Imorse vaknade jag (eller rättare sagt, i natt vaknade jag), och kände att det var dags att rycka upp sig lite, komma ut lite.
Så jag utövade lyxen att skicka iväg ett sms till Marie och frågade vad hon hade för sig idag.
Lägg märke till det, jag frågade vad hon hade för sig IDAG, inte om tre månader.
Förstå vad härligt det är att kunna göra så.
Vi bestämde en date, och när det närmade sig tänkte jag promenera till stationen. Och det var ju inte så bra, med facit i hand. För det var snorhalt ute, och svinkallt, och sen blev det snöstorm... Sån där snöstorm så man inte ser vart man går. Och jag gick vilse. Inte för att jag inte såg vart jag gick utan för att jag fick för mig att försöka gena. Och den delen har jag inte koll på alls utan tänkte bara att det var logiskt att jag skulle gå lite och det hållet och sen lite åt ett annat. Vilket det också var, men min avståndsbedömning är ju inte den bästa... Så den där knappa kvarten det tar att gå dit förvandlades till en timme.
Fyllde på SL-kortet iaf. 490:- för en månad, yay! Tur att man får åka på reducerat pris iaf.
In till Fridhemsplan och virra (den här gången utan flyttsläp dock), med en död telefon, men vi hittade varandra rätt snabbt ändå.
Hunger kände vi båda rätt starkt, så vi gled in på Copperfields. Haha, där har jag inte varit sedan det var tillåtet att röka på krogen! Men jag gillar det stället, riktigt mysigt.
Och maten var himmelskt god, vet inte om det var just pga deras matlagning eller det faktum att jag levt på pizza den senaste veckan.
Vi uppdaterade varandra en hel del, om saker som hjärtstillestånd och liknande, och funderingar på om vi skulle kunna äta två kilo dammsugare och ändå ha stora cravings efter det i framtiden, och det var bara så skönt att få vräka ur sig lite saker och få lite feedback. Med konstanta avbrott för att tjuvlyssna på folket runtomkring oss, ty vi är båda sådana.
Och som sagt, det kändes bara en sån lyx att kunna träffa en vän sådär. Visst har jag vänner i Växjö men hur bra och goa de än är så är det svårt att jämföra dem med folk man känt i nästan tio år, folk som man tillbringade den där tiden i början av 20-årsåldern med när jag växte upp en hel del känslomässigt. Ingen är bättre eller sämre, men... olika. Vissa perioder behöva man det ena.
Jag behövde den middagen iallafall, för att påminnas om anledningarna till varför jag flyttade.

Nu har jag bokat biljetter till ett besök till Växjö iaf, hoppas hinna träffa Hannah en sväng och att det inte blir för jobbigt att komma tillbaks till lägenheten. För som sagt, just nu har jag väldigt lätt att glömma bort anledningarna...