Jo, jag vet inte riktigt hur det här började.
Det började med Tjenobyl, sen lade sig min mor i, och vips så blev det Säter.
(är det bara jag som har en mor som uppmuntrar en till olaga intrång? jag kommer skylla allt på mamma om nåt går fel!)
Och eftersom det faktiskt är en flera års lång dröm så tänkte jag "Wth" och fixade, så nu blir det en resa till Sthlm och... ja, det andra stället om ett litet tag.
Har jag råd?
Nej.
Bryr jag mig?
Nej.
Har jag råd med räkningar och mat?
Ja.
Börjar jag låta som Jill i Real Housewives of NY?
Ja.
Och allt det som bestämdes är något som velats länge, och just nu tänker jag varför inte. Jag tänker göra lite saker jag vill.
Sen att den här tågresan blev dubbelt så dyr som den nästa månad är ju inte bra alls, meeen som sagt, "Det är bara siffror!".
Jag orkar inte sitta på arslet eller gå runt här i stan och vilja göra något annat, när jag faktiskt kan göra något annat.
Så nu ser jag fram emot den helgen som fan, förutom den lilla utflykten (ok, bör erkännas att det kanske saknas en hel del viktiga detaljer, men wth...) så blir det förhoppningsvist lite öl på Tunnan (be there!) och allmänt cathing up. Känns skönt att känna att man inte behöver ta igen ett år varje gång man är där, utan att faktiskt veta att jag kommer tillbaks dit om nån månad så man inte behöver ta allt på en gång.

En del förstår nog vart vi ska, och varför jag hoPpaR oCh stUdzAr över tanken, men vet ärligt talat inte riktigt vad jag kan skriva om det.