den billgare varianten. Finns ingen anledning till varför jag ska springa omkring med det här.

Det var iaf mysigt ute, och kallhyggena såg för första gången.. ja, mysiga ut, med dimman och allt. Jag tänkte gå in i skogen, men några steg in kom jag på att det är jaktsäsong så jag vände om... Onödigt kanske, för så långt ifrån byn var jag inte och tvivlar på att de jagar så nära, men better safe than sorry. Jag var inte heller orolig för blöta skor, jag hade kängorna på och de är ju vattentäta, men märkte snabbt att det inte spelar någon roll när man vadar runt i gräs som når en till knäna. Det var många tillfällen då jag hade behövt lägga mig ner för att få en bra vinkel, men jag har blivit lite mesig och ville inte blöta ner mig.
Jag var ute i 1 ½ timme iaf och när jag kom hem tittade jag på kartan för att se vart bilkyrkogården låg, och tänkte att vi kanske kunde ta bilen dit sen. Bara för att inse att om jag hade gått i ca 10 minuter till så hade jag varit där... Aja.

Varje gång jag ser en sån här tänker jag på Lillefot... "En TRÄDSTJÄRNA!"

Lite färg fanns det också.

Och sen det obligatoriska kortet på mig förstås. Och jag svär, jag ÄR 25 och inte 15.

Jag avslutar med ett kort tillägnat Ylva. Och SWEET JESUS vad det luktade munkar där utanför! Jag höll på att avlida.

Men det känns ändå så otroligt fint att se våra namn sådär.

Våra kaktusar förökar sig f.ö.
En liten en har växt upp i den större krukan, och tre små har växt fram i den mindre vilket gör att den ser rätt kul ut.

Ja det händer ju mer än en gång per dag att jag ångrar det jag sagt sekunden efter orden har lämnat min mun. Varför kan jag inte säga vettiga saker istället för att sitta och ordbajsa?

Nån som minns reklamen för karamellkungen? När pappan ska ordna fiskedamm på ett kalas med de kommer på honom när han sitter och äter upp allt godis själv och med munnen proppfull säger "Förlåt..."? I say no more.

Åh Natanya var såå liten här, och jag tvingade henne och Anna vara med när jag experimenterade med skolans dåliga kompaktkamera...

De klassiska bilderna. Jag fick en idé som jag bara var tvungen att genomföra, och Anna ställde glatt upp på den. Synd bara att man inte hade en riktig kamera då.

Så liten och blond.

Avslutar med en inte alltför gammal bild på Caiza. Gaw, det hade verkligen blivit kanonbilder om jag bara haft en riktig kamera där.

Jag kände att jag behövde gå ut och gå, och tog med mig kameran. Tänkte att nu skulle det minsann skulle bli svartvita bilder idag, jag var på humör för det. Men när jag kom ner till vattnet var allt bara... så färgglatt. Och solen stod bra på himeln så det gick bara inte att tänka svartvitt.
Däremot så insåg jag ett skrikande behov efter ett riktigt objektiv. Jag hatar att skärpan är kass på detta. Det jag har i tanke ligger bara på strax över tusenlappen, så det får nog bli målet att köpa ett sådant inom några månader.

Hitta bären typ.

Röda bär fanns det med, men de blev jag bara snurrig i huvudet av att äta. Nä jag åt dem inte...

Höst värre.

Det finns ett ställe nere vid vattnet med massa ekar, och det är så fint... Jag ville inte gå därifrån.

Gick förbi kyrkan också, Almundsryds kyrka. Byn hette faktiskt Almundsryd fram till 1967.

17, av Billy Corgan.

Vi tog Urshultsvägen till Växjö idag, för jag tänkte fotografera Jäts kyrkor.

Först ut var Jäts gamla kyrka, från 1100-talet.



Det fanns en väldigt udda gravsten på kyrkogården.

Det fanns inte så många gravstenar öht, men en sådan fin ängel!

Sen blidde det Jäts "nya" kyrka, från början av 1900-talet. Jag gillar den verkligen trots färgen.
Den ligger så mysigt till också, omgiven av åkrar och ekträd.

En bild på Rössmålas polisstyrka får avsluta:

Såhär skulle jag sett ut om jag hade en siamesisk tvilling. Tänk vad roliga konversationer vi skulle kunna ha.



Från samma bild som denna; http://skallebank.bilddagboken.se/p/show.html?id=407757307&directlink=1
Ja jag har otroligt tråkigt just nu.

Hittade den när jag skulle lägga tillbaks några halsband. Fick den av moster Pirjo för ca 20 år sedan.

"Have you seen a cripple dance?
Pay your money, baby
Now's your chance
Eyes like cyanide

I am so dumb
Just beam me up
I've had it all forever
I've had enough

Remember, you promised me
I'm dying, I'm dying, please
I want to, I need to be
Under your skin

Our love is quicksand
So easy to drown
They steal the gravity, yeah
From moving ground

Remember, you promised me
I'm dying, I'm dying, please
I want to, I need to be
Under your skin

And now I understand
You leave with everything
You leave with everything I am
Withering

And now I know that love is dead
You've come to bury me
There's nothing left here to pretend
Anything

Remember, you promised me
I'm dying, I'm dying, please
I want to, I need to be
Under your skin

I'm dying, I'm dying, please
I'm dying, I'm dying, please
I'm dying, I'm dying, please
Under your skin

Under your skin"

Hole - Dying

Men lika glad är jag för det.
När jag hade vaknat till liv någorlunda (med hjälp av gröt, kaffe och The wire) i förmiddags, så kände jag att jag ändå hade tid med en promenad innan Erik kom hem på lunch. Skittråkigt väder, visst, men om jag ska vänta på bra väder så kan jag få vänta.
Egentligen var jag på jakt efter en åker (ja jag vet hur hysteriskt roligt det kan låta med tanke på att jag bor på landet) med höbalar, för att stilla en fotoidé, men de jag hittade var av fel sort. Men det var skönt med lite luft iallafall, och jag fick faktiskt till ett kort som jag gillar.
Det är fortfarande så ovant att man "ska" hälsa på alla man möter här, jag har nästan alltid mp3spelaren igång så om nån skulle säga hej och jag inte hör så kan de ju tro att jag är oförskämd, och det vill jag ju inte... Det är iallafall inte lika jobbigt länge, det hära med hälsandet. Jag har fattat att det är så man gör här. Och i alla mindre byar kan jag tänka mig.



Det finns så många hus och liknande som bara står och förfaller, jag förstår inte riktigt hur ägarna kan låta det bli så. Men jag tycker ju att sådant kan vara vackert så jag ska väl inte klaga ^^

Sen hittade jag ett hus som måste varit övergivet på riktigt, precis i utkanten av byn. Vad jag lärt mig här är att hur förfallet ett hus än är så bor det antagligen någon där, men som sagt, detta måste varit obebott... Jag kikade in lite på avstånd i ett av fönstrena, men såg bara en trave med tallrikar. Om det nu hade varit någon som bott där så hade det varit oerhört ohyffsat att stå och verkligen glo in, så jag försökte vara diskret för att vara på den säkra sidan.



Man kan ju undra varför de hängt upp ett tygstycke bara sådär...

Det här var bilden jag gillade. Eller såg potential i, det som gjorde mig gladast var att jag faktiskt lyckades med det jag ville. Den redigerade varianten kan se lite överredigerad ut, men så vill jag ha det nu.





Taggtråd är skoj. Helt enkelt.

Fler bilder kommer upp på bilddagboken