Fortsättning.
Kom dit och mötte samma sköterska som igår, som tyckte så synd om mig, och min kropp ville tydligen inte samarbeta idag heller.
Som igår använde de en blodtrycksmätare för att få upp nåt slags tryck och sådana tål jag ju inte riktigt heller (på gränsen till panik när det gäller sådana) men det gick inte.
Så en tredje sköterska, den som varit där längst, blev inkallad men hon kunde inte heller hitta nåt. Den första frågade med jämna mellanrum hur jag mådde, till slut sa hon "... jag tror vi fäller ner stolen i liggande läge" och sen blev det svart.
Uppenbarligen var jag vit som ett lakan och det droppade av svett i ansiktet så efter det kollade de blodtryck (som var för högt) och sånt, jag fick ligga ner och dricka lite vatten, innan jag fick gå hem.
MEN, de fick vad de behövde precis innan jag svimmade iaf!
:o! Shiiit..Herrejävlar. Länge sen man svimmat. Hur kändes det? Blev det bara svart och sen vaknade du upp lr? Minns känslan av att vara svimmig men inte vad som händer sen. (Vissa skakar.) Sägs att det är hjärnan som stänger av när det blir för jobbigt känslomässigt. Fy fan girl..Hoppas du tog hand om dig när du kom hem med mat, vila och sådant? FET kram
Det var också länge sen jag svimmade så jag visste ju inte vad som höll på att hända. Jag märkte bara att jag blev lite för yr, fingrarna började sticka och att jag såg suddigt, sen minns jag inget förrän en sköterska satt bredvid och en läkare var på väg in.
Både kroppen och hjärnan var rätt slut efter det så jag tog det lugnt hela dagen, men det mest generande blir väl när man kommer dit nästa gång och de får dra kortaste strået om vem som måste ta hand om fruntimret som svimmar :P
Men det var väl egentligen inte så konstigt med tanke på det andra som händer.. Att allt blir överväldigande bara. Gah, vill bara ta hand om dig..Typ bädda ner dig i soffan, sätta igång filmer och komma med mat åt dig. <3
