Nu har jag varit några dagar i Gbg.
Som vanligt var det aaaaaaaa-weeeee-sooooome!
Det var nån stadsfest samtidigt ju, så vi var för en gångs skull lite inne i stan och tittade.
Ylva och Jezz mötte upp mig på stationen och vi åke hem till deras "nya" lägenhet, som av en händelse ligger precis nära Tomas.
Den var skiiitfin, Ylva har världens finaste dörrar till sitt rum!
Vi hade stora planer för maten, men såklart blev det pizza...
Biskop var annorlunda än jag trott, men det är svårt att förklara. Det var ju inget Botkyrka direkt, och faktiskt mysigt.
Och såå mysigt att träffa dem igen, och bara sitta och tjöta om allt och inget, och få de där typiska fnissattackerna som Ylva alltid ger mig.
Efter ett tag började vi rota i spritlådan. Som då är en kartong full med sprit. Vi hade bunkrat upp med en del supplies så vi hade sjukt mycket att blanda med och jag som mest bara dricker öl hade noll koll, men vi fick ihop ett par väldigt goda saker.
Av någon anledning började vi undra hur "Lalalal är vi allihopa" egentligen gick, vad det första ordet var.
"Vad är det vi är då allihop?"
Efter nån halvtimme googlade vi, och det var ju såklart morsgrisar vi är... fast vi valde att sjunga fyllbultar istället.
Faktiskt hade vi så trevligt så vi bara hann se två låtar med Evergrey, men jag var mycket nöjd ändå.
Egentligen skulle vi till Kellys efteråt, men det var så fullt så vi hamnade på nåt annat ställe som ändå var ok.
I baren satt det en amerikanare, som först skojade och frågade om alla ölen var till mig när jag hämtade en runda åt oss.
"Well you never know!"
Sen såg han ut att ha så tråkigt för uppenbarligen var han där själv och eftersom han verkade trevlig så gick jag faktiskt och frågade om han ville sitta med oss. Vilket uppenbarligen gjorde honom jätteglad, för som han sa, folk gör inte sånt i Sverige.
Det visade sig att han hette Kurt och gått dit för att se om det var någon där han kände men uppenbarligen var det ju inte det. Himla trevlig att prata med honom iaf, vi pratade om jantelagen och lite allt möjligt, och han hade en rätt intressant livshistoria.
Den puben stängde redan kl 1, så vi flickor gick vidare till Babar som jag besökte för första gången förra gången jag var där.
Sen typ... åt vi hamburgare, åkte hem, rökte vattenpipa, terapipratade (jag pratade, de var terapeuter), fick skrattatacker på köksgolvet, och gick och lade oss strax innan 8.

Några timmar senare bankade Jezz på dörren och vi kom på att de hade tvätt-tid, och det blev genast väldigt bråttom eftersom det skulle vara färdigt tills Ylvas föräldrar kom med massa möbler senare på dagen.
Massa spring och städning blev det, och till slut kom föräldrar + Arvid som då är Ylvas lillebror. Han envisas med att han är 22, men jag vill ju gärna att han är lite yngre för inte kan lilla Arvid vara så stor redan... Han var bara typ... 15 när jag träffade honom för första gången.
För de som inte vet hur mycket den familjen betyder för mig så är det ju som sagt då min före dettas familj som tog emot mig med öppna armar och som jag i stort sett fick bo hos när det inte funkade så bra med tjejen jag bodde inneboende hos. De blev min extrafamilj och jag verkligen stormtrivs med dem.
När Ylvas mamma kramade om mig hårt och länge var det svårt att låta bli att gråta, fyfan vad underbart det var att se dem igen.
Massa spring med möbler blev det iaf, men vi blev färdiga på lite över en timme, och Arvid stannade kvar medan hans föräldrar skulle bo på hotell.
Man kände sig rätt mör den kvällen, och Ylva och Jezz var överlyckliga över att ha fått möbler efter två månader utan.
"Titta, titta... vi har en soffa! Och ett bord! Och en tv! Och massa stolar!"

På lördagen for vi in till stan för att titta lite på kalaset.
Det var väldigt mycket att se, och väldigt skönt att bara sitta på en gräsmatta och lyssna på musik.
Arvid bestämde sig för att stanna en dag extra, så på kvällen blev det mer drinkar och Singstar med Tomas och hans kompis, + Ylva och Jezz kompis som sjunger superfint.
Tomas har jag ju känt i ungefär tio år, men vi träffas sällan vilket är synd, men vi tog igen lite då iaf.

Det var väldigt sorgligt att åka hem på söndagen sen, men hem måste man ju.
Det blev inte bättre av att tåget var proppfullt och den lilla asiatgubben jag satt bredvid tog av sig både strumpor och skor efter några minuter, och satte sig sen i skräddarställning så hans ena fot låg över halva min plats. Och jag kunde inte byta plats förrän efter två timmar...
Erik hämtade mig från stationen och som vanligt när jag varit borta har han varit en sweetheart och städat hela lägenheten.

Jag tog lite bilder med min lilla kamera, men eftersom det är mycket folk med på dem så lägger jag upp dem på Facebook istället. Jag vet att många inte är bekväma med att bilder på dem finns lite här och där på nätet (jag är en av dem) så det får bli min lösning. De flesta som läser här känner mig ändå har har tillgång till dem.