Vad det uttrycket passat bra under resan.

Vi skulle åka kl 4, så vi gick och lade oss kl 23 cirka.
Kunde jag sova?
Nej.
Så jag gick upp kl 1 eller 2, och tänkte att det inte var någon idé att gå och lägga sig ens. Sov inte på vägen till Gbg heller, men jag var inte ens trött.
Göteborgs "cityflygplats" var cirka fem gånger mindre än vad jag väntat mig, så det gick ändå relativt smidigt att ta sig på flygplanet. Om man bortser från mina nerver då, eftersom jag är flygrädd. Jag höll mig faktiskt sansad, men jag var... jag vet inte det rätta ordet för det. Jag är inte ett dugg rädd för att planet ska störta, menar, det värsta som kan hända är att man dör, men jag är ändå fruktansvärt rädd för att flyga. Starten är ju rätt cool, men det blir nån sorts skräckblandad förtjusning.
"Wow, SHIT, nu lämnar vi marken, vi FLYGER faktiskt, COOLT! ... Wow, SHIT, nu lämnar vi marken, det här är inte bra, nu kan man inte stiga av, det här känns inte naturligt... HELVETE!"
Säger som mosters man, skulle det vara meningen att vi ska flyga skulle vi ha vingar...
Och jag fick såklart lock för öronen direkt (jag får det när jag kommer upp en bit), som rätt snabbt ledde till huvudvärk.
Det tog ju inte lång tid alls att flyga, och Eriks syster mötte oss på flygplatsen. Tur det, för annars hade vi nog inte fattat ett skit.
Vi passade på att äta på Burger King så fort vi kom fram iaf.
Vi hann inte ens stiga av flygbussen innan jag tappat hakan över hur många fina byggnader det finns där. Överallt. Ida, som fick rollen som reseledare, sa rätt snabbt att jag var den lättaste att tillfredställa eftersom jag bara behövde se ett hus.
Köpte toffeepopcorn, som var väldigt... underliga. Första popcornet var vidrigt. Men man blev ju lite nyfiken så man tog ett till. Sen ett tredje. Och vid det fjärde var det nästan gott.
Hotellet var mysigt med, vi fick ett handikappsanpassat rum som därför var större än de andra och som hade en STOL I DUSCHEN vilket var så hiiiimla smidigt när man hade varit ute och gått tills fötterna inte ville vara med längre. Och så hade de en riktigt sweet AC, som man kunde ställa in hur man ville.
Vi bodde nånstans i Fulham, och jag är inte riktigt säker på om det ligger i Chelsea, men det var iaf väldigt nära Ida.
På torsdagen gjorde vi nog inte så mycket alls, man hade ju varit igång hela dagen så det blev nog en rätt tidig kväll.
Jag och syskonen Nilsson drog oss tillbaks till mitt och Eriks rum och såg på nåt Vännermaraton.
Det är så roligt, när alla syskonen träffas blir de plötsligt små barn igen och kivas om att få plats i sängen och liknande.
På fredagen var det däremot lite mer på schemat.
Vi hade bokat nån kombinationsbiljett med sevärdheter, så vi började med akvariet. Priority access r0x, man fick gå före hela kön och kände sig lite VIP.
Vi hann precis fram till första vattentanken när larmet gick och nån ropade ut i högtalarna att man skulle bege sig mot närmaste nödutång och behålla lugnet. Knappt någon reagerade förrän en i personalen började fösa ut folk. Uppenbarligen hade någon rökt i hissen så de utrymde hela byggnaden...
Bra start.
Men vi kom in hyffsat snabbt igen.
Det var lite roliga grejjer där inne, men egentligen är det inte min grej att gå runt och titta på djur i fångenskap. Fast åas så är det ju inte ofta man ser ett gäng hajar simma nån meter ifrån en... Eller sköldpaddor para sig.
Lunch på McD efter det, och sen mot London Eye.
Tre av oss sa absolut nej när det kom på tal för några veckor sen, men alla var med nu iaf och det var inte så läskigt som det verkade. Det var mest läskigt att gå av och på eftersom de förbannade grejjerna inte stannade utan man fick gå av och på i farten.
När vi kommit upp en bit fick jag såklart lock för öronen, men huvudvärken uteblev.
Det var en fantastisk utsikt därifrån iallafall.
Efter det bar det av mot Westminster Abbey, det som jag antagligen sett fram mest emot.
Vilken byggnad! Jag hade nog kunnat stå där utanför i en timme och bara tittat på alla detaljer. Helt fantastiskt. Vi gick dock inte in, det var så mycket folk, men det får bli nästa gång.
Sen är ju då minnet lite luddigt från den här dagen.
Vad jag kan säga med säkerhet är att vi åkte massa buss och gick sjukt mycket, för det gjorde vi varje dag.
Vi åt nog på Pizza Hut den dagen. Det finns inte i Växjö och jag har saknat det.

På lördagen åkte vi tidigt till Camden Market. Och det var ju en upplevelse där! Det första jag köpte var en helt vanlig svart keps...
Det var svårt att föreställa sig hur det skulle vara där inne i smeten, men det var definitiv intressant. Det var lite svårt att titta på allt man ville dock eftersom vi var sex pers, men fick se en hel del och det slutade med att jag köpte ett himla snyggt linne som jag inte orkar ta kort på än.
Ylva hade sagt att det inte räckte med en dag där, Ida sa att det skulle ta två timmar max, och det beror nog på vilken typ man är. Jag var uppenbarligen helt klart endagstypen.
Det som var mest jobbigt var att man inte kunde gå in i de små affärerna utan att butiksbiträdet sprang fram till en och satt som klistrad tills man gick därifrån. Jag vill gärna kunna titta på ett plagg i fred utan att biträdet springer och hämtar det i alla möjliga storlekar.
Vi åt lunch där, jag lyckades utan problem beställa alldeles själv minsann! Några åt hamburgare igen, jag åt asiatiskt.
Sen kom Idas vän dit (som man hört så mycket om, så det var kul att träffa henne) och vi gick runt lite till.
Vi gick runt ett bra tag men jag vill definitivt tillbaks igen.
Sen är minnet lite luddigt igen, men lite senare åkte vi en typiskt sightseeingbuss. Det var intressant så länge mina hörlurar funkade.
Vad jag fortfarande är så väldigt konfunderad över är hur många sådana där "falska fönster" det finns. Jag förstår inte vitsen med dem och det driver mig till vansinne. Det ser ju hellöjligt ut!
Bussen tog en himla omväg eftersom det var nån Pridefestival, och vi hoppade av på helt fel ställe pga det och fick gå sjuuuukt långt.
Undrar om det inte var den här dagen vi åt på Pizza Hut igen.
Men som nån sa, inte åker man till London för matens skull...
Jag tror vi avslutade kvällen med att somna framför TVn i den väldigt bekväma hotellsängen.
(ja vart skulle vi annars somna liXoM...)

Söndagen startade rätt tidigt den med, med Madame Tussaud. Det var ärligt talat inte så imponerande som jag trott, men Morgan Freeman var cool. Det var ju ändå ett "måste se".
Sprang runt och letade efter ett apotek åt mig, jag fick inget intyg på de smärtstillande tabletterna jag fick innan vi åkte så jag vågade inte ta med dem och riskera att de skulle bli tagna i tullen eller nåt så jag hade kollat upp innan vi åkte efter ett likvärdigt alternativ och hittat ett receptfritt.
Det blev KFC till lunch iaf, de finns ju inte alls i Sverige så jag ville passa på. Och det var godare än väntat faktiskt.
Sen gick vi från Baker Street till Brittiska museet.
Jag såklart gick mest och tittade upp på alla hus och ett hade faktiskt gargoyles!
Så Olivia skrek "GARGOYLES!" så det hördes över halva London... tror ingen förutom Erik förstod hur häftigt det var för mig att se sådana.
Väl på Brittish Museum var det en del intressanta grejjer, tyvärr så hade de nog inte hört talas om AC där, eller syre heller för den delen, så jag gav upp rätt snabbt när jag insåg att det började snurra för mycket i huvudet.
Lång väg hem blev det, men vi satt längst fram där uppe i bussen så man fick se mycket.
Trafiken där är ju helt sinnessjuk, jag kan inte för mitt liv förstå att de inte har fler olyckor. Det ser bara kaos ut.
Vi åt iaf på nån mexikansk restaurang i Fulham, mycket gott må jag säga.
Den natten somnade jag också framför TVn.

På måndagen vaknade vi före väckarklockan, och den dagen bestod också mest av väntande.
Kl 11.30 åkte vi från Victoria och var framme på Stansted strax före 13, och planet gick 18.
Vi åt lunch på Burger King igen, och satt och läste och väntade helt enkelt.
Alla var nog rätt trötta för vi skrattade åt allt och inget.
Och det satt två skottar bredvid oss en stund, så jag satt och låtsades läsa medan jag tjuvlyssnade på dem, det var som musik för öronen...
När vi hade kommit förbi säkerhetskontrollerna (som f.ö var rätt intensiva) var det återigen det här fenomenet med minimalt syre i luften, inte kul. Det blev inte bättre när vi gått förbi boardingen och stod stilla i den där lilla gången mellan flygplatsen och planet...
Resan hem gick smidigt iaf, och kändes som 30 minuter. Flygresan alltså, sen återstod bara resan hem till Växjö som inte kändes lika kort...
Vi stannade på McD och åt kvällsmat, och det blev nog den... femte hamburgaren eller så för resan.
Efter tre timmar var vi hemma iaf, och det var riktigt skönt, men tråkigt.

Sååå... idag kändes det väldigt konstigt att gå upp och laga sin egen frukost och inte ha nån AC.
Och inte ha halva dagen planerad.
Jag vill definitivt tillbaks sen iaf, men tänker lägga upp resan lite annorlunda då.