Senast jag pratade med en läkare sa han att jag skulle gå till vårdcentralen om jag kände mig sjuk, för uppenbarligen så svajjar mitt immunförsvar en del nu (det har något med levern och vita blodkroppar att göra och ytterligare nåt syndrom ska tittas upp men ärligt talat orkar jag inte tänka på det, det är igång nu och det blir som det blir) och då var det bättre att jag gick dit tidigt då det kunde bli värre än vanligt om något bröt ut.
Efter tre dagars halsont och 1 ½ dags hostande kom jag på det, så jag ringde idag, och fick en tid 15 minuter senare.
(egentligen så vill min Läkare att jag byter till en annan vc där han kan rekommendera en vanlig husläkare som bättre skulle kunna förstå mig, men asså, att ha vc bara några minuter hemifrån har sina fördelar...)
Jag kom dit, hoppades på indiern, började få panik eftersom apoteket där stänger så tidigt och jag ville ha en flaska hostmedicin.
JA, jag sticker inte under stol med att förutom att den tar bort hostan nästan helt, och samtidigt också det halsonda, så sover man ju lite mysigare...
Men jag fick inte indiern, fick istället nån arabliknande.
Som visade sig vara jättebra, vad är det med Växjö och invandrarläkare?! De är ju för fan så mycket bättre än alla svenska läkare jag träffat här! Förutom Läkaren då, han på habiliteringscentrat. Men han är ju specialiserad på idioter som mig.
Såklart var det en del språkliga svårigheter, inte minst när han först började babbla om Josefin, och mina namn, att efternamnet var ovanligt (och jag tänkte "Åhnej, fattar han inte ens vad jag heter?"), men till slut kom jag fram till att han tyckte att det bara var lustigt att han hette Josef och mitt andranamn är Josefin. Haha, det hade inte med något att göra och även om det var lite svårt att förstå honom gav det ju ett mer avslappnat intryck.
Han tittade i öronnäsahals typ, tröck på magen, samtidigt som han pratade på om allt möjligt. Han frågade bl a om min pojkvän också var finsk (vilket fick mig att fnissa lite), om jag hade kontakt med mina föräldrar när jag bodde så långt bort, ja han var helt enkelt bra på att få en att slappna av.
Han skickade iväg mig för provtagning, och såg att det var 20 min till apoteket stängde så han sa att jag skulle skynda mig tillbaks sen.
På labet var det en av de vanliga sköterskorna som var där, så jag undrade ju lite ironiskt om de i smyg försökte utöva kognitiv beteendeterapi (ni vet, det som går ut på att man ska utsätta sig för det man är rädd för och ta kontroll över sina reaktioner i stort sett) på mig, eftersom det var tredje gången inom loppet av en vecka jag var där. Hon skrattade och frågade om det inte funkade än. Jag gillar henne.
Jag sprang tillbaks till läkaren och satte mig, han tittade ut och sa att han inte fått resultatet än men att han hade skrivit ut ett recept ändå och sa "Så skynda, killa (ja som en blandning mellan chilla och kila, han menade nog kila) iväg och fixa det så kan du komma tillbaks direkt efter det!".
Så jag gick de hela tre metrarna till apoteket, där det visade sig att han skrivit ut Mollipect, som inte hjälper på torrhosta just på mig. Så jag sa det till tantan där att jag ville vänta med det, att jag skulle prata med honom först.
Nån som vill gissa på hur min sänka låg till? Någon?
(Hint: Precis som alltid, lagom hög för att de ska påpeka det, för låg för att det ska betyda problem)
Men en infektion i kroppen har jag väl då iaf.
Så sade jag åt honom att jag fick Cocillana förra gången och att den funkade utmärkt till skillnad mot Mollipect, och han ryckte på axlarna och sa något i stil med att han inte hade något emot att skriva ut den, men med det där "menet" om att den kunde vara vanebildande.
Så tillbaks till apoteket trots att de egentligen stängt en kvart innan, där tantan utbrast "Men den HÄR är VERKLIGEN bra! Den är toppen mot torrhosta alltså!"
Där stod jag och trodde att jag skulle få misstänksamma blickar för att jag kom tillbaks nån kvart senare med ett coolare recept... Men inte då.
Såklart så var den slut där. Och då blev det ju att tänka väldigt intensivt i 30 sek innan jag bad henne ta reda på vart den fanns. För jag orkar inte hosta just nu, och det får inte bli värre för imorrn har jag vad man nästan kan kalla en study date. Vi ska iofs inte plugga, men vi ska ner till universitetet och titta lite och fika och sånt.
Såklart började det regnsnöa när jag kom ut till cykeln... De där 10 minutrarna ner till stan kändes rätt långa. Men för en gångs skull så satt jag på cykeln nästa hela vägen.
Att cykla i centrum här är en konst i sig, det är verkligen cykelanpassat men jag har ju ingen koll på regler och trafiklysen och sånt! Så jag brukar alltid hoppa av när jag närmar mig centrumkärnan...
Framme vid apoteket lade jag fram idkortet och sa att jag skulle hämta ut en medicin, flickan tittade på mig och sa "... hostmedicin?".
Nä vadå, hörs det när jag pratar...
Och så hem igen, i regnet, och några åskblixtar vilket alltid gör mig nervös eftersom det faktiskt är en dator eller två som rykt pga åska.
Och pga det så trampade jag som satan hela vägen hem och kom hem genomsvettig...

Så, nu skiter jag i om alla andra varit i Kanada eller i Spanien idag, jag har med framgång cyklat i Växjös centrum iallafall för att få en flaska hostmedicin.
En del har under mitt liv sagt att jag inte tycker att jag är bra på någonting, men det har aldrig någonsin varit så. Just nu tycker jag t ex att jag är väldigt bra på att skriva ett långt blogginlägg om just... det här.