Alltså förlåt, men jag försöker att se det här som lite tragikomiskt och måste skriva av mig.

En läkare ville ha fler prover, såklart, så jag gick ner till vårdcentralen.
Det var nån ny där, men jag skippade att säga att jag i stort sett har fobi för sånt där.
(jag vet inte ens hur man definierar fobi, men blodtrycket ökar ju drastiskt, jag får nästan hålla i stolen för att inte springa därifrån, jag blir genomsvett, glömmer bort att andas och blir därmed yr, får blodsmak i munnen och är nära att spy. bland annat.)
- Vilken arm brukar vara bäst?
Du menar vilken arm ni brukar föredra att borra ner en nål i? Inte fan vet jag. Sade jag naturligtvist inte, men just det hon sa kändes bara så sjukt.
Efter mycket tryckande (och åååh vad jag AVSKYR när de trycker på mina vener, jag får verkligen kämpa för att inte spy då) så berättade hon att ibland när man är rädd så gömmer sig venerna sig helt enkelt. Det visste jag faktiskt inte, trodde faktiskt det var tvärtom.
- Vi gör såhär, jag tror jag låter [namn jag inte kommer ihåg] ta hand om dig, hon har mer erfarenhet av att sticka.
Jaha, så hon har mer erfarenhet av att borra ner nålar i folk? Vad lugnande.
Nej men henne "känner" jag iaf, så jag var glad. Hon är duktig och snäll.
Innan vi började såg hon ju varför jag var där och lade huvudet på sned och sa "Meen då, då kommer du ju antagligen behöva komma hit rätt ofta, det brukar vara så i sådana undersökiningar."
Thank you. Thank you very much.
Dessvärre hade hon samma problem som den förra. Mina... vener... ville helt enkelt inte visa sig.
Hon stack i båda armarna, grejjade med massa saker, tills hon såg att jag var kritvit. Då tyckte hon att det var bäst att jag gick in och lade mig i rummet bredvid så vi kunde fortsätta där, uppenbarligen kan det ibland hjälpa.
Hon tyckte ju det var konstigt också eftersom vi aldrig haft några problem på det sättet förut.
Vid ett tillfälle trodde hon att hon fått jackpot, eftersom hon "hittade en så fin ven" som sen "bara slutade att droppa helt".
Så vi pratade lite, egentligen ville jag ta allt på en gång och få det överstökat men hon sa att min kropp befann sig i ett sådant försvarsläge så det antagligen inte skulle gå och att hon inte ville utsätta mig för det ifall det blev så att vi ändå inte lyckades.
Och hon hade ju en poäng.
Så imorrn ska jag tillbaks. Och antagligen behöva betala 100:- till. Och den här månaden är antagligen sämst på året för dumma utgifter.

Iallafall.
Så tycker jag faktiskt att det är så tragikomiskt att jag är så rädd för det hära så min kropp går in i nån sorts försvarsställning som gör att det blir 10 gånger svårare om inte omöjligt att göra det.
Kan inte kroppjävlen bara lyda nån gång?! Jag kan tygla rädsla men inte fan lyder kroppen för det...