Idag blev det mycket.
Sov jätteknepigt i natt, antagligen väldigt ytligt för det kändes som att jag drömde mer än vanligt, och så skulle vi ju upp och träna.
Visserligen kl 10, men det känns väldigt tidigt om man känner sig som en zombie.
Kroppen har värkt lite extra den senaste veckan, jag har också hostat mer eller mindre hela tiden och sovit väldigt dåligt. Och som vanligt så var jag väldigt stel och öm, jag brukar ju vara det när jag vaknar.
Det är ju min taktila stimulerare som tränar "oss" (Erik hänger med som sällskap och får ju i utbyte mot det använda prylarna där, men egentligen är det ju jag som har tiden.
Jag berättade iallafall att kroppen kändes rätt kass, så vi började med liggande övningar och jag skulle säga till om det gjorde för ont.
Efter att ha behövt säga till tre gånger så kom vi fram till att vi skulle gå och utföra lite taktil stimulering istället medan Erik tränade.
Det kändes inte bra nånstans i kroppen och jag kände mig allmänt orolig för att det skulle kännas så när vi åker till London senare i veckan. Det fanns nog inte ett enda ställe i kroppen det inte gjorde ont på.
Förra veckan bokade jag en tid hos reumatologen, eftersom han sa att jag skulle höra av mig om medicinen jag fick inte hjälpte. Och jag fick en tid rädd fort, men på torsdag såklart, då vi åker, och när jag ombokade fick jag en tid i juli.
Efter lite taktil stimulering föreslog min taktila stimulerare att vi kunde gå för på Läkaren där och se om han kunde hjälpa mig.
Hon är en av de få personer som kan säga "Du ser jätterisig ut" med omtanke. Och det var precis det hon sa, att jag inte sett riktigt frisk ut den senaste veckan och att jag såg just risig ut idag. Det är inte så att hon bara säger det apropå ingenting, men säger man att man inte mår bra så kan hon säga det som en slags bekräftelse på att det syns, och jag vet inte, på något vis känns det bra för mig att veta att det inte bara är inbillning.
Läkaren var såklart upptagen när vi gick förbi, men när vi skulle hemåt så var dörren öppen och Erik fick en glimt av hur... udda Läkaren är.
Han är iallafall fantastisk, han är så fruktansvärt upptagen men alltid om den taktila stimuleraren frågar om han har några minuter över till mig så tar han sig tid, och han lyssnar, och tänker i helt andra banor än de flesta andra. Ja helt enkelt så märks det att han är specialist inom neropsykiatri.
Iallafall så förklarade jag läget lite fort, jag ville ju inte låta som "Hej ge mig smärtstillande nu" men det behövde jag inte, några minuter senare hade jag ett recept på en medicin som jag vet faktiskt fungerar för mig.
Det var så HIMLA lättande!

Sen hann vi precis komma hem innan det bar av till stan igen för att träffa Eriks familj och växla pengar. Det var ett äventyr i sig.

Efter det skulle vi ta en snabbsväng på stan för att hämta ut medicinen, leta shorts till Erik, och hårtofsar och en keps till mig.
Ett storpack svarta hårtofsar är sinnessjukt svårt att hitta. Erik förstod nog inte allvaret i det först men efter några veckor (jag hade iofs inte gått ner på stan ens, nen vi hade kollat på alla affärer vi råkat vara i) fattade han varför jag var less på att leta.
Jag hittade dem iaf, men en helt vanlig svart keps var lite svårare. LiXoM... hur svårt kan det vara tänkte jag, svarta kepsar måste ju vara jättevanliga. Men icke... Däremot hittade jag en jättesval klänning som jag bara älskar, hade spanat in den på nätet och försökt beställa den men det blev nåt knas så jag tröttnade och glömde bort hela grejjen, men så bara hängde den där precis när vi kom in i affären.
Man kan ju också tycka att svarta shorts finns lite överallt, men inte det heller. ETT PAR HELT VANLIGA SVARTA SHORTSJÄVLAR?!
Efter att ha sprungit runt på stan ett tag åt vi lunch lite snabbt och åkte sen ut till ett köpcentrum för att leta vidare efter prylar, men hade ingen större tur.

Så vi avslutade med en storhandling på City Gross, och vid det laget ville jag lite lägga mig ner och dö för att kroppen inte ville samarbeta.
Det var så befriande att komma hem och få ta medicinen så det finns inte. Bara att få ta en paus från det onda och kunna tänka på något annat.

Erik grejjar på balkongen nu eftersom vi nu har brädor till trall (han fixade dem billigt genom jobbet och stannade också en timme extra efter att hans semester börjat för att såga till dem), så han leker med lite plast och kniv.
Jag ska också gå och leka nu.