Träffade min coach idag, hade en massa saker att prata om.
Och... hur kommer det sig att ALLA "vet" om vissa saker innan ens jag inser dem? Att folk kramar om mig och säger "Äntligen gumman, vad bra att du inser det nu!" eller "Jaha, det var väl på tiden då!" eller som min coach; "Jag antog att detta skulle komma snart, jag visste bara inte när"..
De flesta vet vad jag menar.
Vi pratade mycket, och till slut grät jag en skvätt. Och det... har inte hänt inför någon utomstående sen... jagvetintenär.
Men jag är nog rätt känslomässig just nu.

Min lärare på Vikingarnas språk-kursen gav mig creds för att jag hunnit så långt, det är alltid nåt. Jag mailade honom för att se om jag var på rätt väg och tog samtidigt upp en del andra saker och påpekade att jag var lite dum, och han skrev en sån bra sak.
"Det mesta som förbryllar dig, förbryllar också dina medstudenter!"
Men jag måste säga... att translitterera en text utan någon som helst kunskap om fornsvenska är tamefan inte lätt.
Runa för runa är np, och ofta fattar man ju ändå vem som reste stenen för vem, men ibland blir det bara för krångligt och jag tycker inte att vi får så mycket undervisning faktiskt.
Men hey... kursen är gratis för mig, det enda jag köpt är en bok så ajg har inte så mycket att förlora.