Magnetröntgen inte läskigt?
Dunkar lite högt bara?
Lite otäckt sådär?
Ja och Jurassic Park var bara en nöjespark.
Fyfan.
För det första var det inte kul att gå upp så tidigt (vem ger en en tid kl 7.30?!), eftersom jag inte somnade förrän vid 4 och gick upp 6.15.
För det andra kände jag att jag inte hade fått tillräckligt med information alls, så jag var ju helnervös.
För det tredje så stannade inte bussen där den skulle utan tog en omväg eftersom den hållplatsen tydligen var stängd (de borde byta ut skyltarna där det står "Europas grönaste stad" mot "Ursäkta röran vi bygger om" för de bygger om överallt hela tiden) och det stod ju inte med när jag kollade tiderna på nätet. Inte för att det gjorde så mycket alls, eftersom det bara tog några minuter längre att gå.
Väl framme blev jag ju förvirrad i vanlig ordning. Plan 1 skulle jag till, och hade tydliga instruktioner på pappret men kunde inte alls hitta stället. Tills jag insåg att grundplanet är plan 2 och jag alltså skulle åka neråt för att komma till plan 1.
Vem vare som kom på nåt så dumt?

Nere på avdelningen var allt jätteläskigt, strålningsvarningsskyltar överallt, och utrustning, och stuff, och sen kom sköterskan och gav mig en gigantisk grön rock utan något att stänga till den med och sa att jag fick behålla trosorna på men inget annat. Det var alltså inte en sån där klassisk sjukhusrock med röven bar, utan den var istället öppen FRAMTILL.
"Ja den är ju så stor så du får vira den lite omlott".
Spela roll, jag vill inte ligga i hålla i mina "kläder" för att inte blotta mig!
Men de var snälla ändå, förklarade allt de gjorde, men väl inne i den där mackapären...
Det var antagligen en av de topp tre hemskaste sakerna jag varit med om.
Helt allvarligt.
Jag är ju så oerhört ljudkänslig men monotona ljud går bra, men nu var det... skrammel blandat med dunkar blandat med pip i olika frekvenser och så himla oregelbundet så jag trodde jag skulle bli galen. Och så fort maskinen rörde sig så trodde jag att det var över, men icke.
Det kändes verkligen som en oändlighet.
Dessutom var jag tvungen att ha både öronproppar (jag kan inte riktigt förklara varför jag avskyr sådana, jag tror helt enkelt att mina öron är missformade för jag får ALDRIG dem att stanna kvar och det är så obekvämt) och något annat slags skydd ovanpå och skyddet ovanpå kändes till slut som en jävla järnhjälm.
Det pågick i en timme iaf, och jag är uppriktigt sagt förvånad över att jag lyckades hålla tillbaks paniken. Men hade jag vetat att det skulle varit så så hade jag proppat i mig lugnande innan, utan tvekan.

Nu har jag duschat iaf och ska ner till VC om en timme och ta bort stygnen i ansiktet, sen kolla igenom packningen lite till. Men den är nog färdig.
Det finns ju dock en liten detalj som oroar mig, en liten detalj som jag gärna vill fixa... jag har inga långbyxor.
Mensmage + allmän tjockismage har gjort att inga passar riktigt!
Så jag ska åka ner på stan lite tidigare och springa in på några affärer och se om det finns några, jag hade beställt ett par som jag verkligen trodde på (jag är HOPPLÖS att hitta byxor till) men det sket sig rojalt.
Sen åker jag till storstan.