Ja vad gör man när man har tråkigt? Man leker med PS. Jag funderar på att kolla på guider och faktiskt lära mig något. Nu är jag "självlärd" (jag satte det inom citationstecken då det inte är mycket jag kan faktiskt mer än alla basfunktioner och snabbkommandon. F.ö så har jag märkt att ctrl + z, dvs ångra det senaste man gjorde,  inte funkar i WoW, hur mycket man än försöker...) och gör säkert många saker mycket krångligare än vad man borde göra.
Jag har iallafall försökt göra ett sovrumt (nä PS är verkligen inte det rätta programmet för det...) för att försöka visa Erik hur jag vill ha väggarna. Och hurdan säng jag vill ha. Men jag hittar inte sängen jag vill ha. Mios Indo-serie är fin, men har en gnutta för mycket rött i sig. Oh lord, jag vet ju att jag aldrig kommer hitta perfekta grejjer så jag vet inte ens varför jag försöker... Men iallafall så vill jag ha en vägg (där sänggaveln kommer stå ut ifrån) i en plommonlila färg med dragning åt det gråa hållet (återigen... det måste ju vara perfekt nyans...) och resten av väggarna i en vit färg, kanske med dragning och gräddvit. Sen kommer ju frågan, vad i helvete ska man ha för färg på gardinerna då? Fast sedan får jag slå mig själv i skallen för det är ingen vits att jag tänker på sådant nu för den förändringen kommer inte ske förräns något år eller så. Grejjen med att visa Erik hur det kan se ut med väggarna är mest för att jag ju faktiskt insåg att mörkgrått funkar i vardagsrummet, även om det tog lång tid för mig att fatta det. Så det kanske tar lika lång tid för honom att fatta färgerna i sovrummet. Typ. Jag har ju alltid varit inne på grönt för att det ska vara lugnande när man ska sova, yadayada, men uppenbarligen så gör min sömn som den vill ändå.
Och svartvita tavlor på väggarna, förutom en tavla som ska ha en aning dragning åt sepia. Naturligtvist kan jag inte åka till IKEA och köpa tavlor där, för OMG då har jag ju saker på väggarna som andra har, så jag måste ta bilderna själv, vilket inte lär hända den närmsta tiden...
Om jag irriterar mig på själv så undrar jag hur mycket andra irriterar sig på mig.

Iallafall så satte jag mig ner för nån vecka sedan och gjorde signaturer åt oss, som vi använder på forumet. Det gick fort och det blev simpelt, men de funkar.

Jag ville inte ha servern med för jag tyckte att alla vet vilka HemBränt är ändå, och jag censurerade det på Eriks signatur så han slipper alla stalkers, haha...
Det känns som att jag kommer byta ut min bild många gånger, för det var skoj att göra, jag hade glömt hur roligt det kan vara att leka i PS.

Och apropå PS så kanske jag ska göra slag i saken och prova bloggdesignen jag har i huvudet. Kanske.

Jag ville så gärna använda kameran igår, men vädret skiftade så mycket så jag orkade inte gå ut, så jag lekte lite inomhus. Nånstans måste man ju börja. Totalt onödiga bilder, men ändå bilder. Fast de blev suddiga.

Det är massa skoj att leka med den, jag märker att kunskaperna inte är helt förlorade. Även om det inte är så avancerat.
Jag tog en bild på Erik idag, och den bilden har tagit sig upp på förstaplatsen, det är helt enkelt min nya favoritbild. Han ser faktiskt ut som sig själv på denna, vilket är sjukt ovanligt.
Hoppas det blir fint väder imorrn så jag kan ge mig ut och ta kooooooort.

 

Bilder från gymnasiet, då vi överlevde håltimmarna genom att låna en digitalkamera (vi gick ju trots allt media så "vi ville öva lite") och stänga in oss i dramasalen där det fanns strålkastare och röda skynken att leka med. Den översta bilden är min all time favourite på henne (för jag äääälskar ju skarpa skuggor på porträtt), och de är tagna utan stativ. Det ni. Sen fanns det naturligtvist hur många bilder som helst som visade hur svårt det var att få skarpa bilder med lång slutartid, men dem skippar vi...
Utan Emma hade jag nog aldrig avslutat min utbildning, fyfan vad vi led tillsammans. Gick varv efter varv på övervåningen och visslade på Robin Hood, haha. När man gått förbi samma personer några gånger stämde de in i visslandet.

Två andra bilder på henne som jag gillar väldigt mycket är dessa;

Fast denna kvalificerar sig också som min favoritbild på henne faktiskt, blir så jävla förbannad för att jag inte tog den bättre och hade en bättre kamera bara, men det var lite av en impulsshoot. Typ.

Ja jag saknar min Emma helt enkelt. Det finns nog ingen annan jag skulle vilja bli strandad i Kolsva i flera timmar med.
Jag hoppas du kan komma snart. Jag hoppas också att vi båda snart blir miljonärer och kan ta taxi till varandra.

Np: Freedom Call - Turn back time, nostalgi. Uppenbarligen kan jag fortfarande hela texten.

Kyrkan var inte så mycket att se, jag ska väl gå in i den och titta någon gång. Kyrkogården var desto intressantare. Jag har alltid gillat kyrkogårdar. Inte på något morbidt sätt, jag bara... tycker att det är rofyllt och de har en speciell känsla. Stenarna är ändå minnen av folk som levt, och minnen rent allmänt betyder mycket för mig även om jag inte känner personerna som stenarna representerar. De är oftast också väldigt vackra. Vad som skiljde denna mot alla andra jag varit på var att det stod från vilket ställe personen varit ifrån. Inge från Vrångaböke t ex. Det var charmigt. Många av stenarna var väldigt gamla, de flesta alldeles vanliga men det var några stora, pampiga med ingraverade porträtt. Något som kändes sorgligt var sådana stenar där det bara stod ett namn på vänster sida, där högra sidan väntade på att få ett namn ingraverat. Om man är personen vars namn ska stå på höger sida, besöker man ens en sådan grav då? Borde inte det vara en för smärtsam påminnelse om att ens livspartner tagits ifrån en? Om Erik dog skulle det iallafall inte ta länge innan jag gjorde honom sällskap. 

Vad som snabbt fångade min uppmärksamhet var Gretas sten. Varför står det bara Greta? Vem var hon? Förtjänade hon inte att ha någon mer information på sin sten? På de flesta äldre stenarna stod människornas yrke med, men Greta fick inte ens ha sitt efternamn med på sin. Inte heller året då hon dog. Den såg bara så gammal och sliten ut, med bara ett namn ingraverat.

Jag skulle iallafall kunnat spendera flera timmar där och läsa på varenda gravsten. Men det hade nog sett lite skumt ut, och jag ville inte avskräcka eventuella besökare. Jag gick runt på kyrkogården i Arboga en gång och fotograferade, och jag fick tillfälle att fråga en besökare om det var ok att jag var där och tog kort. Jag dokumenterar ju inte gravsten för gravsten (Gretas är väl ett undantag men den är åas väldig opersonlig), utan helheten, och jag skulle ju inte få för mig att fotografera i närheten av någon som var där. Svaret jag fick var iaf positivt, han tyckte kyrkogården var fin och att det var bra att någon ville ta kort på den. Men jag går ändå undan om jag ser att någon kommer, inte för att jag skulle ta illa upp om jag var i deras situation men jag är ju inte som de flesta.

Jag gick en promenad efter det också, bilderna finns på bilddagboken. Sen tog batterierna i kameran slut. Jag vet än inte om/när jag tänker köpa nya. Men... jag vill på riktigt satsa på en riktig kamera. Jag vill aldrig mer behöva känna frustrationen över att inte kunna göra en situation rättvisa bara för att man inte har en riktig kamera. 7000:- (iofs behööööver jag inte två objektiv på samma gång, men när man ändå är i farten...) är mycket för mig, men det får nog bli så. Det blir ju på avbetalning då. Och det är ju knappast som att jag köper nåt annat än mat ändå, oftast.
Det pirrar iallafall i magen när jag tänker på det.

Jag tröttnade på att sitta inne, så jag var ute på nån timmes promenad. Det var väldigt skönt, det påminde mig om när jag var liten och gick omkring i skogen när vi bodde i Småland. Tyst och skönt, förutom att det åkte en del bilar en bit ifrån mig.
Jag har varit på en nattpromenad i byn med, för att kolla läget liXoM. Men jag tycker ingenting om stället direkt. Det är absolut inget fel på det. Men det är inte heller något som är bra med det. Jag bor här, that's it. Knappast så jag kommer lära känna någon här, och jag lär inte skaffa något jobb, och idag insåg jag att enda anledningen jag har att gå utanför dörren är när jag ska handla. Eller som nu, på promenad. Att jag nu tröttnat totalt på WoW och bara har fyra TV-kanaler är lite väl ironiskt. Plus att min kamera håller på att kuka ur, saker på utsidan håller på att gå sönder och fokuset har börjat krångla som fan. Där fick jag för att jag sa att jag inte skulle skaffa nya batterier när dessa tagit slut, och då lägga kameran på hyllan. Får la se om jag ens hinner göra det...
Jag ska iaf ge mig ännu längre ut nån gång sen när jag köpt gympadojjor.

   

Jag satt och frös som en gris, så jag bestämde mig för att ta ett bad, och det har nog aldrig varit så skönt med ett sådant. Jag ogillar att ha badrumslampan tänd, men det var lite för mörkt utan den så jag jag tänkte ljus istället. Jag är väl ingen sån som tycker att sånt är mysigt eller nåt, men ljusen luktade melon, och badskummet honung, och det var en win.

dödar mig nu när det är vinter... så jag beställde ett provkit av ett märke som sägs vara väldigt bra för min hudtyp. Haha, var helt fascinerad av förpackningen.

 

Aja, får la se hur det funkar, känns bra iaf.

Sen sms:ade jag Caiza och sa att vi skulle fotografera henne om fem minuter. Det bra ljuset höll på att försvinna, så det var lite brådis. Så vi släpade med oss Oliver till Tippen. Caiza är jätterolig att fotografera, men min kamera suger som bekant...
Alla bilderna blev suddiga, men några blev helt ok iaf.