Jag äter inte mycket kolhydrater alls för det mesta, och jag älskar det. Min mage är helt stabil och jag får inte den där slappa, proppfulla mätta känslan efter att jag ätit.
Men ibland så får jag bara sådana hemska kolhydratskravings, som nu.
Pommes. Med kebabsås. I mängder. Vill ha.
Jag är inte sådär jättetjock men jag kan äta så jag får en 120 kg tung karl att höja på ögonbrynen. Det finns bara inte något stopp ibland.
Så nu överväger jag om det är värt att ge vika, och göra en stor tallrik pommes, och slippa gå och tänka på det HELA TIDEN men då få ta smällen efteråt i form av strulig mage.
(jag låtsas iallafall överväga, naturligtvist så har jag redan svaret klart sen långt innan...)

Och jag har äntligen gjort slag i saken och köpt mig en blixt.
Det skulle jag gjort förra månaden, men jag fick dåligt samvete och backade ur. Dessutom kunde jag inte riktigt bestämma mig för vilken blixt jag skulle köpa.
Alternativ ett var en helt ok blixt och 1000:- billigare än tvåan, men, den var inte så flexibel och skulle inte kunna fungera som slavblixt när jag (för det kommer jag nog) köper en till.
Alternativ två var från samma märke som kameran, och går att vinkla åt alla håll och för mig som verkligen tycker om att experimentera så är det kanon (höhö... höh...). Dessutom är det en blixt jag kan behålla när jag uppgraderar mig, eftersom den funkar bra som slavblixt.
Så igår var jag inne och glodde lite och såg att tvåan sänkts lite i pris. Det slutade med att Helen köpte en, och så kände jag grupptrycket (älskade pojkvän, du vet hur känslig jag är för sånt där, så egentligen är det ju inte alls mitt fel!) och var tvungen att köpa en jag med... Det roliga var att hon verkligen antagligen köpte den sista också, för när jag skulle köpa en var den slut, haha... Men nu verkar de fått in den och jag väntar på ett klartecken på att jag kan betala.
I väntan på den dealade jag lite med mig själv och köpte en billigare bouncer från ett annat ställe och kunde då köpa en reflexskärm också. Att bestämma färg och storlek på den senarenämnda var inte det lättaste jag gjort.
Så den här veckan borde jag få hem den!
Det är roligt att fotografera porträtt, men jag har så få möjligheter till det när jag bor såhär, och den extrema perfektionisten i mig har ju såklart alltid en glasklar bild färdig inuti mitt huvud (de flesta som fotograferar har väl det, men jag drar som vanligt allt snäppet längre...) som jag vill att det ska se ut och det är ju inte riktigt så smidigt när man fotograferar människor. Med produkter är det jag (jag, jag, JAAAAAAG) som bestämmer precis hur allt ska se ut och eftersom det så ofta sker inomhus så vill jag ha en blixt.
Jag ska hålla ögonen öppna efter bra bakgrunder också.
Och jag ska sätta på batterigreppet permanent även om den då inte går ner i kameraväskan.

Yey!

Och för övrigt är jag nog inne i en liten period när jag känner mig kreativ helt enkelt, även om det bara gäller att organisera om i köksskåpen så man kan få undan 10 flak öl.
Jag förstår faktiskt inte hur vi kunde få för oss att det var jättemycket saker i skåpet längst ner till vänster, när det egentligen bara var... tre saker och några plastpåsar. Nu tackar jag verkligen hyresguden för att vi har så många skåp i köket.