Igår var jag hos reumatologen.
I väntrummet var det jag och ca 15 andra.
Alla andra var antagligen över 60 och hälften satt i rullstol.
Jag kände mig lite out of place...
Läkaren förvånade mig positivt, såklart hade han inte läst det kompletterande brevet från min Läkare (härmed tänker jag referera till läkaren på habiliteringscentrat med stort L eftersom jag anser att han är min vettigaste läkare), men han mindes att det fanns ett sådant när jag frågade honom om han hade läst det och han bad så mycket om ursäkt och undrade om det var ok att han läste igenom det lite snabb på en gång.
Där påpekade Läkaren hur viktigt det var att man utgick ifrån ett AS-perspektiv, han påpekade också en del andra saker han kommit fram till efter undersökningen.
Han ville ju såklart undersöka mig, och jag sa på en gång att jag har problem med sånt, att jag tycker att det är väldigt obehagligt. Tidigare har jag mest bara bitit ihop och gått därifrån och mått bajs.
Och en mer förstående läkare har jag nog aldrig träffat. Han frågade direkt hur han kunde göra det lättare, satt och funderade på hur han skulle göra och sa flera gånger att jag skulle säga till om jag tyckte att det blev för mycket.
Han undersökte lederna och konstaterade att jag hade lite överrörlighet men inte så farligt, men att det kunde vara det som gör att det gör ont i knäna.
Han tryckte på fotleder, knän och armbågar och sa att jag skulle säga till när han kom till en punkt som gjorde ondare än de andra, och när han kom dit kändes det som att han tryckte direkt på ett blåmärke.
Sen tryckte han på ryggen. Det har aldrig slagit mig att det varit nåt knas med den, jag vet att jag har två punkter längs med ryggraden som är fruktansvärt ömma, men uppenbarligen så har jag inflammationer längs med en del muskelfästen i ryggen. Han sa att jag har ett problemområde runt skulderbladen, och konstaterade också att det "absolut var nånting" på två andra ställen, inklusive där vid ryggraden.
Efteråt sa han att jag reagerade på de ställen han trodde att jag skulle reagera på, vilket jag tyckte var lite ballt och det sa jag också till honom, att han kunde avgöra sånt bara genom att trycka på ryggen.
"Ja alltså... jag har tryckt på ryggar i över 20 år."
Sen kom vi inte fram till så mycket mer, jag fick en medicin och han ska skicka mig på magnetröntgen. Läskigt värre, det är precis som en sån där på Greys Anatomy och man måste ligga stilla där i 45 minuter. Såklart är det jättelång väntetid, upp till ett halvår.
Men nu är det på gång iaf.