Note to self: en hårfön kan vara bra att ha så man slipper gå upp två timmar tidigare för att hinna låta håret torka.
Det säger rätt mycket när t ex de pojkvänner jag haft (som alla visserligen haft långt hår, men ändå) använt en hårfön fler gånger än mig.

Jag kom iaf till Sthlm rätt smärtfritt, köpte en remsa, gick till pendeltåget och... stannade upp och tänkte "Helvete, vilket håll ska jag åka åt nu då?"
Bör tillläggas att jag åkt till Sollentuna hundratals gånger, och åkt förbi det ännu flera gånger.
Snacka om att känna sig som en lantis. Men åas, umgås ju knappt med nån som längs med pendeltågslinjen längre, så jag åker ju bara tunnelbana.
Iaf, kommer jag fram, och Mathias som precis rullat ur sängen kommer och möter mig. Hem till honom och hans broder Jörgen (som är lika gammal som mig och som jag har oväntat mycket gemensamt med) som jag inte träffat på... ja... 7-9 år. Dock har vi ju spelat tillsammans många år sen dess och haft sporadisk kontakt över nätet.
Mathias själv har jag inte träffat sen 2005 eller nåt, men det märktes knappt, humorn hos oss båda låg på samma låga nivå och det kändes allmänt som att träffa en polare man brukar umgås med.
Ja iallafall, hem till dem, dricka nån öl, och sen iväg in till stan där vi ska möta upp ett gäng på Sjätte Tunnan, där jag inte varit på många år.
Den gruppen har nämligen som en grej att mötas upp varje månad den 16:e för att äta lite, dricka lite, och göra nåt typ, vilket jag tycker är en så himla bra idé eftersom man annars lätt förlorar kontakten med folk eftersom alla är så upptagna på sitt håll.
Jag visste ju att en gammal bekant skulle vara där, vad jag inte visste och sett nu är att han känner min kusin som bor i Örebro.
Världen är liten.
Vi åt vildsvin och drack mjöd, och gänget var riktigt trevligt! Rätt som det var så fick jag ett visitkort, som visade sig tillhöra en av tjejerna, och som av en händelse låg bakom en av sajterna (gu' vad svenskt) som jag under många år använd mig av i informationssyfte om runor och nordisk mytologi. En del blir star struck av musikkändisar, jag blev lite star struck där.
De hade sin maskot med sig (en plastskorpion i silver) och utlyste en liten tävling där man skulle namnge den, och vinnaren skulle få ett litet pris. Vem vann med det otippade förslaget Otto? Jo, JAG! Så jag vann ett paket plåster med Simpsonsmotiv. Jag blev jätteglad faktiskt, mest för att jag inte vunnit något på längre. Saker i WoW räknas inte.
Vi kom hem rätt tidigt tyckte vi, men vi hade öl i kylen och bra musik, så uppenbarligen gick vi inte och lade oss förrän vid 5-tiden.
Inte så bra med tanke på att vi skulle upp och iväg på äventyr dagen efter och hade planerat att gå upp väldigt tidigt.
Men det var ändå nyttigt, vi fick en del utrett, grejjer som hände hände för 10 år sen, och nu förstår vi nog varandra bättre.

Vid 12-tiden vaknade jag iallafall, och var... sinnessjukt bakis med tanke på att vi ändå, citat; "tagit det rätt piano" kvällen innan. Det vankades blodpudding till frukost iaf, och efter att ha sparkat lite på Mathias gick han också upp och vi konstaterade efter ett tag att vi inte åkte nånstans den dagen.
Istället satt vi och kollade på dokumentärer och garvade åt Simpsons och liknande. På eftermiddagen tog vi oss alla ut på en promenad, och hamnade på en pizzeria där jag åt en av de godaste pizzorna jag nånsin ätit.
Sent på kvällen konstaterade vi att vi inte hade stegen som var nödvändig för att åka till stället vi ville, så vi hittade ett nytt.
Tiiiidigt morgonen efter sov Jörgen fortfarande, så det var bara jag och Mathias som for iväg mot Grängesberg.
Och vad kan då möjligtvist finnas i Grängesberg av alla ställen? Ja uppenbarligen mer än t om vi trott, och då är vi ändå båda intresserade av UE.
Vi stannade till i Ludvika för att köpa ficklampor och nödvändiga grejjer, och sen låg Grängesberg runt hörnet.
Såklart mindes inte någon av oss så värst mycket av vart vi skulle, och det var faktiskt väldigt creepy att hela hålan tycktes omges av en deppressiv aura som man nästan kunde ta på. Efter mycket om och men hamnade vi i ett litet villaområde, med ca 10 villor på varje sida av gatan, alla övergivna sen ca 15 år och igenbommade.
Med andra ord... helt jävla awesome!
Efter ett tag stannade dock en bil som jag sett sakta in på en närliggande väg några minuter tidigare, så jag tänkte att det väl var några lokalbor som skulle jaga bort oss.
Döm av min förvåning när den medelålders föraren, med två barn i baksätet och en äldre kvinna i framsätet, efter att kvinnan frågat om vi visste vart marknaden låg, frågade om "det var UE".
Ens första reaktion är ju... är det en trickfråga? Är de här för att förhöra oss om våra avsikter?
- Nja alltså... *håller upp kameran* Vi är ju främst här för att fota lite. Heheh.... heh...
- Jaha! Ni vet att det finns ett identiskt område som är bebott på andra sidan järnvägen va?
- Uh nä, men vafan, det låter ju jättekonstigt, hela allt det här är ju jättekonstigt.
- Ja eller hur, vi blev nyfikna på det här så vi ville kolla in det. Kommer bilderna upp nätet sen?
- Det vet vi väl inte riktigt än, kan hända att några kommer upp.
- Hänger ni på något forum?
(once again... trickfråga? säger man Flashback ger det faktiskt vibbar om att man inte är särskilt seriös)
- *båda* Jo ja... lite väl.
- Jaha, vilket då?
- Tja... det enda stora...?
- Vilket?
- ... Flashback.
- Åfan, vad nickar ni där?
Här tappade jag hakan lite inombords faktiskt men då ingen av oss är särskilt aktiva där så hade vi inget bra svar, så vi sa att bilderna skulle väl dyka upp nånstans iaf, och han verkade skitglad över det, och efter lite småprat önskade han oss lycka till och de åkte vidare.
Vad är oddsen liXoM?

Eftersom ingen av oss ville direkt bryta sig in i husen (som var igenbommade med träskivor och massa spik) så åkte vi vidare mot vad vi visste (eller trodde iaf) var det öde bostadsområde vi läst om.
Det kände lite fel, för det var ju boende runt omkring, och liiite liv i området, och även när vi kom fram dit vi skulle såg vi ju att det bodde folk där. Förutom i "husområdet" bredvid, vilket visade det sig vara precis det vi sökte efter.
Grängesberg är ju då alltså en vad man kan kalla för en gruvstad, de hade en del gruvor och invånarantalet tredubblades pga behovet av arbetskraft och då byggdes det ju en hel del bostäder. I början av 1900-talet var det verkligen full fart, men allt eftersom avtog aktiviteten, och området vi var i övergavs antagligen för 15-20 år sedan. Sedan dess har fyra hyreshus stått helt övergivna, vilket med tanke på att det faktiskt bor folk precis bredvid är rätt sjukt.
Vi gick omkring där ett tag iaf, och det var rätt intressant. Men det mesta var ju sönderslaget och det var klotter och glassplitter överallt, så vi var nog inte där så länge.
Istället satsade vi på att hitta omformationsstationen och två andra byggnader mitt ute i skogen.
1. Vi hade egentligen ingen aning om vart vi skulle, mer än att de låg "på andra sidan järnvägen".
2. Det regnade.
Men vi hittade vad som verkade vara en stig in från en rätt övergiven väg, så vi tänkte "Wtf, vi chansar väl?".
Det är det roliga med att vara ute med en likasinnad, man har ingen aning om man kommer gå i en timme utan att hitta nåt men båda tycker att det är såpass intressant så det är värt risken.
Efter ett tag hittade vi iaf en av byggnaderna vi letade efter, och det var... så himla häftigt. En stor tegelbyggnad som höll på att falla samman pga förkastningarna i närheten, som f.ö var alldeles för djupa för att jag skulle våga se efter...
Vi gick omkring och fotade ett tag, och gav oss sen iväg mot vad jag mest ville se, något vi inte ens kom ihåg vad det var.
Det slutade med att vi hittade en gammal järnväg med borttagen räls, som vi tyckte vi borde följa, som ledde oss in i ännu tätare skog och till slut hade vi ett jävla berg på höger sida och oerhört tät snårskog på vänster sida.
Jag kunde bara skratta åt eländet.
Vi kom ut så småningom iaf, och gick tillbaks en bit för att vika av på ett ställe där staketet var nedrivet på. Förkastningar här och där, halva bussar låg och rostade, gamla pottor, ja vi hittade lite allt möjligt.
Efter ett tag hajjade jag till och sa "Eh du..." och pekade mot en stooor tegelbyggnad som vi uppenbarligen sprungit på mitt i ingenstans.
Den var också awesome. Slänger in en bild som ett smakprov.
Sen gick vi tillbaks till "vägen" och insåg att mina fötter var genomblöta, klockan snart var mörkt, så vi åkte hemåt.
Nånstans på vägen kom vi på att vi inte befann oss långt ifrån Norberg där en gemensam bekant bodde, så vi åkte dit, Mathias ringde och sa nåt i stil med "Tja, jag står på en parkering vid biblioteket i Norberg, vart fan bor du?". Efter lite vägbeskrivning kom vi till mötesplatsen, och eftersom det var ca... 7 år sen jag träffade Robin (återigen, spelat med honom en hel del därefter) och han inte ens visste att jag var med var hans ansiktsuttryck rätt priceless.
Vid det laget hade jag dock rätt bråttom tillbaks till Sthlm eftersom jag skulle hem till Marie och det började bli riktigt sent, så det blev inte så långvarigt.
På väg hem skrattade vi mest åt vägskyltar och snackade skit.
I Sollentuna sprang jag upp och hämtade väskan, sen fick jag skjuts till Marie.
Lyx! Speciellt med tanke på att vi hade varit ute och gått i ca 4 timmar och det regnade ute och jag skulle behövt åka buss och tunnelbana och sen gått en bit för att komma fram.

Underbart att träffa Marie igen, vi hade minst sagt en hel del att ta igen.
Hon bjöd dessutom på Bullens Pilnserkorv och halloumi, vilket jag inte var sen att tacka nej till...
Vi hann inte med så mycket (eller ja, några timmar iaf), hon skulle upp tidigt dagen efter, men det var ändå så jävla skönt att hinna träffa henne en stund iaf. Det händer rätt stora grejjer i bådas liv just nu.
Upp 6.30 dagen efter, och hittar Marie liggandes på mage på köksgolvet med hörlurar.
Hon var inte galen, hon gjorde bara magyoga faktiskt. Long story.
Vi hann prata en del på väg till stan, sen var det en del väntetid på mitt tåg, men det var ok.

Och det var så himla skönt att komma hem!

Sammanfattning: Jag träffade en hel del nytt himla trevligt folk, och även gamla vänner, slösade massa pengar (men hur ofta är jag på Tunnan egentligen...?), fick mitt första riktiga UE-äventyr som var över förväntan, och som sagt, återknöt med gamla vänner/bekanta och det kändes allmänt bra.

Bilder kommer sen, jag måste gå igenom dem lite mer, jag fyllde minneskortet och har dessutom en del från Mathias kameror som jag vill åt, så jag tänkte samla dem alla.
Ledsen Vix att det inte blev från det ursprungliga målet, men tro mig, det kommer nån annan gång ;)