Jag önskar att jag slipper träffa en enda läkare till under hela mitt liv.
Det finns ingen yrkesgrupp som kan få mig mer irriterad.

Förra veckan var jag på nån sorts hälsokontroll, mest inriktad på den förbannade ledvärken. Jag hade fått en remiss dit, av en läkare som bett dem undersöka det hela utifrån ett aspergerperspektiv, eftersom min perception är lite annorlunda. Därför kan det krävas ett lite annorlunda tankesätt.
Jag var lite irriterad redan när jag fick komma in, eftersom jag fått vänta i 25 minuter och hon inte ens bad om ursäkt, och blev ännu mer irriterad när hon började med "Jaha, så du har ont i ryggen?".
Jaha, välkommen in i 2000-talet där det finns journaler och remisser av en anledning.
Sen malde hon på rätt bra, och tyckte bland annat att jag skulle gå med i IOGT för att jag var sjukskriven. Det tog ett tag innan jag förstod vad hon menade, fast även när jag förstod vad hon menade tyckte jag bara att det var idiotiskt.
Hon tyckte seriöst att jag skulle gå med där för att träffa folk bara för att jag var sjukskriven.
För hon hade ju själv varit sjukskriven dårå så hon visste ju att man blev helt isolerad dårå.
Jag var tvungen att bita mig lite i tungan för att inte låta alltför aggresiv när jag sa att hon då också säkert visste att folk med AS ofta inte har samma sociala behov alls. Men det berodde ju på vilken grad man hade tyckte hon, och verkade inte tänka på att jag kanske själv visste hur jag fungerade...
Återigen, HEJ, det kan vara bra att läsa journalen så att du vet åtminstone sådana saker.
Sen tömde de mig på blod för att göra massa tester.

Och igår skulle jag till Dr Idiot för att få reda på resultatet från sömnutredningen.
Väntrummet där kan vara rätt intressant, och igår var det rena rama gökboet.
Bland annat fanns där en dam som hela tiden påpekade hur mycket klockan var och hur länge det var kvar tills hennes tid.
- Nu är det EN minut kvar!
Skönt att man inte är galnast i stan iaf.
Och det var inte ett så roligt besök heller.
Uppenbarligen så har jag väldigt ytlig och fragmenterad djupsömn, vilket jag iofs hade väntat mig.
Det innebär alltså att kroppen och hjärnan aldrig får chans att vila upp sig normalt eftersom det är det som händer under djupsömnen.
Och det går naturligtvist inte att göra något åt långsiktigt.
Men det är åtminstone bra att ha på papper, och läkaren verkade faktiskt få en lite annan attityd. Jag fick inte mitt medicinbehov ifrågasatt på samma sätt. Och det är väl för att det nu är tydligt att jag just har ett behov av sömntabletter för att få något som liknar djupsömn.
Vi pratade också lite om att jag drömmer så väldigt mycket eftersom jag har längre REM-sömn än vanligt, och att det blir väldigt många intryck för hjärnan att hantera och att det inte är så konstigt att jag kommer ihåg många drömmar in i minsta detalj eftersom jag kanske inte hinner gå in i riktig djupsömn.
Så det är faktiskt inte så konstigt att jag vaknar upp helt matt i hjärnan då hjärnan under REM-sömnen är lika aktiv som när man är vaken.
Och för nån som har svårt att sortera bort intryck öht så blir det lite rörigt.
Det är nog därför jag är så förvirrad intalar jag mig. Jag får faktiskt vara det nu!

Och ja, min apotekstant har varit i farten igen med.
Det är brist på en viss lugnande medicin pga leveransproblem, och även om jag inte direkt behöver den ofta alls så är det en trygghet bara att ha den hemma. Jag har inte ens brytt mig om att hämta ut den på nån månad, jag har bara inte tänkt på det.
Hon ringde runt till en del apotek och fick reda på att de på lasarettet öppnar större burkar och lägger mindre mängder i påsar om det verkligen är akut.
Och hon var ju en sweetheart då och sa att jag faktiskt behövde den och att hon "kände mig" och kunde gå i god för mig.
Det kändes ju inte lite konstigt att hämta ut medicin i en zippåse från apoteket...