Läkarsamtal.
Jag mindes inte varför de hade bokat en telefontid (eftersom jag hade fått en tid för att fixa mina allergimediciner förra veckan) och hon hade ingen aning heller, men så visade det sig att hon ville veta mer om Aspergers Syndrom. Naturligtvist så mindes hon ju inte vem jag var heller. Och hon pratar så hiiiiimla jobbigt, hon har en extremt sävlig dialekt.
- Jaaa... Ja ja ÄR ju lite NYFIKEN på det här. ... ... Jag har en bok hemma om det. ... ... Jag kommer inte ihåg vad den heter. ... ... Men jag ska läsa den när jag kommer hem, för jag vill lära mig mer. ... ... Sen vet jag en till som har Aspergers. Han är ståuppkomiker. *lång tystnad*
Och där kände jag bara att jag var tvungen att säga något för att försöka få henne på rätt spår från början, att det antagligen inte skulle hjälpa att läsa en bok om det för att alla var så olika ändå.
- Ja sen vill jag ju gärna passa på att påpeka det här med annorlunda perception som många med aspergers har, som är svårt för läkare på vårdcentraler att tänka på...
- Hur menar du DÅ?
- Att många har annorlunda perception helt enkelt. Som jag t ex, jag kom ju till dig för att jag har ledvärk men det var nog svårt för dig att behandla mig som vilken patient som helst eftersom du visste (jag visste att hon inte hade tagit hänsyn till det, men hon hade det skrivet framför sig och bordet vetat...) att jag faktiskt har just annorlunda perception och därför kunde du ju inte se på mig som vilken smärtpatient som helst.
- .... hur menar du då?
- ... att jag har annorlunda perception. Det som gör ont på mig behöver inte nödvändigtvist göra ont på andra, och vice versa.
- JAHA, du menar att du har högre smärttröskel än andra!
- Nej, jag menar att jag har annorlunda perception. Jag uppfattar smärta mer annorlunda än andra.
- Så du har lägre smärttröskel än andra?
- ... Nej, jag har ANNORLUNDA. Jag bröt t ex nyckelbenet när jag var tio år gammal och grät inte då, men jag kan nästan börja gråta om nån råkar stöta till mig på fel sätt.
- JAHA, så du har högre smärttröskel än andra?
...
Jag visste inte vad jag skulle säga till slut. Hon babblade på om att det var så viktigt för dem att kunna ställa rätt diagnos, men samtidigt så verkade hon så enkelspårig.
Jag grät som sagt inte när jag bröt nyckelbenet när jag var tio, jag tyckte inte att det gjorde onormalt ont, men när jag kom in till akuten så visade det sig att det var totalt av. Däremot kan jag tycka att det gör sjukt jävla ont i bihålorna när det blåser och skulle ta nyckelbensfraktur varje dag över det.
Och det gör ju inte att jag har en högre smärttröskel än andra, bara... annorlunda.
Och det finns inget rätt och fel i det, jag har inte fel när jag säger att det gör ont om du låtsasslår mig i skallen (inte för att någon brukar göra det, nånsin, det är bara ett exempel), även om du inte tycker att det borde göra ont så tycker kanske jag att det gör ont och eftersom det är mig du slår så är det faktiskt min uppfattning som räknas. Inte skulle jag stå där och skratta åt dig om du fällde en tår om du bröt nyckelbenet bara för att jag inte tycker att det gör särskilt ont.
För man kan inte utgå från sig själv när det gäller andras upplevelser.
Visst kan man gissa och komma en bit på vägen, men det är så lätt att snöa in.
Ånej, hon låter PRECIS som utlänningen jag träffade på. Man kunde förklara gång på gång men han fattade inte alls. Sådana människor är det lönlöst att spilla energi på för hur mycket man än förklarar, begriper de inte ändå och man blir bara tröttare och tröttare. Sånt får mig att undra hur låg iq man behöver i sverige för att bli läkare egentligen? men sverige är ett uppfuckat land; kolla bara dokumentären som gick på svtplay idag om hur andra länder kräver utbildad personal och helst läkare för att ge fillers och sånt de fyller läpparna med, medan i sverige får vem som helst göra det, vilket kan leda till att man spräcker en stor artär i läppen som leder till döden. Helt vansinnigt, så svenska läkare ger jag icke mycket för.
AMEN :o
...lustigt hur något från min egen unga barndom faller på plats. Jag kanske inte var någon "lipsill" ändå... men när folk gjorde mig illa...
Annorlunda. Inte högre, inte lägre, bara annorlunda.
Och när de säger "jamen, hur ont gör det, på en skala ett till tio, tio är det värsta du kan tänka dig?"
Well... för det första har jag numera inte varit smärtfri en längre del av mitt liv än jag var det, och för det andra är min referenspunkt RIKTIGT skruvad. Vad JAG tycker gör ont... Och det värsta? Min fantasi är jättebra, så, vi ska nog inte ta det som utgångspunkt ändå, mein herr doktordoktor.
...jag fattar i övrigt inte varför dina läkare inte bara jävla LÄSER det som står. Så att du slipper säga samma sak igeeen och igeeen. Du kommer inte ta en Alvedon och vänta några dagar och sedan vara bra och inte störa dem. De kan glömma att det skulle gå att bli av med dig så lätt. Så varför insisterar det? Rövhattar >:(
Vix: Ja nu när du säger det så verkar hon vara precis som honom, det är ju irriterande när det är en läkare bara eftersom hon om någon behöver förstå vad jag menar.
Elenaria: Precis, man kommer ju ingenvart med sådana frågor eftersom alla har olika referenspunkter och tolkar saker olika. Annorlunda. Jag önskar de kunde nöja sig med svaret att det gör FÖR ont helt enkelt.
Ja det här med journaler var ju en fruktansvärt bra uppfinning... i teorin, om läkare skulle använt sig av dem på rätt sätt. Tyvärr är just den här läkaren för trög för att ens inse när man rättar henne på ett sätt som är en blandning mellan artighet och spydighet.
