Hade en läkartid kl 9 idag (vaaaa-aaaarför ger ni mig alltid så tidiga tider?), och gav mig fan på att inte ta sömntabletter igår, så det gick.. sisådär. Lyckades inte hålla mig i sängen längre än 40 min ca innan jag gick upp och slängde på en playlist med Gossip Girl och somnade så småningom framför TVn och vaknade sen till och släpade mig till sängen.
När klockan sen ringde undrade jag varför i helvete nån ställt den på ringning, NOT FUNNY YOU GUYS! Ungefär. Innan jag kom på att jag var tvungen att gå upp.
Så upp, frukost, kolla på Weeds, sen stressa iväg.
Yay, jag kom i frikort! Haha, det tog inte ens en månad för mig...
Det var reumatologen jag skulle träffa, och känslan av att han är bra bara förstärktes.
Magnetröntgen visade inget, men blodprovet gjorde det, exakt vad fattade jag inte.
Han frågade om det var ok att han undersökte mig (w00t, en läkare som efter så många månader faktiskt kommer ihåg min rädsla för sånt?!) och det var ju ok.
Han var noga med fingrarna och konstaterade att mina långfingrar fortfarande var svullna (jag tror jag använder just de fingrarna för mycket), och gick sen vidare till armbågarna där den vänstra tydligen var svullen.
Knäna med, och några muskler runt nackfästet och också fötterna även om det inte var så farligt.
Så han sa att jag var ett gränsfall, men att han ville ha mig under kontroll eftersom sånt oftast blir värre och om (här var han snäll och sa "Jag vill inte säga när... så jag väljer att säga om istället") det blir det vill han sätta in nån medicin som gör nåt med immunförsvaret. Men att han vill vänta tills det går lite längre eftersom biverkningarna kan vara rätt kraftigare.
Tills dess är det smärtstillande som gäller.
Jippiyay.
Men jag är glad att han kom fram till nåt iaf, även jag som vanligt är ett gränsfall, och att han har en plan.
Vi småpratade lite, han var noga med att jag visste att det bara var att ringa om jag undrade något, och han var allmänt snäll.

Det tog inte lika lång tid som jag trodde, så jag hade 3 ½ timmar kvar till mitt andra möte. Jag orkade inte riktigt åka hem, men med facit i hand borde jag nog gjort det.
Det började regna och blev kallt och trots att jag gick saaaakta igenom affärerna gick tiden alltför långsamt. Så till slut gick jag helt enkelt till coachen, ringde på och hennes kollega som är så söt svarade och sa att det var så självklart att jag kunde komma in och vänta.
Det är riktigt mysigt där, de har en hörnsoffa, massa tidningar och frukt.
Sen droppade taktila stimuleraren och arbetsterapeuten in, och till slut handläggaren från Försäkringskassan. Sejtan vilken tur jag har som fått just henne, alla som arbetat med henne säger ju också att hon är riktigt bra. Inte nog med att hon är bra, vi är liXoM på samma nivå så ofta när jag är på väg att säga något jag tycker är viktigt så frågar hon just den frågan.
Vi kom iallafall fram till en hel del vettiga saker, och förhoppningsvist kan de hjälpa till att lösa många problem just nu.
Jag känner mig verkligen bortskämd på den fronten, för jag har sånt STÖD.
Kände mig lättad när jag lämnade mötet iaf.

Gick hem, trött som en griiiiis och orkade inte göra något, men insåg att jag var ju tvungen att packa eftersom jag åker till Sthlm imorrn. Så det blev mest att hiva ner lite kläder i en väska och ladda kamerabatteriet.

Nu ska jag lägga mig i soffan och göra inget tills det är dags att beställa hem mat.