Idag skulle jag "bara".
Bara till läkaren och säga hej-hejdå och be honom om ett intyg, sen gå till apoteket och hämta ut grejjer.
Jag orkade inte ta bussen hem (hållplatsen innan jag skulle stigit på är universitetet, så den är full med folk), så jag gick istället. Det är inte så långt, men tog ca en halvtimme, och väl hemma tänkte jag ta cykeln vidare till apoteket.
Jag cyklade låååångsamt, eftersom de hade lunchstängt just då, men såklart fick jag vänta 20 min ändå.
Först hittade farmacauten inte min läkare i listan (vilken lista vet jag inte...), men sen frågade hon om det var han som var rätt gammal, och det var ju han.
- Han är ju faktiskt pensionär, det är därför han inte är med på listan...
Jaha, ja... självklart. Men vi har ju nått neutral mark, han och jag, vi besvärar liXoM inte varandra längre så mig gör det inget.
Sen frågade om jag intyg gällande allergimediciner och sånt, inför Storbritannien. Men det visste hon inget om, och hon trodde inte att det behövdes. Men hon visste inte heller att landet inte ingår i Schengen och att det kunde ställa till det. Det slutade iaf med att hon kollade upp det hon kunde och sen tackade MIG för att jag hade lärt henne lite.
Gick till receptionen för att fråga om de visste nåt, men det var samma vända där, och de skickade mig vidare till en stackars sköterska som blev jätteförvirrad och varken visste ut eller in och till slut ringde flygbolaget... Det var himla snällt tycker jag, så efter en TIMME där fick jag ett svar jag var nöjd med.

Nu har jag varvat ner lite dock, och tittar på bilder från helgen. Det blev en hel del folk här, massa pizza och öl.
Och såklart, eftersom Hanna också tycker om att fotografera så blev det lite "i'll show you mine if you show me yours".
Och så lite manlig kärlek så klart.